”Vi befinner oss nu i en politisk islossning. Sveriges klanexpert Per Brinkemo får upprättelse. Han vet för mycket om klansamhället, skulle man kunna säga, för att idealisera det. Att 36 kriminella klaner utifrån infiltrerar svenska staten är plötsligt en realitet. Stefan Löfven som nyss sa att kriminaliteten inte har med invandring att göra säger nu att det har den visst. Jan Guillou och Robert Aschberg har uttryckt sig förklenande om Lars Vilks i åratal. Nu säger de att Vilks bör få leva i fred med sin flickvän. Fuktigare fingrar i luften får man leta efter. När Ivar Arpi gång efter annan trycker till identitetsvänstern tycks motståndaren lämnat politisk walkover. Luften håller på att gå ur det multikulturella projektet. Alla politiska opportunister som bara helt nyligen fyllde medierna med sin överklassiga vänsterromantik som Henrik Schyffert, Malena Ernman och Alexandra Pascalidou, har nu tystnat. Och de är inte ensamma. Inom media och akademi finns det tiotusentals människor som gjort sig en karriär genom att liera sig med den multikulturella samhällseliten – men inte för att de har kunskap utan eftersom det gav en inkomst och socialt erkännande.”
Läs hela Göran Adamssons krönika på Malmölistan
Kan inte öppna länken, webbadressen ogiltig.
Nu funkar länken.
”Jan Guillou och Robert Aschberg har uttryckt sig förklenande om Lars Vilks i åratal. Nu säger de att Vilks bör få leva i fred med sin flickvän.” Jag får inte ut en klar linje i det påståendet. ”…har uttryckt sig förklenande om…” skall så som motsats till ”Nu säger de att V …bör få leva i fred…”.
Vilks har klart visat att han i mycket av sin konst slår neråt (och han har dessutom saboterat ett naturskyddat område på Kullen). Och det gillar israellobbyn. Han och hans flickväns ”i fredlevande” har väl inte med kritiken av hans reaktionära projekt att göra?
”Ständigt denna vessla”, ständigt denna svartvita syn, ständigt G W Bush:s ”Antingen är ni med oss eller…”. Undras om G Adamssons krönika ger mig något. ”Men utan undersökning, ingen rätt att komma med synpunkter”. Så mina ovanstående ord får bara betraktas som en fundering. Till krönikan!
Ja nu har i alla fall jag läst Adamssons krönika med Knuts välvalda citat som inledde diskussionen här. Som vänster, i franska revolutionens mening, kan jag ärligt säga att jag inte har något emot att vara med i denna typ av vänster som Adamsson talar om. Eller som vi i FiB/K brukar säga, med folket mot överheten. Sedan kanske vi kan tillåtas ha lite olika mening om var gränsen går. Och inte låta den bestämmas av något slags ”marxist-leninistiskt” trohetsparti, vilket ju inte var helt ovanligt på det glada 1970-talet.
Efter att alla ”vänsterpartier”, som inte övergått till att på heltid dia staten, havererat på ena eller andra sättet (och diarna övergett vänsterprojektet i praktiken) ser jag en lång väg framför mig till en partibildning nationellt. Lokala partier är ofta av godo, men för att nå annat än marginella, och därmed tillfälliga, framgångar krävs ett bredare samarbete än trångsynta partifilosofier.
Ja nu har i alla fall jag läst Adamssons krönika med Knuts välvalda citat som inledde diskussionen här. Som vänster, i franska revolutionens mening, kan jag ärligt säga att jag inte har något emot att vara med i denna typ av vänster som Adamsson talar om. Eller som vi i FiB/K brukar säga, med folket mot överheten. Sedan kanske vi kan tillåtas ha lite olika mening om var gränsen går. Och inte låta den bestämmas av något slags ”marxist-leninistiskt” trohetsparti, vilket ju inte var helt ovanligt på det glada 1970-talet.
Efter att alla ”vänsterpartier”, som inte övergått till att på heltid dia staten, havererat på ena eller andra sättet (och diarna övergett vänsterprojektet i praktiken) ser jag en lång väg framför mig till en partibildning nationellt. Lokala partier är ofta av godo, men för att nå annat än marginella, och därmed tillfälliga, framgångar krävs ett bredare samarbete än trångsynta partifilosofier.