Den 28 januari överlämnade regeringen genom arbetsmarknadsminister Åsa Lindhagen en lagrådsremiss till lagrådet gällande inrättandet av myndigheten; Institutet för mänskliga rättigheter. Har ni hört talas om detta?
Lagrådsremissen föranleds av att i regeringens förslag till inrättandet av denna myndighet ingår vissa lagändringar. Remissinstanser har haft en rad synpunkter och alltsammans ska därför granskas av lagrådet innan institutet ska startas under 2022.
Sverige ska alltså få en ny myndighet – under regeringen – som ska ”främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige”. Jag upprepar ”främja säkerställandet”, hmm. Vad betyder det? Är det något mer än de medborgerliga fri- och rättigheterna som garanteras alla i grundlagen samt alla andra lagar och bestämmelser som garanterar alla inom landet att inte behandlas godtyckligt och rättslöst? Det här trodde jag i min enfald ingick i själva rättsstatens fundament, som ska prägla all svensk myndighetsutövning. Vi har dessutom redan riksdagens ombudsmän som ska granska överhetens (myndigheternas) maktutövning gentemot medborgarna. Varför ska nu en ny myndighet inrättas för att kontrollera att myndigheterna inte begår övergrepp mot mänskliga rättigheter i Sverige? Det låter märkligt. Eller handlar det om något helt annat?
Vi har idag 341 myndigheter under regeringen som sysslar med allt från försvar, polis, utbildning… till kontroll av allt mellan himmel och jord. Samt Forum för levande historia, som är något av en katt bland hermelinerna. Den kontrollerar något så känsligt som historiskt ”lämpliga sanningar”. Med denna ”myndighet” överskreds 2003 en känslig gräns. Håller vi nu på att få ännu en myndighet för statlig åsiktskontroll?
I Wikipedia läser vi: ”Forum för levande historia är ett nationellt forum för att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter, med utgångspunkt i Förintelsen. Myndigheten ska sträva efter att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde. Den tar fram utredningar och faktamaterial, visar utställningar för skolelever och allmänhet och bedriver informationsverksamhet i övrigt.”
Även om syftet självklart – av de allra flesta – uppfattas som angeläget är myndighetsformen direkt auktoritär, antidemokratisk, yttrandefrihetsfientlig och kontraproduktiv.
Är det föreslagna ”institutet” ännu en katt bland hermelinerna, en ny åsiktskontrollmyndighet? Ordet ”institut” antyder att man vill undvika att förknippas med sin inbyggda myndighets- och kontrollutövning. Nej, man har ett mycket ”bredare uppdrag” och man ska vara ”oberoende”. Men tjänstetillsättningarna ska förstås ligga hos regeringen.
Nog känns det lite obehagligt? ”Säkerställande” av mänskliga fri- och rättigheter låter som hämtat ur en CIA-rapport. USA och dess allierade – även Sverige alltså – har länge försökt ”säkerställa” sin tolkning av mänskliga rättigheter med militära medel. Är det verkligen något svenska myndigheter ska ”främja”?
Ordet ”säkerställa” borde vara nyckeln till att alla demokrater reser ragg. Men i medierna är det tyst. Regeringen vill smyga igång verksamheten som sedan likt Forum för levande historia ska börja propagera för den auktoritativa tolkningen av mänskliga rättigheter. De kommer förstås även att bli behjälpliga i att ”främja” ytterligare lagstiftning för stoppandet av enskildas, mediers och organisationers åsiktsfrihet.
* Joseph Keppler (1837-1894) Amerikansk tecknare och publicist född i Österrike. Läs mer om honom i Satirarkivet.
I Lena Anderssons Dottern finns ett viktigt kapitel (26) där huvudpersonen Elsa besöker förintelsemuseet i staden Xanthippe. Museet avser att låta ”begreppet förintelse bli ett prisma för alla former av utplåning och omfatta mer än fysisk förintelse, även andlig, identitär och språklig.”
Det är alltså skapandet av ”ett prisma” som är pudelns kärna. Den myndighet du beskriver (för det är väl inte första april i dag också) verkar ha precis den ambitionen; sanningsministeriets eget Kallocain.
Hultqvist den Hale och Dumme har nu fått klartecken från sin transatlantiske länk och förman Bidén den Pigge att förlängde Bydén den Stoltes förordnande som garant för att Sverige fortsätter att lyda. Det går bra för Sverige. Alla ska med! Allt annat är förtal och uttryck för hat!
Efter att ha läst stora delar av lagrådsremissen, som Knut länkar till, så undrar jag om inte det här lagförslaget kommit till ganska motvilligt från regeringens sida. Tanken om en nationell institution för mänskliga rättigheter har tydligen en lång förhistoria med ursprung i FN-systemet. De s k Parisprinciperna går ut på att staterna ska inrätta sådana från regeringarna oberoende institutiioner för att bevaka efterlevnaden av bl a FN:s och EUs rättighetskataloger på området.
Det framgår att inrättandet av det nya Institutet har som kanske den viktigaste motivering att säkerställa respekten för den svenska staten internationellt i dessa frågor. Som bekant har ju Sverige fått en del pinsam kritik från FN på senare år.
Men jag måste hålla med artikeln om att det är svårt att se att det skulle finnas ett akut behov av en ny myndighet, vid sidan om de som redan finns, JO, JK, diskrimineringsomudsmannen, m fl. Men finns det risk för att den nya myndigheten skulle utvecklas till att ägna sig åt ”åsiktskontroll”? Ja, kanske. Det framgår av promemorian att några remissinstanser påpekat att myndighetens verksamhet riskerar att överskrida gränsen till rent politisk verksamhet. Och i så fall skulle vi ju i framtiden kunna få någonting som betänkligt liknar Forum för levande historia…
Någon gång åren 1967–70 skrev jag en insändare om ”statliga valfrihetsrådet” som påminner om detta. Jag har den någonstans i gömmorna. Jag minns ej vad jag tänkte på bara, att jag skrev.