Besökte förra veckan Dag Hammarskjölds Backåkra, några kilometer öster om Ale stenar vid Kåseberga. Det var Hammarskjölds sommarhus och ägs nu av en stiftelse som sköter det som ett museum över FN:s generalsekreterare. Platsen är oerhört vacker med utsikten mot havet och Bornholm vid horisonten. Där anlades efter noga anvisningar av Hammarskjöld en meditationsplats med en låg stenmur och en sten med ordet Pax (fred) innanför muren.
Backåkra 
Konferens 
Meditation
Utställningen är sevärd med möbler och andra personliga tillhörigheter samt hyllningar från olika statsledare. Vad du inte kan läsa är vad Dag Hammaskjöld sa om Kinas premiär- och utrikesminister Zhou En-Lai: ”Han var den skarpaste hjärna jag mött på det utrikespolitikens området”. Hammarskjöld hann möta den då nyvalde USA-
presidenten John F Kennedy 1961 i samtal om den växande krigsrisken i Sydostasien. Han ville att FN skulle föra förhandlingar, men Kennedy ville att USA skulle sköta frågan. Hammarskjölds omdöme om Kennedy efteråt har av diplomaten Kaj Falkman tolkats som att han i Kennedy såg inte såg en ödmjuk tjänare av Gud utan en självsäker tjänare av USA.
Om Dag Hammarskjölds liv och gärning kan du läsa mycket på nätet. I Backåkras utställning framgår att Sovjetunionen vid något tillfälle ville avsätta Hammarskjöld. Han prisades i efterhand av USA, men i en bok som säljs på Backåkra hävdas att CIA var informerad om attentatsplanerna mot hans flyg, men ingrep inte. Hammarskjöld omkom i flygkraschen vid Ndola i centrala Zambia 18 september 1961.
Var stod Hammarskjöld? Var han neutral mellan supermakterna? Hade FN varit starkare idag om han fått leva? Jag kan inte bedöma detta, men hans hemland Sverige har uppenbarligen tappat mycket av intresset för FN. Inte ens FN:s kärnvapenförbud kan man godkänna, och svenska soldater utomlands tjänstgör inte under FN-flagg, utan under Nato-flagg.
Backåkra är värt ett besök, den enda plats i världen där FN:s säkerhetsråd sammanträtt utanför FN-skrapan!
Vilket fint utflyktsmål och fint minnas en viktig svensk. Jag var 11 år när Dag Hammarskjöld (DH) dog. Jag satt till och med vid radion och lyssnade på referatet från begravningen i Uppsala. På senare tid har jag dels läst om DH:s gärning i Mats Svegfors bok från 2005 ”Den förste moderne svensken” och dels om oklarheter kring hans död. Den alltid noggranne Gunnar Wall ger spännande fakta kring dessa oklarheter i kapitel 2: ”Ett iskallt fall: Ndola 1961” i boken ”Konspiration Olof Palme” 2015.
Vill jag lyssna på något riktigt vulgärt om DH:s död ser jag inledningsminuterna av Noréns ”Kaos är Granne med Gud”. I den sunkiga lobbyn sitter hotellägaren Ernst med sin (enda) gäst, den alkoholiserade svensk-amerikanen Rex. De super och spelar poker. I tidningen läser de om DH:s död. Ernst suckar: ”Vilken gudabenådad person”, varvid Rex kommentar: ”Gudabenådad homofil ja. Han var ju på väg till Afrika för att knulla ebenholtsarslen.”
1954 var det en konferens om Indokina i Geneve där Frankrike just förlorat sin koloni genom förlusten vid Dien Bien Phu. Både USA och Kina deltog, men även Hammarskjöld som FN:s representant. Jag hörde eller eventuellt läste en intervju med Hammarskjöld för länge sedan. Han berättade att han skämdes på västerlandets vägnar när han bevittnade hur USA.s John Foster Dulles vägrade hälsa på den blide och artige Chou en Lai. Det verkar som amerikanska utrikesministrar fortfarande inte lärt sig ett hyfsat diplomatiskt beteende än, om man ska döma efter mötet i mellan Kina och USA i Alaska för ett halvår sedan.