Ivar Arpi är en orädd, välformulerad, påläst, engagerad – och såvitt jag nu förstår en ovanligt oberoende – skribent. Han var tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet, trivdes förmodligen inte med den stora tidningens grindvakter, gjorde ett försök att skapa sig en ny plattform via den nya webbtidningen Bulletin (som försvunnit ut i marginalen efter de interna bråken och finansiärernas nykrattning av manegen. Nu driver han en egen ambitiös webbsida med namnet Rak höger – med Ivar Arpi. Han finns fortfarande kvar i SvD som oberoende krönikör. Han skrev för övrigt i feb 2020 en krönika om hur vänsterns svans trakasserat honom i åratal.
Under sin journalistiska karriär – född 1982, inte ens 40 än alltså – har han hunnit mycket. Som gymnasist kallade han sig tydligen kommunist (enligt Wikipedia), men efter Göteborgskravallerna 2001 och ”9/11” 2003 fann han inte längre svaren på de stora frågorna på vänsterkanten. Under nästan 20 år har han sedan arbetat hårt, läst på, hängt med i debatterna och allt mer erövrat en intellektuellt oberoende ställning som skribent.
Jag har följt en del av hans skriverier, särskilt på senare tid, och ibland reagerat på hans aningen ansträngt motvalls hållning (2017), exempelvis i diskussionen om arv/miljö. Även när det gäller Sveriges förhållande till makterna i omvärlden som EU, Ryssland, USA och Kina har jag ingen klar bild av hur han ställer sig. Han håller dessa frågor på avstånd. Men hans oförskräckt kritiska perspektiv leder honom ofta in i kloka resonemang. Han är mycket ovanlig på det sättet och ansluter till en intellektuell tradition av oberoende skriftställarskap (Myrdal, Guillou), sådana som ofta haft svårt att finna någon trygg hemvist i något av de stora mediehusen. Från 40- till 80-talet var det vänstern som var samhällskritisk. Nu när vänstern blivit etablissemang är det högern som gäller.
Hans egen nya webbkanal Rak höger sköts säkert som ett fristående företag där han köper in en del tekniska tjänster, men gör det mesta redaktionella själv. Den utvecklas snabbt från en plattform för hans egna texter till att ha utökats med ett poddavsnitt i veckan. Där talar han med någon för honom intressant person. Senast talade han med GP:s politiske redaktör Adam Cwejman om hur man ska se på fascism idag och om likheter och skillnader mellan nuet och 30-talets Tyskland. Utan kostnad (ännu så länge) kan man följa både hans artiklar (två i veckan) och poddar (en i veckan). Han arbetar hårt.
Jag har försökt komma i kontakt med honom för att ställa några frågor, men har inte nått fram. Frågor jag skulle vilja lyfta är: Hur finansierar han Rak höger? Har han medarbetare? Tänker han söka mediestöd? Varför namnet Rak höger? Skulle också vilja tala vidare med honom om EU, Ryssland, försvaret, Nato och förhållandet USA-Kina… Men det skulle föra lite för långt kanske.
Höger eller vänster?
Jag har sedan 70-talet hållit fast vid att jag representerar en sorts politisk vänster, den som samlades i föreningen FiB/Kulturfront. Många skulle kalla det för att jag har mina politiska rötter i maoismen, vilket inte är helt fel. Men inom denna krets rymdes mycket, inte minst ett försvar för intellektuell hederlighet, kulturarvsfrågor, bildningsfrågor, samarbeten med kloka kulturkonservativa och andra i olika sammanhang. Och enhetsfrontstänkande; det vill säga att samarbeta med dem man är överens med i sakfrågor. Med tiden läste jag ofta hellre Svenska Dagbladet än Dagens Nyheter till exempel.
Stora delar av det som på 70-talet var vänstern växte med åren in i etablissemanget. Den delen intresserar mig allt mindre. De blev ofta till meningsmotståndare på samma sätt som sekteristerna i KFML(r) 1972–1975 var mina värsta fiender på Rådhustorget i Umeå, där jag var en ihärdig FiB/K-försäljare. Denna vänster tappade helt kontakten med verklighetens folk (som KD-ledaren Göran Hägglund en gång fyndigt formulerade det och drog på sig vänsterns samlade avsky).
Men höger är jag inte. Höger innebär privilegietänkande, medan jag föredrar jämlikhet, ett skattefinansierat och offentligt drivet välfärdssamhälle och en statligt (obs! inte överstatligt) tyglad kapitalism och banksektor.
Så jag har svårt att fatta vitsen med att Ivar Arpi benämner sin kanal Rak höger. Jag finner inte hans artiklar eller poddar speciellt högerprofilerade, snarare allmänt demokratiska i resonemang och ämnesval. Namnet uppfattar jag som en markering mot den ängsliga vänstern inom etablissemanget, som förenas i den typiska politiska korrektheten; att SD som det stora hotet och som med alla till buds stående medel (december- och januariöverenskommelsen) måste berövas allt inflytande – trots att de har runt 20 procent av väljarna. Det finns även andra på vänsterkanten, som instämmer i denna kritik, men som inte vill inordna sig i varken någon rak eller krokig höger. Men Ivar Arpi representerar något spännande med sitt prövande och etablissemansgkritiska anslag. Han fördjupar och problematiserar, vilket är precis vad vi dag behöver i vår allt mer samstämmiga mediekör.
Foto: Ivar Arpi på bokmässan i Göteborg 2018 (Foto: Wikipedia)
Jag tänker det är synd att kasta ut barnet med badvatten, bättre spara badvattnet till flera barn om det inte är för smutsigt. Vet inte om passusen hakar i ovanstående välformulerade krönika.
Knut L har delat denna artikel (på Facebook) och där jag hamnade fanns drygt 30 kommentarer. Läste bara 10 och de var mycket kritiska till Knut L:s kommentarer. Många slog med ”pompa och ståt” fast att Arpi var höger. Det var knappast begåvat då Arpi själv deklarerar sig som höger.
Jag delar Knut L:s ståndpunkter. Det finns absolut grader i helvetet och Ivar Arpi är uppenbart konträr i högerburen. Jag ser en viss parallell till Kay Glans ”Respons” – en bra tidskrift, med långa kommenterande recensioner – om än under Glans borgerliga förmyndarskap. Dock har det varit högt i tak, och det skall den nu avgående Glans ha alla credit för.
Jag vidhåller min sedan länge rådande ståndpunkt att det enda sättet att tala politiskt begripligt om begrepp som vänster och höger är att utgå från ursprungsbetydelsen under franska revolutionen. Capiche!
Sedan kan den som vill (uppenbarligen minst 10 i alla fall) prata om och utifrån vad som helst, men det gör ju ingenting begripligt!
Precis som Sovjetunionens implosion följdes av tio år av kaos tror jag att den västeuropeiska unionens implosion kommer att följas av en lång tids kaos. Vad som sedan följer har jag ingen bestämd uppfattning om, men för vår egen del vore ett icke-ideologiskt Sverige det bästa.
Dennis Z!
Vad har detta med saken att göra? Har du läst artiklar eller lyssnat på poddar som jag delat? Det är i sakfrågor Arpi för en prövande diskussioner. I frågan om vad som är höger eller vänster är vi sedan mycket länge överens.