ÅRETS SISTA DAG 2021 är väl ungefär som årets näst sista. Några grader plus ute, livsfarligt halt på obligatoriska promenaden, men aningen mer tinat än än igår, vilket gör det ännu lömskare. Trippandet över isiga områden med broddfria skor gör att man spänner sig, går struttigt varpå både vader och höfter känns mer motsträviga än vanligt.
Till råga på allt halsont och snuva sedan i tisdags – så kallade förkylningssymptom – vilka föranledde mig att göra mitt första så kallade coronatest. Det var ganska krångligt att hitta rätt, göra allt på rätt sätt och få upp salivnivån i provröret. Men det här klarar alltså folk av. Man måste vara ordentligt läskunnig och säker i finmotoriken. Tänker att felmarginalen i statistiken måste bli ganska betydande bara på grund av dessa små krångligheter.
Skulle firat nyår med den yngre generationens släktingar jag träffar alldeles för sällan, men det fick inställas. Före det inställde jag nyårsfirande med gamla vännerna i Helsingborg. För moddigt väglag, för osäkra och dyra tågbiljetter och i måndags ännu inte coronatestad.
Har köpt god mat av standardtyp till mig själv. Ska skåla före maten med släktingarna som är på besök i Stockholm klockan sex på gratis bildtelefontjänst och kanske se något på TV senare. Har också letat upp några bilder från nyår genom åren.
I övrigt har dagen präglats av trassel med en ny skrivare. Jag köpte den för att minska årets vinst i min lilla firma. Överskottet i bokslutet vid årsskiftet har blivit onödigt stort, vilket gör att flera tusenlappar kommer att försvinna i skatt. Jo, jag är för att betala skatt, men de här tusenlapparna skulle jag behövt i firman nästa år.
Men det som retar mig mest är att det ska vara så krångligt att få igång en skrivare i sitt nätverk. Jag får konsultera en i den yngre generationer som älskar elektronikmanualer. Jag hatar dem. Jag är uppväxt i en tid då man kunde lista ut det mesta om hur maskiner fungerade. Skrivaren som jag inte får igång reducerar i alla fall skatten en del, alltid något.
1 januari 2022 ska bli kallare och soligare. Då hoppas jag på lite kärvare underlag på promenaden. Kanske man kan lura med någon ut i solen och bryta karantänen. Fick nämligen besked om att covidtestet var negativt, vilket man måste se som positivt – trots allt.
Gott nytt år önskar jag alla trogna och otrogna läsare!
Knut L!
Nu måste du skaffa broddar! Det finns utmärkta såna på bl a Biltema, som man drar på och av skor ganska lätt. Eller gör som jag: jag har ett par kängor där de alltid sitter på och har andra skor/kängor för barmark (som vi har nu i Växjö). Det blir mycket mer avslappad och behaglig gång och vi andra skattebetalare slipper bekosta operationer/gipsningar m m för att du i onödan halkat och brutit nåt!
”Onödigt stort överskott” kan till 30 procent puttas fram max sex år om man avsätter dem till en periodiseringsfond. Inte alltför komplicerat.
Jaha du Knut, åren kommer och går.
Utifrån ett mycket färskt exempel skall jag berätta vad nytta och nöje jag haft på din blogg.
Nyligen skrev du ”Vad betyder de ryska utspelen om säkerhetsgarantier och om stopp för Nato?” När jag läst artikeln tänkte jag att utan vidare eftertanke gör jag en kommentar på mitt första infall. Så skedde och för åtminstone min egen del fick det som resultat att jag efter några andras inlägg och din motkommentar tvingades skärpa mig och fundera riktigt ordentligt. Sådana tilltag, krumbukter, övningar eller vad jag nu skall kalla dem, har jag inte kunnat göra utan tillgång till din blogg. Jag läste sedan på nytt noga igenom alla kommentarer och tänkte efter vad i dem som jag skulle kunna kommentera för att ytterligare flytta fram min förmåga att hantera just hur jag bör tänka kring var Sverige bäst bör positionera sig i den viktiga makttriangeln mellan USA, Ryssland och Kina.
En detalj har jag kvar i min skalle och den står Kenneth Lundgren för, då han skriver ”Om Ryssland–Kina blir världens nya dominanter får vi antiimperialister en ny huvudfiende.” Jag blir inte riktigt klok på vad han är ute efter. Det verkar vara en spekulation ganska långt in i framtiden. Själv tänker jag emellanåt ”Vad är egentligen socialism med kinesiska förtecken?” Eller. ”Hur tacklar KKP privatkapitalismen i Kina, både den inhemska och den utländska?” samt fler liknande frågor; även om Ryssland. Men de befinner sig på ett protostadium.
Hursomhelst, tack så mycket för i år, och för att jag haft tillgång till din blogg, som bland annat varit ett utmärkt bollplank.
P.S.
Jag köpte nya broddar för ett par dar sedan. D.S.
Staffan P!
Jag vet. Men 3o procent blir så lite pengar att jag lika gärna kan betala den skatt som begärs. Gott nytt år!
Synd att du bor så långt bort. Skulle gärna delta i dina dagliga promenader som är så fina att föra samtal under. Har just lyssnat på Folkets Radios program om Assange. Skakande! Vad faan lever vi i för land? Vad gör alla svenska journalister? Har inte hört att Guillou, som sannerligen vet vad det handlar om, uttalar sitt stöd. Varför? Hans stöd skulle ju vara väldigt viktigt då han har tillgång till AB.
Önskar alla Lindelöfbloggens läsare Gott Nytt År!
Gott nytt år, Knut L! Och tack för alla dina läsvärda artiklar. Speciellt den senaste, om stormakterna var briljant!
Och absolut skaffa dig broddar! Vi är i samma ålder tror jag, och får inte dråsa omkull på isgatan!
Att halka är verkligen vedervärdigt i halkan. I januari 2021 slog jag mig ordentligt i vår fina park nedanom huset vi bor, då jag var ute med Rut, taxen som ohjälpligt glodde på husse som låg och jämrade sig på förrädiska isfläcken. Jag landade på höger revbensvinge som tog min tyngd, revbenet kraschade inte. Men smärtan varade länge och den låga höjden stod inte i paritet med smällen tyckte jag, men det gjorde inte revbensvingen. Du känner bara ett swisch så ligger du pladask, vet inte hur det skedde, känner dig bara löjlig.
Trots det utmanar jag isen på nytt. Broddar ligger hemma. Det är inte kul att gå med broddar på trappuppgångens blanka golv. Du kan faktiskt halka med dem också. Mina revben har utsatts många ggr, jag är inte isrädd, litar på balansen i allmänhet. Toppen är de som cyklar på blankisen genom parken. Då blundar jag och väntar på smällen.
God fortsättning.
Tack för en liten fin berättelse, väl till sin rätt som avslutning på ett år, som säkert berört oss alla i något avseende, på gott och ont.
Så har vi skrivit av ett gammalt år, samt växlat in på nya spår, där frågan om miljö och solidaritet, som alltid är en viktig prioritet.
Gott Nytt År!