SANNA BJÖRLING I DN intervjuar den 21 mars Andrij Murasov, historiker, journalist och tidigare styrelseledamot för Transparency International på telefon från Kiev, som flytt från Mariupol.
Andrij Murasov greps av ryska soldater i Mariupol och trodde han skulle bli skjuten, men han släpptes och kunde till fots och liftande ta sig till Kiev, där läget var lugnare. Han ska ta sig vidare till Lviv. Han beskriver situationen i Mariupol som kaotisk och obegriplig.
Citat:
– Ryssarna ger sig på staden med sina bomber, urskillningslöst. Bostadshus, industriområden. De dödar människor. När bombningarna upphör uppmanar de folk genom högtalare att ta skydd under jord – och säger att de ska rädda alla, städa upp och rensa ut nationalistiska element. Det är så cyniskt. Och de kallar sig befriare.
Rysk militär erbjöd evakueringsbussar in i Ryssland…
– De vill få alla att registrera sig och lämna ut passnummer och id-kort. Jag vägrade. En av mina vänner berättade om något liknande från ett område närmare ryska gränsen: där togs människors fingeravtryck, id-uppgifter och sociala medieprofiler, så att de kunde granskas och eventuellt klassas som ”nationalister”. Sedan fördes de bort, in i Ryssland.
Den andra bilden
Athens Bureau (journalist på publikationen Greek City Times) rapporterar den 18 mars om Ukrainaflyktingar med grekiska rötter som nu befinner sig i Aten.
Här beskrivs ukrainska soldater som hotfulla diskriminerande och farliga och ryska soldater som lugna och hjälpsamma.
Dessa flyktingar var sedan generationer bosatta i byn Sartana i utkanten av Mariupol och ”flydde från krigets fasa”. I området bodde mer än 120.000 etniska greker.
En som talade grekiska med tydlig ukrainsk accent berättade om flykten från Mariupol genom en humanitär korridor:
– Jag minns att när vi lämnade Mariupol stoppade ukrainska soldater oss och hotade oss. Ryska soldater i sina stridsvagnar försökte lugna oss efter det som hänt.
En lärare i samma område beskrev den hemska upplevelsen av att köra i bilkonvoj genom en krigszon med explosioner.
En kvinna berättar om att hon blivit attackerad av den ukrainska militären. En annan av dessa flyktingar från Mariupol med grekiska rötter berättade att han hindrades att fly från den belägrade staden eftersom han då skulle dödas av den nynazistiska Azovbataljonen.
I SKAI News svarade en gammal man, Mr Kiouranas, som var kvar i Sartana om han tänkte försöka fly.
– Hur ska jag kunna fly? När du försöker lämna riskerar du att stöta på en patrull av de ukrainska fascisterna i Azovbataljonen. De skulle döda mig. De är ansvariga för allt hemskt som händer.
På frågan från en rysk korrespondent svarade en civil person med grekiska rötter…
– Vill du, som grek från Sartana, hälsa något till dina landsmän i Grekland?
Denne svarade:
– Ingen dödar någon här längre. Ryssarna dödar ingen. De skjuter inte på civila. Så fort ryssarna kom hit fick vi genast hjälp. Just nu, direkt efter att skjutandet upphört, frågar ingen om du är ukrainare eller grek, om ditt ursprung eller vilket språk du talar. Ryssarna diskriminerar inte. Ukrainarna gjorde det och tvingade oss att bara prata ukrainska, trots att jag inte kan det alls. Den Mariupol-baserade Azovbataljonen var baserad i Mariupol och diskriminerade, förföljde och torterade icke-ukrainsktalande, inklusive oss greker.
Sant eller falskt?
Visst kan man förhålla sig skeptisk till vad som berättas i den grekiska artikeln, att denna speciella grekiska grupp har särskilda intressen av att svartmåla de ukrainska soldaterna. Men just det faktum att Azovsoldaterna i Mariupol hindrar civilas flykt och tycks använda dem som mänskliga sköldar är en typisk taktik för terrorgrupper. Att Azovsoldaterna diskriminerar mellan folk som talar ukrainska och ryska är också mycket troligt.
Men, sådana uppgifter tvättas systematiskt bort i stora västmedier, som i t ex DN. Murazov berättade förstås ingenting om detta eftersom hans grundhållning var att ryssarna är de onda i denna konflikt. Organisationen Transparency International där Murazov varit styrelseledamot startades av en höjdare i Världsbanken 1993 och arbetar mot korruption i världen, där förstås Ryssland är en av de stora syndarna. Men hur är det med korruptionen i kretsarna runt Zelensky och dennes uppbackare i Vita huset till exempel? Inga följdfrågor om sådant görs heller av Sanna Björling. Typiskt nog blir en person som Murazov intervjuobjekt i DN, en person som är flykting i Ukraina och som garanterat kommer att säga rätt saker på god engelska till DN:s läsare.
Jag säger nu inte att DN ljuger och att Greek City Times talar sanning. Jag säger bara att man måste försöka informera sig brett för att kunna bedöma och lite bättre förstå händelseutvecklingen i detta förfärliga krig. Tänk att balanserad rapportering blivit så illa sedd i svensk offentlighet…
Hur mansstark är Azovbataljonen?
Ett svar om Azovbataljonen kommer Ben Norton med. Det säger kanske inget om mansstyrkan, men det pekar tydligt på hur politiskt inflytelserik den är. Samtidigt som det ställer frågan: ”Varför talar inte svenska massmedia om så viktiga saker?”
Jan Arvid Götesson!
Har läst en siffra på 3000 st bara i Mariupol.
Vad som är trist i sammanhanget är att frågan om vad som komma skall, när detta krig tagit slut, sällan blir belyst med någon större effekt i ett sammanhang på politisk eller medialt plan.
Kommer fred att ingås där en ömsesidig acceptans råder mellan stridande parter, eller slutar detta, hemska tanke, med en kärnvapenkatastrof av dess fruktansvärda like många varnat för? Ett annat scenario är att sluta en överenskommelse om vapenstillestånd som leder till ett underliggande pyrande tillstånd, som är mycket svår att kontrollera hur den skall upprätthållas. Därtill med risk att förlama i övrigt internationellt samarbete av största vikt. Och då tänker jag bland annat på viktig handelsutbyte och nödvändig livsmedelsförsörjning över landsgränser som måste ske, framförallt till utsatta länder under krigstillstånd eller av annan anledning har försörjningsproblem. Därtill kommer den alltid överhängande och gemensamma frågan om klimatet som är ett gränslöst överhängande hot om ”Naturens hämnd”.
Nog borde dessa frågor också bli belysta med största intresse i det pågående och allmänna medieflödet om kriget, samt därmed förhoppningsvis ge upphov till en kraftfull opinionsbildande faktor om människors längtan efter fred.
Ihor Kolomoisky betalar för Azov-bataljonen, samt för Zelenskij, komikern från ”Servant of the people”, tv-kanalen 1+1. Hela världen vet det. Verkar inte heller vara något problem, att 30 procent av regeringen är nazister av Ukrainsk Bandera-typ?
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skrev nyligen om Azovbataljonen. Ett äldre reportage finns i DN.
De som läser blott svenska tidningar känner till Azonbataljonen. Rapporteringen är ungefär som denna passus ur DN: ”Azovbataljonen är en del av Ukrainas nationalgarde som har sitt ursprung som ett nynazistiskt medborgargarde. Trots att organisationen enbart är en marginell del av Ukrainas väpnade styrkor har gruppen väckt stor uppmärksamhet, inte minst bland personer som vill måla upp bilden av Ukraina som ett nazistiskt land.”
I originalartikeln i Greek City Times hänvisas till följande läsvärda historia. ”Why do so many cities in Ukraine and Crimea have Greek sounding names?”
Jag har en ”grekisk” (USA-medborgare sedan länge) vän, vars föräldrar var partisaner i Grekland under andra världskriget. Efter kriget flydde de till Sovjetunionen, där min vän växte upp och, tror jag, hade ryska som första språk. Senare tog de sig till USA. Min vän gifte sig med en ”rysk” amerikan, var antikommunist, beundrade Trump och trodde på en massa konspirationsteorier. Tyvärr fick han Alzheimers och sitter nu på institution.
Jag kan inte låta bli att också påpeka, att det fanns många liknande historier om USA-soldater i Irak, som hjälpte internflyktingar med mat och sjukvård. Det hindrade inte att deras närvaro som invasionssoldater var olaglig. Samma gäller förstås ryska soldater i Ukraina.
Arne Börjesson! Du skriver att ”30 procent av regeringen är nazister av ukrainsk Bandera-typ”.
Vilka 7 av dessa 24 ministrar är nazister av Ukrainsk Bandera-typ?
Ursäkta att jag inte transkriberat till gängse svensk transkribering.
Denys Anatoliyovych Shmyhal
Yulia Anatoliivna Svyrydenko
Olha Vitaliyivna Stefanishyna
Irina Andreevna Vereshchuk
Roman Mykolayovych Leshchenko
Denys Anatoliyovych Monastyrsky
Herman Valeriyovych Halushchenko
Dmytro Ivanovych Kuleba
Ruslan Aleksandrovich Strelets
Oleksandr Mykolayovych Kubrakov
Oleksandr Vladyslavovych Tkachenko
Vadim Markovic Gutzeit
Oleksii Yuriyovych Reznikov
Serhiy Mykolayovych Shkarlet
Viktor Kyrylovych Liashko
Pavlo Borysovych Ryabikin
Oleksiy Mykhailovych Chernyshov
Maryna Volodymyrivna Lazebna
Yuliya Anatoliyivna Laputina
Serhiy Mykhailovych Marchenko
Denys Leontiyovych Maliuska
Oleh Mykolayovych Nemchinov
Mykhailo Albertovych Fedorov
Ruslan Oleksandrovych Strelets
Därest listan är inaktuell ber jag om överseende.
En annan fråga. Varför upprepar du att presidenten i Ukraina är komiker, utan att redogöra varför det är relevant? Är något olämpligt med att vara komiker? Är det bättre att vara proffspolitiker sedan ungdomen?
Jan Arvid G!
Imponerande lista.
Att Thyanbok är nazist, av bandera-typ, vet vi, och dess representation är betydlig; de sitter i regeringen.
Att den s k presidenten i Ukraina är en komiker, och LGTB-show-artist, är relevant för hans trovärdighet.
Om mannen hade visat sunt förnuft, och inte så uppenbart förevisat Nato-styrt nickedocka-beteende, så ok.
Men du verkar gilla ”karln”?
Arne Börjesson!
Att ett försök att sammanställa en lista (med diskutabel namntranskribering) på en regerings medlemmar vore ”imponerande” tycker jag inte.
Vad vi väntar på nu är din avprickning med kommentaren ”nazist av ukrainsk Bandera-typ” efter sju namn. Det är lätt att kopiera listan och klistra in den i din nästa kommentar. Jag vill tillägga att jag tar all information på allvar, och inte skulle vifta bort uppgifter om att sju ministrar genom organisationstillhörighet, ord eller gärningar kan påvisas vara ”nazister av ukrainsk Bandera-typ”. Jag vet ju inte, eftersom jag inte har undersökt varje ministers biografi (jag kände inte ens till dem alla). Men det har du, eller författaren till den källa som du stöder dig på.
Jag kan lova dig att tesen ”att den s k presidenten i Ukraina är en komiker, och LGTB-show-artist, är relevant för hans trovärdighet” väcker förvåning hos alla läsare. Om jag ändå försöker resonera, vilka yrkesbakgrunder skulle INTE minska en persons trovärdighet? Duger Anders Ygeman? Han föddes 1970 och uppger sig ha gjort följande från tjugu års ålder: 1990 avbrutna studier i kriminologi, 91–94 ersättare sociala distriktsnämnden i Vantör, 92–96 distriktsordförande, SSU Stockholm, 93–97 Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds styrelse, 95–96 ersättare, riksdagen, och sedan fortsatt proffspolitiker.
”Men du verkar gilla ’karln’?” – Din slutkläm går inte att svara på.
Arne Börjesson!
Du skrev: ”Att Thyanbok är nazist, av bandera-typ, vet vi, och dess representation är betydlig; de sitter i regeringen.” Jag skall nu taga ditt påstående på allvar.
Oleh Tiahnybok och hans likar är farliga och dåliga för sitt land. Det är vi överens om. Det finns en sådan politisk riktning i Ukraina, genom åren splittrad i flera grupper inklusive väpnade grupper, som har stöd av en mindre del av folket. En minoritet som dock är för stor och rymmer våldsbrottslingar.
Frågan är vilka sju i ministerlistan som representerar denna högerextremistiska politiska riktning genom nuvarande eller tidigare organisationstillhörighet, eller i ord eller gärning? (Jag är tvungen att utesluta ”tanke” ur syndabekännelsens formulering ”tanke, ord och gärning”, eftersom endast Gud känner ministrarnas tankar.)
Jag upprepar att jag hyllar den intellektuella redlighetens ideal: att inte bortförklara ny information som går ens uppfattning emot.