Det världsekonomiska systemet håller inte längre. Fri rörlighet och fri marknad för allt som kan köpas och säljas är inte längre en lösning för världens folk. Tvärt om kommer systemet att få fruktansvärda konsekvenser för alla. Nej förresten, en ynka liten procent av människorna ser ut att klara sig bra, men för resten är framtidsutsikterna dystra. Mikael Nyberg skriver om hur de insiktsfulla inom denna lilla procentenhet börjat fundera över problemen i Aftonbladet 2010-08-17.
Jag tänker i sammanhanget tillbaka på vår egen svårt sargade offentliga sektor, som ändå var ett försök till planerad och generell välfärd för de 99 procenten. Den var en produkt av tidigare erfarenheter av de fria marknadskrafternas framfart, som bland annat ledde till två världskrig. Efter det kunde den växa sig stark och ge en väldig skjuts i samhällsekonomin. Den garanterade en del av produktionsöverskottet till de 99 procenten och satte stopp för ohämmad profitjakt av den lilla återstående procenten.
Nå, den blev omodern och döptes på det glada 80-talet om till den ofantliga sektorn och liknades vid en stor otymplig elefant som kvävde allt i sin väg. Istället för att förnya och utveckla den sa man att systemet med offentlig välfärdssektor var en omöjlighet. Den kunde bara växa som en cancersvulst och till slut döda all kreativitet och alla personliga initiativ.
Jag minns hur marknadsspråket och tänkandet sakta smög sig in i våra skolor. Pengar och ekonomi blev måttet på framgång, medan undervisningens kvalitéer kom i skymundan. Individers valfrihet sattes i främsta rummet medan kollektivt ansvar blev musealt. Så öppnades grundskolan för de fria och ohämmade marknadskrafterna och är idag en lönsam och expanderande sektor för fria entreprenörer som dessutom slipper investera eller ta lån. Skattebetalarna står för hela notan.
Varför i herrans namn talar Socialdemokraterna inte om problemen med denna svindlarekonomi? Det skulle de ensamma kunna vinna valet på.
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: skolan, kapitalism, marknadstänkande, offenlig sektor, fria marknadskrafter, samhällsekomoni, Mikael Nyberg
