Avslutningsmeningen i min artikel den 27 juni med rubriken ”Avblås kriget, inse att det är förlorat!” var som följer: ”Ju längre Västvärlden låter proxykriget i Ukraina pågå, desto allvarligare kommer Europa att drabbas, Ukraina som stat att decimeras och desto fler unga män bli kanonmat.”
Nu har det gått ytterligare två månader och kriget är ännu inte slut. Men det är förlorat! Och det var det i princip redan 27 juni. Det var efter slaget om Azovstal och Mariupols fall. Kärnan i den topptrimmade, Nato-utbildade och Nato-utrustade ukrainska krigsmakten – Azovbataljonen – var i praktiken utslagen.
Men fortfarande följer våra svenska politiker och medier den numera obsoleta versionen om kriget som säger att ryssarna är svaga, otillräckligt försörjda, utmattade, förvirrade, och omotiverade. Medan Zelensky i sin gröna T-shirt leder sina ukrainska oslagbara styrkor, som med tiden kommer att kasta ut ryssarna samt till och med återerövra Krim.
Man hänger upp det hela på att, när ryssarna massivt rullade in mot Kiev i februari, överrumplades man av det starka motståndet, tvingades ge upp, dra sig tillbaka, omgruppera och koncentrera sig på Donbass, där det fanns ryssvänliga separatister. Bara västvärlden levererar vapen kommer ryssarna att så småningom krokna. För de är ju som sagt svaga, otillräckligt försörjda, förvirrade och omotiverade och dessutom snart så ekonomiskt utblottade att de inte längre har råd att pumpa in mer soldater, vapen och ammunition i Ukraina.
Denna version, som bygger på önsketänkande, börjar nu lösas upp i de stora västmetropolerna. I försiktiga ordalag framskymtar i olika tidningsartiklar att läget blir allt mer hopplöst för Zelensky och hans starkt decimerade trupper. Det kan inte längre döljas att de lidit exempellöst stora förluster och snart förlorat alla sina starka befästningar i Donbass, som de byggde upp mellan 2014 och 2022. De ryska förlusterna minskar däremot allt mer. Ukrainska soldater kommer inte längre i kontakt med ryssarna, de får bara känna på det malande effektiva ryska artilleriet. De ryska styrkorna uppgår till 200.000 ”fredstidssoldater”, alltså de har inte ens mobiliserat sina 2 miljoner i reserven. Ukraina är totalmobiliserade och lär ha haft en halv miljon man i vapen, men har inte förmått bromsa ryssarnas malande artilleri. De är helt chanslösa på slagfältet. Inga västerländska vapenleveranser kan ändra på detta. Så mycket vapen finns helt enkelt inte ens hos USA/EU/Nato.
Men bilden verkar ändå inte entydigt ljus heller för ryssarna. Ännu bjuder de västseparatistiska ukrainarna ett intensivt motstånd, är beredda att ta enorma förluster och lyckas hindra större ryska framryckningar, framför allt i Donbass. Enligt gårdagens rapport från ”Ukraine. Military Summary And Analysis 22.08.2022” har ryssarna problem att lyckas ta kontroll över hela Donbass före vintern – utan att trappa upp kriget till en högre nivå med nya och tyngre vapen. Detta förbereds nu tydligen i Moskva.
Att situationen på sikt är hopplös för Ukraina är ändå väl känt i Natohögkvarteret och bland ansvariga västerländska politiker. Men ingen har någon plan för vad man nu ska göra. Det hela är ett gigantiskt och exempellöst grymt misstag, som naturligtvis den västerländska politikerklassen kommer att få äta upp vad det lider.
Mitt i allt detta jobbar svenska Säpo och Migrationsdomstolen för högtryck med att uppfylla presidents Erdogans krav på utlämningar av kurder, annars blir det inget svenskt Natointräde. Vår svenska politiska överklass har satt landet Sverige i en helt omöjlig situation. Vi är klämda mellan USA/EU/Nato:s russofobiska krigsaktivism och Turkiets rättsvidriga kurdjakt. Vår självbestämmanderätt och våra demokratiska principer och traditioner har skickats all världens väg. Kan det bli mycket värre? Ja, till vintern, då el- och matpriserna kommer att knäcka företag och vanliga hederligt knegande människors privatekonomi.
Nu går valrörelsen in i slutskedet. Krisen i Europa är faktiskt självförvållad genom att EU-ländernas frivilliga knäfall för USA. När får vi se någon svensk politiker säga stopp och belägg? Ingen kräver att vi ska försvara kurdernas rätt till en rättssäker asylprocess (utom Amineh Kakabaveh). Ingen kräver att vi ska dra tillbaka vår Natoansökan. Ingen kräver att vi ska sluta skicka vapen till Ukraina eller sluta utbilda ukrainsk kanonmat i Storbritannien. Ingen kräver att vi ska arbeta för en fredsuppgörelse och en ny europeisk säkerhetsordning. Vi lever i en kraftigt avlövad demokrati. Inga friska skott gror någonstans.
Men Ukrainakriget är förlorat för USA/EU/Nato och för de västseparatistiska delarna av Ukraina. Ju förr denna grymma människoslakt kan fås att upphöra, desto bättre för alla – utom för detta vansinnes upphovsmän och -kvinnor, som bara blir rikare och rikare på alla lagliga och olagliga vapenaffärer.
Knut L!
Stod du under 60- och 70-talet och förespråkade att FNL skulle ge upp? Att det var skandal att Kina och Sovjet lät kriget i Vietnam fortgå genom att stödja med vapen? Om inte, varför då? Förlusterna för Vietnam var ju avsevärt större än de Ukraina har nu. Samtidigt var ju USA:s militära styrka över Vietnam betydligt större än Rysslands är över Ukraina.
Om en seger för Ukraina innebär att deras styrkor tågar in i Moskva så har du rätt, då kommer Ukraina aldrig att kunna segra. Däremot om en Ukrainsk seger innebär att Ryssland tvingas dra sig tillbaka till de gränser som gällde före 24/2 då är det knappast omöjligt med en Ukrainsk seger. Kanske inte genom att Ukraina segrar i stora slag (precis som FNL inte heller gjorde i Vietnam), utan genom att Ryssland helt enkelt tvingas ge upp och dra sig tillbaka. Detta hände USA i Vietnam och i Afghanistan. Detta hände Sovjetunionen i Afghanistan. Att tro att detta inte också kan hända Ryssland i Ukraina är faktiskt lite naivt.
”Enligt gårdagens rapport från ’Ukraine. Military Summary And Analysis 22.08.2022’ har ryssarna problem att lyckas ta kontroll över hela Donbass före vintern – utan att trappa upp kriget till en högre nivå med nya och tyngre vapen. Detta förbereds nu tydligen i Moskva.”
I ett mejl bad jag i förrgår Alexander Mercouris på the Duran kommentera detta. Det gjorde han igår på sin ”channel”. Vad Military Summary framfört som en risk för upptrappning till kärnvapennivå ansåg Mercouris vara en grov överdrift.
Din sammanfattning av läget, Knut L, är ungefär som jag själv uppfattat läget just nu. Det finns ett antal frågor som hänger i luften och framförallt då om varför Ukraina fortsätter en hopplös kamp (det kan knappast vara därför att man tror sig inte kunna leva med ett nederlag mot Ryssland).
Vad man möjligtvis kan tänka sig som en bidragande förklaring är den “informations-blackout” som drabbat hela västvärlden avseende kriget, varför det startade och vilka krafter som har intresse av att hålla det igång (det handlar då givetvis om det smutsiga spel bakom kulisserna som drivit Ukraina in i rollen som “nyttig kanonmat” i ett mer globalt maktspel om vem eller vilka som ska ha makten att styra planetens framtid). Denna “blackout” (mörkläggning av det verkliga skeendet) kan då ses som att den övervägande delen av den ukrainska befolkningen helt enkelt saknar kunskap för att kunna ifrågasätta sin regims beslut och handlingar.
En annan fråga är ju om det överhuvudtaget är möjligt att i dagens Ukraina framföra en avvikande åsikt utan att bli utsatt på ett eller annat sätt av den (extremhöger) politiska falang som mer eller mindre sitter vid makten (det är lätt för västmedia att ifrågasätta om det kan framföras kritik i Putins Ryssland – men märkligt nog ställer man sig inte frågan om var oppositionen mot Zelenskys regims politik finns).
Det är fortfarande så att ”Väst” sitter fast i sitt “narrativ” om vad som hänt sedan 24 februari (att ryssarna misslyckats med hela sin plan) och att det förr eller senare kommer att vända. Under tiden dör en mängd människor på slagfältet (av rapporterna att döma åtskilligt många fler ukrainare än ryssar), medan väst håller sitt samvete rent via olika handlingar, sanktionsåtgärder etc (se exempelvis Nato-chefen Stoltenbergs korkade uttalande om beredvilligheten att stödja Ukraina “ända in I kaklet” om så behövs).
Och vintern närmar sig obevekligt och då kommer vi att få en tydligare demonstration av hur de verkliga konsekvenserna av sanktionspolitiken blir.
Eftersom Knut L inte verkar ha för avsikt att besvara Christian N:s relevanta frågor, så tar jag istället upp en tråd om Vietnam.
Vietnam har placerat sig ordentligt på den vetenskapliga kartan genom att etablera ett nytt och mycket penningstarkt vetenskapligt pris, VinFuture Prize
Var har man hittat rådgivare? I Ryssland eller Kina? Icke, och här tvingas jag göra Bertil C besviken. De flesta rådgivarna kommer från kända institutioner i ”väst”, som här får inkludera Japan och Australien. En kommer dock från University of HongKong, medan ryssen Kostya Novoselov (Nobelpris i fysik 2010) är sedan länge arbetande i väst. Påfallande många kommer från det mycket framstående University of California-systemet.
Valet av prisbelöning är också intressant. Det största priset, The VinFuture Grand Prize, gick till trion Kariko, Weissman och Cullis med citeringen ”for making a significant contribution to development mRNA vaccination technology”.
Vietnameserna har helt klart förstått vad det viktigaste vetenskapliga genombrottet är för att bekämpa Covid, och verkar också ha varit framgångsrika (i motsats till Ryssland och Kina, som inte behärskar mRNA-teknologin) med att bekämpa pandemin. Kinas primitiva och drakoniska pandemibekämpning har länge förbryllat mig. Deras stora stjärna inom kvantteknologi, Jian-Wei Pan, fick inte ens utresetillstånd för att hålla inbjudet föredrag vid Nobelsymposiet som började i Malmö igår.
Prisceremonin 2021 i Hanoi är grandios och hittas lätt på YouTube med söksträngen ”VinFuture Prize”.
Vietnam har onekligen kommit en lång väg under de 47 åren som förflutit sedan segern i kriget mot USA.
Christian N!
Ursäkta att jag inte svarat dig. En massa saker kom i vägen. Tack vare Mats L blev jag påmind.
Det kan tyckas märkligt att inte se parallellen mellan Vietnam och Ukraina. Men jag ser så stora olikheter att parallellen inte fungerar. Enda likheten är att Vietnam och Ukraina är stater med rätt till självständighet. Det är framför allt förhistorien till de två krigen som skiljer sig helt. Vietnam befriade sig från kolonialmakten Frankrike och sedan USA. Ukraina har en invecklad månghurdraårig historia av slitningar mellan Europa och Ryssland/Sovjet. Ukraina är idag ett industrialiserat land, medan Vietnam då var ett land i tredje världen. Det viktigaste är kanske att världsläget idag är ett helt annat än på 60-/70-talet. USA/Natos expansion efter Berlinmurens och Sovjets fall har nått sin yttersta gräns och hotar Ryssland, som såg sig tvingade att svara militärt. Det är alltså inte ett krig mellan Ukraina och Ryssland, utan ett krig mellan USA/Nato och Ryssland. Ukrainakriget kan alltså inte jämföras rakt av med USA:s krig i Vietnam.
Riktigt vad Mats L:s svar har med saken att göra förstår jag kanske inte. Möjligen menar han att Vietnam fattat det här med forskning och vetenskap lika bra som man gjorde på sin tid i Sovjet och idag gör i USA, men som helt spårat ut i dagens Ryssland. Men det var som sagt inte det Christian N tog upp.
Obehaglig artikel. Om Ukraina ger upp kommer folkmordet att fortsätta. Avrättningar, tortyr, fängslande, våldtäkt och massdeportationer. Alla länder har rätt att försvara sig mot angripare. Det borde vara ett självklart ställningstagande för alla på vänsterkanten. Tyvärr är det inte så.
Alla länder har rätt att försvara sig. Men Ukraina försvarar inte först och främst sig själv, utan USA/UK/Nato/EU. Ukrainakriget är ett onödigt krig. USA/UK/Nato/EU borde ha gått med på förhandlingar om en ny europeisk säkerhetsordning. Efter det hade man ännu en chans med de så kallade Minsk-avtalen. Men det stoppades av Boris Johnson. Detta fick Ryssland att starta kriget. Man lämnade inget utrymme för en fredlig lösning.
VIETNAM – OCH RYSSLAND
Nu har nämnts Vietnam, och det finns en jämförelse som måste göras.
Frånsett den oerhörda, närmast otroliga, skillnaden mellan de vapen som FNL hade i Vietnam och de vapen som Ryssland nu har, så är Rysslands situation densamma som Vietnam hade år 1970. Då skulle Vietnam krossas, och nu gäller motsvarande försök Ryssland.
Läs hos Voltaire Network 17 augusti om de planer som görs i delar av omvärlden om hur Ryssland ska styckas upp.
Vietnam då är Ryssland nu, men inte på det sätt som en del antiimperialister kanske menar, utan att ha tänkt igenom saken.
Knut L!
Att du inte ser likheterna mellan Vietnam och Ukraina är svårt att förstå annat än att ditt ogillande för USA återigen försvårar din objektivitet. Sen förstår jag inte vilken betydelse det har i sammanhanget att Vietnam var ett tredjevärlden-land och Ukraina ett industrialiserat land. När det kommer till kolonialhistoria kan ju också nämnas att stora delar av Ukraina har genom historien varit en rysk koloni, betydligt längre än vad Vietnam var en västerländsk koloni.
Du fortsätter att upprepa påståendet att Ryssland skulle ha varit utsatt för ett militärt hot. Med tanke på att Ryssland besitter 8.000 kärnvapen blir ett sådant påstående helt obegripligt. Därmed blir tyvärr också påståendet enbart en lögn i syfte att ursäkta den ryska aggressionen.
Att påstå att kriget skulle vara ett krig mellan Nato och Ryssland är ungefär lika sant som att Vietnamkriget skulle vara ett krig mellan Sovjet och USA. Under Vietnamkriget försåg Sovjet FNL med vapen, men inte med soldater. På samma sätt är det i Ukrainakriget. Nato hjälper till med vapen men inte med soldater. Allt krigande sker också i Ukraina. Vad jag vet har Ryssland inte angripit Nato och Nato har inte angripit Ryssland.
Dock håller jag med om att det är ett onödigt krig. Ryssland borde ha respekterat sina grannländers suveränitet och låtit dessa gå sin egen väg. Detta gjorde man dock inte och när Ukraina vägrade dansa efter Rysslands pipa så valde man att invadera istället.
Den så kallade ”säkerhetsordningen” du hänvisar till är ju inget annat än krav från Rysslands sida att de länder som Ryssland tycker ingår i deras intressesfär skall tvingas ge upp hela eller delar av sin suveränitet. Av naturliga skäl var ju detta helt omöjligt för västvärlden att gå med på. Du som kallar dig själv för antiimperialist borde ju också fördöma och avisa dessa krav. Eller imperialism är kanske bara dålig när USA sysslar med den?
Den viktigaste frågan känner jag dock inte jag har fått något svar på och den är varför Vietnams kamp för suveränitet skulle stödjas medan Ukrainas kamp för samma sak inte skall det?
Knut L!
Jag skrev min kommentar om Vietnam därför att jag tyckte att det var intressant med ett nästan halvt decenniums perspektiv. Vietnam stöddes under kriget av Sovjetunionen och Kina, och stred och besegrade USA. 47 år senare, när man etablerat ett nytt och som jag tror kommer att bli ett mycket prestigefyllt pris, anlitar man i stort sett bara forskare från ”väst” för att få hjälp att vaska fram pristagare.
I TV-serien ”Zhukov” finns en scen där Beria, ansvarig för Sovjetunionens kärnvapenprogram kommer till Stalin för att få ett antal utgifter godkända. Beria säger ”Beräkningarna har genomförts av Zeldovich och kontrollerats av akademieledamoten Landau”. Zeldovich och Landau (Nobelpris i fysik 1962) var två av 1900-talets stora fysiker.
På gott eller ont, hur man vill se det, så var det fysikerna som gjorde att Sovjetunionen på mycket kort tid kom ifatt USA när det gäller utvecklingen av kärnvapen, så att en terrorbalans kunde etableras. Zeldovich är f ö en av endast 16 personer som i Sovjetunionen belönades tre gånger med medaljen ”Socialistiska Arbetets Hjälte”. När hans elev Rashid Sunyaev, Krim-tatar men uppväxt i Uzbekistan, höll ett seminarium i Stockholm för några år sedan visade han en bild på sin mentor Zeldovich med alla tre medaljerna.
Så, ja, du drog rätt slutsats Knut L.
Min uppfattning om kriget i Ukraina ansluter sig helt till Knut Gustafsons. Jag har hört förstahandsvittnesmål om vad som hände i Butja från ukrainare med nära vänner där. Min fru och hennes kusin (i Kiev), båda med ryska fäder som stred i det stora fosterländska kriget 1941–45, är helt överens. Ukraina viker inte ner sig för moskoviterna, utan utkämpar just nu sitt ”fosterländska krig”.
Knut L och Björn B får gärna, likt Lars D, redovisa sina kontakter med Ryssland och Ukraina.
Mats L!
Jag har inga direktkontakter med ryssar eller Ryssland. Jag är likt de allra flesta svenskar hänvisade till medierapportering och annat skriftligt material. Och på detta oöverblickbara infoberg har jag bara nosat lite. För oss är det främst fråga om att läsa och lyssna kritiskt och försöka dra egna slutsatser. Det är aningen förvånande att fysikern och forskaren Mats L förlitar sig så starkt på personliga kontakter. Hur pålitlig och allsidig är sådan information?
Knut L!
Nato hade ingenting med Putins beslut att anfalla Ukraina. Han har många gånger ansett att Ukraina inte är ett land utan en rysk koloni. Nato har däremot stor betydelse för de Baltiska ländernas frihet. Om Ukraina hade varit med i Nato så hade Putin inte anfallit Ukraina. Det är uppenbart för alla som inte vill stödja den imperialistiska regimen i Kreml. Tyvärr vill maoister det. Du är inte ensam vilket beskrivs i den här bloggen.
Knut G!
Du verkar ointresserad för förspelet till Ukrainakriget. Rekommenderar den senaste videon här på lindelof.nu där Jan Öberg motiverar varför man bör lägga ner Nato – för världsfredens sak.
Knut L!
Att jag skulle förlita mig i huvudsak på personliga kontakter stämmer inte alls. Jag läser regelbundet de pro-ryska hemsidorna ”Moon of Alabama” och ”The Saker”. Intressant med båda är hur personligt engagerade de blev av attentatet mot Dasha.
Min fru lyssnar alltid på Andrey Piontkovsky, som jag också försökt uppmärksamma läsarna här på. En svensk kollega, som behärskar ryska flytande, lyssnar och tipsar mig om Aleksey Arestovich (finns många klipp med honom på YouTube).
På Globalpolitics är Johan de Naucler läsvärd. Jag märker att hans uppfattning, uppenbarligen baserad på omfattande kontakter i Ryssland sedan många år, ofta sammanfaller med min. Nackdelen med Globalpolitics är att en del helt ointressanta skribenter skriver spaltkilometer av oläsliga kommentarer, så man får leta lite.
Att skriva kommentarer på din blogg och referera till andra hemsidor som man hittar på några sekunder är ointressant och meningslöst. Däremot ska Tommy Sjöberg ha en eloge. Han letar upp filmer som han länkar till. Jag har redan sett Serye volki (Grå vargar), som Tommy länkade till, ett par gånger på YouTube (den finns textad).
Förspelet till Putins krig mot Ukraina är hans besvikelse över Ukrainas självständighet. Inget annat.
Ursäkta Mats L!
Det var nog en överilad fundering, du hinner med betydligt mer än jag. Men du hänvisar mycket ofta till personliga kontakter och vill att andra ska redovisa sina personliga ryska kontakter, som om det vore avgörande för hur man ska se på Putin och Ryssland idag i världspolitiken.
Knut G!
Du får förlåta mig. Men att Putins besvikelse över Ukrainas självständighet är enda orsaken till kriget är en mycket ofullständig förklaring. Dags att vidga perspektivet. Den västerländska Putinfixeringen är rent infantil.
Knut L!
Om ändå Putins fixering vid Ukraina kunde betraktas som infantil.
Knut G!
Du läser konstigt. Jag menar allvar. Skallet på Putin och på allt ryskt och på ryssar i allmänhet är mycket obehagligt.
Jämförelsen mellan Ukraina och Vietnam haltar ordentligt. FNL byggdes inte upp av någon stormakt för att hota någon annan.
Ukraina förlorade sin självständighet redan 2014, när USA, enligt Victoria Nuland satsade 5 miljarder dollar på att ”demokratisera” Ukraina och avsätta dess demokratiskt valde president. Om USA hade satsat 5 miljarder dollar, ca 50 miljarder kronor i Sverige, på att göra Jimmy Åkesson till statsminister, så hade han antagligen varit det nu. Betänk då att hela det svenska valet 2018 kostade 300 miljoner kr. Hade vi ansett det vara demokratiskt okej?
Det går att följa en klar tråd från Wolfowitzdoktrinen 1992 till att dörren stängdes i ansiktet på Ryssland när dom ville bli med i Nato, till Natos expansion österut trots löften om motsatsen, till den amerikanska statskuppen i Kiev 2014, till USA/Natos massiva uppbyggnad av Ukrainas armé och fram till Rysslands invasion idag.
Allt har handlat om att försvaga Ryssland i Wolfowitzdoktrinens anda. Metoden är att provocera Ryssland till ett nedbrytande utnötningskrig i Ukraina.
Ryssland ställdes inför valet att agera nu eller vänta tills Ukraina blev formell medlem i Nato och fick tillgång till ännu mäktigare vapen.
USA/Nato har naturligtvis inte byggt upp Ukrainas armé till den näst starkaste i Europa utan anledning och i all praktisk mening är Ukraina medlem i Nato redan.
Lika självklart är att USA/Nato inte bryr sig ett skvatt om Ukrainas folk eller dess nationella suveränitet. Ukraina är redskapet att försvaga Ryssland och väst har sett till att stoppa varje försök från Zelenski att förhandla.
Alla vapensändningar, pengar och debila artiklar om att Ryssland har kört fast och håller på att förlora kriget har syftet att hålla Ukraina kvar i kriget så länge det går. Om hela Ukraina går under på kuppen struntar västvärlden i.
Trots provokationerna och att det är relativt lätt att se sambanden här, så går det inte att godkänna Putins val att invadera. Han bär nu ansvaret för tiotusentals människors död, otaliga förtvivlade anhöriga och massiv förstörelse.
Det måste helt enkelt alltid finnas ett bättre val än att sätta igång en sådan här fruktansvärd aktion.
För alla civiliserade människor måste ett slut på dödandet ha högsta prioritet.
Både västvärlden och Zelenski verkar strunta fullständigt i hur många Ukrainare som dör. Putin likaså. Vi andra däremot måste sätta press på våra politiker att sluta ställa upp på USA:s proxykrig och istället verka för en omedelbar förhandlingslösning.
Anders Å!
Du har en bra utgångspunkt i din kommentar. Men sedan halkar du lite på sniskan när du tar upp ”Putins val att invadera”. Jag menar inte att det är rätt att starta krig, men Ryssland har ju, vilket du noterar med frågan om Natomedlemskapet, försökt få till ett formellt närmande till väst tidigare. Men det har ju hänt en del sedan det var aktuellt för sisådär 20 år sedan. Tänk bara på alla färg- och textilomvandlingar i östra Europa under de senaste trettio åren. Senast i november förra året fick du ett tydligt exempel på ”ett bättre val än att sätta igång” kriget!
Men den chansen tog inte väst. Med Nato som stöd vägrades allt samtal med Ryssland. Jag hörde i dagens ”God morgon världen” i radions P1 en försvarsforskare konstatera att svensk militär nu måste ställa om sig för att ”försvara” västs expansion österut. Sverige har alltså nu helt klart posiitionerat om sig för att delta i anfallskriget till USA-imperialismens försvar!
Det som jag tycker är oerhört obehagligt är att förmenta vänstermänniskor stöder en regim som den ukrainska och blundar för fascismens inflytande i det landet.
RYSSLAND VILLE FÖRHANDLA
Jag hakar på om förhandlingar, vilket Anders Åberg avslutar med den 27 augusti.
Den 15 december 2021 överlämnade Ryssland till USA och Nato förslag i säkerhetsfrågor. Det var en FÖRHANDLINGSINBJUDAN, INNAN. Rysslands förslag finns hos Nyhetsbanken.
Rysslands initiativ avvisades av både USA, Nato och (!) Peter Hultqvist. Skamligt nog även av sajten Bevara alliansfriheten.
Alltså, om Väst hade haft fred i tankarna, så hade USA och Nato, liksom Peter Hultqvist, nappat på förslagen från Ryssland. Om vi inte hade fått det här kriget, så hade, med tanke på Natos verksamhet, något liknande kommit senare. Men förhandlingsmöjligheter fanns, för den som var intresserad.
Dennis Z!
Visst, vi deltar i USA:s proxykrig och väst är inte intresserat av fred i Ukraina. Vi gör vad krigshökarna i USA beordrar oss att göra och Putins val var sannolikt också det som USA ville att han skulle göra.
Nu är utnötningskriget igång och Paul Wolfowitz tittar på med ett fånigt flin. USA satte medvetet Putin i en närmast hopplös valsituation just för att få igång kriget.
Man kanske rentav kan säga att Putin gick i USA:s fälla. Han t o m hjälpte USA att gillra den när han meddelade att upptrappning av kriget i Donbass var en röd linje för Ryssland. Efter det ökade ju Ukrainas beskjutning av Donbass betydligt.
Det är naturligtvis lätt för mig i min fåtölj att säga att Putin borde gjort ett annat val, men då framtiden är omöjlig att förutse så hävdar jag iallafall att han valde fel.
Alternativa val är inte lätta att hitta, men han kunde nog ha drivit frågan om en förhandlingslösning hårdare tillsammans med Kina. Han kunde rent av ha hotat med att strypa olje- och gasflöde om inte väst satte hårdare press på Zelenski att förhandla. Vi ser ju nu vilka oerhörda problem t ex Tyskland får med detta. Kanske skulle undertecknarna av Minskavtalet, Tyskland och Frankrike känt sig tvungna att agera annorlunda i det läget. Kanske kunde han ha gjort en mer begränsad insats och bara hjälpt Donetsk och Lugansk med tillräckliga vapen för att slå ihjäl dom som besköt dom.
Det går säkert att hitta andra tänkbara alternativ också, men nu har USA fått sitt krig och dom gör allt i sin makt för att förlänga det.
Just nu ser det ut som om Ryssland sakta men säkert vinner, men naturligtvis betalar dom ett högt pris för det. Hur högt vet vi inte. Just nu kan Ryssland helt enkelt inte visa någon svaghet av något slag och eventuella tecken på sådant måste döljas till varje pris.
Världen är på väg in i recession och energikaos, Kina upplever en fruktansvärd torkkatastrof plus då alla provokationer från galningarna i USA. Kanske är det ekonomiska faktorer mer än militära som till slut avgör hur detta slutar. Vi skall nog inte vara alltför säkra på att USA inte lyckas i sitt uppsåt, eller att det hela inte slutar med atomvinter.
Att försöka tvinga våra gränslöst enfaldiga politiker till att verka för förhandlingar istället för att delta i kriget känns som den enda rimliga motåtgärden, även om jag har svårt att se att det kan lyckas. Antalet personer med aktiva hjärnceller i riksdagshuset idag kan nog räknas på ena handens lillfinger.