Förr i tiden, ja så sent som i min barndom, hade bättre bemedlade regelmässigt anställda hemhjälpar för rengöring, underhåll och tvätt (RUT) i hemmet. Barnpassningen kunde ofta kombineras med det här, men var ofta en syssla för sig som kunde vara ett led i utbildningen till ”barnsköterska”. Även matlagning kunde kombineras med RUT, men var egentligen en också yrkesroll för sig. I riktigt fina familjer kallades också på en välutbildad student för att gnugga barnens matte- och språkkunskaper inför svåra skolprov. Alltså den mycket gamla informatorstraditionen fanns också kvar. Jag vet för jag har växt upp med det där i min nära omgivning.
Från 60-talet och framåt försvann hembiträden, kokerskor, banrsköterskor och informatorn ut i det offentliga arbetslivet, hemmen blev mer lättskötta, alla fick tillgång till tvättmaskin och skolan blev rimligt likvärdig. Denna sunda utveckling är förknippad med rekordåren då allt tycktes möjligt. Så länge alla kunde få anständiga jobb och så länge standarden steg för de allra flesta fungerade systemet ganska bra.
Men sedan 80-talet har vi befunnit oss i ekonomisk utförsbacke. Då visade det sig bli för dyrt om alla skulle hänga med i standardracet. Så mycket tillväxt visade sig helt enkelt omöjligt.
Då fanns två vägar: Den ena var att ta politisk kontroll över den fria kapitalistiska marknaden och att fördela den krympande kakan jämnare. Den andra påstod att strävan efter jämlikhet blivit en återvändsgränd, att var och en måste bli sin egen lyckas smed och att man på så sätt kunde skapa hur mycket tillväxt som helst. Alltså, att helt befria den kapitalistiska marknaden. Man skulle också kunna uttrycka det som att istället för ett riktigt systemskifte tvingades vi anpassa oss till de senaste 150 åren av kapitalistisk rovdrift på människor och naturresurser.
Där har vi nu varit sedan 90-talet. Alla partier har anpassat sig (inklusive Miljöpartiet). Nu 2012 har vi en ”vänster” som kallar sitt budgetförslag affärsplan, ett ”högerparti” som kallar sig Arbetarparti, ett nyfascistiskt parti i slips och kavaj samt en riksdagsmajoritet till stöd för USA och Nato i sin strävan att behålla kontrollen över världens sinande energiresurser. Med tanke på allt detta är det knappast förvånande att vi även fått världens kanske ”friaste” skolsystem och att de med jobb och bra lön (se programmet Solsidan i TV4) kan göra skatteavdrag för Rengöring, Underhåll, Tvätt och nu även för läxhjälp åt sina barn. De har ju så svårt att få ihop livspusslet.
Tidningarnas sätt att hitta stöd för skattesubvensionerad informatorersverksamhet, eller ”guvernatavdrag” som någon kallade det, är i mina ögon patetiskt. Några olika pressklipp för och emot: 2012-11-12 SvD Brännpunkt 2012-11-15 SvD, 2012-11-23 GP, 2012-11-22 AB, 2012-11-22 ledare i AB
Bild från TV4:s hemsida
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: RUT-avdrag, läxhjälp, kapitalismen, hemhjälp, kokerska, barnsköterska
Ja, det är att gå baklänges in i framtiden!
Bra skrivet Knut! Men det stämmer väl inte riktigt att alla partier anpassat sig? Det är Socialdemokraterna, inte Vänsterpartiet, som kallar sitt budgetförslag affärsplan. Vänsterpartiet vill avskaffa RUT och istället lägga pengarna på 15 000 platser inom barnomsorg på obekväm arbetstid och till att stimulera kommunerna så att barn till arbetslösa och föräldralediga ges rätt till 30 timmars förskola. Se Vänsterpartiets skuggbudget för 2013.
Just detta är anledningen till att jag nu övergivit sossarna och tänker rösta på Vänsterpartiet. De är emot läxhjälp och vill avskaffa Rutavdraget.
Jo, jag drog lite förenklat alla partierna över kammen. Men huvudtendensen håller. Bra att i alla fall Vänsterpartiet håller emot lite. Många sossar kommer att rösta V om det fortsätter så här.
Historier från den gamla onda tiden.
1) Greven: Hur har dom det nere i medelklassen – har dom piano?
2) Hennes nåd och husa på promenad: Sofie, titta på den otäcka karln därborta. Först spottar han i nävarna och sen tar han i plankan, och såna hus ska man bo i sen.
(Engström eller OA?)
Moderaterna har (hittills med exempellös framgång i den bräkande väljarkåren) löst borgarnas klassiska dilemma med att det blir för dyrt att ”sänka skatten för alla”.
Nu sänker man skatten för de som vill konsumera tjänster vitt (och därmed beskattat). I takt med skattehöjningar och att allt mer drogs in i den ”ofantliga sektorn” har nämligen de flesta av RUT/ROT-tjänsterna, i den mån de alls utförts, i stor utsträckning utförts som svartjobb.
Eftersom det är nyttiga tjänster som utförs tror jag att det för samhället är bra att de kommer till stånd. Vill man ha ökad jämlikhet, eller vad det heter nu för tiden, får man jobba för det på annat sätt.
Kanske genom att göra revolution? Men då är nog varken S eller V så mycket att hålla i handen.
Nej du, DZ, riktigt så enkelt är det inte. Läs detta:
”Det forskningen visar är istället att den svarta marknaden fortsätter parallellt med den vita. Av rut-arbetarna uppger bara 17 procent att de någon gång tidigare arbetat svart med städning. 9 procent tog arbetet för att de ville sluta arbeta inom den svarta sektorn”
https://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/
Tack, Kristoffer, för länken som förde vidare till den här så omtalade rapporten i sin helhet. Det finns en hel del intressant i undersökningen, så ”bondhögskolan” i Kristianstad (!) är att gratulera! Jag ska studera den noga och lovar återkomma i frågan.
De fakta du drar fram finns i rapporten, men är ju inte något direkt argument mot mitt påstående. Ingen trodde väl att den svarta sektorn helt skulle försvinna genom RUT-avdraget. Därtill är tjänsterna alltför nödvändiga och det svenska skattetrycket alltför högt. Vad jag kan se hittills kommer inte den här forskningsrapporten åt någon av dessa för svenska samhället mera besvärande samband och de är ju också svårare att studera.