Sommaren 1974 ordnade Föreningen Folket i Bild/Kulturfront en försäljningsturné för att sprida sin tidning runt om i Sverige. Föreningen hade fått låna Fria Proteaterns turnébuss. En extraupplaga av tidningens sommarnummer lastades in i bussen och ett gäng entusiastiska fibbare åtog sig att resa runt i Sverige och göra sitt bästa för att sprida tidningen till nya läsare.
Jag var en av dem som var med på resan och var nyfiken på att se lite mer av Sverige. Och något som jag inte hade förväntat mig att se var hur den centrala delen av de städer vi besökte hade likriktats genom skapande av en affärsgata med endast gångtrafik. Där den dominerande byggnaden ofta var ett Domus varuhus som var en kopia av alla andra Domusvaruhus.
Dessa affärsgator blev i första hand vår arbetsplats. Vi tog varsin bunt tidningar och begav oss ut på jakt efter tänkbara köpare. Vi hade bestämt en tid när vi skulle återsamlas för att redovisa resultatet av vår försäljningsrunda. Resultatet av denna redovisning blev alltid att Mats Parner ensam hade sålt fler tidningar än vad vi andra tillsammans hade lyckats med. Vi andra förstod bara inte hur han bar sig åt och vad vi själva gjorde för fel.
Ett arrangemang som vi besökte var Älmhults musikfestival som arrangerades i ett skogsområde med en liten scen. Här såg vi fram mot att hitta många nya läsare som gärna skulle vilja köpa vår tidning. Men vi hade helt missbedömt läget. Man kan säga att dessa våra presumtiva kunder helt enkelt vände ryggen mot oss. Det var bara att fara vidare mot mer gynnsamma jaktmarker.
Nästa större mål var Kiviks marknad. Sveriges näst största marknad med anor ända från Hansa-tiden som nu pågick under tre dagar. Med hundratusen besökare och tusen knallar som lockade med ett utbud av allt tänkbart.
Vi fortsatte sedan mot det närliggande Sjöbo där en hästmarknad har hållits sedan år 1864. Först år 2000 upphörde försäljningen av hästar, men marknaden lever vidare med en storlek som inte ligger långt efter Kiviks marknad. En av oss upptäckte att Hasse Alfredsson satt med ett antal vänner vid ett kafébord och vågade sig fram för att sälja en tidning. Jag tror att det lyckades för det var långt senare som Hasse på en förfrågan om han skulle prenumerera på FiB svarade att han redan hade tillräckligt många träsnitt.
Vi satte nu kursen mot Oskarshamn där ett par fibbare ville vara med på en resa med färjan till Öland för att pröva lyckan bland de många som semestrar där. Vi hittade en stor camping vid Böda Strand men det gick mycket trögt. Förklaringen visade sig vara att campingen tillhörde en frikyrkorörelse som inte direkt kände sig befryndad med tidningen Folket i Bild. Men även på Öland hittade vi en och annan köpare.
Minnet sviker mig för vilka platser vi sedan besökte på färden genom Sverige men från Rottneros i Värmland, som var Ekeby i Gösta Berlings saga, har jag bilder som visar hur vi roade oss bland alla skulpturer som finns i den vackra parken.
När vi slagit läger vid en värmländsk sjö förstod vi äntligen hur det kom sig att Mats Parner alltid lyckades sälja fler tidningar än alla vi andra tillsammans. Han var helt enkelt envis som synden och lät inga svårigheter hindra sig från att sälja ännu en tidning.
PS
Det har snart gått femtio år sedan vi genomförde vår turné genom Sverige så det är förklarligt att jag inte kan plocka fram fler minnen än dem som mina bilder väcker till liv. Men finns det fortfarande några som har något att berätta om FiB-bussens säljkampanj år 1974 så hör av er!
Tack för påminnelse om den där resan. Minns bilderna från tidningen. Synd att människorna i Älmhult var så njugga, men det kom ju också en annan dag då musikevenemangen över landet INTE vände ryggen mot oss. Jag tänker också på reportagen i FIB ganska nyligen om folkdanskvällar i Tobo, Uppland.