Apellmöte Nej till Nato 2016 i Uppsala en kallare årstid. Tog ingen bild i lördags.
Var ute med anti-Nato-vännerna i lördags i solskenet mitt i Uppsala centrum. Fick hålla ena pinnen i banderollen i svart på vitt: NEJ TILL SVENSKT NATOMEDLEMSKAP!
En av talarna, tror det var vännen Hans Jivander, påpekade att 30 procent av svenska folket faktiskt är skeptiska till eller emot svenskt Nato-medlemskap. Men var fanns de i vimlet denna strålande vårförmiddag i Uppsala?
I samband med SCB:s partisympatiundersökning december förra året frågades också om svenskarnas sympatier eller antipatier gentemot Nato. I diagrammet t h syns att cirka 20 procent är ganska eller mycket negativa till Nato. 10 procent är ovilliga att svara. Det här visar läget strax efter att Sverige i armkrok med Finland – och Ukrainakriget i bakgrunden – satsade allt på att ta oss in i Nato. På ganska goda grunder kan man anta att trots allt minst en tredjedel av svenska folket fortfarande är emot ett svenskt Natomedlemskap.
Man kan visserligen konstatera att opinionsundersökningar visar att Natosympatierna ökat de senaste åren. Men är det något att förvånas över? Knappast. Det har skett under en veritabel hjärntvättskampanj från politiker, försvarsmakten och medierna. Minns ÖB i Pridetågen. Ska inte försvaret samla hala folket? Nästan alla är för HBTQ-rättigheter, men alla gillar inte Pride t ex.
Nå, dessa opinionssiffror har ansetts fullt tillräckligt för att köra på utan varken offentlig debatt eller folkomröstning i denna den största utrikespolitiska kursändringen på 200 år. Man undrar stillsamt här ute i marginalen om Sverige fortfarande är en demokrati.
Nå var finns nu alla dessa Nato-motståndare och -skeptiker idag? Ytterst få kommer fram och tar kontakt. De flesta passerar som om vi varken hördes eller syntes – trots att vi gjorde vårt bästa för att just höras och synas. En del tar ändå emot våra flygblad och nickar vänligt.
30 procent – var tredje vuxen person alltså – var alltså emot eller skeptiska till Nato i december 2022. Efter snart ett år av turkiskt och ungerskt motstånd mot att släppa in oss – ett i deras ögon opålitligt land – har många förstås börjat undra vad som egentligen pågår. Nu har Finland tagits till nåder med pompa och ståt, medan Sverige fortsätter att förnedra sig med krypande än för den ene (Stoltenberg, Blinken), än för den andre (Erdogan, Çavusoglu). Sverige har i realiteten lagt en egen utrikespolitik åt sidan och har endast ett mål för ögonen; Natomedlemskapet. Det är skamligt och farligt. Samtidigt förbereds den största multinationella militäröveningen (inkl Nato förstås) i mannaminne just nu, Aurora 23, på svenskt område. Var det krig regeringen valde när man skickade in Natoansökan? De flesta trodde att det var fred och säkerhet man sökte.
När jag delade ut flygblad talade jag med två män, båda övertygade om att Nato nu är oemotståndligt. Den ena i 60-årsådern och den andra knappt 40. Den äldre ansåg att Nato är vår enda chans att överleva i denna världen, han menade att neutralitet var omöjligt och tog Polen på 30-talet som exempel. Jag fick så en kort föreläsning om att Sverige aldrig varit neutrala, utan hade kört ihop med USA, om än i smyg, ända sedan andra världskriget. Den yngre var bara skeptisk mot Sveriges dubbelspel under alla år och trodde inte att det fanns någon möjlighet att stå emot ett Natomedlemskap – trots att han egentligen var emot Nato.
Ett stort undantag uppenbarade sig plötsligt, en lång svart man med stor amerikansk rapparkeps, ett stort leende och ett liten söt kille i handen. Han blev uppriktigt glad när han såg oss.
– Ja! Äntligen någon som är emot Nato!
– Kom med i vår grupp, föreslog jag, varpå jag skaffade fram penna och papper för att få hans e-postadress.
Så Nato-moståndarna finns där. Fast kanske inte där vi främst letar efter dem? Kanske finns det största Nato-motståndet inte på gågatan mitt i Uppsala, utan ute i förorternas köpceter. Vi måste samla oss och visa att vi finns. Kanske vi ska vi söka oss till Gottsunda Centrum nästa gång.
I Stockholm står vi varje vecka ute i förorterna. Banderollen om att Nato behöver Sverige för krig och inte för fred läses av många. De flesta gör tummen upp och stödjer oss. En del för långa samtal om läget i världen. En studiecirkel om Nato är i gång i Rinkeby. De som själva upplevt krig och sett USA:s roll i dessa är klara över läget. De följer säkert andra nyhetskanaler dessutom. Hoppet återvänder efter en dag i förorten- det finns motstånd!
Det var synd att du inte fick med banderollen från 2023 Nej till svenskt medlemskap i Nato. Den säger nämligen något annat än banderollen från 2016: Nej till Nato.
Mitt motstånd mot svenskt medlemskap i Nato (och EU) grundar sig på Vilhelm Moberg.
”Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.”*
Kring den plattformen bildar jag gärna enhetsfront – Nej till svenskt medlemskap i Nato – med folket som bor i Gottsunda och vem det vara månde. Men någon enhetsfront som har plattformen Nej till Nato vill jag inte vara med.
* Mobergs Svensk strävan kan också sammanfattas mer formellt: Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
Intressant distinktion, Leif Str!
Själv skulle jag inte ha några problem med någon av parollerna. Men en ska ju inte stirra sig blind på den egna uppfattningen när en bygger enhetsfronten. Om vi når målet (hålla Sverige utanför Nato) är det gott nog i dagens läge. Men den svenska statsledningen har ju redan tagit ställning för framtiden. Låt oss hoppas att det bara är den närmaste det är frågan om!
Tids nog kommer vi säkert att få ta ställning till den mer övergripande frågan om freden i världen på lite längre sikt.