En FN-utredning visar att pengar från Europeiska unionen till statliga organisationer i Libyen har skapat förutsättningar för brott mot mänskligheten, allt från tvångsarbete och sexuellt slaveri till tortyr. Det skriver Alexander Rubinstein den 17 april 2023 på den amerikanska sajten Garyzone. Översättning till svenska google och Redax.
Genom sitt ekonomiska stöd till den libyska kustbevakningen och det libyska ”Direktoratet för bekämpning av illegal migration” (DCIM) har Europeiska unionen hjälpt till och främjat brott mot mänskligheten, enligt en färsk FN-rapport.
Den 27 mars 2023 släppte FN resultaten av en treårig utredning som bekräftade att ”godtyckligt frihetsberövande, mord, våldtäkt, förslavning, sexuellt slaveri, utomrättsligt dödande och påtvingat försvinnande” har blivit ”utbredd praxis” i den en gång välmående nationen Libyen, som kastades ut i inbördeskrig av Natos regimbytarkrig mer än tio år sedan.
Även om brott mot mänskligheten visade sig vara utbredda i hela landet, inriktades rapporten på flyktingars svåra situation och anklagade Europeiska unionen för att ha gjort det möjligt för den Tripoli-baserade regeringen för nationell enhet att möjliggöra övergrepp mot afrikaner som söker asyl i Europa.
Rapporten konstaterade i sitt inledande avsnitt:
”Man fann att brott mot mänskligheten begicks mot flyktingar på platser för internering under faktisk eller inledande kontroll av Libyens direktorat för bekämpning av illegal migration av den libyska kustbevakningen och den så kallade stabiliseringsstödsapparaten. Dessa enheter fick tekniskt, logistiskt och ekonomiskt stöd från EU och dess medlemsstater för bland annat avlyssning av och för att skicka tillbaka flyktingar.”
Med andra ord, istället för att direkt blanda sig i hanteringen av flyktingar som reser med båt till Europa, har EU lagt ut det smutsiga jobbet på den libyska kustbevakningen. När de väl fått fast flyktingar skickas de tillbaka till Libyen och överförs till både officiella och ”hemliga fängelser” där de ofta utnyttjas ekonomiskt genom tvångsarbete, försäljning eller som sexslavar.
”Det är fullt rimligt att tro att flyktingar förslavats i dessa interneringsläger inom direktoratet för bekämpning av illegal flyktingverksamhet”, heter det i rapporten och att DCIM och kustbevakningens personal och tjänstemän är inblandade ”på alla nivåer” medan högt uppsatta tjänstemän ”samarbetade” med människosmugglare både i samband med internering och avlyssning.
”Utredningen fann det även rimligt att tro att vakter krävde och fick betalt för frigivningen av flyktingar. Människohandel, slaveri, tvångsarbete, fängelse, utpressning och smuggling genererade ansenliga intäkter för individer, grupper och statliga institutioner”, hävdar rapporten.
Under 2017 rapporterade internationella medier om hur slavhandeln återuppstått i Afrika som ett resultatet av Nato-operationen för att avsätta Libyens ledare Moammar Gaddafi. FN har nu bekräftat att denna verksamhet inte bara existerar, utan att den rent av möjliggjorts av EU.
”Stödet från EU till den libyska kustbevakningen leder till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter”, sa FN:s utredare Chaloka Beyani till reportrar. ”Det är också tydligt att DCIM har ansvar för mängder av brott mot mänskligheten i de interneringsläger som de driver. Så det stöd som EU gett dem har möjliggjort detta. Även om vi inte säger att EU och dess medlemsländer har begått dessa brott, är poängen att det stöd som givits har möjligjort och bidragit till att brotten begåtts.”
Enligt en rapport från 2021 från Brookings Institution har EU sedan 2015 kanaliserat 455 miljoner dollar till den libyska kustbevakningen och andra statliga myndigheter.
Samtidigt fann en undersökning av The Outlaw Ocean Project och The New Yorker att pengar från EU ”betalar för allt från bussarna som transporterar till havs infångade flyktingar från hamnen till fängelserna till liksäckarna som åt flyktingar som omkommit till havs eller under häktning”.
Enligt deras samlade utredning har DCIM ”mottagit 30 speciellt modifierade Toyota Land Cruisers för att fånga upp migranter i öknen i södra Libyens”, medan pengar från EU också hjälpte DCIM att köpa ”10 bussar för frakt av fångade flyktingar till fängelser.”
Natos våldsamma störtande av Gaddafis regering och de salafistiska rövarband som sponsrades 2011 kastade in Libyen i ett inbördeskrig, där delar av landet togs över av Al Qaida och ISIS-anslutna banditer. När Nato och deras jihadistiska ombud hotade Gaddafi, varnade denne för att hans avsättning skulle leda till destabilisering av stora delar av kontinenten och till en ny flyktingkris för Europa, där Medelhavet skulle förvandlas till ett ”hav i kaos.”
Gaddafis son varnade samtidigt på samma sätt, ”Libyen kan bli Nordafrikas och Medelhavsområdets Somalia. Det kommer att skapas pirater på Sicilien, på Kreta och på Lampedusa. Det kommer miljontals illegala flyktingar med terrorn som närmaste granne.”
FN-utredaren, professor Beyani, skyllde Libyens nuvarande kris på en ”maktkamp”, och syftade på det maktvakuum som västvärlden skapade i Libyen med störtandet av Gaddafi, utan direkt ha hänvisat till det. Human Rights Watch har också undvikit diskussionen om Natos intervention 2011 i sin bevakning av FN-rapporten, som av dem beskrevs som ”brutal och klandervärd”. Kanske berodde det på att dess dåvarande chef, Ken Roth, aktivt stödde överfallet.
Förvandlingen av Libyen till ett anarkiskt helvete har dramatiskt minskat risken för att flyktingar till Europa kommer att upptäckas av EU:s myndigheter. FN-rapporten uppskattar att mer än 670.000 flyktingar fanns i Libyen medan deras utredning pågick.
Bristen på en stark och stabil centralregering i Tripoli har möjliggjort för en hel industri att utvecklas med exploatering av flyktingar som affärsmodell. ”Fängelse, smuggling av flyktingar, är en stor sak i Libyen. Det är ett entreprenöriellt projekt”, sa Beyani till kanalen France 24 efter att rapporten släpptes.
Medan Internationella brottmålsdomstolen åtalat Rysslands president Vladimir Putin för anklagelser som kokats ihop av forskare i tjänst hos US State Departement, har den nya FN-rapporten om Libyen av amerikanska och europeiska medier förvandlats till en fotnot, trots västvärldens skuld till Libyens pågående mardröm.
Vinjettbild från Grayzone, montage.
