Tidig morgon Sörmlandsleden hösten 1974
Hösten 1955 började jag mina studier på Kungliga Tekniska Högskolan vid Valhallavägen i Stockholm. En annan verklighet än vid läroverket på Lidingö. Som väl var hjälpte studentkåren till med introduktionen till detta nya. Vi var fyra teknologer som till vår hjälp fick en fadder från en högre årskurs, Per Danfors, som skulle lotsa oss in i vår nya verklighet. En mycket trevlig och hjälpsam teknolog som gjorde sitt bästa för att vi skulle bli bekanta med allt det nya.
Vår fadder föreslog att vi en tidig morgon skulle infinna oss vid Akademiska roddföreningens båthus för att pröva på den klassiska studentidrotten och snart var vi ute på Norra Brunnsvikens vatten i en inriggad fyra. Jag hamnade som stroke på plats fyra i båten och fick svara för takthållningen. Väl i land igen föreslog Per att vi skulle delta i Nollerodden mellan Stockholms olika högskolor som varje höst genomfördes på Riddarfjärden samtidigt med en tävling i utriggad åtta med vandringspriset Sofflocket.
Så blev det och efter ett antal träningsturer deltog vi utan större framgång i tävlingen. Men utan att jag egentligen förstår hur det gick till blev jag – som aldrig tidigare sysslat med någon idrott – biten av roddsporten och nästa höst valde jag ut fyra långa och kraftiga nya teknologer och föreslog att jag skulle träna dem så att vi skulle kunna vinna Nollerodden. Vilket vi också gjorde!
En av de fyra var Christer Frank som jag sedan kom att ofta umgås med. Bland annat paddlade vi i hans faltkajak under en vecka i Stockholms skärgård vilket jag berättat om i en tidigare text. Det var också Christer som en gång föreslog att vi skulle gå på Sörmlandsleden vilket blev en premiärtur för mig. Vi var tre stycken som startade i Hälleforsnäs och gick mot Ånhammar. Det var ruggväder med snö i luften så jag minns att vi småsprang längs leden för att hålla värmen uppe. Det blev ett par övernattningar i våra tält och från Ånhammar hittade vi en skogsväg som ledde till Björndammen vid riksväg 55 där vi kunde ringa efter hjälp att bli upphämtade.
Jag blev inte avskräckt utan fick blodad tand och det skulle med tiden bli många vandringar längs Sörmlandsleden olika etapper. Det finns sextiotvå dagsetapper som leder vandrare hela Sörmland runt och jag har nu gått de flesta. Ett antal år bjöd vi i Strängnäs FiB-grupp varje sommar in till en veckas vandring längs leden. Senare har det allt eftersom tillkommit många korta rundslingor lämpade för dagsturer som leder vandrarna tillbaka till utgångspunkten och den parkerade bilen.
Gå med som medlem i Sörmlandsleden så får du via nätet tillgång till alla kartor över lederna och dessutom flera gånger per år tidningen HÄNT PÅ LEDEN med information om föreningens arbete. Sörmlandsleden är ett exempel på hur man med ideella krafter kan driva en verksamhet med 200 etappansvariga och andra aktiva som håller leder och rastplatser i gott skick.
Lördagen den 27 maj 2023 inbjuder man till en folkfest vid Ånhammar för att fira föreningens femtioårsjubileum. Här på föreningens hemsida kan du läsa mer om detta arrangemang.
Länkar:
I en annan text
Sörmlandsleden
Ånhammar
Här på föreningens hemsida
Tack för ännu en berättelse om friluftsliv. Denna gång om Sörmlandsleden (eller Södermalmsleden som Kellerman/Rocky skriver).
Mycket är i olag i vårt land. Men några godsaker finns fortfarande. Naturreservaten! Under pandemin passade vi på att besöka det ena reservatet efter det andra. En del har markerade leder.
På länsstyrelsen för respektive region finns alla reservat registrerade. Semestertips för en billig penning! Och lämpligt långa, för det mesta.
Jag gick 1976 leden från pendeltågsstationen Mölnbo före Gnesta och vi gick söderut. Jag hade träffat min nuvarande hustru i maj. Vi gick i augusti. Hon tyckte jag gick för fort. Vi hade en doberman med som alla inte tyckte om i gruppen. Men det gick bra ändå, ingen blev nafsad. Hustrun och jag låg i tält som alla andra. Det var vänsterfolk från söder som anordnade utflykten i två eller tre dygn.
Tack för fina naturminnen som inspirerar till upplevelser såväl i vatten som på fasta marken. Om roddsport väcker många fina minnen från ungdoms år. Inte minst att vara en del av sköna och sommarvarma solnedgångar, såväl till havs som på landbacken, över ett skimrande Öresund där Gabriel Jönsson och Ellens Ö – Ven – bildar i ett otroligt vackert blickfång.