Jag minns hur kul det var att undervisa om och resonera om pengar med mina mellanstadieelever. Pengarna är till för att göra det lättare att köpa och sälja saker. Pengarnas värde står tydligt tryckt på sedlar och mynt, det är bara att räkna. Bara kungliga myntverket får tillverka pengar. För om alla fick trycka sedlar hemma på skrivaren skulle alla kunna bli stormrika utan att göra ett nyttigt handtag. Det skulle ju bli orättvist och kallas falskmynteri. Nej, det skulle inte funka. Ingen skulle ju vilja arbeta eftersom det är lättare att trycka sina egna pengar. Det där förstod alla mina mellanstadieelever utan problem.
Sedan dess har mycket hänt på det här området som varit helt utanför min fattningsförmåga. Jag minns till exempel när Kjell-Olof Feldt övertygade alla makthavare och fick tyst på alla skeptiker om att alla regleringar på finansmarknaden skulle avskaffas. Om allt får sköta sig själv utan hinder av klåfingriga politiker skulle allt bli bra.
Ta nu en titt på denne ganska lättbegriplige engelsman som förklarar vart denna ”befrielserörelse” fört oss.
Riksbankerna skapar bara kontanter; mynt och sedlar. Dessa utgör 3% av alla pengar i ekonomin. Vem gör då de övriga pengarna (97%)? De skapas ur tomma intet i bankernas datasystem varje gång banken ger ett lån, som bankerna sedan tjänar pengar på. En fin affär för bankerna alltså. Detta är ett orimligt privilegium som privata banker fått. Borde inte staten ha kontroll på penningskapandet? Det förefaller mig fullständigt självklart.
Men, bankerna skapar idag pengar i allt snabbare takt för att kunna låna ut ännu mer för att få in ännu mera räntor för att kunna låna ut ännu mer till alla som måste kunna betala sina allt högre räntor o s v.
Det är mycket enklare för en bank att låna ut pengar till fastigheter och spekulation än till investeringar i verklig produktion. Därför strömmar pengarna in i spekulationssektorn istället för i riktig värdeskapande verksamhet. Därför stiger också arbetslösheten o s v.
Den här trådändan fick jag tag på av Evert Larsson, en flitig kommentarskrivare, som tipsade om en rad artiklar av Yoshi Frey i Fria Tidningen. Denne för mig okände skribent levererar inte mindre än en lösning på finanskrisen. Det låter visserligen lite för bra för att vara sant, men efter att ha surfat runt lite och bland annat funnit ovanstående YouTube-klipp är jag benägen att tro att det faktiskt kan vara ett fruktbart spår.
Varför hör man så lite om detta? Vad säger politiker och ekonomer av facket? Är det kanske en för enkel lösning för att finanseliten ska gå med på den, de har ju länge levt på att ingen riktigt förstår var pengarna finns och hur värden skapas och hur allt färre har blivit så astronomiskt rika?
Det hela känns mycket tilltalande för mig inte minst för att det stämmer så väl med hur jag försökte förklara det där med pengar för mina mellanstadieelever.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: penningreform, Yoshi Frey, ekonomi
Men så är det väl ändå inte, Knut. Banker kan inte låna ut pengar som de inte själva lånat in. Och mycket har de lånat av sina respektive riksbanker. Och här finns åtminstone en spärr i den meningen att ingen bank kan tvinga sin respektive riksbank att ”trycka” de pengar som banken ifråga vill låna. Och i Sverige kan inte ens regeringen göra det. Och det är väl bara när en regering kan göra detta, som t.ex. i USA, som man talar om att låta ”sedelpresserna” gå.
Eller har jag missförstått något här?
Ja Bo, du har nog missat samma som jag – innan jag läste artiklarna av Yoshi Frey i Fria Tidningen. Se Everts kommentar efter mitt förra blogginlägg Mångkulturalismens rötter. Jag tror vi håller på att lära oss (vi gamla lärare) något nytt.
Kapitaltäckningskravet på bankerna ligger bara på några procent. Även vid den höjning till 10 % som är ambitionen inom EU, så kan alltså bankerna tillverka de återstående 90 % ur luft. Dessutom räknar bankerna skuldebrev för exempelvis bolån som tillgångar. De har alltså bokföringsmässigt kvar pengarna trots att de är utlånade.
Per!
En fåga: Hur kan banker då gå i konkurs? Var kommer skulderna från?
Bo!
Det är ju det dom inte kan! Inte i Tyskland och Sverige (i Europa kanske man kan tillägga) i alla fall.
Knut!
Ja, men det är ju en annan sak. Staten tar över dem. Aktieägarna blir lottlösa och rekapitaliserar dem sedan. Och rekonstruerar dem. The swedish model. Och bjuder sedan ut dem på marknaden igen. Och kan kanske staten till och med tjäna en slant på den operationen?
Sätter till nytt kapital alltså. Tar dom också det kapitalet från luften? Och varför klagar i så fall skattebetalarna?
Så här kan det beskrivas:
Bankerna kan i princip skapa alla de pengar/krediter/betalningsmedel som efterfrågas av hugade låntagare. Banken öppnar helt enkelt ett konto som fylls på med siffror.
Dock kan banken få problem med:
1. Kapitaltäckningen (datakörningar som görs vid varje månadsskifte) och redovisas till Fi. Man brukar tala om ”mark to market” vilket ska betyda att det är aktuella marknadsvärden som ska användas. F.n Basel II med lite tuffare Basel III som kommer under en övergångstid.
2. Behov av kontanter. Köpes från egna penningdepån (ägs gemensamt av bankerna) 500 kr kostar 500 kr + tryckkostnaden. Bankerna strävar ju också efter ett kontantlöst samhälle
3. Oron som sprider sig vid nedgångstider. Kunder klarar inte sina lån etc. Marknadsvärden sjunker så säkerheterna försämras. I sådana tider måste egna kapitalet stärkas och det blir tufft då hävstångseffekten (FRB) ju verkar åt andra hållet.
Sådana tider börjar vi märka av nu. Skuldkrisen har gått över i en skuldmättnadskris och bankerna blir försiktigare med utlåning och försöker dra ned på företagens checkkrediter … även för lönsamma företag vilket självfallet försämrar sysselsättningsläget.
Vad gäller bankernas likviditet så används två metoder. 1. sälja obligation och 2. emittera egen obligation ”bankdirektören”.
Här är också svaret på varför ekonomer, politiker och journalister har tigit … så här långt.
Johan S!
En fråga: Vad betyder ”skapa” här? Det sägs ofta att alla de nödlånspengar som Grekland fått inte varit särskilt bra för Grekland, men däremot för många tyska och franska banker som suttit på grekiska statsobligationer, och som skulle ha gått omkull annars. Men varför det om det nu är så att bankerna ”snyter sina pengar ur näsan”?
Knut!
Jag tror att problemet är löst nu. När bankerna talar om att skapa pengar och när centralbankerna (riksbankerna) gör det handlar det om två skilda användningar av ordet i fråga. Ett ord men två begrepp.
Det man skapar är konton som man fyller med siffror men man måste ha kapitaltäckn enl Basel II och snart Basel III. Det fungerar bara i tillväxttider. I nedgångstider blir det ju brist på eget kapital.
Knut!
Du hörde ordet: Skuldmättnadskris. Men finansministern lyssnar inte på riksbankschefen. Kommer en socialdemokratisk finansminister att göra det? Du angav tidigare några förutsättningar för att du skall rösta på Socialdemokraterna i nästa val. Borde du inte efter den lektion vi nu fått lägga till ytterligare en. Införande av amorteringstvång på bostadslån.
All ekonomisk klokskap säger väl att det måste vi vänta med till nästa högkonjunktur. Men om det nu inte blir någon sådan?
Pengar har väl sitt ursprung i arbete eller har jag missat något elementärt. Om allt arbete upphör slutar väl värden att skapas. Tänker på ”filantrop i trasor” av den engelske arbetarförfattaren Robert Tressell som finns översatt till svenska i FiB-utgåvan (Våra författare) med Pengatricket.
Våra författare. 2, Tjugoen utländska författare ur den radikala traditionen /red. av Lars Åke Augustsson 1975
Finns att låna.
HÄR är länken som förklarar varför ekonomer, men även politiker och journalister tiger.
Tommy!
Du tänker helt rätt, alla VÄRDEN kommer ur mänskligt arbete, men pengar är framför allt ett medel för cirkulation av dessa VÄRDEN.
Men pengarna har ju en dubbelroll i och med att du kan använda dem att spara VÄRDEN med. De bäst fungerande pengarna är sådana som är en dålig affär att spara som VÄRDE. Om de sjunker i VÄRDE, till exempel genom en negativ ränta.
Johan!
Jag är så omodern att jag inte hänger med när det pratas engelska, men har inte några svårigheter när det gäller att läsa engelska texter. Finns det någon sådan i det här sammanhanget som du kan rekommendera.
Är det någon bland kommentatorerna som äger den bok jag refererar till ”Våra författare 2” och läst om (Pengatricket), mitt exemplar är puts väck. Evert, det verkar som du har läst ekonomi på en högre nivå än min, jag är övertygad om att först kommer arbete sen kapital och jag liksom dom flesta i min umgängeskrets koncentrerar oss på skillnaden mellan plus och minus. Det är min utgångspunkt i kommentarerna.
Tommy!
Jo, jag har den. Är det något särskilt du vill veta?
Tommy!
Jag förstår bara saker jag har nytta av, så jag kastar inte bort tid på ”ekonomi på högre nivå”. Misstänker att det är samma sak för dig, ett inre motstånd mot sånt man misstänker kommer att försvåra livet eller är någon annans konstiga påhitt.
Att förstå detta med hur pengar fungerar och vilket strategiskt verktyg pengar är handlar mer om historia än om matematik. Jag skulle inte kunnat ta till mig frågorna kring penningreform om de inte hade beskrivits som en historia om olika intressens kamp om makten. Makten över de värden som skapas i samhället av arbetande händer och hjärnor.
I mitt fall var det helt enkelt så att jag aktivt bröt ner motståndet mot skaparen av ”The Secret of OZ”, Bill Still. Letade rätt på vad han presenterat på nätet. Kollade alla videor han gjort. För jag förstod ju ganska snabbt om det den grabben säger, håller streck, då, just det, DÅ …
Men jag vet att det tar tid att rent mentalt kunna fatta att pengar inte längre representerar värden utan är mer krediter, som av bankerna skapas ur tomma intet. Det är siffror som skrivs in på en skärm.
Boken du tänker på har jag själv, men nerpackad i ett förråd i hundratals kassar och svårt att hitta. Inget klick i mitt huvud på ”Pengatricket”.
Bo P!
Det bara klickade till om Robert Tressell och (Pengatricket), men kommer inte ihåg hans resonemang. Du får i uppgift av mig att läsa R.T:s text och se om det kan föra diskussionen framåt på denna sida.
Tack på förhand.
Det finns ju många. Några av mina idoler som du kan googla på är: Michael Hudson, Ellen Brown, Margerete Kennedy, Bill Still, Thomas Greco jr, Bernard Lietaer, David Korten. Vill man bli upphetsad bör man läsa Ellens bok Web of debt. Lycka till!
Tommy!
Det verkar som rubriken ”Stora pengatricket” på stycket i FiB-antologin är ett svenskt påhitt. Det kapitel i Tressells roman som stycket är hämtat ur har rubriken ”The reign of terror”. Och om det belyser någonting så är det nog Marx gamla grej om att det inte är arbetarens arbete utan hans arbetskraft som kapitalisten betalar för. Och när Evert på den parallella mångkulturalistiska tråden frågar hur jag använder ordet ”kapitalism” så är svaret just det. Alltså en marknadsekonomi i vilken också arbetskraften är en vara.
”Kapitalismen” klyvs med Marx.
För mig har kapitalism alltid varit ett ekonomiskt system där själva kapitalet var ett medel för att berika sig, oavsett dess inriktning i handels-, finans- eller industrikapital.
Genom Marx definieras finanskapitalet ut ur den kapitalistiska världen. Återstår gör endast kapital indraget i den direkta exploateringen av arbete.
Nedan ett citat från Carl Norbergs blogg
”Med avseende på att det inte ens är möjligt för sparare att ha sina pengar i kontanter eftersom mängden fysiska kontanta medel inte ens är 10% av det beskrivna sparade beloppet på 1207 Mdr, så kan man ju stilla undra hur någon ens kan inbilla sig att dessa pengar skulle kunna finnas någon annanstans än på konton i banker?
Man kan däremot säga att det nu uppenbarligen räcker med att var tionde bankkrona tas ut för att systemet skall haverera och att systemet nu uppenbarligen är mycket instabilt.
Alltså, dessa kontanter räcker till att mindre än 10 procent av det sparade kapitalet tas ut. Det finns 90 Mdr kronor i kontanter och det finns ett bokförd sparande som inlåning på 1207 Mdr. Många ser inget problem här samtidigt som resten av ekonomin består av krediter med en havererande återbetalningsförmåga???
Eftersom alla pengar nu skapas till samma funktionella grund, utom kontanter, som skulder till bankerna och med en kostnad för kredittagare, så torde envar snart på praktiska grunder kunna inse att samhället inte kan fungera utan pengar som medel för handel med varor och tjänster.
Staten måste 1. Skapa skuldfria pengar för handel med varor och tjänster. 2. Ta bort enskild ränta som funktion ur systemet. Eller så kommer samhället som vi känner detta inom ramen för ordnade former inom kort att upplösas och gå under.
Primärt kan man säga att detta kan uttryckas som att sätta banksystemet under transparenta former av samhällelig kontroll – vilket som princip är ett rent förstatligande. Metoden är enklast att sätta krav på bankerna att de inte längre får skapa pengar ur ingenting och att de vidare bara får låna ut pengar som de verkligen har. Bankerna skall också ha all sin utlåning garanterad av Riksbanken till fulla beloppen, alltså inte längre på fraktionella grunder.
Riksbanken måste i detta sättas under demokratisk öppen transparent kontroll och betalningssystemen anses som en infrastrukturell angelägenhet som skall undantas från enskild vinstmaximering. Riksbanken måste i detta skapa elektroniska kontanter som nödmynt, alltså elektroniska kontanter som uteliggande ersättning för de elektroniska kreditvärden som havererar i bankerna och som bankerna nu måste betala ränta för.
Man kan säga att det mest ordnade sättet är att metodmässigt vända på ränteintäktsflödet från bankerna till samhället tills dess att banker är utplånade som vinstmaximerande enskild funktion och kostnad för samhället.”
För de som vågar möte det nya året med öppna ögon kan länken till Carl Norbergs blogg rekommenderas.
Om inte så sjunk ner i er Zombie-tillvaros TV-soffa och glädje er åt att nu även vi som inte brukar burken får betala för dess skenvärld.
Jag håller inte med dig på den här punkten, Evert! För Marx är kapitalismen först och främst en speciell form för relationerna mellan människor, dvs utsugningen. I den meningen är arbetets exploatering grundläggande då den skapar det mervärde vi använder för att utveckla hela samhället.
Finanskapital finns också på flera nivåer i samhället. Vad är SMS-lån annat än exploatering, om än inte direkt av arbetet utan indirekt via människor. När vi talar om finanskapitalet (i bestämd form) menar vi den, särskilt i våra dagar, ledande gruppen bland kapitalisterna även om relationen mellan produktivt och finansiellt kapital numera är väsentligt mera komplicerad än på 1800-talet.
Men om detta får vi nog återkomma!
DZ!
Det starkaste minnet från samtalen i Degerfors kommer från ett inlägg av Stefan Lindgren. Han menade att vi hamnar i fallgropar om vi bara ser en sida, vi måste förstå att det alltid är ”både och”.
Det skulle ha oroat mig mycket om ingen hade reagerat mot min rallarsving mot Marx ovan. Men grovhugget blir det gärna, när man är ute för att ”tydliggöra” i ett laddat ämne.
Om arbete är det enda som skapar värde, då måste ju dom människor som gör detta vara samhällets viktigaste medborgare. Man ser ju fram emot hur alla TV-soffor fylls av medlemmar i LO-kollektivet, räknenissarna får lämna över mikrofonerna, vänsterns styrelserum börjar lukta svett, arbetarpartiet började leva upp till namnet och hela media fick läsa Strindbergs ”katekes” för att förstå någonting överhuvud taget.
Tommy!
Håller med om att arbetet är en underskattat ekonomisk faktor. Arbetet är alla värdens moder men ignoreras nästan fullständigt i diskussioner om ekonomi.
Under 70-talet hade vi åtminstone Arne Helldéns böcker att luta oss mot och få inspiration av. Men faktum är att jag tror vänstern själv bär det största ansvaret varför arbetet försvunnit från det politiska samtalet. Arbetet har ju bara blivit det ”nödvändiga arbetet”, lönearbetet, det exploaterade arbetet. Det vi befriar oss från med 6-timmars arbetsdag.
Nu är det fritid som gäller, då är svettandat under gymmets skivstänger högstatus, men nödvändigt muskelarbete är slavarbete och måste ersättas med maskiner.
Det är nu hundra år sedan minst sedan den politiska uttolkningen av arbetet, i motsatsen ARBETE-KAPITAL gjordes. Vi måste nu hugga tag i denna fråga igen för att det som kallas klasskamp skall få riktning.
Mitt förslag är att börja diskutera arbetet utifrån perspektiven Arbetets värde, frihet och ansvar.
Mitt första bidrag till den diskussionen är: Till arbete räknas både händernas och hjärnans arbete.
Per har ovan ställt två frågor som inte retts ut direkt i en kommentar, de hänger samman och är:
– Hur kan banker då gå i konkurs? Var kommer skulderna från?
– Men varför det om det nu är så att bankerna ”snyter sina pengar ur näsan”?
För det första så kan inte banker, utan att tas för bokföringsbrott ”snyta pengarna ur näsan”, men det är du som med din namnteckning under lånehandlingen som står som säkerhet, och då skrivs siffrorna in på ditt konto. De pengar som nu skrivs in på skärmen saknar annan uppbackning än denna dina åtaganden till ränta och amortering. De fanns inte innan du trädde in i banken, de skapades, som man brukar säga ”ur tomma intet”.
Det som gör att bankerna kan gå i konkurs har sin grund i det som brukar kallas det ”ohållbara kontraktet”. När du tar dit lån och förbinder dig att betala t ex 6% ränta, så har du efter 14 år betalt in lika mycket i räntor som lånesumman var. Nu är lånet som tillfördes systemets totala penningmängd uppäten.
Om amorteringarna under de 14 åren varit lika stora som lånet så har vår gemensamma penningmängd också minskats med lånesumman.
Vår totala penningmängd ökade med lånesumman vid lånetillfället men har efter 14 år minskat med 2 gånger lånesumman, dels i räntor dels amorteringar.
För att inte ekonomin skall gå in i en depression måste ständigt nya lån tas upp och det i en exponentiellt stigande takt.
Systemet trycker ut företag och privatpersoner över ruinens brant när penningmängden dras ur systemet eller inte ökar i tillräcklig takt. Delar av konkursernas förluster tvingas också banker ta. Bankerna går i konkurs då de i sin strid om vinster spekulerat fel.
Evert (och ni andra)!
Jag har för länge sedan glömt hur vi hamnade här. Det var visst ekonomin som förde oss hit om jag minns rätt.
Men detta med arbetets värde är ett klart försummat och bortglömt. Arne Helldén var en av mina stora inspiratörer i kunskapsdebatten (70-talets slut och några år framåt) och vi lärde känna varandra väl, även privat. Han hade ett perspektiv på kulturen, kunskapen, bildningen och klasskampen som utgick från arbetet och hur vi placerade arbetet i vår kultur. Någon sa att arbetet är grunden för all kultur, vilket är något jag aldrig kunnat skaka av mig. Det gäller, som jag ser det, inte bara de rent ekonomiska värdena, utan även de kulturella avtryck som förs vidare till framtiden av handens, tankens och kanske även de goda gärningarna. Döm människan inte efter vad hon säger utan utifrån hennes handlingar, är också en devis jag har svårt att skaka av mig i min egen lättjefulla passivitet.
Låt oss prata om vad arbete egentligen är och hur vi kan förstå det och få andra att förstå varför det värdelösa skräpet kan avvaras.
Du som vill bidra med ett blogginlägg i denna sak är välkommen. Mejla det till mig så diskuterar vi formerna.
En sak förstår jag inte. Om man diskuterar arbete så refererar man till BÖCKER, inte sina erfarenheter från löneslaveriet. Det som skiljer arbetarkultur från traditionell borgerligt kulturella uttryck är ju kopplingen till arbetetserfarenheter. Många vänstermänniskor tror att om man målar borgerlig kultur röd då är det arbetarkultur, en V-riksdagsman tyckte
Björn Afzelius var arbetarkultur. Tablå.