Peter Mertens talar i Eoropaparlamentet 18 juli. (Zoe Alexandra/Peoples Dispatch)

Under ceremonin som avslutade Folkets Toppmöte – som hölls vid Europaparlamentet i Bryssel den 18 juli – talade generalsekreteraren för Arbetarpartiet i Belgien Peter Mertens, om historiens förändring och brytpunkterna som har lett fram till det pågående myteriet mot den rådande världsordningen. Talet publicerades först på Peoples Dispatch och den 31 juli på Consortium News. Här i översättning av Henrik Linde.


Historien rör sig framåt i vågor och jag tror att det är viktigt att ha förståelse för historiens förändring. Den unipolära epoken under Förenta staternas dominans kommer att ta slut.

Framtiden tillhör mångsidiga relationer mellan länder och folk med ömsesidig respekt och i växelverkan, utan utifrån kommande politiska eller militära inblandningar. Inom denna ram har ett enormt antal människor på senare tid engagerat sig för att bygga upp relationer mellan Latinamerika, Karibien och Europa.

Vi vet alla, att medan historiens rörelse fortsätter, så klänger sig vissa frenetiskt fast vid den gamla värld som med visshet är på väg att gå under. För vissa europeiska krafter är respekt och ömsesidighet fortfarande olika begrepp.

En äldre diplomat i Europeiska unionen nämnde nyligen för Euronews att det ser ut som om Latinamerika och Karibien ”vill bli betraktade som jämnställda parter”.

Att ”det verkar” som om de vill bli ”jämnställda parter”.

Nykolonial attityd

Så i denna mans tankevärld är de inte jämställda parter. Det är en nykolonial attityd som fortfarande spökar i gamla makters sinnen.

Ett antal diplomater, regeringsföreträdare och krafter inom Europa har ännu inte sett, eller vill inte se, att världsordningen har förändrats sedan sekelskiftet.

De har misslyckats att se hur det illegala kriget mot Irak år 2003 definitivt har undergrävt Förenta staternas trovärdighet som den så kallade världsledaren. Detta var den initiala brytpunkten.

Saddam Husseins staty välts över ända i Bagdad kort efter invasioneen i Iraq 2003. (Public domain, Wikimedia Commons)

De misslyckades att se, hur finanskrisen år 2008 undergrävde trovärdigheten hos västvärldens finansiella institutioner, och det med rätta. Det var den andra brytpunkten.

De misslyckades att se, hur på andra sidan jorden, BRICS skapades  som svar på den globala ekonomiska krisen.

De misslyckades att se hur resten av världen reagerade annorlunda gentemot kriget i Ukraina än västvärlden. Och jag menar inte frågan om att fördöma Rysslands invasion, som är ett brott mot internationell lag och ett brott mot Ukrainas suveränitet. I ”globala syd” vet de bara alltför väl hur viktig suveränitet är.

Jag talar om sanktionerna som är en tredje brytpunkt. Ekonomiska sanktioner, handelsförbud, nedstängning av betalsystemet SWIFT och frysning av penningreserver i centralbanker.

Alla vet att dessa sanktioner också kan användas mot andra nationer i morgon. Och i själva verket har använts mot andra länder i åratal. Jag tänker på det kriminella handelsförbudet och blockaden mot Kuba.

Genom dessa brytpunkter, kriget mot Irak 2003, finanskrisen 2008, kriget i Ukraina år 2022, har vår värld genomgripande förändrats.

Nyligen sade Fiona Hill, tidigare medlen av USA:s Nationella Säkerhetsråd, att tredje världen ländernas röstning mot sanktionerna mot Ryssland inte är något annat än ett ”myteri”

Europakommissioneens ordförande Ursula von der Leyen i March 2022, undeer sessionen då ledamöter krävde meer sanktioner mot Moskva till ”försvar för Europas ekonomi” (Europaparlamentet, Flickr, CC BY 4.0)

Man kallar det alltså ett myteri att länder och folk vill fatta sina beslut om sina egna resurser, om det nu gäller litium eller kobolt, och hävda rätten att själv bearbeta sina resurser.

Man kallar det myteri, att länder och folk vägrar att välja sida i handelskriget och det nya kalla krig som påtvingas dem från Washington.

De kallar det myteri när Förenta staternas unipolära era stilla närmar sig sitt slut.

Låt oss då ta till oss detta myteri, eftersom det befinner sig på den rätta sidan av historien.

I Europa pågår också ett myteri. Folk lider av den stigande inflationen och fattigdomen, urholkningen av arbetsrättigheterna och alltmer repressiva lagar. Klasskampen i Europa ökar och minskar likt tidvattnet i havet.

Men den finns och den förs mot samma globala ordning, samma monopol, samma system för exploatering.

Om vi kan få myteriet i norr att gå hand i hand med myteriet i söder och vice versa, Kan vi vända världen, i den demokratiska, sociala och ekologiska riktning som planeten behöver.

Länge leve respekten, vänskapen och solidariteten mellan folken. Länge leve myteriet!

Föregående artikelStoppa koranbränningarna, men rör inte yttrandefriheten!
Nästa artikelRiksfilistern – en otidsenlig betraktelse över Jan Guillous författarskap

3 KOMMENTARER

  1. En utmärkt artikel och analys som i korthet sätter fingret på det aktuella världsläget.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.