Vinjettbild från artikel i Resonible Statecraft
Mats Lindeberg skickade följande korta inlägg:
De flesta (till skillnad från mig) förordar stop av vapenleveranser från väst till Ukraina, vapenstillestånd och förhandlingar. Ja, ett stopp på vapenleveranserna innebär naturligtvis att Ukraina mister stora delar av sin militära förmåga.
Men, ni som förordar denna lösning. Hur ser ni framtiden?
– Frusen konflikt, Ryssland annekterar den del de nu kontrollerar?
– Ryssland tar initiativet, erövrar hela de provinser de redan formellt annekterat?
– Ryssland drar sig tillbaka helt eller delvis?
– Eller ser ni någon annan trolig/önskvärd utveckling?
Jag är uppriktigt nyfiken på hur ni tänker!
Säkert finns det många svar på dessa frågor. Men jag ska kort svara på vad jag först tänker m a a dessa frågor. Sedan kan andra komplettera med kommentarer.
Korta svar
En sak är jag ganska säker på (Obs! ganska). Väst och nuvarande regim i Kiev måste ge upp alla planer på att Ukraina ska gå med i Nato. Hur sedan man kommer att förhandla fram andra detaljer kan säkert se ut på många sätt.
Ett förslag, som cirkulerat de senaste dagarna i Väst är att de nu ryskannekterade områdena ska bli ryska mot ukrainskt Natomedlemskap. Det tror jag alltså inte på. Däremot vore kanske (Obs! kanske) en möjlighet att mot garantier att Ukraina inte går med i Nato släppa en del av de nu annekterade områdena till Ukraina och ge dem visst självstyre. Detta vore till viss del i linje med det avtal, som faktiskt var underskrivet i Istanbul våren 2022, men som den gången stoppades av Väst (Boris Johnson).
Det finns risk för ”en frusen konflikt” som i Korea. Det finns även risk att Ryssland går vidare och erövrar fler områden, Odessa t ex. Men risken för detta ökar ju längre kriget pågår. Ett fredsavtal i linje med vad som var möjligt våren 2022 framstår som ganska omöjligt idag. Västs svek då gör att Ryssland är ytterst försiktiga med att förhandla med Väst idag.
Vad som – enligt mitt sätt att se – är önskvärt är att kriget snarast får en förhandlingslösning. Väst kan inte vinna kriget, det är allt mer uppenbart. Skräckvisionen att Ryssland efter en seger i Ukraina skulle gå vidare och med våld ta tillbaka vad som förlorades efter Sovjets fall, tror jag inte ett skvatt på. Däremot kommer Ryssland att försvara sig, även om det skulle stå i strid med folkrätten. Folkrätten har ju kränkts av andra flera gånger efter det (första) kalla krigets slut. Jag hoppas alltså på ett fredsavtal som ska leda till en ny säkerhetsordning i Europa och världen, som tar hänsyn till de helt nya styrkeförhållanden som råder, där det globala syd får en mycket större roll och där Västvärlden med USA i spetsen får dela med sig av sin övermakt till resten av världen.
Av Mats L:s 4 framtida vägar i konflikten förefaller mig den tredje (Ryssland drar sig tillbaka) helt otänkbar, den andra (Ryssland tar kontroll över alla annekterade områden) fullt möjlig om vapenstödet till Ukraina upphör, den första (frusen konflikt) fullt förenlig med en utveckling av nuläget i tangentens riktning och den sista något för oss att tänka på.
Då det enda globala paktavtalet (Nato) förutsätter, men ej har någon reellt existerande fiende, är den enda rimliga vägen en upplösning av nuvarande anfallspakt (Nato) och att förhandling inleds under FN:s överinseende om en global säkerhetslösning förbunden med en ömsesidig nedrustning av först alla nukleära vapen och sedan fortsatt nedrustning av all krigsmateriel av alla de slag i överenskommen ordning. Samtidigt bör det förhandlas om en global politisk ordning för att garantera konfliktlösning mellan alla stater och även inom de stater, vilka inte klarar att lösa interna konflikter med förhandlingar (fredliga medel) utan att situationer utvecklas mot eskalering med olika typer av vapen.
Först borde USA lämna tillbaka det territorium de stulit från ursprungsbefolkningen i nuvarande USA! Sen kunde EU/USA och Väst be Ryssland om ursäkt – ”för att de provocerat fram pågående kriget i Ukraina avsiktligt”!
Avslutningsvis att de skyldiga i västblocket lovar dyrt och heligt, ”att läsa lindelöf.nu dagligen” – och lyssna till all visdom som skrivs där, samt kommentera förstås! Först då kanske Ryssland kan tänka sig diskussioner, om hur framtiden gällande en varaktig fred skulle kunna se ut.
Tror att jag fått med allt – annars kan någon fylla i resten. USA kommer förstås sätta sig emot allt detta – ”men drömmar kan väl få vara oskyldiga” – ”till alla krig genom tiderna USA orsakat människosläktet på jorden”.
Japp den unipolära världsordningen som omfamnas av nästan hela världens befolkning råder (1/8). Medan endast en minoritet av världen stödjer en multipolär världsordning… (7/8). I sakfrågan att låta Ryssland ta över de områden som är i stort sett rysktalande kan inte vara fel… mer rätt, mycket, än att Sverige importerar miljoner som talar andra språk… liten eller ingen nytta med det… frys bidragen så löser saken sig själv…
Att det i väst nu talas om ett eventuellt byte av ukrainsk mark mot medlemskap i Nato, är med stor sannolikhet för att krigets krafter i väst vet att dessa krav är tabu för både Ryssland och Ukraina.
Väst vill inte ha ett fredsavtal. Om man utgår från den högst rimliga hypotesen att USA provocerade fram kriget för att få stöd för massiva sanktioner som det skarpa vapnet för att försvaga Ryssland, så förstår man att USA/Väst vill att kriget fortsätter tills sanktionerna gör verkan.
Om det däremot till äventyrs finns tänkande människor i västvärldens politikerklass, så kan man hoppas att dom tänker ungefär som Mats Lindeberg, fast med tillägget att vapenleveranserna måste stoppas. Om så är fallet så är Mats förslag till förhandlingslösning, d v s något i linje med Istanbulavtalet, kanske den enda realistiska vägen till fred. Om det skall lyckas så krävs det antagligen också att Kina sätter lite press på Putin att släppa en del av det han har erövrat.
Anders Å!
Som läget står nu efter allt fulspel från ”väst” och medvetet saboterade avtal (först Minsk I o II 2015) är jag ytterst tveksam till om Ryssland ”vågar” gå med på ett sådant avtal. Jag är rätt övertygad om att gränsen just nu går vid de fyra annekterade oblasten,
Men om det i stället blir en ”frusen konflikt”, vilket just nu förefaller troligast, står frågan hur vi ska ställa oss till den. Vi ser hur det bubblar kring världens ännu pågående ”frusna konflikt” i Korea, som naturligtvis är det ultimata hindret för en koreansk återförening. Själv hyllar jag Nordkoreas utveckling av kärnvapen och nu senast styr- och bärsystem till dessa eftersom Nordkorea inte signerat något nukleärt icke-spridningsavtal och står i samma position som kärnvapenmakterna Pakistan, Indien och (inte att förglömma) statsbildningen ”Israel”. Som läget är nu ökar Nordkoreas kärnvapenprogram säkerheten i världen!
Om den frågan ska kunna lösas tror jag att vägen blir över mina förslag i kommentaren som inledde diskussionen i denna tråd.
Dennis Z!
De tänkande människor i västvärldens politikerklass återstår att upptäcka. Dom finns antagligen, men hukar under krigsgalningarnas regemente.
Min gissning är att den materiella grunden för att fred alls skall få någon chans och eventuellt tänkande politiker skall våga träda fram, dessvärre är fortsatta makabra förluster för den ukrainska armén.
Just nu säger oberoende rapportörer att Ukraina har kastat in sina sista reserver. Det ska ha lett till marginella framgångar, men till oerhörda förluster. Om detta stämmer så kommer snart Ukrainas försvarsförmåga att bli så låg så att Ryssland kan gå till framgångsrik offensiv. Först då kanske en del politiker i väst begriper att kriget har nått vägs ände.
Sannolikt är även Ryssland pressat av kriget och deras relationer med Kina begränsar säkert vad dom kan göra. Kina vill ha fred och Kinas nya roll och vilja att vara fredsmäklare, med allt ökat anseende det för med sig, kan knappast negligeras av Ryssland.
Ett scenario där väst pressas av risken för militärt nederlag och Ryssland pressas av krigets kostnader och Kinesiska fredssträvanden skulle kunna leda till att fredens röster får en chans att gör sig hörda. Exakt vad det leder till är svårt att säga, men knappast ett Ukraina i Nato i alla fall. Att Ryssland tvingas lämna vissa erövrade områden däremot är nog inte helt omöjligt.
Anders Å!
För att Ukraina ska kunna hålla uppe ett försvar mot en ny rysk offensiv krävs naturligtvis nya vapeninsatser från väst. F16-plan får man nu (d v s inom ett halvår) från Holland och Danmark med ”tillstånd” från USA. Det löser en del spaningsuppgifter och kan leda till spektakulära luftstrider över det ukrainska territoriet. Men med en tröttkörd armé utan möjlighet att gå till effektiva motangrepp och utan tillräckliga reserver så ser läget mindre ljust ut. Så, även om ”väst” är beredda att ”slåss till den siste ukrainaren” kanske faktorerna samverkar till någon typ av allvarliga fredsförhandlingar. Som du säger är kriget naturligtvis ansträngande också för Ryssland.
Kanske vi till och med kommer att få se FN:s ”fredsbevarande” blå baskrar vid gränserna i området så småningom?
F d vapeninspektör Scott Ritter har kommit fram till att Zelensky är engelsk agent.