Euromaidan februari 2014 – en smutsig revolution © Yuri Kozyrev/NOOR
Ukrainakriget har nu pågått i 18 månader utan att någon ljusning finns i sikte. I grunden är det världens två största kärnvapenmakter som står emot varandra, båda med skuld till kriget. Situationen är mycket farlig. Dags för Västvärlden att tänka om och söka fred.
Många människor kommer av en slump eller av nyfikenhet in här på lindelof.nu. Det de då läser skiljer sig markant från vad som sägs eller skrivs om Ukrainakriget i våra dominerande medier; SVT, SR, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen (för att bara nämna de allra viktigaste). Via dessa kanaler får de allra flesta sin information. Det de möter här kan därför upplevas som upprörande och till och med skrämmande.
Osökt inställer sig då frågan: Kan verkligen dessa allmänt respekterade medier vara så snedvinklade? De utgör ju själva gräddan av svensk professionell journalistik, vilket de själva är mycket noga med att framhålla. Det är ju dem vi alltid kunnat lita på som sakliga, undersökande, oberoende och högst seriösa. Jag ska nu försöka förklara hur jag tror att det ligger till med den saken när det gäller just Ukrainakriget, genom att – i tre steg – ge det perspektiv som förtigs eller hålls i bakgrunden, som alltså borde lyftas fram och diskuteras öppet. Först bara för klarhetens skull. Rysslands inmarsch i Ukraina den 24 februari 2022 som inledde det militära kriget är oomtvistligt ett allvarligt brott mot folkrätten. Det kan man aldrig bortse ifrån.
I. Vad krigar de om?
Ukrainakriget är ett krig om energiresurser, strategiska naturtillgångar, marknader och handelsvägar. Otyglade kapitalkrafter skyr inga medel för att säkra kontrollen över dessa resurser. De är ju avgörande för varje stormakt som vill överleva som högteknologiska samhällen. Det här hanterades tidigare genom frihandel. Nu har allt plötsligt blivit till ”säkerhetsfrågor”. Frihandel, som hör till de liberala grundbultarna, har ersatts av handelsrestriktioner och rena handelskrig. Därför stoppades Huawei i 5G-kampen i Sverige och därför stoppades rysk olje- och gasexport till Europa (NorStream-sprängningarna).
Helt nya marknads- och handelsmönster är på väg att växa fram i världen, där det globala syd (en majoritet av världens befolkning) reser sig ekonomiskt ur sin fattigdom på USA:s och EU:s bekostnad. Billig energi var en förutsättning för t ex tysk (europeisk) konkurrenskraft, ändå sprängdes NordStream-ledningarna. I vems intresse kan man fråga. Och varför dessa drakoniska sanktioner mot Ryssland för att knäcka dess ekonomi? För att hindra deras krigföring förstås, men det gäller mer än så. Sanktionerna har emellertid misslyckats såtillvida att Västvärldens egna ekonomier vacklar allt mer, medan Rysslands sakta men säkert stärks. Och varför respekterar inte USA/Nato den väl etablerade och halvsekelgamla ”Ett Kina-politiken”, utan hetsar om ett ”fritt” Taiwan (med sin högteknologiska chipstillverkning)?
Kriget är alltså ett krig mellan USA (med allierade) och Ryssland (med allierade) på ukrainsk mark med ukrainska och ryska soldater som kanonmat om energiresurser, strategiska naturtillgångar, marknader och handelsvägar. Att det skulle vara ett krig för västerländska värderingar, en demokratisk liberal världsordning och för mänskliga rättigheter – emot diktaturer i resten av världen, är en skönmålning för att dölja de verkliga drivkrafterna.
Men alltså, USA påstår sig kämpa för demokrati i hela världen. Varför störtade de då den demokratiskt valde premiärministern Mohammad Mosaddegh i Iran 1953 och tillsatte sin ”kejsare” Shahen? Varför störtade de den demokratiskt valde Salvador Allende i Chile 1973 och tillsatte sin militärdiktator Augusto Pinochet? Varför stödde USA Contras i Nicaragua mot den folkvalde sandinisten Daniel Ortega i slutet av 1970-talet? Varför har man inte gjort upp med den diktatoriska kungafamiljen i Saudiarabien och ”infört demokrati och mänskliga rättigheter” där? Listan kan göras mycket längre, men jag nöjer mig med detta.
Vidare, varför ska vi tro på USA när vi vet att Irakkriget inleddes med lögnen om att Irak hade massförstörelsevapen? Varför framhärdar USA med att försöka lägga vantarna på Julian Assange, som ju bara gjort sitt journalistiska jobb ”i skydd av yttrandefriheten”? Varför ska vi tro på USA:s lögner mer än på Rysslands? Det finns ingen anledning till det.
Och, varför ska vi tro att USA inte kommer att använda kärnvapen när de faktiskt redan fällt två över Hiroshima respektive Nagasaki 1945? Fler än 230.000 människor dog till följd av bombernas omedelbara och långsiktiga skador. USA:s militärindustriella komplex med sin omättliga vinsthunger hotar nu oss alla.
II. Krigets förspel
Så har vi förhistorien och upptakten till kriget. Varför höll inte USA sitt löfte (inte en tum av Natoexpansion österut) som gavs till Gorbatjov i samband med Berlinmurens fall? Varför ska vi inte tro på uttalanden från olika håll i USA om att man vill störta Putinregimen och införa en västvänlig regering (regimechange)? Varför får man inte kritisera USA:s och EU:s direkta inblandning i kuppen mot den – trots allt – folkvalde presidenten Viktor Janukovytj och tillsättandet av Victoria Nulands favoriter i en kuppregering (som innehöll flera nynazister i ukrainsk tappning) som kulmen på Majdanupproret 2014? Varför vägrade västvärldsfronten kategoriskt alla samtal om Kremls förslag om en ny europeisk säkerhetsordning i december 2021? Västvärldens krig mot Ryssland i Ukraina är ett helt onödigt krig, eftersom en fredsuppgörelse låg underskriven på förhandlingsbordet i mars 2022, men som stoppades av USA:s villiga ombud Boris Johnson.
III. Demoniseringen av Ryssland
Ryssland är inte den hotfulla makt som västpropagandan gör den till. Det är visserligen ingen demokrati i svensk folkrörelsemening med yttrande-, organisations- och mötesfrihet. Men rysk demokrati är en fråga för det ryska folket, på samma sätt som demokratin och yttrandefriheten i USA och Sverige är en fråga för våra respektive medborgare. Demokrati kan inte bombas eller skjutas fram med artilleri. Det har vi – efter Berlinmurens fall – tydliga bevis för från Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Varför skulle det då fungera i Ryssland, som dessutom är världens största kärnvapenmakt? Att Putin skulle få blodad tand av en ”partiell seger” i Ukraina och därefter marschera vidare mot Västeuropa är ren fantasi. Ryssland försvarar sina nationella intressen i Ukraina, även om det sker med folkrättsstridiga medel. Inte ens den lilla kärnvapenmakten Nordkorea har USA lyckats knäcka med isolering, sanktioner och hot.
De pågående sanktionerna och bojkotterna mot allt ryskt inklusive idrott, konst och kultur är ren galenskap. Den uppammar det allra sämsta hos USA-världens människor, som leder till rena trakasserier och förföljelser av enskilda helt oskyldiga människor. Syndabockspolitik vet vi alltför väl vad den kan leda till.
Slutsord
Eftersom USA-världens krig mot Ryssland – i Ukraina – bygger på en falsk mediebild, löftesbrott och rena lögner, har även USA-världen en skuld till detta krig – som alltså olagligen utlöstes av Ryssland den 24 februari 2022. Delad skuld m a o. Därför måste alla goda krafter samlas runt kraven på vapenvila, stopp för nya vapenleveranser, trupptillbakadragande och fredsförhandlingar i FN:s regi.
Min bild kan i vårt ändå relativt trygga hörn av världen uppfattas som dyster och pessimistisk, vilket förstås kan kännas besvärligt. Men frågan är om den är realistisk och ligger närmare sanningen än den dominerande mediebilden i vårt land. Det är vad jag vill diskutera. Det tror jag att vi alla tjänar på i längden.
Sådan är min syn på saken. Jag är varken putinist eller betald desinformatör av något slag. Mitt arbete med denna sajt är helt frivilligt och stöds ekonomiskt enbart av läsare. Jag informerar mig efter bästa förmåga från olika håll, vilket är tidskrävande, men nödvändigt eftersom de stora medierna inte gör sitt jobb. Jag försöker – också efter bästa förmåga – att uppmuntra till meningsutbyten för att något skingra dimmorna runt det onödiga, förfärande och dödsbringande Ukrainakriget. Man måste nu ge freden en chans.
Bra sammanfattning, Knut!
Men jag tror inte Ryssland nödvändigtvis stärks av utvecklingen i kriget och landets ekonomi. Att ”runda” sanktionerna och tvinga stora delar av den manliga vapenföra befolkningen i krig med ett grannland, där många har släkt, vänner och bekanta är ju inte gratis. Internationellt stöd har Ryssland fått i stor omfattning från länder, som inte frivilligt låter underordna sig den amerikanska imperialismen. Så det står och väger. Och kan göra så länge än!
Mycket intressant och bra skrivet. Stämmer med min bild över den information (ej msm) jag läser över utvecklingen i kriget mellan USA:s/Natos proxykrig mot Ryssland. Tack för informationen.
Tack för en bra sammanfattning!
Att Rysslands ”militära operation” som inleddes den 24 februari 2022 var ett ”brott mot folkrätten” kan möjligen ifrågasättas. De ryska områdena Luhanskt och Doneskt har fått utstå beskjutning av Ukraina sedan 2014, i åtta år med 14.000 döda. Detta efter en USA-stödd statskupp i Kiev samma år då man insatte anhängare av Stephan Bandera till makten. Denna grupp har CIA stöttat sedan 1950-talet genom att ta över den tyska organisation som samarbetade med ukrainska nationalister under andra världskriget.
Nämnda områden har alltid varit ryska, trots att Ukraina officiellt blev självständigt 1991.
Alla försök att lösa kriget, som alltså redan pågick, med fredliga medel var uttömda. Minskavtalet om eld upphör i området mellan Ryssland, Tyskland, Ukraina med flera respekterades inte. Enligt dåvarande tyska Angela Merkel var detta endast för att ”köpa tid” för att ytterligare beväpna Ukraina. Dagarna innan den ryska inmarschen ökades beskjutningen av Doneskt och Ukraina koncentrerade sina styrkor där. Den ryska kolonnen mot Kiev tjänade som avledande manöver och hade som syfte att tvinga fram förhandlingar vilka också inleddes. Dessa stoppades av Boris Johnson på inrådan av Washington. I och med dessa brott mot givna löften har Ryssland ingen motpart att förhandla om fred och vapenvila med. Så för Ukrainas del är det endast ovillkorlig kapitulation som kan få slut på kriget. Återstår att se om Ryssland använder sig av de 1,5 miljoner soldaterna de nu mobiliserat för att avsluta kriget. Än verkar inte alla pusselbitar vara på plats.
Redan 2022 förlorade Ukraina kriget som Ryssland nu har vunnit. Det ryska krigsmålet var att förstöra den ukrainska militären och undvika utvidgning av konflikten. De som nu strider på den ukrainska sidan är främst polacker i ukrainsk uniform och ukrainska soldater utan nämnvärd utbildning. Hittills har Ryssland uppnått sina mål med konventionella vapen.
Wagnergruppen har enligt uppgift förflyttats till Niger för att försvara regimen där mot USA:s avsikter att störta den.
Mina huvudsakliga källor har varit de militära analytikerna Douglas Macgregor och Scott Ritter.
Visst är det ett folkrättsbrott, men då bör man lägga till två saker. Ibland går nöd före rätt, samt att en folkrätt som den mäktigaste staten regelbundet bryter mot och därmed i praktiken inte erkänner, har tappat det mesta av sitt värde. Ett rättssamhälle förutsätter att lagen gäller lika för alla och att de som bryter mot lagen också kan lagföras. I annat fall blir det den starkes rätt som gäller. Om vi någon gång får en multipolär värld måste folkrätten byggas upp på nytt i ett reformerat FN som bättre speglar hur världen ser ut.
En sak till som förtjänar att nämnas är förföljelserna av ryssarna i utbrytarprovinserna, vilket också är en anledning till kriget.
Knut L, ”ren fantasi” skrev du ovan om en analys som du inte håller med om. Jag tycker att det är nödvändigt att ställa frågan till sig själv: Är min egen helhetsbild grundligt felaktigt? Till skillnad från mången liberal har jag en informell utbildning som bland annat omfattar att läsa varje Jan Myrdal-bok från Folkets hus till Ett andra anstånd, så jag har en beredskap för att jag skulle kunna ha fel om allt, och hur. Men tvivlet syns ju inte i en diskussion där man vill fatta sig kort (vilket ofta misslyckas). Vi debattörer på lindelof.nu har till synes fasta positioner, men jag hoppas att vi alla tänker hela tiden att vår egen linje är ”rena fantasier”. Gör du det, Knut L?
Utmärkt sammanfattat.
Det jag kommit fram till är att våra ledare är helt enkelt, enfaldiga.
Du ger ”våra dominerande medier; SVT, SR, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen…”, ett alldeles för högt betyg.
De är inga fria/oberoende medier utan gör vad ”Husbonden” dirigerar dem att publicera.
Bra skrivet och jag håller med om alltihop. Ett tillägg bara. Jag tror att Natos expansion plus att Rysslands ledning bedömer att landet äntligen är stark nog att sätta stopp för den är huvudanledningarna till invasionen. Pratet om avnazifiering och t o m den ukrainska beskjutningen av Donbass sedan 2014 tror jag är andrahandsfrågor för Putin, kanske rentav mest till för hemmaopinionen.
Roger S, att ”motbevisa” Knut L:s helhetsbild är inte lätt. Jag nöjer mig med en ekonomisk detalj. Detaljen är att Väst kanske har framgång i sitt angrepp på rubelns värde. År 2013 var en rubel värd 3 cent i Förenta staternas valuta. Till nyår 2015 sjönk rubeln till 1,5 cent. Sedan långsamt ner till 1,3 cent 24 februari 2022. Sedan kom störtdykning till 0,7 och återhämtning till 1,8, vilket med glädje rapporterades i lindelof.nu.
Men sedan obevekligt ner igen till 1 cent, vilket ingen kommenterade. Ryssland vidtog motåtgärder i augusti. Ett litet stig upp till 1,07 cent skedde. Men sedan har det gått ner i samma takt till 1,02 cent för en rubel.
Hur det går vet jag inte, men jag tror inte Väst är makt- och kraftlösa.
Jan Arvid G!
Jag har många gånger när det gäller Ukrainakriget ställt mig själv frågan: ”Är min egen helhetsbild grundligt felaktig?” Men hur mycket jag än försöker sparkar fakta mig i riktning med texten ovan.
Den upprördhet inför denna bild man kan mötas av är ibland rent plågsam. Känslan av vanmakt är stark när man märker att ens argument omedelbart sågas som ryssvänlighet, vilket är den politiskt värsta synd man kan göra sig skyldig till i dagsläget. De mest engagerade i ”Ukrainas sak” kan inte lyssna. Plågsamt alltså. Så, av rent personlig skäl hade det varit angenämt att slippa hamna i dessa upprörda meningsutbyten. Därför hade det varit skönt att upptäcka att allt jag tidigare hävdat varit fel. På så sätt hade inte gamla slitstarka kamratskap behöva sättas på prov. Tyvärr alltså, tvingas jag gång på gång konstatera att min text ovan ligger betydligt närmare sanningen än den berättelse som vi serveras i våra stora medier.
Knut L!
Utifrån min tillägnade livserfarenhet och uppfattade världsbild gör du en mycket bra sammanfattning av krigstillståndet i Ukraina som kunde vara ett alldeles utmärkt diskussionsunderlag under rubrik i något av SVT:s program, på bästa sändningstid.
Jag vet att det aldrig kommer att hända, ty Sveriges officiella ståndpunkt i detta krig är till den grad så grundmurad att inte någon når fram med ett budskap i fredens namn framför att ”Ukraina måste vinna kriget”. Ett försåtligt ord det där att vinna.
Och att vinna kriget vad säger det till oss medborgare som inte ens gavs tillfälle att ifrågasätta beslutet om att söka inträde i världens största vapenbärande makt Nato, vars ledning egentligen styrs i huvudsak av USA. Ett USA som efter andra världskriget slut, med alla till buds stående medel ständigt söker inflytande överllt på denna Jord.
Något jag vill beteckna som en fortsättning på västvärldens koloniala arv.
Knut L!
Jag noterar att du överhuvudtaget inte gör ens ett försök att bemöta Jan Arvid G:s kommentar om den svaga ryska valutan. Istället konstaterar du bara att din text ligger närmare sanningen, och dina
anhängare håller med dig.
Ibland skriver du att det inte finns en ”huvudlinje” på din sajt, ibland får vi veta att det finns en ”fredslinje” i form av något som närmast liknar en programförklaring.
Vad det ukrainska folket anser om Ryssland och kriget verkar vara en så sekundär fråga för dig och flera andra som skriver här. Den är inte ens värd att tas upp.
Min fru åker numera rutinmässigt mellan Sverige och Ukraina, och senare i september väntar vi besök från Ukraina. Situationen är dramatiskt annorlunda med Ryssland. Jag pratade med en kollega häromdagen. Vi kom fram till att ryssar som vi känt i mer än 20 år inte längre kan komma till Sverige. Den lilla finansiering vi haft under åren för att hjälpa till med deras besök har helt upphört. Detsamma gäller åt andra hållet.
Trots att min fru mycket enkelt skulle kunna besöka Ryssland och uppträda som ryss (hon har ingen ”ukrainsk” accent, utan pratar ren ryska) så skulle jag vara mer orolig om hon reste till en skurkstat som Ryssland än till ett av kriget plågat Ukraina. Vi umgås med ryssar som valt att lämna sitt hemland, sagt upp sitt medborgarskap och som anser att Ryssland utvecklats under Putin till en skurkstat. Det naturliga och berikande vetenskapliga samarbete som fanns mellan Sverige och Sovjetunionen har i idag helt upphört med Ryssland.
Jag noterar även den stora skillnaden mellan Ryssland och Kina. Jag arbetar just nu med olika projekt tillsammans med svenska kolleger. Jag noterar närmast rutinmässigt hur de säger att ”jag är i Kina nästa vecka, vi får prata när jag är tillbaka”. Skulle någon kollega säga att jag är i Ryssland nästa vecka skulle jag bli enormt förvånad. Men det händer inte.
Min slutsats: Rysslands isolering och tydliga utveckling som skurkstat tror jag kommer att bli ett stort problem för Sverige (och Finland och alla stater i Rysslands närhet) i framtiden. Detsamma gäller Belarus, ett land som jag tycker mycket om men inser att jag aldrig mer kommer att besöka.
Mats L!
Du har nu ihärdigt argumenterat för dina uppfattningar under flera år, som idag ligger helt i linje med västvärldens stora mediers och regeringars, varpå du bemötts av mig och flera andra med för de flesta vid det här laget väl kända argument. Det gäller också mitt inlägg ovan. Där presenteras inger nytt. Det är bara en sammanfattning för nya besökare.
Att jag ”överhuvudtaget inte gör ens ett försök att bemöta Jan Arvid G:s kommentar om den svaga ryska valutan” kan låta bestickande. Jag är ingen ekonomiexpert, men kan ändå tro att rubelns kurs gentemot dollarn får allt mindre betydelse, ju mindre handel som sker med väst. Alltså att ryssarnas handel i andra valutor med länder utanför dollarns område minskar Rysslands ekonomiska problem.
Det där med ”huvudlijne” är din fixering. Jag har min fredslinje i Ukrainafrågan, men välkomnar debatt, konstigare än så är det inte.
Hur ska jag kunna veta vad det ukrainska folket anser om kriget? Zelensky valdes på ett fredsprogram med bred marginal. Det är en indikation kanske. Folket är delat i två läger idag med många tveksamma där emellan, i västra Ukraina gissar jag att en majoritet är för att fortsätta kriget. Men i resten av landet gissar jag att många börjar tvivla på möjligheten att besegra Ryssland. Många börjar säkert fundera i banor som att fly, eller gömma sig för den stora mobiliseringen som lär vara på gång. Längst i öster tänker många som ryssarna, alltså att man måste bekämpa Kievregeringen med vapen och med Rysslands hjälp. Människor vågar inte heller uttala sig fritt längre om de har en annan åsikt än Kievregeringen. Så ser jag på det. Krig är grymt, jag lider med alla offer på båda sidor om fronten i detta meningslösa krig.
Att din fru och du – med starka vetenskapliga och personliga band med både Ryssland, Belarus och Ukraina – upplever lidandet på ett mycket närmare sätt än de flesta andra i Sverige är förståeligt. Men det du relaterar bevisar mycket lite i den storpolitiska bilden, som jag försökt sammanfatta ovan.
Att ”Rysslands isolering och tydliga utveckling som skurkstat … kommer att bli ett stort problem för Sverige (och Finland och alla stater i Rysslands närhet) i framtiden”, ser jag som ditt sätt att säga att Rysslands och Putins plan är att återupprätta det sovjetiska imperiet. Det här har du definitivt inga bevis för. Det är denna myt som hela ”korståget för demokrati och mänskliga rättigheter” vilar på. Jag upprepar:
”Demokrati kan inte bombas eller skjutas fram med artilleri. Det har vi – efter Berlinmurens fall – tydliga bevis för från Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Varför skulle det då fungera i Ryssland, som dessutom är världens största kärnvapenmakt? Att Putin skulle få blodad tand av en ´partiell seger´ i Ukraina och därefter marschera vidare mot Västeuropa är ren fantasi.”
Mats L.
Ryssland är en ”skurkstat” för att ryssar som har lämnat landet säger det! Är det relevanta bevis för detta epitet?
Du antyder också att du vet vad det ukrainska folket anser om Ryssland och kriget.
Dessa påståenden är naturligtvis fullständigt ovetenskapliga.
Nästan alla verkar överens om att Putin har kraftigt stöd från det ryska folket, vilket då borde innebära att du inte kan hitta många ryssar som accepterar begreppet skurkstat om sitt land.
Som Knut L påpekar så är befolkningen i Ukraina delad i minst två läger och det enda vi vet om det ukrainska folkets vilja är att dom röstade fram en president som sade sig verka för fred med Ryssland.
Att Ryssland är isolerat för att vi här i väst har klippt banden är ett lika dåligt underbyggt påstående. Utanför väst finns inga belägg för någon isolering av Ryssland.
Svårare än så var det inte att hitta klara argument emot dina påståenden. Man får hoppas att du har bättre på fötterna i din yrkesutövning.
Jag kan hålla med om att Ryssland beter sig skurkaktigt när dom invaderar ett annat land och mördar och förstör, men mindre skurkaktigt än USA gör i alla sina invasioner. Är då även USA en skurkstat och hur är det med alla länder i väst, som t ex Sverige som hjälper dom eller håller tyst. Är dom också skurkstater?
Märkligt att Jan Arvid Götesson inte avkräver dig en definition av begreppet skurkstat.
Det pågår ett krig mellan Ryssland och Ukraina. Därom kan vi utan tvekan vara överens. Hur och när det startade och kanske framför allt varför kan vi vara oense om. Men huvudmålet är självklart: Att hjälpa till för att åstadkomma eldupphör, förhandlingar och en hållbar fred.
För många, även hos några här, skymtar en annan primär målsättning fram: Att få nuvarande statsledning i Ryssland utbytt till något annat, dock lite oklart vad. Troligast dock något man själv om inte gillar så åtminstone kan ”acceptera”. Själv vill jag inte när det gäller konflikterna mellan Ryssland och Ukraina blanda in den frågan eftersom den är helt ovidkommande när det gäller internationella relationer och således ovidkommande för det pågående kriget. Jag förutsätter i stället att det är nuvarande statsledningar som ska ta ansvaret och förhandla sig fram till vapenstillestånd och fredsavtal.
Kriget förs nu både på ukrainskt och ryskt territorium. Därmed är bilden av ”försvarskrig” som Ukraina framgångsrikt etablerade, faktiskt redan från 2014, naggad i kanten. Det massiva stödet från främst USA och Natoländer men även från flera andra västeuropeiska aktörer har varit avgörande för Ukrainas hållning. Med historiska vittnesbörd från förra våren kan vi utan problem konstatera att det stödet även har formen av politisk och militär påtryckning, varvid frågan om Ukrainas ”självständighet” hamnar i fokus. Den varade alltså inte längre än 30 år. Och kommer att upphöra om inte dess framtid blir alliansfri.
Så ser jag, alldeles klart, huvudfrågan i denna till hett krig utvecklade konflikt. Kärnpunkten står nu fram allt tydligare att Ryssland för ett krig mot Natos utvidgning. På den grunden står dess rättmätighet fram allt klarare. Nato är ju en organisation som borde gått i graven för över 30 år sedan och borde inte tillåtas existera och fortsätta underbygga och starta krig över hela jorden längre.
Tyvärr tror jag inte det kan bli någon fred i Ukraina. USA är ett imperium under upplösning och historiskt utbryter i sådana fall också storkrig. Finns väl ingen som tvivlar på att USA kommer göra allt i sin makt för att behålla världsherraväldet och dollarn som reservvaluta. Kriget mot Ryssland och Kina står därför ristat i sten. Det enda jag törs säga med säkerhet är att det är Rysslands och Kinas fel att krig utbryter. USA är skickliga på propaganda och att få västvärldsmänniskor att tro att dom står för det goda i världen. Inget kan vara mer felaktigt.
Putin har under många år försökt göra affärer med väst och hålla en god relation, trots att han blir kallad både det ena och andra. Alla löften från väst slutar i besvikelse. Ta bara löftet om att Nato inte skulle expandera en tum österut. Det bröts och nu hävdar man att det inget finns skrivet på papper, vilket är sant. Det visar tydligt att ett ord från en västlig ledare inte är värt ett dugg. USA är livrädda för att Ryssland ska gå för bra och utmana deras hegemoni, därför drog man sig ur Afghanistan för att flytta sitt oändliga krig mot Ryssland istället.
Nu blir vi svenskar också snart medlemmar i Nato, som kallar sig en försvarsallians. Blev Europa attackerat av forna Jugoslavien? Blev Europa attackerat av Libyen?
Nato är inget annat än USA:s attackhund och där har vi svenskar ställt upp till hundra procent även långt innan vi officiellt varit medlemmar i Nato. Vi har även varit med att hjälpa USA i deras krig i Irak och Afghanistan. Då var det inget snack om att skicka vapen och utrustning för hjälpa dessa länder mot USA:s olagliga invasioner. Man kan inget annat än skämmas för vår dubbelmoral.
En fredslinje att förhålla sig till är alltid ett alldeles utmärkt och därmed nödvändigt alternativ, framför krigets nedbrytande konsekvenser, och det gäller även i dessa orostider när det just nu förekommer ett mycket världsomspännande stormaktskrig på Ukrainsk mark i Europa.
Till detta skall noteras en överhängande klimatkris som berör varje minsta levande del på detta jordklot vars verkan hitintills främst drabbar fattiga människor. Ett förhållande som den rika världen måste inse att snart nog kommer alla att känna av denna med oanade följdverkningar ingen kan föreställa sig. Att under dessa förhållanden eskalera ett ödesmättat krig genom allt kraftfullare vapensystem kan jag inte förstå, framför möjligheter att alltid stödja FN:s fredsbevarande funktion i tidens flöde, för folkrättens helt avgörande betydelse om en stabil världsordning.
Det innebär att inte något land får förbehålla sig rätten att dominera stora delar av jordens yta med välutrustade krigsförband, alltid väl i beredskap för strid.
Det måste finnas en bättre och därmed samtalande möjlighet till ordning som bygger på en stabil agenda framför att tillämpa förstörande metoder utifrån ett omdömeslöst maktperspektiv.
Knut L, du skrev: ”Jag är ingen ekonomiexpert, men kan ändå tro att rubelns kurs gentemot dollarn får allt mindre betydelse, ju mindre handel som sker med väst. Alltså att ryssarnas handel i andra valutor med länder utanför dollarns område minskar Rysslands ekonomiska problem.”
Jag är inte heller någon ekonomiexpert (om man överhuvudtaget kan vara ”ekonomiexpert”), men rubelns utveckling mot Folkrepubliken Kinas, Indiens, Japans, EU:s med flera valutor är också svag, som den är mot Förenta staternas daler. (Förenta staternas valuta är en ”daler” inte anglicismen ”dollar”; vi säger ju ”pund” om Förenade kungarikets valuta, inte ”pound” – se där ännu ett underhållande och överraskande språkriktighetsfaktum, kära läsare.)
Bland de valutor, som tillhör de stater som skall bära upp den i lindelof.nu förutspådda multipolära världsordningen, klarar sig rubeln minst dåligt mot Brasiliens och Sydafrikanska unionens valutor – för att de sistnämnda också faller rejält.
Jan Arvid G!
Vi får se hur det blir, är som sagt inte särskilt bevandrad i vautafrågor.
En relativt billig valuta är bra för ett lands exportindustri. Ryssland har i princip lämnat konkurrensen med höglöneländer i USA och Europa bakom sig och befinner sig nu till mycket stor del på en marknad i öst och syd som domineras av låglöneländer.
Ryssland tar nu också över, köper upp eller nationaliserar, västindustrier, som t ex Volvos lastbilsfabrik i Kaluga, det betyder att nya underleverantörer också måste sökas i låglöneländer i öst. Antagligen innebär det tillfälliga stopp i många f d västindustrier och att handeln med Rubel och därför efterfrågan på den därför minskar.
På sikt innebär det nog en rejäl uppryckning av rysk industri och export, som då blir konkurrenskraftig tack vara en lägre värderad valuta.
Detta då sagt av en svensk metallarbetare med rudimentära kunskaper om valutors betydelse, men det hela låter iallafall logiskt för mig.
Anti-imperialistiska vänner!
Jag stöter ofta på argumentet att Ukraina är som Vietnam och att vi som stod på Vietnams sida måste stå på Ukrainas sida. Parollen då var: ”USA ut ur Vietnam, Erkänn den Provisoriska Revolutionära Regeringen” Idag borde i så fall parollen vara: ”Ryssland ut ur Ukraina, Stöd den fascistiska regeringen i Kiev”.
Fascism? Ja vad kallar man annars ett land vars armé delvis bygger på nazistiska enheter, oppositionen är förbjuden, med lagar för etnisk rensning och med västra Ukraina fyllt med statyer som hyllar nazisten och judeutrotaren Stepan Bandera?
Till skillnad från Vietnamkriget finns det idag ingen som förespråkar fredsförhandlingar. I fallet Vietnam pågick fredsförhandlingarna nästan lika lång tid som kriget, men idag så får inte ens fred nämnas, för då är man ”Putinagent”. Kriget skall fortsätta ”as long as it takes” om så till Ukrainas siste man.
Och vi är på väg dit. Enbart Vietnam förlorade 2 miljoner i ett krig som varade ett par decennier. I Ukraina har enligt en del bedömare en halv miljon dött under drygt 1,5 år och det bara fortsätter. Läget är så allvarligt att nu kallas gamlingar och minderåriga in. Kvinnor inom vissa yrken är precis som männen förbjudna att lämna Ukraina och Zelenskys enda tillslag mot korruptionen är mot de rekryteringsagenturer som säljer intyg på att man inte är i stridbart skick. Tyder inte på någon överdriven stridsmoral hos ukrainarna.
Och vilka är anti-imperialisterna? Då bestod anti-imperialisterna av bl a unga vänstersinnade världen runt, nyss självständiga länder i 3:e världen och diverse socialistiska regimer. Av vad består den anti-imperialistiska enhetsfronten idag? Inte helt lätt att sammanfatta, men om man fokuserar på den militära och ekonomiska styrkan så består den av regeringarna och vapenindustrierna i länder som USA, Storbrittanien, Tyskland och Frankrike. Sverige får också vara med på ett hörn och man jublar i Karlskoga, ”orderböckerna är mer än fulla”.
Utanför den anti-imperialistiska enhetsfronten står de ungefär 140 länder som i de flesta fallen fördömt Rysslands invasion men som inte vill ta ställning för endera sidan eftersom de har egna erfarenheter av ”anti-imperialister” av USA:s, Storbrittaniens och Frankrikes m fl sort.
Alla ni gamla vänner från ett halvsekel av anti-imperialism, ni får tycka vad ni vill, och tro mig jag respekterar era åsikter för det är inte lätt att navigera i dessa grumliga vatten, men min känsliga näsa säger att det stinker.
Men låt oss enas om en sak, freden! Vi måste kräva av våra regeringar att de besinnar sig för vi tar nya steg varje dag i riktning mot ett tredje världskrig som troligtvis också kommer att vara ett kärnvapenkrig.
Ja denna Knut L:s sammanfattning är mycket bra. Alla de invändningar, relativiseringar och annat som kommer framförallt inifrån det globala Väst, även här på lindelof.nu, ägnar jag numer inte mycket tid. Jag ser ju hur det globala syd mer och mer reser sig, och det är det som ger inspiration till att tro på en ny global multipolär världsordning. Senaste BRICS-mötet är ett exempel, och slutdeklarationen från senaste G-20-mötet pekar i samma riktning.
Även vi i Sverige kommer att drabbas hårt av den sanktionspolitik som USA-imperialismen påtvingat oss. Fler och fler ekonomer talar om att många länder i Väst håller på att drabbas av en allvarlig stagflation.
Det stora hotet är nu att USA-imperialismen under ledning av en president vars mentala kraft är klart vikande, att denna president av desperata rådgivare skall rekommenderas att ”trycka på knappen” eftersom kraften i det globala syd och framför allt kring den nya BRICS-gruppen, nu verkar ha blivit dem övermäktig.
Ja vilket omdöme besitter dessa människor som av folket erhållit förtroendet att försvara en för framtiden livskraftig samhällsordning?
Inte ens freden tillåts stå överst som rubrik när dom talar om att förhindra krig i mening att verka för samexisterande samhällsmodeller som bygger på ömsesidig respekt.
Nej, svaret är ökad produktion av alltmer dödsbringande vapensystem och därmed ”vinna” övertaget med en cynisk marknadsmodell, vars möjligheter till produktion för konsumtion sökes på varje plats där råvara och billig arbetskraft går att finna.
Nu har världens västmakter focus på Ukraina, vars folk betalar ett oerhört högt pris med unga människors liv på en grym och dödsbringande krigsskådeplats. Ett krig jag är övertygad om att några ädla mänskliga motiv inte finns ”på kartan” ty då hade aldrig svältkatastrofer förekommit varhelst i vår stora omvärld.
Ej heller hade fortsättningen på andra världskriget tillåtits ske i Palestina/Israel där framförallt det palestinska folket blivit oerhört hårt drabbat.
I dag såg jag ett program på TV som sändes från Folk och Försvar och där förekom panelsamtal om Arktis och vilka stormaktsintresse som råder där. Av detta område ”äger” Ryssland cirka 40 procent.
Utifrån rådande förhållande i ett framtida perspektiv påtalades vikten av att överbrygga dessa skilda intressen och då inte minst med tanke på våra gemensamma möjligheter att hantera en pågående uppvärmning av havsytan till men för allt levande på planeten. Och under samtalat nämndes hur viktigt det är att föra samtal med Ryssland oavsett vad man ansåg om detta lands styre.
Med tanke på är alternativet.
Vi har inte något Aniara att fara iväg med. Och om så, vart finns det någon bättre bestående plats att söka?