Malak Mattar, Palestine, ”Sista målningen före kriget”, 2021.
Denna artikel från 19 oktober på Tricontinental: Institute for Social Research är författad är Vijaay Prashad (indisk historiker, redaktör och journalist, redaktör för LeftWord Books och ledare för Tricontinental, författare till tjugo böcker, bland annat The darker Nations och The Poorer Nations). Prachad är kommunist och beskriver utvecklingen i världen ur detta perspektiv. Översättningen är gjord av Henrik Linde
Veckan 14 till 18 oktober samlade konferensen Dilemmas of Humanity politiska ledare, aktivister och intellektuella från hela världen för att diskutera de avgörande problemen som mänskligheten i dag står inför och utveckla förslag hur att ta itu med dem.
Deltagarna – samlade i Johannesburg – såg med förskräckelse hur Israel eskalerade sitt krig mot det palestinska folket. Den 17 oktober, på den elfte dagen av angreppen, förskräckte Israel världen med sin beskjutning av al-Ahli arabiska sjukhus i staden Gaza där tusentals civila fick medicinsk vård och sökte skydd för attackerna.
Utifrån de första uppskattningarna, gjorda av Gazas hälsoministerium, dödades över 500 personer. Men antalet kommer säkerligen att växa under de närmaste dagarna. En dag före massakern hade FN:s säkerhetsråd möjlighet att anta en resolution som krävde eld upphör i Gaza. Vilket skulle ha avvärjt bombningen av sjukhuset. Denna resolution blockerades emellertid av USA, Storbritannien, Frankrike och Japan. En andra resolution om eld upphör stödd av Brasilien drabbades av USA:s veto på onsdagen, en dag efter attacken mot sjukhuset.
[Lästips: US Vetoes UN Resolution for Ceasefire in Gaza]
Under öppningssessionen för konferensen Dilemmas of Humanity, mitt under vad många har hänvisat till som en andra Nakba, höll medlemmen i Palestinian Peoples Party Arwa Abu Hashhash ett passionerat tal om angreppet på hennes land. Talet här är uppdaterat för att återspegla aktuella siffror och källor den 18 oktober:
– Tillåt mig att tala som ombud för den palestinska delegation, som skulle varit med oss, men inte kunnat närvara på grund av de svåra förhållanden och den kvävande blockad som det palestinska folket för närvarande utsätts för. I detta ögonblick, när jag talar till er, utsätts de belägrade människorna i Gaza och Palestina för en operation av de fascistiska sionistiska ockupationsstyrkorna. För tolfte dagen i följd fortsätter den israeliska krigsmaskinen att massakrera palestinier. Dödar barn, kvinnor, ungdomar och äldre. Sedan den 7 oktober har mer än 3.4000 palestinier, många av dem barn, blivit martyrer. Dussintals familjer finns efter flera generationer inte längre bland oss. Det har varit en fruktansvärd förstörelse av infrastruktur, inklusive sjukhus, skolor, moskéer, kyrkor, regeringsbyggnader och mediehus.
Detta har lett till fördrivning av över en miljon människor i Gaza från deras hem. Tillsammans med en kvävande belägring och ett försök att svälta ut mer än 2 miljoner invånare i regionen genom att skära av all tillgång på mat, mediciner, bränsle, vatten och elektricitet.
Detta överfall på det palestinska folket idag stöds oförbehållsamt av världens imperialistiska makter. I första hand USA och vissa allierade västländer. Dessa länder gör ett fruktansvärt men meningslöst försök att omdefiniera grunden till Palestinakonflikten till en fråga om terrorism. De liknar det palestinska folket och deras motstånd vid ISIS och placerar Hamas och hela det palestinska folket inom vad de kallar kriget mot terrorismen.
I sina avsiktliga försök att etablera denna berättelse är dessa makters första mål att legitimera dödandet och de dagliga brotten utförda av Israel. De försöker göra världen blind för sanningen bakom den pågående konflikten och fortsätta att ignorera verkligheten som är att den palestinska saken är en fråga om nationell befrielse.
När vi samlas idag, från hela världen, för att diskutera krisen för det kapitalistiska systemet – så vi kan föreslå alternativ för att övervinna detta system och formulera ett socialistiskt alternativ – ställs vi inför en av de grundläggande uppgifterna som för oss är att exakt identifiera verktygen i detta system.
För att förstå grunden för den pågående konflikten i Palestina i dag, är det avgörande att förstå den israeliska ockupationen av den arabiska och maghreb-regionen som ett grundläggande verktyg och en militär bas som tjänar imperialisternas intressen och säkerställer dess kontroll och hegemoni. Detta är en del av idéernas kamp som vi gång på gång har betonat i vårt pågående arbete med mänsklighetens dilemman.
Israel, som inte existerade för sjuttiofem år sedan, etablerades genom en av de mest våldsamma etniska rensningarna i modern historia med orubbligt stöd av den tidens brittiska imperialism och senare USA:s imperialism tillsammans med Frankrikes och andra europeiska staters styrkor.
När dessa imperialistmakter försökte lägga beslag på regionens resurser och exploatera dess tillgångar sammanföll deras intressen med sioniströrelsens. Som ville lösa frågan om judarna i Europa genom att etablera staten Israel och kolonisera landet Palestina och fördriva dess folk.
Dessa imperialistiska krafter, med USA i täten, har fortsatt med att stödja staten Israels dagliga brutala aggression mot palestinierna. Denna aggression inkluderar stöld av land, raserande av hem, bygge av illegala bosättningar, arrestering, frihetsberövande och dödande av oskyldiga unga människor, kvinnor och äldre i Palestina varje dag.
Israel beslagtog större delen av Palestina år 1948 – genom en etnisk rensning känd som Nakba – fördrev närmare 800.000 palestinier vilket var merparten av befolkningen på den tiden. Återockuperade vad som bestod av det historiska Palestina genom att införliva västbanken och Gazaremsan år 1967.
Sedan dess har Israel ihärdigt kränkt alla internationella överenskommelser genom att bygga över 200 illegala bosättningar. Var och en bestående av tusentals hus där 700.000 nybyggare nu bor. Byggandet av dessa bosättningar innefattar beslagtagande av tusentals tunnland palestinskt land. Vilket berövar många palestinier deras mark och grundläggande försörjning.
Men också avskiljandet av palestinska städer och samhällen från varandra. Hindrande palestiniernas möjlighet att förflytta sig och underminerande möjligheten att skapa en sammanhängande stat i det område som hela världen erkänner som palestinskt.
Dessutom fortsätter Israel att internera mer än 5.000 palestinier, därav 1.264 ”administrativa fångar” som hålls inspärrade utan åtal och rättegång – en praxis förbjuden av internationella lagar – liksom 170 barn under sexton års ålder och 30 kvinnor.
Fler än tusen av dessa fångar lider av olika hälsoproblem inklusive tvåhundra med kroniska sjukdomar som utsätts för avsiktlig medicinsk försummelse av den israeliska fängelseledningen. Detta inbegriper brist på nödvändiga mediciner och vägran att utföra nödvändiga kirurgiska operationer, och att man håller sjuka internerade i fångenskap i stället för att ge dem medicinsk vård i kliniker eller sjukhus.
Gaza, som Israel brutalt avfyrar mängder av kraftiga bomber och internationellt förbjudna vapen mot, har varit under en kvävande belägring sedan mer än sexton år.
Under denna belägring och blockad har Israel startat mer än sex blodiga krig vilka resulterat i tusentals döda och tiotusentals skadade. Många av dem har permanenta funktionshinder. Och många familjer har fördrivits.
Gaza har förvandlats till ett utomhusfängelse för två miljoner palestinier. Hundratals hem, skolor, universitet, religiösa byggnader och vårdcentraler har bombats och förstörts. Vilket lett till oupphörliga kriser av förflyttning för palestinier. Varav de flesta redan är flyktingar från fördrivningen från sitt land under Nakba år 1948.
Idag pågår ett tydligt försök från Israel att med våld fördriva de boende i Gaza. Vilket de inte döljer utan uttrycker öppet i olika TV-utsändningar.
Ställda inför konsekvenserna av den brutala koloniseringen av Palestina, som det palestinska folket fått utstå under mer än 75 år, har de västliga imperialisterna och sionisterna spritt en mångfald av lögner för att motivera sitt obrutna stöd till Israel.
Detta sträcker sig från att beskriva det palestinska området som ”ett land utan folk” till att skildra konflikten mellan palestinier och sionistiska bosättare som en religiös motsättning. Och att på senare tid beskriva konflikten som en kamp mot terrorismen.
Idag har vi en grundläggande uppgift att avslöja denna västliga imperialistiska historia och ersätta den med den sanna historien om det palestinska folket. Deras legitima motståndskamp för sina fri- och rättigheter.
Idag är vi också engagerade i en annan kamp. Känslornas kamp som vi alltid har betonat i vårt arbete i International Peoples’ Assembly.
Under denna kamp försöker de imperialistiska krafterna befria mänskligheten från humanitet. Liksom det palestinska folket från tron på möjligheten och förmågan till motstånd. Och i stället sprida en stämning grundad på frustration och nederlag. Vad som hände den 7 oktober är en del av det palestinska folkets kamp under de senaste 75 åren.
Motstånd mot kolonialism och ockupation är en mänsklig rättighet som skyddas av internationella lagar. Varje försök att beskriva vad som hände som en ”attack” eller ”terrorism” är ett sätt att skyla över den ockuperande statens terrorism och ett försök att legitimera den.
Det palestinska folket är idag i trängande behov av största möjliga solidaritet från alla fria folk. Denna begäran om solidaritet utgår inte från en form av mänsklig eller symbolisk solidaritet, utan är en integrerad del av vår gemensamma kamp. Det som händer i Palestina idag är inte isolerat från vad som händer i Indien, Irak, Haiti, Venuzuela, Kuba eller någon annanstans. Nederlaget för ett imperialistiskt angrepp i en region är en seger för oss alla.
Låt mig få tacka alla de sociala rörelser som handlar i solidaritet med det palestinska folket och utvidga mitt tack till International Peoples’ Assembly som alltid har stött den palestinska saken. Det är sant att den israeliska dödsmaskinen fortsätter att ta palestinska liv men vi tror att detta bara vill stärka vår övertygelse att fortsätta vårt motstånd. Låt mig avsluta med ett citat från den palestinske kommunistiske poeten Muin Bseiso: ”Ja, vi kanske dör, men vi kommer att rycka upp döden med rötterna i vårt land.”
Seger för motståndet! Självständighet och frihet för Palestina!
Vi hoppas att detta meddelande från Arwa Abu Hashhash är både informativt och inspirerande. Många av bilderna i detta nyhetsbrev är utförda av den palestinske konstnären Malak Mattar som började måla vid fjorton års ålder efter att ett kvarter i hennes grannskap hade förstörts av ett bombangrepp under Israels krig år 2014 mot Gaza.
Den sista målningen är gjord av den palestinska artisten Heba Zagout som tillsammans med sina två barn dödades vid ett israeliskt bombanfall mot Gaza den 13 oktober. Det fruktansvärda våldet mot det palestinska folket måste upphöra nu. Palestinierna skall bli ett fritt folk. Faktiskt är de redan fria.
En fotnot vore befogad om att följande utsaga har visat sig vara osäker: ”Den 17 oktober, på den elfte dagen av angreppen, förskräckte Israel världen med sin beskjutning av al-Ahli arabiska sjukhus i staden Gaza där tusentals civila fick medicinsk vård och sökte skydd för attackerna.”
Jan Arvid G!
Som redaktör tänkte jag också på detta. Varifrån raketen sköts är omstritt. Israel hävdar att raketen kom från en plats i Gaza. Hamas förnekar förstås.
Jag tänker nu så här: Oavsett vem som avfyrade raketen, om den avsiktligt var riktad mot sjukhuset, platsen utanför, eller en missil som bragts ur kurs, så är den en mänsklig katastrof, som är en produkt av kriget. Kriget startades av Hamsas´ attack, som är en följd av 75 års fördrivning och förtryck av palestinierna. Vi kommer aldrig att få veta sanningen om denna katastrof så länge ockupationen pågår.
En god moralisk grundtanke att förhålla sig till är att den som äger bestämmande makt över andra har ett särskilt ansvar i sitt förhållande till människovärdet. Jag tänker framförallt på barnperspektivet och vad våldet gör med dessa oskyldiga minsta små.
Är det sår som går att läka?
Det är sjukvårdsstyrelsen i Gaza som rapporterar, ej Hamas. Bevisen, som de s k ”IDF” visar på, är ifrågasatta, bl a av en redigerad inspelning av illegalt avlyssnad tefefontrafik mellan folk från Hamas, men de pekar ut en annan ansvarig. Islamiska Jihad, för ”dådet”, som en misslyckad raketuppskjutning. Sjukvårdsstyrelsen i Gaza kan säkerligen vara kontrollerad av Hamas och deras uppgifter kan säkert vara partiska. Finns någon ”oberoende” observatör i Gaza?
Rörigt informationsläge, alltså. Vad gör vi då? Tar ställning för de direkt drabbade, givetvis. På vilket sätt blir deras situation bättre (läs: mer uthärdlig) med den ockupationsarmé som först beordrar halvannan miljon palestinska araber att förflytta sig söderut och sedan har massiva bombanfall mot just södra delen av Gaza? Alltså är kravet: Omgående vapenvila och därefter förhandlingar och sedan ett val till ett palestinskt parlament, som får styra vidare utan det konstanta hotet från en ockupationsarmé, såväl i Gaza som på Västbanken! Det är nog enda möjligheten att få såväl barnens som de vuxnas sår att läka! På lite sikt alltså. Naturligtvis kan inte detta göras utan att samtliga ockupanter, även de nu nära en miljon ”bosättarna” lämnar området. Deras hus och anläggningar finns säkert många palestinska familjer som kan nyttja, så inget av detta behöver gå till spillo!
En glädjande sak är att USA och EU har upptäckt att några hundra människor hålls fångna i Gaza. Vem vet? En vacker dag kanske den civiliserade världen upptäcker att ytterliga ett par miljoner människor är frihetsberövade i samma område.
Bra reflekterat, Gösta! Än finns det hopp i världen!
Tack Dennis! Ja, det är ju mörkast före gryningen sägs det.