De båda läkarna var i Gaza under Israels krig år 2008-2009.
År 2010 gav Ordfront förlag ut Mads Gilberts och Erik Fosses bok Ögonen i Gaza där de två läkarna berättar om vad de upplevde under elva intensiva dagar i ett belägrat och beskjutet Gaza vid årsskiftet 2008–2009. De berättar om patienter de behandlade, arbetet på ett sjukhus i krig och krigets fruktansvärda följder.
Det var den 27 december 2008 som Israel inledde en offensiv i Gaza som skulle komma att vara under tjugotvå dagar. Kriget slog hårt mot den redan svårt drabbade regionen – fler än 1.400 palestinier dog. Flera hundra av dem var barn. De båda läkarna var några av de få västerlänningar som lyckades ta sig in över den stängda gränsen.
De kom för att bistå al-Shifa-sjukhuset i Gaza stad och upptäckte snart att det inte var som sjukhuspersonal de kunde göra mest nytta. Den främsta uppgiften blev i stället att vara en länk till västerländska medier. Deras ögonvittnesskildringar om resultatet av Israels bombningar hade medan kriget pågick en viktig inverkan på världsopinionen.
I dag befinner sig Mads Gilbert i Kairo och söker förgäves efter en möjlighet att komma in i Gaza för att även denna gång få bli ögonvittne till ett av Israels krig. Som nu är ännu mer totalt och fruktansvärt hänsynslöst mot Gazas civilbefolkning, där det är barnen som till en början drabbas hårdast.
På sajten 8 dagar hittar ni en intervju med Mads Gilbert på Democrazy Now som förklarar varför det är så viktigt att få komma in i Gaza som ögonvittne till vad som egentligen händer där och få ut information till omvärlden. Vilket Israel med alla medel försöker förhindra.
Dröjer det för länge innan ögonvittnen utifrån får komma in i Gaza kommer det inte längre att finnas några Gazabor kvar att intervjua. Israel har stängt av all elektricitet och all tillgång till vatten och utan vatten kan människor inte överleva länge i mer än trettio graders värme. När de allierade i slutet av andra världskriget nådde fram till de nazistiska koncentrationslägren fanns där kvar en spillra av dem som varit internerade. Människor som syntes bestå av endast skinn och ben. Får inte befolkningen i Gaza mycket snart tillgång till först och främst vatten kommer snart inga levande Gazabor finnas kvar.
Folkmordet blir totalt.
När delar av Sveriges stora medier tillsammans med vår politiska maktapparat mer eller mindre förtränger dödandet, och därtill synbara livslånga skadeverkningar som nu sker på den smala Gazaremsan, ja då blir steget till ett totalt mänskligt haveri i moralisk mening fullbordat.
Vad kommer ske efter detta katastrofala nederlag som den civiliserade människan tillåtit sig? Och inte visar vår stadsminister här hemma modet man kan förvänta sig av folkets främsta ledare när han inte med tydlig röst protesterar mot Israels brutala övergrepp på försvarslösa kvinnor och barn.
Jag vill också mena att frågan om vedergällning måste i grunden innehålla ett helt övervägande stort mänskligt värde. När nu Hamas passerat detta gränsvärde måste Israel som vill mena representerar något renare och högre söka en annan lösning, än metoden öga för öga och därmed verka i mening mot en varaktig fredsordning som betyder att leva sida vid sida, ty det är den enda varaktiga framtidsbilden. Och i min värld på sikt en sekulär statsbildning där religions roll är fri och underordnad.
Någonstans i en process måste denna resa påbörjas. 75 år har passerat sedan staten Israel bildade och fortfarande pågår ett krig som helt saknar samsyn med innehåll av mål och mening.
För övrigt hade jag förväntat mig att Magdalena Andersson i denna stund som råder mycket tydligt visat att den värnlösa människans värde står högt över det politiska maktspelet.
Varför skulle just Magdalena Andersson uppträda mänskligt? Alla de svenska riksdagspartierna har klart visat att de ställer upp på USA-imperialismen, som i sin tur är den som i sista hand backar upp regeringen i Israel. Det är nog först när de lite större vasallerna, som Frankrike, tydligare börjar visa något litet självständigt handlande, som de mindre vasallerna, som Sverige, kommer att uppträda något mänskligt.
Idag, alla helgons dag, var det lagom att få en lektion på 40 minuter om ”Folkmordet som begicks mot palestinierna av Israel och av det kollektiva väst”. Lektionen ges i form av ett samtal mellan Pascal Lottaz och Vijay Prashad. Videon lades ut för 13 timmar sedan och har hittills redan (14.17) betittats 66.897 gånger, och har 1.011 kommentarer.
Bertil C!
Tack för kommentar.
Jag vet, som enskild försöka påverka politiska makthavare är inte sällan som att ropa i öknen.
Men har ingen provat att använda orden blir dessa obrukbara. Eller, möjligtvis – som en dålig jämförelse – om någon råkar passera med sin kamel nära ett vattenhål och hör när en nödställd ropar, och plötsligt finns denna någon som räddaren i nöden?
Men oavsett vill jag mena, man kan aldrig veta allmänt med säkerhet vilka avtryck ens uttryck ger, annat än om inget skrivs eller omtalas blir dom tänkta orden inte synliga eller hörbara.
– en liten vink nära ämnet om ordets betydelse –
Jag fick tillsänt mig en liten enkel minnesskrift om Stig Dagerman, som skulle fyllt 100 år – om han varit i livet. På sista sidan finns några allmänt, tänkvärda rader om samtalets betydelse i tal och skrift för individens möjligheter att påverka i skilda sammanhang.
Ordet är fritt
– för den som vågar ta det.
Du har vågat
– därför blev ordet ditt!
Stig Dagerman