Lidice 1942
Jag har svårt att stå ut med det som nu sker. Livet förlorar sina färger denna grafitgrå höst. USA-världens gränslösa hyckleri har pågått sedan 1990-talets början. Målet har varit att stärka sin position som världspolis och har nu eskalerat till en nivå som inte längre lämnar mig någon ro, det tränger in i varje liten vrå av mitt liv. Inte ens på nätterna kan jag koppla av och sova lugnt. Det är svårt att leva som vanligt.
Det känns som vi alla lever ovärdiga liv under västvärldens paraply av hyckleri. Vad händer med människor som tvingas svälja alla dessa lögner, eller inbilla sig att de befinner sig på rätt sida i kampen mellan det onda och det goda, när de i själva verket är på väg att sjunka ner i ett moraliskt såväl som ekonomisk slukhål. Det kan jag omöjligen överblicka.
En annan svår sak för min del är att de man vill umgås med just nu blir allt färre. Jag undviker människor jag är osäker på och som jag vet uppfattat att jag är bland de få (extrema) som går emot malströmmen. De flesta har varken tid eller ork att sätta sig in i det som sker, de kan endast flyta med. De är förlåtna.
Vi är trots allt några som har tid och ork att hålla oss informerade från den icke helt förljugna världen, den som inte kontrolleras av USA och dess mediesoldater. Vi håller samman och stöttar varandra. Tur att de finns.
Under snart två år har vi översköljts med trosvissa budskap om att Ryssland inte kan vinna kriget mot Väst (Ukraina), bara de förses med pengar och vapen samt sanktioneras ekonomiskt. Då kommer snart allt som Ryssland lagt under sig i Ukraina att befrias och Putinregimen att falla. På så sätt ska även resten av världen befrias från diktatorn och hans förtryckande imperialism. Därefter ska man ta itu med Kina som är en ännu värre diktatur – kommunistisk dessutom. Vad säger vi nu när allt pekar i en helt annan riktning? Än råder relativ tystnad, i alla fall i Sverige.
Det här är inte ett försvar för Putins militära anfall på Ukraina i februari 2022. Det är bara ett försvar för det vi inte fick i december 2021, då USA-världen kategoriskt avfärdade Rysslands diplomatiska framstöt om en ny europeisk säkerhetsordning. Eller i mars 2022 när samma USA-värld med Boris Johnson i spetsen saboterade Minsk-avtalen om en uppgörelse för fred i Ukraina. Kriget hade då redan pågått i åtta år.
Och vad är det vi nu ser hända i Gaza? En stat inom den så kallade ”demokratiskt västerländska familjen”, som urskillningslöst bombar civila, för att det bland dessa tätt boende civila massor döljer sig ett litet antal beväpnade motståndsmän. Det är i princip jämförbart med nazisternas utraderande av byn Lidice och dess befolkning efter attentatet mot riksprotektor Reinhard Heidrich 27 maj 1942 i Böhmen-Mähren. Fast Gazamassakern är nästan av tysk gaskammarskala. Det var förövarna till Lidice, Guernica, Sharpville och Song My som Olof Palme kallade ”satans mördare”. Vi borde nu tillfoga Gaza 2023.
Med vilken rätt betecknar man oss – som motsätter oss dessa illgärningar – som ”frihetens fiender”? Det går inte ihop med normal moral. Hur ska den ”demokratiska västvärlden” kunna leva vidare med detta? Vad blir demokratin värd? Hur kan en ”anständig demokrati” överleva i ett sådant klimat? Det blir till en samhällelig livslögn att täcka över med nya lögner. Fascism är svaret! Orwell var först på den bollen med sin roman 1984 där krig var fred och lögn var sanning.
Det trauma som ska följa av detta är som sagt oöverblickbart. Det kommer att skapa nya lögner och groteska historier för att täcka över den självklara sanningen. Det kommer människor i framtiden att tvingas leva med. Tänkt bara på det skuldberg som skapades bland tyskar efter andra världskriget.
Det här hotar hela vår västerländska civilisation. Den har visserligen trauman ur det förflutna att hantera som indianutrotning, slavhandel, kolonialkrig, i Afrika, Indien och Kina, men att det skulle gå att motivera bombning av civila i denna skala i Väst idag är inget annat än moralisk kollaps.
Vad kan vi vänta härnäst när alla moraliska gränser nu passerats?
Detta Väst som med så stor entusiasm stödde Ukrainas dödande av ryssar (blev ej så bra när det var Ukrainare som i huvudsak dödades) har nu hittat något nytt att stödja dödandet av Palestinier i tiotusental. Detta Väst som gav oss Dresden, Hiroshima, Nagasaki och Ryssarna fick Stalingrad och belägringen av Leningrad. Ryssarna ser nu hur det ”demokratiska Väst” genomför slakten i Gaza och måste väl tänka det är vad som väntar oss om vi förlorar i Ukraina.
Följande mejl inkom för en stund sedan:
Hej Knut!
Jag gör några få anonyma knapptryckningar på tangentbordet efter att ha läst ditt inlägg om sakernas tillstånd i dagens värld.
I hyckleriets tidevarv omvandlar oskulden dödandet från illdåd till välgärning.
P.S. från 1958 av Tomas Tranströmer:
Kyrie
Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på väg till ett mirakel,
medan jag osynligt förblir stående.
Som barnet somnar in med skräck
lyssnande till hjärtats tunga steg.
Långt, långt tills morgonen sätter strålarna i låsen
och mörkrets dörrar öppnar sig.
Är ”demokrati” en kvalitetsstämpel, eller till och med synonym till ”god”? Kan självutnämnda ”demokrater” vara lika usla som ”diktaturens kreatur”?
Undrar hur Israels grannar ser på händelserna i Gaza? Ser dom en demokratisk rättsstat som bekämpar terrorism eller ser dom en psykopat med maskingevär slakta instängda barn och ungdomar. Typ Breivik på Utöya? Vilken av versionerna kommer Sanningsministeriet att mata in i framtidens artificiella hjärnor kan man undra?
Det blir nog bra med det. Jag läser nu Olaus Petri, En swensk cröneka: ”Woro förfädher haffua försökt werldennes onda wesende så wel som wij, werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi, Then i werldenne wara skal han moste wenia sich widh at lijdha mera ondt än gott, mera örligh och annor bedröffuelse, än fridh”.
Gustave le Bons kuperade terräng för civilisationerna verkar också stämma.
”Att från barbariets mörker sträfva uppåt till civilisationens höjder, med blicken fäst på en i fjärran hägrande drömbild, därefter aftyna och dö, när drömmen förbleknat, detta är den lefnadsbana folken genomlöpa.”