Gazabor utanför indonesiska sjukhuset Hospital in Jabalia, norr om Gazaremsan, den 9 oktober 2023, efter Israels flyanfall. (Foto: Wikimedia Commons)
Följande artikel är hämtad från Consortium News. Författaren Jonathan Cook är en prisbelönt brittisk journalist, som under tjugo år var stationerad i Jerusalem. Han har författat tre böcker om Israel-Palestina konflikten: Blood and Religion: The Unmasking of the Jewish State (2006), Israel and the Clash of Civilisations: Iraq, Iran and the Plan to Remake the Middle East (2008) and Disappearing Palestine: Israel’s Experiments in Human Despair (2008). Översättning till svenska av Henrik Linde.
Historien upprepar sig – och varje politiker och skribent i etablissemanget låtsas att de inte kan se vad som stirrar dem rakt i ansiktet. Det är en kollektiv och uppsåtlig vägran att följa spåren av vad som händer i Gaza. Även när de pekar i en och samma riktning. Det har varit ett genomgående mönster i Israels uppträdande sedan landets bildande för 75 år sedan – liksom att det varit ett genomgående mönster att ”inte se eller höra något ont” i västmakternas reaktioner på vad som händer.
År 1948, under vad som palest erna kallar ”Al Nakba”, eller katastrofen, utfördes en etnisk rensning av 80 procent av palestinierna från sitt land, vilket blev den självutropade staten Israel. Som palestinierna hävdade vid den tiden – och israeliska forskare senare har bekräftat utgående från arkiverad dokumentation – ljög de israeliska ledarna när de hävdade att palestinierna flydde av egen vilja på order av arabiska grannstater.
Som historikerna också avslöjade. De israeliska ledarna ljög när de hävdade att de först hade vädjat till de 900 000 palestinierna inom den nya statens gränser att stanna kvar. Och sedan bett de 750.000 som drivits i exil att återvända hem. Snarare visade arkiven att den nya staten Israels soldater hade genomfört fruktansvärda massakrer för att driva ut den palestinska befolkningen. Den övergripande etniska rensningen gick under namnet ”Plan Dalet”.
Senare ljög också de israeliska ledarna genom att uppge ett mindre antal palestinska jordbrukssamhällen än vad de hade förstört. Det var mer än 500 som hade utraderats från jordens yta av israeliska schaktningsmaskiner och arméns sappörer. Paradoxalt nog har denna procedur populärt blivit känd för israelerna som att ”få öknen att blomma”.
Det är mycket förvånande att västvärldens intellektuella, journalister och politiker, de som dominerar debatterna, ignorerat varje bevis för Israels bedrägerier och lögner under decennier. Också efter att israeliska historiker och arkiverade dokument har visat riktigheten i den palestinska versionen av ”Al Nakba”.
Olika strategier användes för att hindra sanningen från att komma fram. Framstående observatörer fortsatte att sprida misskrediterade israeliska ståndpunkter. Andra hävdade att sanningen aldrig definitivt kunde fastställas. Och ännu många fler förklarade att även om dåliga saker hade inträffat fanns det tillräckligt med skuld på ömse sidor. Och det var i vilket fall som helst en utmärkt sak att det judiska folket hade en fristad (även om palestinierna betalade priset för detta i stället för antisemiterna och folkmördarna i Europa).
Dessa försvar började falla sönder med uppdykandet av sociala medier och den digitala världen där information kunde spridas mycket enklare. Västerländska eliter skyndade sig att försöka stänga ned varje kritisk diskussion om hur den israeliska staten hade skapats genom att beteckna detta som antisemitism.
Ett ständigt minskande utrymme
Allt detta sammantanget gör att fler och fler förstår ”huvudfåran” i den pågående debatten om vad som nu sker i Gaza. Vi ser samma bristande samband mellan vad som händer och etablissemangets skapande av en berättelse som ursäktar händelserna i Gaza. Men denna gång sker bedrägeriet och blixtbelysningen medan vi – betraktarna – själva kan se hur det fruktansvärda utvecklas i realtid. Vi behöver inte längre historiker som talar om för oss vad som händer i Gaza. Vi ser det direkt på TV (eller åtminstone den mer sanerade versionen).
Låt oss upprepa några kända fakta. Offentliga talesmän för Israel har krävt förstörelse av Gaza som en plats där palestinier kan leva och sagt att alla palestinier är legitima mål för Israels kulor och bomber. Palestinier har beordrats ut ur norra delen av Gaza. Israel har attackerat Gazas sjukhus, den sista fristaden för palestinierna i norr. Gaza var redan ett av världens tätaste befolkade områden. Men palestinierna har tvingats till den södra delen av Gaza-remsan där de är utsatta för en ”fullständig belägring” som förnekar dem tillgång till mat, vatten och elektricitet. FN varnade föregående vecka för att Gazas civilbefolkning står inför en ”omedelbart” svältkatastrof. Israel har nu beordrat palestinierna att lämna större delen av den största staden i södra Gaza, Khan Yonis. Palestinierna tvingas packa sig samman i den smala korridoren vid Rafah, nära egyptiska gränsen, omkring 2,3 miljoner människor i ett allt mer krympande utrymme. Majoriteten har inga hem att återvända till, även om Israel skulle tillåta dem återvända norrut. De flesta skolor, universitet, bagerier, moskéer och kyrkor är borta. Större delen av Gaza är nu en ödemark.
Sedan många år har Israel haft en plan att fördriva palestinierna från Gaza in i den Egyptiska delen av Sinai.
Mediernas blindhet
Efter sina operationer med massiv etnisk rensning år 1948 och 1967 har Israel försökt att styra den återstående palestinska befolkningen genom den traditionella modellen för apartheid. Att driva samman dem i reservat. Som deras föregångare gjorde med vad som återstod av ”lokalbefolkningen” efter deras försök till utrotning. Graden av försiktighet från Israels sida var helt beroende av det politiska klimat som rådde. Internationell lagstiftning blev mer central efter andra världskriget med klara definitioner av vad som var krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Västvärlden misstolkar Israels process av fördrivning och ghettoisering av dessa återstående palestinier som en ”konflikt” eftersom de vägrar att tyst underkasta sig apartheidmodellen. Nu har Israels förvaltningsstrategiska modell gentemot palestinierna brutit samman totalt – huvudsakligen av två skäl.
För det första. Med hjälp av nya informationsteknologier har det blivit svårare att osynliggöra palestinierna. De har dragit till sig allt bredare folkligt stöd – och vad som gör det alltmer problematiskt – bland västländer i allmänhet. Palestinierna har också lyckats att föra fram sin sak i internationella fora och blivit erkända som en egen stat av en majoritet av FN:s medlemmar. Potentiellt har de också möjlighet att få upprättelse genom västvärldens legala institutioner som Haagtribunalen och Internationella domstolen i Haag. Underkuvandet av palestinierna – eller bibehållande av ”lugn”, som västvärldens institutioner föredrar att kalla det – har blivit allt svårare och mer kostsamt.
För det andra, den 7:e oktober visade Hamas att palestinskt motstånd inte kan förhindras trots en belägring förstärkt av drönare och ett Iron Dome avlyssningssystem som skall skydda Israel från vedergällningsraketer. Under dessa omständigheter har palestinierna visat att de kan finna överraskande och listiga sätt för att bryta sig ut ur sin instängdhet och kasta ljus över det förtryck de är utsatta för. Med tanke på västvärldens bristande känsla för palestinskt lidande kan man vänta sig att militanta fraktioner drar slutsatsen att grymheter som ger stora rubriker – som en spegelbild av Israels egen behandling av palestinierna – är enda sättet att få uppmärksamhet.
Israel förstår att palestinierna kommer att fortsätta att vara en törntagg i dess sida. En påminnelse om att Israel inte är en normal stat. Och kampen för att rätta till Israels decennier av fördrivning och brutalisering av palestinierna allt mer kommer att bli en fråga om moral för västerländsk allmänhet. Som kampen mot apartheid i Sydafrika en gång var.
Så Israel använder nuvarande situation för att ”avsluta jobbet”. Det slutliga målet framgår klart, som det tydligt gjort under mer än sju decennier. Brottet framgår steg för steg allt tydligare och genomförandet snabbas upp. Och trots detta fortsätter höga politiker och journalister i västvärlden, liksom sina föregångare, att göra sig blinda för allt detta.
Artikel publicerades först på författarens blogg, Jonathan Cook.net
Israel har skapats och regerats av europeiska terrorister från den tid då ”ett land utan folk till ett folk utan land” inledde våldsspiralen med masslakt och fördrivning av palestinier följt av mordet på FN:s medlare Folke Bernadotte och dagliga mord och folkrättsliga övergrepp i Palestina och Israels grannländer fram till denna dag.
Den absurditet inom religionen som godkänner och legitimerar den galenskap som utspelas inför världens ögon heter kristen sionism. En religiös bastard som trivs bäst bland penningväxlare, månglare, skrymtare, fariséer och skriftlärda. Var Jesus kommer in i bilden, utom vid 11-tiden på söndagarna, är en gåta. Kanske bör devisen vid Uppsala universitet: ”Tänka fritt är stort, tänka rätt är större” kompletteras med – tänka själv är störst.
Mycket bra artikel som obarmhärtigt klär av dom blåljugande svinpälsar i väst som kallar sig liberaler, demokrater och kritiskt granskande journalister.
Sakta börjar det gå upp för världens folk vad imperialismen är för något. Jättelika demonstrationer till stöd för Gazas lägerfångar avlöser varandra även här i väst.
Kanske håller Ryssland på att sätta stopp för barbarerna i Ukraina, eller så slutar det med ett förödande världskrig. Vilket som, så är det svårt att se en återgång till status quo i dagsläget. Krigen i Ukraina och Gaza har tillsammans potentialen att vända hela den rådande världsordningen upp och ner.