Trettiofem år gammal råkade bröderna Salmings pappa ut för en riktigt otäck olycka nere i gruvan, drogs in i en maskin, skallen krossades, hans liv togs.
Jag kände inte närmare till detaljerna förrän jag tog del av sista avsnittet av serien Börje – The Journey of a Legend i TV3.
För den som i likhet med undertecknad följt Brynäs ända sedan segertåget började, med den kylslagna utomhustiden på Isstadion i Gefle, fanns det anledning att undra vad det skulle bli för slags serie.
Och hur den där spolingen Skarsgård skulle klara sig. Med det släta pojkansiktet, ingen utseendemässig likhet direkt med den som skulle porträtteras, ett anlete som hugget i sten.
Jag tycker dock att han spottade upp sig under seriens gång. Även om dialekten, den förmenta blandningen av Kiruna- och Gävlemål, skorrade riktigt illa ibland.
Men det kanske bara vi bosatta norr om Dalälven noterade.
Och barmhärtigt nog doldes hans skridskoåkning. Det som ju var Brynäs adelsmärke, snabbheten på grillerna.
Salmi långt upp i norr, fjällmassiven tornar upp sig i serien. Fjällen storslagna, förmedlar ett evighetsperspektiv. Inför dem betraktaren att jämföra med blott ett sandkorn på stranden.
Någon gång kanske jag får uppleva dem på plats. Det kostar ju inget att drömma om det i alla fall.
Gruvan återkommer i serien. Och det föder förstås minnen från när vi några rödskägg från Uppsala diskuterade politik med strejkledningen på LKAB. Hetlevrade diskussioner bör tilläggas.
En gång hemma hos Elof och Maja Luspa i Puoltikasvaara. Vid världens ände, som det kändes.
När jag gick ut på bron på nattkröken för att röka och nyktra till från vargtassen var allt som hördes ett ödsligt susande från den stjärnbeströdda rymden. Plötsligt fick fenomenet ”lappsjuka” en reell innebörd.
Häromkvällen hade jag kontakt med K, en bokstav som både inleder hennes förnamn och kongenialt fångar den kreativitet som kännetecknar denna formidabla, danskfödda kvinna.
Vi kom som vanligt in på den trånga, svenska åsiktskorridoren – i jämförelse med det frihetliga Danmark (åtminstone tidigare). Vad det än gäller.
Aktuellt exempel Gaza och Israels omänskliga framfart. Minsta kritik av denna och man stämplas genast som antisemit. Omöjligt att föra ett vettigt samtal.
Vad gäller den stora invandringen efter 2015 har socialdemokraterna mer eller mindre krupit till korset. Efter flera års ihärdigt verklighetsförnekande och fördömande av SD.
Borde göra det med svansen mellan benen. Skämmas.
Men nog långt kvar till att det ska kunna pratas öppet om konsekvenserna för lilla Sverige. Ofta känns det som om det inte är samma land som jag, född i slutet på fyrtiotalet, växte upp i.
Uppe i norr hos gruvarbetarna raka rör som gällde. Inget huttlande eller smygande med vad man tyckte. Befriande. Inte som i Uppsala där åsikter måste förpackas akademiskt, läs tillkrånglat.
I serien säger Stig Salming uppfordrande till lillbrorsan: ”Ska du inte komma hem nu!”
En rejäl skopa till den senare när det avslöjats att han prövat kokain och ”morsan” fått höra det i affären av tanterna.
Bilden i TV-serien av Börje är den av den snälla, självuppoffrande (hans kropp märkt av alla skador, nedsatt syn på ett öga) och lojala lagspelaren som bara vill göra sitt jobb och inte bråka med klubbledningen.
”Gudfadern” Howard Ballard som allsmäktigt styrde och ställde med sitt Toronto Maple Leafs.
Börje Salming – en typisk svensk?
Häromdagen läste jag om bönderna och LRF. I organisationen råder en tystnadskultur. Medlemmarna är rädda att ta bladet från munnen. Men gör förstås sitt jobb.
Som Salming. Om än med det förpliktigande arvet från norr.
Börje Salming var inte svensk, och Kiruna ligger inte i nationen Sverige. Det är den antikoloniala och antiimperialistiska ståndpunkten. Svensklänning var han, och bodde i den suveräna staten Konungariket Sverige.
Jan Arvid G!
Jojo, uppe i malmfälten hade man inte mycket till övers för den svenska stat som koloniserat och hänsynslöst exploaterat norra delen av landet. ”Fjollträsk” sa man om det ”avsides belägna” Stockholm. Och Harry (Isaksson) begav sig ner till ”Radiotjänst”, som han sa, i denna avsides belägna huvudstad för att medverka i ett program om gruvstrejken.
Jag passar på att reprisera en tidigare kommentar:
Jag hade redan legat inne sedan första juni (1970) när han kom. Han kom i början av september. Han kom från Kiruna, hade hunnit vara med i den stora gruvstrejken, men nu spelade han i Brynäs och fick därför, precis som jag, rycka in på Kungliga Hälsinge regemente i Gävle. Han hette Börje Salming. Men vi kallade honom bara Börje och han blev en del av min spaningsgrupp där jag var en fysiskt otränad vice korpral.
Han var stark som en björn, vacker som en grekisk gud, snäll och så där lagom lat. När vi tränade språngmarsch med full stridsutrustning kunde han skrika på sin typiska kirunadialekt: ”Spring inte så jävla fort Strandberg.” Men strax därpå kunde fanjunkare Näslund dyka upp med bil och meddela att Börje skulle springa tillbaka till regementet för hans permission (för att spela med Tre kronor i Prag) hade beviljats. Då vände han på klacken och älgade tillbaka med de raskaste steg någon av oss hade sett. Efter Prag anslöt han på natten till bataljonsövning i skogen. Med sig hade han en säck full med godis.
Börje!
JAG!
När jag i början av 1970-talet arbetade i Pajala/Tornedalen förfäktade de meänkielitalande (fast på den tiden användes inte det begreppet, man sa tornedalsfinska) samma ståndpunkt som du JAG.
När sedan STR-T (Svenska Tornedalingars Riksförbund) bildades, 1981, blev det en officiell hållning. Svenskar är svenskar men vi är tornedalingar med eget språk, sades det. Precis den ståndpunkten intog Björn Söder 2014. Men då ansågs den vara rasistisk. Inte ens de riksdagsledamöter från Tornedalen som EGENTLIGEN menade precis det som Söder sa, orkade ta en rimlig diskussion. I stället tryckte man upp T-shirts med texten ”du är inte min talman”. Hur ska man ha det? Har vi fem godkända nationella minoriteter, eller inte?
Lasse E!
Nu har skojeriet nått även arrangörerna av en konsertturné för att hylla Börje Salming. Ingenting är heligt.
När jag gjorde militärtjänst hotade man med kompanistryk om man uppförde sig olämpligt.
”Salmings hyllning inställd – pengar bortspelade” Artikel av TT Nyhetsbyrån • 10 tim
Aftonbladet
Tommy S!
Nej, ingenting är längre heligt. Jag ser justitieministern i TV, han pratar om visitationszoner och förebyggande polisarbete. Men vad med människors samvete, känslan för rätt och fel? När jag växte upp i Sandviken fick jag lära mig att vissa saker gjorde man bara inte. Det var bara så. Inget att diskutera eller tumma på.