Föruton två kända sossar ser vi en nöjd Peje Emilsson, Kunskapsskolans skapare (Montage: Redax)
Hur ser ungdomar på politik idag? Varför vänder de politiken ryggen? Mario Bergbäck (ung vuxen) dyker ner i dessa frågor. I denna tredje och sista artikeln söker han svaren på framför allt skolans förfall i övergivandet av den tidiga arbetarrörelsens så kallade funktionssocialism.
I del två Demokratins dekadens och ungdomars politiska apati lyftes olika orsaker till hur demokratin, det politiska samtalet förändrats och varför den yngre generationen allt för ofta väljer bort politiskt engagemang. Den tredje och avslutande delen handlar om skolan och hur skolbarn i högre grad kan fostras till att bli modiga förändringsaktörer och påverka samhällsutvecklingen.
2026 är det riksdagsval och då kan politikerna genomföra nödvändiga skolreformer. Backar vi tillbaka bandet 100 år skrev socialdemokraten Nils Karleby 1926 i Socialismen inför verkligheten om en medelväg bortom extremerna kapitalism och kommunism. På många sätt var det ett avsteg från andra socialdemokratiska partier i Europa som istället valde en utvecklingslinje präglad av ideologisk dogmatism.
Karlebys teorier fick väldigt stort inflytande över socialdemokraternas syn på hur samhället skulle utvecklas. Den socialdemokratiske nationalekonomen Gunnar Adler-Karlsson byggde vidare på Karlebys teorier och skapade funktionssocialism vilket blev omdebatterat under 1960-talet. Diskussionen handlade om synen på ägande, vilket är avgörande för dagens debatt om skolan och vinster i välfärden.
Funktionssocialismen ser äganderätten som ett sammanfattande begrepp för ett antal centrala funktioner, där dualismtänkandet blev avgörande. Till skillnad från fullt ut kapitalistiskt eller fullt ut socialistiskt samhälle där antingen staten eller privata intressen fullt ut styr, erbjuder funktionssocialismen en blandad ekonomi. Både staten och kapitalet har därmed makten, en så kallad blandekonomi. Enligt funktionssocialismen är det inte nödvändigt att socialisera ägandet eftersom ägandets funktioner istället borde bli kontrollerade av samhället.
Om funktionssocialismen tidigare handlade om att staten genom reformer sökte kontroll över kapitalisterna bidrog Bildt- och Reinfeldtregeringarna till att statens makt blev reducerad. Skolpengen som betalas ut till alla skolor styrs av staten, vars inflytande ändå har minskat. Skolinspektionen är underbemannad och har oerhörda svårigheter att förstå inte minst ägarkonstellationer i de bolagskoncerner som styr en allt större del av svenska skolor.
Förutom bristande kontroll har det även skett ett skifte av skolsystemets syfte. Skolsystemets syfte har historiskt varit ökad folklig delaktighet i samhället. Resurserna stannade inom skolan och bidrog till att tjäna allmänhetens behov. Våra skattepengar gick helt enkelt till skolbarnen och hamnade inte i oligarkernas fickor.
Genom ett utvecklat skolsystem där alla kunde utbilda sig kunde arbetarklassens barn ta steget in i medelklassen och få inflytande på alla samhällsnivåer. Inflytelserika positioner i samhället var inte längre reserverade för överklassens barn. Funktionssocialismen såg inte förstatligande som ett mål, snarare att det upplysta folket skulle ha kontroll och bestämmanderätt genom framförallt staten och fackföreningarna. Dessutom skulle folket vara delaktiga i utvecklingen av samhället.
Funktionssocialismen tycks nu befinna sig i ett formativt läge då det varit mer debatt om ägandet. Dåvarande (s) statsminister Andersson pratade om behovet av andra ägarformer, exempelvis stiftelser, vilket var en tydlig signal om att aktiebolag inte är den bästa ägarformen. Tvärtom tenderar ett överordnat vinstintresse bidra till ett osunt förhållningssätt till vad kunskap och vad våra skolbarn är. Bestämmanderätt, kontroll, delaktighet och ledning i all ära, men ägandet är oerhört viktigt att problematisera.
Mot den bakgrunden är svenska aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan ett bra exempel på hur ägandet kan påverka skolan och Sverige i framtiden. Kunskapsskolan är drivande i Nün Academy, som finns i diktaturen Saudiarabien. Mänskliga rättigheter i Saudiarabien är bland de absolut sämsta i hela världen då dödsstraff och avrättningar är väldigt vanligt. Även yttrandefriheten är ytterst begränsad. Dessutom visar granskningar att Nün Academy bedriver aktiv könssegregering då pojkar och flickor separeras från fem års ålder. Det rimmar väldigt illa med svensk utrikespolitik, Sverige som land och den värderingsgrund de flesta svenskar följer.
Ska högerpolitiker och lärare i Kunskapsskolan blunda för avrättningar och förtryck? Riskerar vi bana väg för en ny generation auktoritära nyliberaler som lovar lojalitet till diktaturregimer och skoligarker?
Alternativet till oligarkägarskap och marknadslogiken är aktörer (exempelvis stiftelser och kooperationer) vilka ser kunskap som en gemensam resurs, vilket förstärker demokratin och människan. På så sätt har alltså kunskap ett inneboende värde och är inget som marknadsaktörer kan prissätta.
Marknadsaktörer går att kontrastera mot kunskapsaktörer som värderar kunskap genom meningsfullt utbyte och förståelse för hur människan och samhället fungerar samt hänger ihop. I kunskapsaktörernas system stannar våra gemensamma skattepengar i skolsystemet och bidrar till att eleverna får bättre förutsättningar att utvecklas som människor och även som demokratiska förändringsaktörer. Skolans kompensatoriska roll kan också utvecklas istället för att avvecklas.
Nyckeln för att ta tillbaka kontrollen över skolan och fostrandet av framtidens generationer kan vara att göra svenska folket medvetna om klägget. Det Håkan Juholt menade var en sörja av makthavare i Stockholm. På juholtska innebär klägget vänskapskorruption, som i det här fallet upprätthåller dagens destruktiva skolsystem. Trots att nästan 70 procent av svenska folket vill avskaffa skolsystemet med fria vinstuttag finns det kvar. Anledningen är att klägget, däribland Kunskapsskolan, har investerat stora summor i lobbyister, alltså människor som påverkar våra demokratiskt valda politiker att rösta mot alla tänkbara förbättringar.
Nyligen ställde Håkan Juholt upp i Framgångspodden, en podcast som många ungdomar lyssnar på. Där pratar Juholt om vikten av framtidsvisioner och ställer en fråga till dagens politiker: Förklara för mig hur samhället ska se ut om 20 år?
2026 kan bli riksdagsvalet där demokrati, frihet och skolfrågor sammanför progressiva krafter över generationsgränser, från ungdomar till den frihetskämpande generationen som införde demokratin. Hur vill vi att samhället ska se ut efter 2026?
Jag stöder författarens uppfattning, att skolan skall vara likvärdig för alla. Skolan skall rentav ha en ”kompensatorisk roll”.
Vad är det som gör, att skolan icke är likvärdig i dag i Sverige?
Enligt skollagen är ju utbildningen avgiftsfri, skolor får ungefär lika mycket pengar för varje elev, och rätten för skolor att välja bland ansökande eleverna är begränsad. Skolor som skickar pengarna till kapitalister borde logiskt sett få dåligt rykte. Enligt lagen skulle en massa vanligt folk kunna sätta sina barn på Lundsbergs skola.
Lagen säger: ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.” Vad är det som gör, att skollagens ord icke uppfylls?
Som ett första steg behövs ett knivskarpt, uttömmande svar på den frågan, menar jag.
Högern pratar ofta om valfrihet och att alla elever kan välja skola. Valfrihet är ett fint ord som framförallt aktiebolagsdrivna friskolekoncerner brukar prata om, men är i själva verket en illusion. Skolbarn från utsatta områden prioriteras bort till förmån för barn från socioekonomiskt starka akademikerhushåll. De lockas med allt från glädjebetyg, fina varumärken till paddor. Självgående elever som får hjälp med läxläsning av föräldrar med akademikerbakgrund, medför att skolkoncerner kan skära ner på antalet lärare. Segregationen är fundamental i skolkoncernernas affärsidé och nödvändig för att skapa vinstmarginal.
Dyster statistik från Skolverket visar hur aktiebolagsdrivna friskolor förutom lägre lärartäthet har lägre lärarbehörighet, lägre lärarlöner, sämre tillgång till bibliotek och sämre tillgång till elevhälsa. Nedskärningsstrategin är medveten då sparade skolpengar omvandlas till vinster i aktieägarnas allt tjockare plånböcker. Skolkoncernen Academedia sticker ut med 13 miljarder i omsättning samt 767 miljoner i vinst.
Skolinspektionen som hanterar brister i skolsystemet har under många år rapporterat om problemen och velat ha verktyg för att stoppa friskoleetableringar. Politiker i högerblocket har inte lyssnat.
Kommunala tjänstepersoner varnar politikerna för att friskoleetableringar innebär ökade svårigheter för kommunerna att planera sin skolorganisation. Runtom i Sverige där det finns friskolor MINSKAR kommunerna även den socioekonomiska kompensationen. Skolan blir mer och mer segregerad och resurser hamnar INTE där de behövs bäst. Kortfattat kan progressiva krafter driva på för:
Kort sikt
A) Ändrad beräkning av grundbelopp är nödvändigt för att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer.
B) Kommunalt veto för friskoleetableringar som effektivt kan stoppa aktiebolagsdrivna skolkoncerners strävan efter marknadsmonopol och dränering av gemensamma resurser.
Lång sikt
C) Grundlagsändring med förbud mot aktiebolagsdrivna friskolor och särskilda ägarkrav med fokus på lämplighet. Vill vi t ex att amerikanska investmentbanker ska vara skolägare (?).
D) Förbättrad integration som hjälper barn i segregerade områden att enklare klara av skolan. Jag har varit verksam i Portalen som finns i Hageby, Norrköping som är ett bra exempel.
Förbättrad integration, kortfattat: Portalen består av allmännyttiga bostadsbolag, myndigheter, kommunen, företag, civilsamhälleliga aktörer. Alla samverkade kring ett mål, att bidra med sina resurser för att förändra människors liv. Hela verksamheten genomsyrades av ett potentialorienterat förhållningssätt till människor d v s de KAN utvecklas.
Människor gick från analfabeter till att kunna både prata och läsa, människor fick sitt första jobb, människor fick den grundutbildning eller vägledning som ofta saknas för att ta steget in på arbetsmarknaden eller starta företag.
Även om det redan finns många välfungerande verksamheter som hjälper människor i utanförskap, är det långt ifrån alla som fungerar optimalt. Den huvudsakliga anledningen till att Portalen är framgångsrik är altruism. Personalen bryr sig verkligen om människor utan att förvänta sig något tillbaka, varken högre lön eller bonusar.
Nu i efterhand har Portalen som koncept varit så pass framgångsrikt att det spridit sig till andra stadsdelar i Norrköping. Resultatet är också fantastiskt då vissa områden som tidigare befann sig på listan över utanförskapsområde har tagits bort eftersom områdena helt enkelt inte längre är utanförskapsområden.
Jan Arvid G!
Med anledning av din kommentar På 04:18. Du skriver:
”Vad är det som gör, att skollagens ord icke uppfylls? Som ett första steg behövs ett knivskarpt, uttömmande svar på den frågan, menar jag.”
Huruvida följande är ”knivskarpt” får andra bedöma. Men följande tre punkter kan tjäna som en start.
1. Den avgörande förutsättningen för att ”skollagens ord icke uppfylls” är att den nyliberala ideologin slog igenom i Sverige under 1980-talet. I det här fallet, skolan, är det viktigt att lyfta fram två aspekter på den nyliberala ideologin: staten skall minska sina uppgifter och verksamheter skall privatiseras.
2. Minskning av statens uppgifter och utgifter genomfördes bland genom att kommunerna fick huvudmannaskapet för skolan och därmed fick dra det tyngsta lasset avseende finansiering. Kommunerna hamnade då i en situation där övrig kommunal verksamhet skulle hanteras tillsammans med skolan och prioriteringar skulle göras inom begränsade budgetramar.
3. Det man till att börja med bör säga om privatiseringen av skolan är att talet om valfrihet är en bluff. Föräldrarna väljer inte vilken skola deras barn skall gå i. De får ställa sina barn i kö till den skola de önskar att deras barn skall gå. Det är inte säkert att köandet leder till att barnet hamnar i den skola de har önskat. Man bör inte prata om friskolor utan de skall benämnas med sitt rätta namn: PROFITSKOLOR. Skolan måste därför avprivatiseras och staten åter göras till huvudman. I övrigt bör man lyfta fram att dagens skolsystem späder på segregering, försvårar lärandet och dräneras på medel då privata företag tar ut vinster.
Ja, hur kunde utvecklingen ta en sådan vändning från målet inbördes samarbete till öppen fri konkurrens, är en berättigad fråga att fundera över.
Det försåtliga ordet valfrihet har varit ett väl använd redskap för den marknadsliberala drivkraften att omdana ett – åtminstone i vårt land ganska rättvist samhälle – där alla skulle välja ännu bättre välfärd fritt efter önskemål.
Jag kom plötsligt att tänka på pyramidspelet. Så klart med det positiva ordvalet gavs chansen för många starka individer att ta för sig av resurser som vårt gemensamt finansierade välfärdssystem erbjöd.
Även arbetarrörelsens stora parti slöt delvis upp bakom detta så kallade frihetsbegrepp, nämligen att sätta individens möjligheter att berika sig framför kollektiva svar. Dessutom, ordet kollektiv låg inte särskilt väl i tiden hos den (s)tora rörelsens företrädare som under sent 80-90 drogs med i valfrihetens tecken när det gällde striden om väljarna.
Dessutom saknades en strategi eller ideologisk motkraft med avsikt att bemöta vad som pågick och resultatet visar, ”något har gått sönder” därför att ”vi såg det inte komma”.
Däremot var det något som välfärdsarbetarna inom Sv Kommunalarbetareförbundet kunde se när medlemmarna tidigt ”tog fajten” året 2003 under 5 veckors strejk som av någon anledning avbröts utan att den ledde till några som helst förbättrade arbetsvillkor. För dom som minns strejken var det under den tiden en socialdemokratisk regering ledd av Göran Persson.
Detta hände i en tid då skandalerna inom äldreomsorgen delvis var kopplad till det privata valfrihetsbegreppet. Minns även när Pockettidningen R året1996 gav ut ett temanummer under rubriken ”När äldrevård blir handelsvara”.
Nog fanns det varningsklockor som försökte uppmärksamma – vad händer? Inte minst från dom som befann sig riktigt nära problemen. Och i dessa spår av missnöje växer extremhögern såväl i Sverige som i andra delar av världen.
Mario B hamnar till slut i ”skolfrågan”, som den kanske största och viktigaste frågan om vårt samhälle i framtiden ska kunna kallas demokratiskt. Återkommer till det.
I del 1 och 2 funderar Mario över andra strukturella förändringar i ekonomin och i den tekniska utvecklingen för att finna orsaker till unga vuxnas bristande politiska engagemang. Det ligger mycket i detta.
Men någonstans finns en gräns för vad unga vuxna kommer att acceptera. När medelklassens barn blir stora och möter en tuffare vuxenvärd som inte ger automatiskt välstånd kommer de att börja protestera och så småningom att organisera sig. Men organiseringen är ingen lätt sak som kan skötas via sociala medier. Det krävs engagemang och arbete av helt annat slag. Det som folkrörelserna kunde (t o m 40/50-talistgenerationerna) har både förlöjligats och fallit i glömska. Men det kommer tillbaka, det finns inga genvägar. Frågan är bara när, och hur alla desperata våldsromantiker ska kunna hållas borta. I realiteten är ungdomliga gangstergäng ett slags politiskt missnöje, trots att dessa rabulister inte själva begriper det.
Tyvärr tror jag inte längre på skolans socialiserande roll. Förfallet är för långt gånget. Det är helt enkelt för mycket pengar att tjäna som redan funnit sina vägar till bolagskocerner för att det skulle kunna stoppas. Detta är mycket kortfattat mitt dystra perspektiv på skolan.
På 30-talet kunde socialister och företagare göra upp (Saltsjöbadsavtalet) för att båda parter tjänade på det. Nu är det fråga om att dra in privilegier för kapitalet. Det sker inte frivilligt. Alltså någon ”funktionssocialism” tror jag knappast på i dagsläget, trots att jag varit socialdemokrat.
Inte heller tror jag på någon annan form av socialism från skrivbord eller katedrar. Folkets egen organisering är enda vägen framåt. Denna organisering måste koncentreras på vårt lands självständighet och alliansfrihet, kamp för demokrati inom våra egna gränser, vårt eget försvar i en orolig värld, och medvetenhet om att hela vår värld håller på att skifta från västdominans till öst/syd-dominans. Viktigast av allt här och nu är för oss försvaret av yttrandefriheten!
Instämmer Arne N, Olle P och Knut L!
Ni är inne på många olika viktiga saker, profitskolor, valfrihet, systemet med fria vinstuttag, som under nyliberalismens glansdagar inte debatterades i tillräckligt hög grad och under tiden kommit att bli normaliserat. Det Håkan Juholt påbörjade var kritiken mot nyliberalismen och marknadssamhället som socialdemokratin hittills inte orkat ta tag i. Även lyfte Juholt behovet av en vision för ett alternativ d v s hur vill vi folket att Sverige ska se ut om 10-20 år.
Knut L är inne på lösningen när medelklassen organiserar sig på allvar kommer det bli en helt annan förändringspotential och idealisten i mig har fortfarande hopp om skolan. Vi ska komma ihåg att Juholt innan han avgick hade opinionssiffror på runt 40 procent men samtidigt testades inte det politiska projektet och svenska folket undrar ”tänk om”.
SD har på drygt ett decennium gått från att bli utskällt, isolerat riksdagsparti till i princip mer eller mindre styrande av högerregeringen och därmed Sverige – eftersom de ser kampen som existentiell.
När ska politik bli existentiell för vänsterorienterade krafter?
70 procent av folket vill inte ha dagens skolsystem och Sverige är ensamt i hela världen med fria vinstuttag eftersom högern och näringslivet blivit väldigt duktiga på att organisera sig. Tänk om Juholts berättelse kan lyftas upp högst på dagordningen, vänsterorienterade krafter organisera sig och se politik som existentiell, då är nog sannolikheten till samhällsförändring väldigt hög.
Som Knut L säger, när ska folkrörelsen komma tillbaka? Det kan bara vi själva svara på.
Mario B!
En sak som din generation bör göra till att börja med är att påpeka för ALLA politiska partier som våren 1991 beslutade om en ny KOMMUNALLAG. Den bäddade för en massa verksamheter började
”leka affär” som Bengt Göransson kallade dom som tidigare var serviceinrättningar för medborgarna.
Läs ”Baklängesrevolutionen” av journalisten Margareta Norlin som nu är bosatt i Frankrike. Hon var en av få som förstod vad som skulle hända. Det tog inte många år innan skandalerna avlöste varandra, Sölve Konradsson i Motala som journalisten Britt-Marie Citron skrev om i ”Sölve & Co”.
Även Henning Mankell gjorde en TV-serie om vad som skedde i kommunal verksamhet i ”Labyrinten”.
I dagens debatt är jag besviken att ingen bryr sig om dom över 300 miljarder som finns på hemliga konton utomlands. Blåslampa i ”röven” på den myndighet som har ansvaret för ekonomisk brottslighet. Tänk vilket utrymme för reformer som denna summa skulle kunna vara för dom 2,5 miljoner som inte klarar av några oförutsedda utgifter. Nyfattigdom är ingen framtidsdystopi den finns redan.
Mario B!
Först, stort uppskattat att du lyfter frågor om vilken ideologisk betydelse och plats arbetarrörelsen skall inta i takt med tidens förändrade skede.
Jag lägger märke till att du nämner Håkan Juholt vid några tillfällen och vad jag förstår med din text fanns hos honom en positiv visionär ådra som visade på möjligheter att utveckla s-partiets goda värderingar, ställda mot framtidens samhällsbygge.
Vad hände i dessa internt slutna rum och vilka manade på i häxjakten mot sin partiledare? Inte ens ett bemötande eller någon intern debatt har lyfts fram i ljuset inom partiet om vad som hände. Nej man mer eller mindre överlämnade Håkan J som ett lovligt byte till hysteriska jaktdrev. Jag vill mena att detta också är en förtroendefråga som partiet lagt en stor våt filt över. Ett svårläkt ideologiskt sår man borde rensat för att återhämta kraft.
I det sammanhanget, var finns detta ideologiska samtal om vilken uppgift partiet skall inta mot framtiden för att inte bli som vilket annat som helst på den marknadsliberala arenan. Och då menar jag att det är viktigt att grunda visionerna på sin historia ställd mot framtiden. En länk som dessvärre verkar allt mindre hållfast.
Hur ser du på sveket mot H Juholt och vilken visionär uppgift skall s-partiet ta sig an som löntagarnas arbetareparti?
Menar man allvar med sina högtidstal är det viktigt att våga utmana motståndaren och vara tydlig med sina vägval.
Så tänker jag.
Tommy S!
Instämmer och väldigt intressanta aspekter du lyfter. Angående kommunallag, allt fler verksamheter förväntas vara en del av kommunens ansvar då staten blivit mindre både gällande ekonomiska muskler och rollen i samhället. Framförallt skolan blir en kommunal angelägenhet. På ett sätt är det bra kan jag tycka, eftersom kommuninvånare och kommunmedborgare har möjlighet att faktiskt förändra skolan där de faktiskt bor. Pengarna som försvunnit är oerhört svårt att få tag på p g a avancerade upplägg o s v och därför blir det angeläget att driva kommunalt veto mot friskolor. Även förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor, då AB som driftsform inte hör hemma i skolan.
Du lyfter ”min generation” medan olika frågor inte minst skolan borde vara en generationsförenande fråga där åldersrika lärare, pedagoger och rektorer borde gå i bräschen för skolförändring. Om vi enas om att vi är medmänniskor i en demokrati, blir det enklare att också enas om det intressanta eviga uppdrag vi har, organisera oss och skapa den förändring vi vill ha.
Mario B!
Den generation jag tillhör, född 1949, har misslyckats att få stopp på många beslut som togs under 1980-talet och under 1990-talet. Några i min generation är väldigt kritiska till ”vinster i välfärden” men jag lyfter frågan vidare till orsaken och inte symtomen – KOMMUNLAGEN 1991.
Inget parti eller någon organisation vill besluta om en ny som inte tillåter ”vinster i välfärden”. KOMMUNLAGEN 1991 medförde att 10.000-tals fritidspolitiker försvann när man bolagiserade Kommunala verksamheter. Om jag förstår dig så är du aktiv politiker. Har du hört talas om dom intressanta problem jag har beskrivit i min förra och denna kommentar?
1992 arbetade jag som kommunanställd i Göteborg och då meddelade våra chefer på ett informationsmöte att nu är det nya regler och då får ni välja om ni vill vara med eller inte. Klara besked. Samma år togs beslut att låna ut byggnaden som inhyste bostadslösa missbrukare till
den mängd BOSNIER som anlände som flyktingar när kriget i f d Jugoslavien eskalerade. Min förvaltning tjänade 7 miljoner från staten. Även allas vår Skara-Bert tjänade miljoner på flyktingboende fast han hade profilerat sig i partiet ny demokrati som flyktingmotståndare.
”Så sent som i juli 2014 ägde han nio asylboenden och i augusti samma år sade han sig vilja bli ”ett IKEA inom asylboenden” enligt Wikipedia.
Har märkt att du visar en tendens att förmildra min kritik av Baklängesrevolutionen och dom över 300 miljarder som finns på konton utomlands geenom att inte kommentera. Enligt Text-TV i december 2018 var det 335 miljarder och ingen bryr sig, mycket märkligt. Antingen så har dom som gömmer pengarna skickliga lobbyister som har sett till att frågorna göms undan, eller så är många insyltade i placeringar i gömda konton.
Du vill ha mig med i kampen för skolan m m, men jag kan inte delta p g a sjukdomar. Jag deltar ju här istället.
Du får kontakta 50-talisterna i Trollhättan, dom har inte glömt. När jag besöker T så hälsar dom inte eller undviker mig. Och det jag gjorde skedde under 1970-talet. Den repressiva toleransen är effektiv.
Tommy S!
Angående: ”KOMMUNLAGEN 1991 medförde att 10.000-tals fritidspolitiker försvann när man bolagiserade Kommunala verksamheter.”
Absolut, det har jag märkt av och var motståndare till s a s professionaliseringen av kommunala verksamheter som det då hette. Trenden har vänt i bl a Stockholm (S+MP+C stöd av V) avbolagiseras flera sjukhus nu och politiken tar tillbaka kontrollen. Liknande förändring blir enklare runtom i landet när väl progressiva krafter i Stockholm visat vägen.
Angående flyktingboenden borde det ske i statlig regi utan vinstintresse och Bert Karlsson borde inte fått chansen. Stat och kommun kan bli mycket mer proaktiva jag förespråkar ”starkare kommuner”.
Angående: ”Har märkt att du visar en tendens att förmildra min kritik av Baklängesrevolutionen och dom över 300 miljarder som finns på konton utomlands geenom att inte kommentera.”
Håller med, fruktansvärt om fiffel och liknande får fortsätta jag är ingen expert på ekobrottslighet därav svårt att kommentera mer utförligt. Självklart borde myndigheter få mer resurser för att hantera problemen. Kopplat till skolan borde som sagt AB-skolor förbjudas/stoppas vilket reducerar möjligheten för våra gemensamma skattepengar att hamna utomlands.
Roligt och intressant att du och andra deltar ju fler desto snabbare förändring alla kan bidra på något sätt!
Olle P!
Gällande: ”I det sammanhanget, var finns detta ideologiska samtal om vilken uppgift partiet skall inta mot framtiden för att inte bli som vilket annat som helst på den marknadsliberala arenan. Och då menar jag att det är viktigt att grunda visionerna på sin historia ställd mot framtiden. En länk som dessvärre verkar allt mindre hållfast.”
Jag rekommenderar boken ”Partiledaren som klev in i kylan” skriven av Daniel Suhonen som ganska utförligt beskriver Juholts uppgång och fall. Olyckligtvis fanns det meningsskiljaktigheter och många olika saker, taktiska och strategiska vägval, ideologisk inriktning, vilket gjorde det svårt att staka ut en tydlig färdriktning. ”Kampen om identiteten” är något som återkommit gång på gång om vilket sorts parti s ska vara. Kanske kan skriva mer om just det då jag har boken hemma.
Även om det finns utmaningar med att utmana kapitalism som samhällssystem har ändå s successivt kommit att kritisera nyliberalism, skolsystem och kommit med en del progressiva förslag. Utmaningen är att få med sig en majoritet i riksdagen och utan högerorienterade centern har det varit svårt. Det är givetvis en balans och kunna ha rätt tajming lägga fram reformerna i takt med tidsandan. Efter Covid och andra kriser ex otryggheten blev staten helt plötsligt räddaren i nöden/lösningen på problem. Då blir det enklare att lägga fram andra förslag i progressiv riktning.
En annan del är att kunna visa på reformer som faktiskt löser problem och ha rätt fördelningspolitisk profil ex vis när bankerna gör rekordvinster och många svenskar lever i fattigdom blir det rätt med bankskatt. Där behöver progressiva krafter kanske vara piggare att diskutera och testa olika förslag och inte vänta på kriser/problem för att därefter lösa dem.
Juholt vågade vara ”före alla andra” med kritik och förslag, sannolikt var inte alla pusselbitar på plats från början. Framförallt bristen på folkrörelse eftersom en folklig uppslutning är avgörande. Utan tryck på gator, torg och i kommentatorsfält på nätet blir det svårare att vinna debatten. Som Knut L var inne på behöver politiker känna att folket driver på genom att själva organisera sig inom ramen för olika folkrörelser.
(Om Suhonens bok Partiledarens om klev in i kylan)
Mario B!
Om jag vore chef på Sveriges Radio som har gått ut med ett sparbeting där många program skall läggas ned, t ex Satirgruppen ”Public Service” som hittills framträtt i andra timmen av P1-programmet God Morgon Världen, skulle jag kräva av Ekobrottsmyndigheten att börja undersöka om inte myndigheten kunde lokalisera kontona och tillföra statskassan dom gömda pengarna.
Här kommer senaste upplagan 4 Februari av Public Service.