Det går en ännu ganska undanskymd vattendelare rakt igenom det nordamerikanska utrikespolitiska etablissemangets alla hökar. Det gäller om man ska koncentrera sina resurser mot Ryssland eller mot Kina. Det börjar ju bli uppenbart att man inte klarar av båda, särskilt inte eftersom de allt mer agerar tillsammans.
Ledana i det demokratiska partiet (Bidenadministrationen) samt ledande medier har sedan en tid slutat tala om att Ukraina ska besegra Ryssland. Istället går man hårt in för att ”hindra Ryssland från att vinna”, vilket också ser allt mer osannolikt ut. Det omöjliga målet har varit att knäcka Ryssland för att sedan ta sig an Kina.
Den andra falangen drivs av främst republikaner, Donald Trump, Steve Bannon med flera, som inser – precis som jag – att Ryssland kommer att vinna Ukrainakriget. Deras slutsats är att man därför istället ska lämna Ukraina, alliera sig med Ryssland och satsa allt emot Kina, som ju är det riktigt stora hotet mot USA som herre på världens framtida täppa. Alltså, sedan lång tid tillbaka anser dessa att USA bedrivit en felaktigt aggressiv politik gentemot Ryssland, vilken drivit dem i armarna på Kina. Ett enat block med Kina och Ryssland är en omöjlig motståndare och kommer omedelbart att skicka USA till världens B-lag.
Den store Henry Kissinger framförde sina åsikter i denna riktning strax innan han dog i november 2023: Sluta antagonisera mot Ryssland, avsluta Ukrainakriget, sök samförstånd och se till att Ryssland närmar sig väst. Att driva Ryssland i famnen på Kina är ett stort misstag.
Tucker Calrson är en skicklig journalist och gjorde en mycket bra intervju med Vladimir Putin. Men Tucker hör också till detta amerikanska anti-Kina-läger. Putin var förstås väl medveten om Tuckers åsikter i dessa frågor. Han har ju uttryckt dem mycket tydligt offentligt många gånger. Ett exempel till höger:
Trump, Bannon och Carlson är absolut inga krigsmotståndare, de är bara kritiska mot just Ukrainakriget och vill ha ett krig med Kina istället. De är förstås smarta nog att utnyttja det folkliga krigsmotståndet som är växande överallt. Det kan ge Trump ännu mera vind i seglen.
I Putinintervjun frågar Tucker t ex om Putin inte ser Kina – ledande i det framväxande BRIKS – som ett framtida hot. Men Putin avfärdade det mycket elegant och bedyrade att Ryssland och Kina numera arbetar tillsammans på alla viktiga områden till ömsesidig nytta, och att Kina inte på något sätt visat aggressiva syften. Han antydde i sammanhanget att han kände till Tuckers antikinesiska hållning och att denne tidigare sökt sig till CIA, men att han lyckligtvis inte blivit upptagen. Det här är en passage i intervjun som förbigåtts med tystnad hittills.
Det är möjligt, ja t o m troligt, att Donald Trump blir nästa president i Vita huset. Därför stiger nu desperationen inom politikereliterna i Europa och bland demokraterna i USA – de som satsat allt på Zelenskij för att knäcka Ryssland – att utrikespolitiken kommer att svänga. Inte för att få fred, utan för att spara krutet till kriget med Kina.
Trumps politik kommer dessutom att präglas och hyllas av konservativa, kapitalistiska, vita, kristna amerikaner, som har mycket lättare att fördra konservativa, kapitalistiska, kristna ryssar än kommunistiska gula kineser. Här finns ett obehagligt kolonialistiskt och rasistiskt stråk att hålla koll på.
Alltså, USA är imperialistiskt och krigiskt oavsett vem som är president i Vita huset. Tucker Carlson gjorde en bra intervju med Vladimir Putin, men varning för Tuckers och Trumps antikinesiska böjelser.
Se också Ben Nortons genomgång om detta:
Ganska ofta är vi överens Ni och jag, herr redaktör. Men Ni skall veta att det inte känns så bra när jag inte finner något viktigt att anmärka på!
Naturligtvis hittar jag likt en och annan kritiker småsaker att påpeka, men sådant är ju trams i det hela.
(Undras om inte ”om” i ”Se också Ben Nortons genomgång om detta” snarare borde vara ”av”?)
Mycket intressant redogörelse för de djupare motiven hos USA och hur den stora geopolitiska huvudmotsättningen träder fram. Vi vet redan från fler amerikanska källor vad som är USA:s strategiska mål för att behålla hegemonin över världen (Brezhinskij). Det gäller som du säger att dela upp målet och göra rätt prioriteringar. Man kan ju inte, trots allt, ta hela skiten på en gång. Deras förhoppning att liera sig med Ryssland är nog lönlösa efter alla inviter från Putin och som föraktfullt avvisats. Det måste ju trots allt vara någon jävla ordning i diplomatin. Jänkarna är sluga och kan jobbet, men Putin är intelligent och har genomskådat dem sedan länge. Tåget har gått, om man säger… Men osvuret är bäst. Man får ta fram Machiavelli och se efter. Själv håller jag på Putin!