Elitstyre när folket är politiskt frånvarande?

1. Elitstyre när folket är närvarande, om vi med närvarande menar organiserat och förmöget att göra sin vilja hörd, är en självmotsägelse. Elitstyre torde således enbart vara möjligt när folket är frånvarande. Som idag.

   Sedan tror jag inte alls att ”hämningslös migrationspolitik” har skapat stora problem i vårt land. Grunden till dagens problem är istället just det faktum att folket är frånvarande i beslutsprocessen.

   Jag har varit industriarbetare i hela mitt arbetsliv och blivit arbetskamrat med folk från ett antal olika länder och kulturer. Många av dom har varit muslimer och när man nämner migrationspolitik så är det underförstått att man i huvudsak menar muslimer.

   På en fungerande arbetsplats, med en fungerande fackförening är inte migranter eller flyktingar något större problem. Där jag senast jobbade, på trucktillverkaren Atlet i Mölnlycke fungerade facket tillräckligt bra för att detta aldrig blev något problem. Muslimer och vi vanliga svenskar arbetade utmärkt bra tillsammans.

   I Sverige har vi dock råkat ut för socialdemokratin. Dess uppgift i det kapitalistiska Sverige har varit att oskadliggöra den fackföreningsrörelse som överheten tvingades släppa fram efter kriget för att minska risken för att Sverige togs över av kommunismen. Plus att avskaffa för överheten obehagliga regler och kostnader för offentlig sektor.

   Man kan utan vidare säga att S har lyckats med dom uppgifterna. Många arbetsplatser idag saknar fackförening och i många branscher lever folk med osäkra anställningar och med en osund lönekonkurrens från låglöneländer.

   Allting privatiseras och offentliga utgifter skärs ner.

   I ett fungerande Folkrörelsesverige hade troligen facket sett till att osund lönekonkurrens inte tilläts. Organiserade människor på gräsrotsnivå hade sett till att offentlig sektor inte skars ner och att rikemännen tvingades leva med en rimlig skattenivå. Sannolikt hade det lett till att massor av människor från andra länder hade haft jobb, en rimlig ekonomi och ett bra incitament att anpassa sig till det svenska samhället.

   Det där låter idag som ouppnåelig utopi, men en gång hade vi faktiskt något liknande. Vi hade det därför att folket var närvarande och för att händelser i vår omvärld skapade ett direkt hot mot överhetens makt.

   Dagens problem beror inte på migrationspolitiken, utan på att överheten, som härskar genom att söndra och som lever på krig och förtryck har tagit tillbaka makten, krossat folkrörelserna, släppt lös den otyglade girigheten och skapat enorma flyktingströmmar i världen.

2. Lasse E!
   Intressant och tankeväckande ord om vår framtid.

   Det sovande folket var en mening den tidigare statsministern Reinfeldt valde som titel på sin omtalade bok från år 1993.

   Ja vad säger man om den boktitelns sammansatta ord som till delar möjligen innehåller en viss sanning. Så vill jag också tolka min upplevda verklighet i det vardagliga umgänget med vänner eller folk i allmänhet, vad gäller intresset att bevaka vår tillkämpade demokratiskt uppbyggda ordning, väl i grunden organiserad utifrån en idéburen tanke om frihet rättvisa och jämlika förutsättningar. Nu har dessvärre dessa förväntade resultat inte infriats till fullo, utan den egna viljan att tillägna sig fördelar och se sig själv som på väg, från något kollektiv tog överhanden. Detta medförde att påtagliga sprickor visade sig väl synliga på dom solidariska grundpelarna. Viktiga grundpelare som lämnades utan påtagligt underhåll och kunde därför inte stå emot det tryck vi själv skapat genom ett alltmera individbaserat, eller rättare sagt privat uppdelat samhällsmönster.

   Vad främjar då det goda samhällets utveckling, som bildar en alldeles nödvändig bro över generationer, är en bra humanistisk grundfråga ägnat ett sökande svar?

   Och i det sammanhanget är historiekunskap något oerhört viktigt och att den berättelsen måste vara väl förankrad i människors vardag. En omistlig tillgång därvidlag är att äga sin egen historia och ett språk i såväl tal som skrift, vilket tveklöst blir den viktigaste hörnstenen i vår möjlighet att vara sedda och uppleva sig deltagande och därmed möjligheter att påverka resultatet.

   Delaktighet inrymmer också att dela med sig av erfaren kunskap i ett kollektivt sammanhang som innebär, ingen mer eller mindre och i det avseendet många bäckar små eller som Tage Danielsson diktade med orden:

   En droppe droppad i livets älv
   har ingen kraft till att flyta själv
   Det ställs ett krav på varenda droppe:
   Hjälp till att hålla de andra oppe!

   En sådan framgångssaga som efterlevandsvärt exempel finns att söka då industrisamhället bröt mark och insikten om en motkraft var alldeles nödvändig för att inte förlora sig under träldomens förnedrande ok.

   Nu är vi här, och yrvaket upptäcks mörka moln mot horisontens rand och en förvånad tystnad breder ut sig hos menigheten där den tidigare omfattande organisationsförmågan i samhällsbygget har tappat sitt fäste som de tidigare hämtat från folkdjupet. Ett förvirrat tillstånd uppkommer, som söker en stödjepunkt i kaoset.

   Att återskapa den oerhört viktiga gemensamma förlusten av organiserad delaktighet i samhällsbygget gör sig inte helt enkelt. Och då i synnerhet inte när avståndet mellan folket och våra valda ombud numera är nära tätt sammanlänkade med privatekonomiska krafter som dessutom verkar i symbios under det militärindustriella komplexet.

   Verkar som ett uppgivet tillstånd och kanske något dystert. Förhoppningsvis finns det en insikt hos den unga generationen att vår omfattande segregerande samhällsmodell går inte att bekämpa med repressiva krafter som drar isär och splittrar.

   Ja då kan man skymta en ljusning mot horisonten även om det i bland kan skymma över Öresund en mulen vårdag i april.

3. Den organiserade brottslighet som infiltrerat landet är resultat av den förda politiken. ”Vi såg det inte komma”. Långvarigt socialdemokratiskt inflytande har format landet. Uppgivandet av landets suveränitet blev möjligt efter losskopplandet från folket. Däri har samtliga partier ansvar. Demokrati utan folkligt inflytande är omöjligt. Den plötsliga massinvandring som skedde skulle inget land kunna hantera. I fängelsena har 80 procent av de intagna utländsk bakgrund. I Sverige ledde den till att eliten kallar folket för rasistiskt. Det visade sig att socialdemokratin inte kunde tämja kapitalet. Nu växer högerkrafter i Europa. Tur att vår ”värdegrund” inte delas av 7/8-delar av världens befolkning!

4. Anders Å!
   Med anledning av din kommentar 2024-04-23 På 21:24. Du skriver.

   ”Dagens problem beror inte på migrationspolitiken”.

   Delar fullt ut den bedömningen. Dessutom känns dina övriga synpunkter mycket relevanta. Detta innebär att Lasse E har fel då han skriver: ”Genom en hämningslös migrationspolitik har det tidigare homogena och fredliga landet åsamkats mycket allvarliga problem som inte låter sig lösas över en natt, för att uttrycka det milt.”

   Det är inte ”en hämningslös migrationspolitik [som har] åsamkat[s] [Sverige] mycket allvarliga problem”. Problemet heter nyliberal ekonomisk politik vars främsta kännetecken är åtstramningar, privatiseringar och sänkta skatter, vars förespråkare har varit både socialdemokratiska och andra borgerliga regeringar och detta har varit etablerad politik i närmare 40 år. Detta är den grundläggande anledningen till att det ser ut som det gör inom vård, skola och omsorg. INTE INVANDRING. Utan invandrare skulle inte omsorgen och sjukvården fungera. Även inom andra branscher är det många invandrare som bär upp stora delar av verksamheten.

   I samband med flyktingkrisen 2015 sköt regeringen till 40 miljarder kronor till kommunerna och det hördes mycket ojande från etablerade nationalekonomer att det skulle medföra underskott i statens finanser. Det visade sig vara tvärt om. Statsbudgeten gick med överskott tack vara att utgifterna ökade med 40 miljarder.

   Av detta skall man inte dra slutsatsen att jag är förespråkare av fri invandring till Sverige. Den slutsats man bör dra är att invandrarna idag är nödvändiga för att Sverige skall fungera. Dessutom är det skandal att Sverige har finans- och penningpolitik som leder till att Sverige i dag har en arbetslöshet på drygt 8 procent.

5. Är kanske demokratin överspelad i Sverige? Ja, så länge folket inte bryr sig och organiserar sig i motstånd mot det allmänna förfallet kan eliten styra som de vill. Jag håller med Lasse E om detta.

   Eliten har länge styrt i vårt land med stor framgång. De har privatiserat och nedrustat skola, vård, omsorg och sjukvård, öppnat gränserna och släppt in buset, knarket, vapnen och billig arbetskraft för skitjobben (invandringspolitiken). De har låtit vägar och järnvägar förfalla, privatiserat all viktig infrastruktur så att inget längre funkar, överlåtit till EU att besluta om det mesta, skuldbelägger ständigt alla som inte sopsorterar, köper elbil för hundratusentals kronor, kör dieselbil och ogillar vindsnurror utanför fönstret. Lägg till det att de beslutat att släppa USA:s militär ända in i vardagsrummet och att man knappast längre vågar svara i telefonen, det kan ju vara en bedragare eller tiggare. Och den som inte kan skaffa ett bank-id och envisas med att vilja betala med kontanter är knappast längre värd sitt svenska medborgarskap, de borde tas in på förvar. Detta är vad jag kommer på just nu.

   Samtidigt talas det om trygghet, och att sprängningar och skjutningar är helt ”oacceptabelt”, och att man måste ”säkerställa” att ”åtgärder vidtas”, att ”nödvändiga resurser” måste sättas in och att polisen och militären måste bli fler, och förstås att alla måste HBTQI-sertifieras… Och ännu ett stödpaket till Ukraina, och att ”Ryssland inte får vinna” det ”oprovocerade och fullskaliga kriget”.

   Allt detta har genomförts under ett sken av demokrati.

   Vi har för närvarande en uttalad högerregering underställd ett väktarråd av före detta nynazister. Detta väktarråd sitter med vetorätt i alla frågor. Den dag de drar bort sitt parlamentariska stöd faller regeringen.

   Kan man kalla detta demokratiskt? Javisst kan man det. Men är det demokrati i den mening folk i allmänhet lägger i begreppet, alltså ett fungerande folkstyre, som det står i regeringsformen? ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

   Näppeligen! EU-valet kommer knappt samla 50 procents valdeltagande. Jag kommer inte att rösta.

   Vi som är äldre minns tiden då höger var höger och vänster var åtminstone lite vänster, alltså på det arbetande folkets sida i politiken, då klassamhället avspeglade sig i politiken. Så är det inte längre. Idag är alla partier i riksdagen ansvariga för allt det där jag beskrev i början. T o m vänsterpartiet hänger med i krigshetsen mot Ryssland, vapenexporten till Ukraina och identitetspolitiken tillsammans med alla övriga riksdagspartier. Vänstern och Sossarna var med och förstörde skolan. För några år sedan var SD emot vinster i välfärden, emot EU och emot Nato. Nu har de anpassat sig till den rådande normen för att bli inbjudna även till nobelfesten.

   Nu är hela riksdagen en enda stor familj som är eniga i alla stora politiska frågor (Nato, DCA, EU, privatiseringar, öppna gränser…) och bråkar för syns skull om småsaker som könsbytarlagen, visitationszoner, religiösa friskolor och HBTQI-frågor.

   Demokratin är alltså redan reducerad till kuliss – en formalitet. Nu till min käpphäst nr 1. Borta är folkrörelserna som levde av egen medlemskraft. Nu är alla försörjda via statsbidrag. Medlemmarna har blivit onödiga. Folkrörelserna hade sina tidningar som förde deras talan i offentligheten på riksplanet och lokalt. Nu är de alla samlade i kommersiella mediehus som ägs och styrs av riskkapitalister.

   Yttrandefriheten finns inskriven i grundlagen, men medierna är lika samstämmiga som riksdagspartierna, eftersom de alla lever på statsbidrag – inklusive ETC. Därav de slätkammade medierna som idag dominerar offentligheten.

   Hur länge det ska dröja innan människorna förmår organisera sig oberoende av staten vet ingen. Men det kommer. Om den kampen mot överheten ska lyckas är dock mycket osäkert. Det kan gå som i Tyskland 1918 efter kejsardömets fall när de splittrade arbetarmassorna sköts ner på gatorna i tusental av beväpnade frivilligkårer. Det kanske inte börjar i Sverige. Läget är ännu värre i Tyskland. Det blir kanske där igen.

6. Knut L!
   Jag delar din frustration såsom den uttrycks i din kommentar kl 21:50, men anser det stötande att använda ordet ”skitjobb” om alla de arbetsuppgifter som ofta – men inte enbart – utförs av invandrad arbetskraft. Att städa, vårda, köra buss, laga och servera mat, distribuera varor (för att ta några exempel) är ofta alltför lågt avlönade arbetsuppgifter, men de är nödvändiga och aldrig ”skitjobb”.

7. Jan-Peter S!
   Jag böjer mig genast för din kritik.

   Ännu en reflektion. Jag känner stort obehag av att runt omkring mig i samhället se att de flesta låglöneyrken (inte skitjobb – ”att städa, vårda, köra buss, laga och servera mat, distribuera varor”), som håller samhället igång, nu utförs av invandrare; färgade, beslöjade, knackigt svensktalande… Vårt klassamhälle är snart lika etniskt uppdelat som i de gamla koloniala stormakterna. Vi vänjer oss sakta vid att vitt ändå är överordnat, lite herrefolk. Avskyvärt!

8. En kommentar!
   Knut har redan lämnat ett inlägg, som jag oreserverat skriver under på. Flera av oss ”gubbs” som följer denna (mycket angelägna) sida tycks mig sitta fast i gamla tankefigurer: det är inte massinvandringen och den havererade migrations- och integrationspolitiken som är problemet, utan den bristande jämlikheten. Dock, verkligheten talar sitt tydliga språk. (Se gärna Uppdrag granskning om skjutningarna i Sverige.) Jag får en förnimmelse av hur det var förr, när många som kallade sig vänster hade svårt att ta avstånd från realsocialismens länder, för vad hade man då? Nu, kanske liksom då, är det tankefigurerna som ställer sig i vägen för klarsyn. Jag efterlyser en vänster för idag.

9. Lasse E!
   Jag såg hälften, sedan ringde telefonen. Men det räckte. Av detta kan bli de där frivilligkårerna som ska skjuta ner de protesterande arbetarmassorna på gatorna. Fascismen växer ur kaos. Kaos gynnar fascismen.

10. Lasse E!
    Nu blir jag lite orolig här. Den enda konkreta problembeskrivningen, frånsett folkets frånvaro, i din artikel är den om migrationspolitiken. Sedan gör du ett svårbegripligt tankeexperiment om elitstyre.

    I din kommentar anklagar du sedan dom som ser andra problem än invandringen för att ”sitta fast i gamla tankefigurer” och befäster därmed ytterligare din ståndpunkt att det är folk från andra kulturer som är huvudproblemet.

    När man börjar tala om etnicitet som huvudproblemet i politiken så har vi massor av erfarenhet av vilka tankefigurer som kan ställa sig i vägen för klarsyn. Lägger man till tankeexperiment om elitstyre så börjar det bli rent obehagligt. Det är en omöjlighet att tänka sig att en politisk elit i ett land med ett frånvarande folk skulle kunna komma någon annan stans ifrån än från den ekonomiska makten. Samma makt som alltså har skapat dom problem vi pratar om.

    Tillsvidare utgår jag från att jag missförstår dig här Lasse E, men det ser verkligen ut som om du förespråkar en stark ledare som tar itu med folk från andra länder, som om det skulle vara lösningen på Sveriges problem. Det skulle i så fall vara den diametrala motsatsen till den vänster du efterlyser och ett återfall i det vanvett du så starkt kritiserar i inledningen av din artikel.

11. Anders Å!
    Jag vidhåller att det, utifrån min verklighetsbeskrivning, är ett tankeexperiment. Och det måste vara tillåtet för att inte fastna i det som är, och i modlöshet. I den uppgivenhet som jag möter hos många.

    Jag har inga färdiga lösningar. Inga enkla sådana. För de finns inte.

    Jag ropar inte på någon stark man.

    Men jag vågar konstatera att allvarliga samhällsproblem har förorsakats av den totala bristen på en fungerande migrations- och integrationspolitik. Problem vi inte haft tidigare, definitivt inte i samma utsträckning.

    Jag tvingas konstatera att dagens politiker inte förmår lösa dessa.

    Jag kan vidare konstatera att folket politiskt är frånvarande.

    Jag efterlyser en vänster som kan befria sig från inlåsande tankefigurer och klarsynt se dagens verklighet.

    Och en vänster som lämnar identitetspolitiken.

    Jag ser ingen sådan vänster idag.

12. Förtvivla inte Lasse E. En ny Vietnamrörelse mot folkmordet i Gaza växer på universiteten i USA. Överheten ropar redan efter nationalgardet. Är dom korkade nog att ställa till med en ny ”Kent state massacre” vilket dom antagligen är, så kan den rörelsen bli till nästa ungdomsrevolution.

13. Lasse E!
    Du skriver 2024-04-25 På 15:43:
    ”Men jag vågar konstatera att allvarliga samhällsproblem har förorsakats av den totala bristen på en fungerande migrations- och integrationspolitik.”

    Du har givetvis rätt när du påtalar ”den totala bristen på en fungerande migrations- och integrationspolitik”.

    Men du har fel då du gör gällande ”att allvarliga samhällsproblem har FÖRORSAKATS (min versaler) av den totala bristen på en fungerande migrations- och integrationspolitik.”

    De ”allvarliga samhällsproblem” som vi brottas med idag har FÖRORSAKATS av en nyliberal åtstramningspolitik som har pågått mer än 30 år. Detta har medfört att resurser har saknats, och saknas, inom vård, skola och omsorg. De allra flesta ungdomar som idag går på tvärs, allt i från skolk i skolan till grov kriminalitet, har funnits i Sverige redan innan den stora flyktingkrisen 2015. Anledningen till att de går på tvärs är att de inte är SOCIALISERADE. Anledningen till att de inte är socialiserade är att det inte har funnits resurser att redan från tidig ålder se till att de som håller på att spåra ur får hjälp att komma på rätt köl.

14. Lasse Ekstrand skriver:
    ”Genom en hämningslös migrationspolitik har det tidigare homogena och fredliga landet åsamkats mycket allvarliga problem som inte låter sig lösas över en natt, för att uttrycka det milt. Och jag tvivlar alltmer starkt på att den parlamentariska demokratin förmår att lösa dem.”

    Visst har svenska folket stora problem.

    * Ett tidigare relativt sammanhållet och stabilt skolsystem har förbytts till ett system som till stora delar bygger på att göra så stora vinster som möjligt. Det vill säga att privat kapital kapar åt sig skattemedel.

    * Den viktigaste delen i Lagen om anställningsskydd (LAS) – turordningsreglerna – har desarmerat genom att riksdag steg för steg infört undantag i dessa reglerna och att facken genom kollektivavtal gått med på ytterligare försämringar. Det har införts regler att om det har upprättas ett kollektivavtal på något avtalsområde får inte ett fackförbund som inte gått med på detta avtal strejka. Arbetsköparna kan alltså ägna sig åt ”avtalsshopping”.

    * Sedan arbetsköparna sagt upp klassamarbetet har en majoritet i rikskdagen sedan finanskrisen i början av 1900-talet börjat nedmonteringen av det välfärdssamhälle som byggdes från 1930-talet. Argumenten var att den svenska ekonomin inte längre orkade bära kostnaderna för denna välfärd.
    Men om man ser på BNP per capita i Sverige har den ökat i en relativt rak linje 4 gånger i fasta priser från 1950 till 2018.

    Men fördelningen har varit ojämn. Av de totala disponibla inkomsterna, inklusive kapitalavkastningen, (DI) har de 10 procenten som har de högsta DI ökat sin andel av de samlade DI från 27,7 år 2011 till 30,9 procent 2022 (ökning med 3,2 procent). Alla andra deciler (grupper om 10 procent) har förlorat eller haft noll förändring av andel av sin andel av de samlade disponibla inkomsterna.

    Om man ser till den procent som har de högsta DI är de som tillskansat det sig nästan hela den ökning som de 10 procenten med de högsta disponibla inkomsterna fått. Den procenten har ökat sin andel av de totala DI från 7,3 procent 2011 till 10,4 procent 2022, en ökning på 3,1 procent. (Källa SCB)

    Det är denna nedmontering av välfärden och denna ökade ojämlikhet som drar isär Sverige och är det största interna problemet för det arbetande folket i Sverige. Ska superrika kunna utöka och försvara sina privilegier måste de också montera ned demokratin.

15. Bra det där Kenneth Lundgren!
    Och jag citerar den sista delen av ditt inlägg:

    ”Det är denna nedmontering av välfärden och denna ökade ojämlikhet som drar isär Sverige och är det största interna problemet för det arbetande folket i Sverige. Ska superrika kunna utöka och försvara sina privilegier måste de också montera ned demokratin.”

    Till detta du skriver skall samhället möta dom som drabbas mest, med förödande konsekvenser av nedmonteringen och utförsäljningen av vårt gemensamma välfärdsbygge, mötas med repression och hårda tag.

    Och det gäller inte minst- sjuka ,arbetslösa och i övrigt barnens behov och vuxenvärldens stöd för framtidens generella välfärd.

    För övrigt; det finns inget barn som föds till gangster. Inte ens i ett Land där ett extremt högerparti ingår i regeringensunderlaget. Ett ansvar samtliga dessa partier äger, där även ett antal liberaler ingår.

16. Kanske en slutreplik?
    Mitt tankeexperiment, lösligt i fogarna som det nog också måste vara för att inte förvandlas till en skrivbordsutopi, och jag har aldrig varit någon utopist, har framkallat en rad inlägg.

    Välunderbyggda och faktastinna.

    Och jag kan skriva under på verklighetsbeskrivningen: kanske har Sverige aldrig varit så ojämlikt som nu. Ett gigantisk politisk motståndskamp skulle krävas för att rubba detta. Jag ser inga tendenser till en sådan, folket tycks mig politiskt frånvarande.

    Vi kan inte bortse från massinvandringens negativa konsekvenser, jag vägrar blunda. Och om vi betraktar arbetsmarknaden: den underbetalda, exploaterade underklassen är invandrare.
    Jag skulle vilja se en vänster som tar sig ut ur identitetspolitik, ”könsmoderering”, ”normkritik” och andra ideologiska återvändsgränder. En i Marx mening radikal vänster: ”Att vara radikal är att gå till roten med saken.” (Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie)

    V:s reviderade partiprogram, som skall diskuteras (trummas igenom) vid kongressen i Jönköping i maj, gör mig beklämd. Det är som om Dadgostar och kompani skulle kunna sälja sin egen morsa för att få sitta i regering med S.

    Apropå morsor: mammas socialdemokrati är död.

    I mörkret öppnar sig ingen ljusets dörr.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.