Är resultatet i EU-parlamentsvalet förvånande? Knappast! Med facit i hand kan konstateras att alla i hela Europa kan utropa sig som vinnare av någon anledning (utom möjligen Jan Emanuel och Emanuel Macron). De flesta är mer eller mindre glada. Mycket få är ledsna för egen del. De flesta inledda privilegiekarriärer i Bryssel kan fortsätta fem år till. Här hemma är Jonas Sjöstedt, Anna Maria Corazza Bildt och Alice Teodoresco glada för att de blir eller förblir EU-parlamentariker. Många kan säkert glädjas med dem.
Men, bilden av hur makten i parlamentet och i hela EU nu ska fördelas är så komplicerad att en överblick är nästan omöjlig. Det finns alltid å ena sida och å andra sidan.
T ex, å ena sidan ser vi en trend mot att f d eller ännu EU-skeptiska partier går framåt, men å andra sidan gick Miljöpartiet i det stora landet Tyskland bakåt. Å ena sidan gick Marine Le Pens Nationell samling i Frankrike framåt, men å andra sidan gick SD i Sverige bakåt. Å ena sidan gick ”klimatsketisk” höger framåt i de stora EU-länderna, å andra sidan gick ”klimataktivistisk” vänster framåt i Norden. Å ena sidan förblir etablissemanget i mitten (Kristdemokrater, Socialdemokrater, Högerpartier, Liberaler) majoritet, å andra sidan gick högerpopulister och EU-kritisk vänster framåt.
Men, kanske finns ändå en djupare tendens. Valdeltagandet ligger kvar på ca 51 procent. Det betyder att nästan hälften av alla röstberättigade inte ens röstar. 49 procent ser ingen mening med valet. De 51 procenten som röstar deltar för att de anser att EU i någon mening är något att bry sig om och kanske t o m värna om (MP, SD och V var alla EU-motståndare en gång i tiden). Inom denna ”EU-positiva” del av väljarkåren blev resultatet det vi nu ser. Urvalet av röstande är med stor statistisk säkerhet mycket skevt. Det starka EU-motståndet finns idag bland de som inte röstar.
Tänk er därför att det funnes ett Nej till EU-parti med ett program för hur EU borde backa tillbaka till en sammanslutning av suveräna stater i en frihandelsorganisation utan unions- eller stormaktsambitioner på ekonomi-, försvars- eller utrikespolitikområdet, då hade valdeltagandet kunnat vara 80 procent. Kanske de 29 procenten (80-51) nu valskolkande då hade röstat på det partiet och därmed vridit EU i en helt annan riktning.
Med detta tankeexperiment vill jag bara försöka illustrera att EU inte är varken folkligt eller demokratiskt, det är en överstatlig elitistisk politisk konstruktion långt över huvudena på minst häften av Europas befolkning. Med tanke på det övergripande världsläget – dragkampen mellan en samlad Västvärld och Globala syd – finns alla anledning till oro. Var hamnar EU i denna dragkamp framöver?
Visst är det så att EU är ingen Demokratisk intuition. Och med tanke på att den bildades utifrån ett löfte att bevara världsfreden har den misslyckats med sin absolut viktigaste uppgift.
Inte minst i dessa tider där krigshökarna ropar efter mer och kraftfullare vapen för att döda och förgöra fridfulla samhällen uppbyggda i generationers led.
Dessvärre saknar jag ett konstruktivt svar på en väg bort från denna annalkande katastrof. Men att stå vid sidan om och ”titta på” leder knappast till något bättre.
En handling med tro på att det finns en gemensam framtid om fred och goda levnadsvillkor på denna Planet, kan förhoppningsvis göra skillnad.
Den f d brittiske diplomaten Alister Crooke kommenterar EU valet och gör en intressant analys hos Judge Napolitano.
Enligt vad jag har förstått så kan inte (de valda) ledamöterna av EU-parlamentet lägga lagförslag. Det kan bara (den icke valda) EU-kommissionen göra. Så vad tror man skall ändras även om en massa EU-motståndare väljs in i parlamentet? De kan ju inte göra annat än prata och möjligen protestera, medan byråkraterna/tjänstemännen agerar. Möjligen kan slutet på kriget i Ukraina innebära att inte bara Nato, utan också EU, rämnar i fogarna, men jag vet inte om det är realistiskt att tänka sig.
Enligt valmyndigheten har valdeltagande sjunkit med 4,6 procent till 50,7 procent. Hur legitimt valresultatet är kan diskuteras.
Att valdeltagandet sjunker är intressant med tanke på den massiva kampanj som drivits i media för att vi skulle gå och rösta.
Vad detta beror på kan diskuteras.