Det var lite spännande att lägga en stund på att lyssna till vad våra folkvalda politiker hade att komma med efter en första nådig lunta framlagd av ett tofsprytt och öronpiersat ungt lejon. Rösten var som sammet. Reifeldts ton gick igen. Inga överord, allt framfört med lugn och självförtroende. Här talar en ny generation politiker som verkligen tror på sin sak och med fast grepp om det gamla arbetarpartiets många grova misstag.
Men hur var det, innehöll budgeten och presentationens ordval något verkligt nytt, fanns där något mer än skattesänkningar för rika och neddragningar för fattiga? Ska jag vara helt ärlig tycker jag faktiskt det, trots att jag ogillar dessa borgarlejon ”from the bottom …”. Några punkter med stuns alltså:
Att arbetslöshet inte främst bekämpas med AMS-åtgärder tror jag de har helt rätt i. Därför kan jag inte annat än glädjas åt att man sanerar i denna byråkratiska krokan. AMS-komplexets existens motiveras idag mer av att vara internt arbetsskapande än för att hjälpa arbetslösa till nyttiga arbeten. Kopplingen till sossarnas maktgrupp är osund. Därför ska det nu bli intressant att se hur det går, om de lyckas rubba dessa djupt inrotade bastioner. Jag är övertygad om att försvarslinjerna runt dem är listigt försåtminerade.
Annonseringen om avskaffande av Arbetslöshetsinstitutet får mig att småle. Jag har mött arbetsmiljöbyråkratin många gånger. Deras regelverk och inspektionsverksamhet har ersatt det mesta av vad jag anser att fria fackföreningar ska syssla med. Varje åtgärd från arbetsgivaren som skärper villkoren för arbetande människor, som varit frekventa under de senast 15 åren, möts från facket med en begäran om en ”arbetsmiljökonsekvensbeskrivning”. Då skriver arbetsgivaren tre rader på ett A4-papper under denna långa rubrik, varpå skärpningen mot de arbetande kan genomföras. I bästa fall inleds en långsam process för att mäta arbetsmiljöeffekterna, men den leder aldrig till något annat än att alla uppmanas ta itu med olika arbetsmiljöproblem. Några försämringar kan inte stoppas med det där som har ett så långt och krångligt ord. Kanske kan facket vitaliseras en aning genom en sanering av arbetsmiljöbyråkratin. Just Arbetslöshetsinstitutet verkar bedriva vettig verksamhet, men varför med statlia anslag. Låt dem skaffa sig egna pengar och sälja sina tjänster på marknaden. Ett litet steg åt rätt håll kanske.
Nedläggning av Djurskyddsmyndigheten inger också förhoppningar. Det är ett litet men viktigt steg mot återställande av det politiska skråets anseende. Det är en lång väg att gå, men av stor symbolisk betydelse, tror jag.
Skolpolitiken låter bra, men deras blina fläck här är friskoleidéerna. Man vet att ju mer sammanhållet ett skattfinansierat skosystem är, desto bättre generella resultat kan man få. Trots det så finns inga planer på att återförstatliga skolan eller att återskapa förutsättningar för en gemensam bottenskola för alla svenska barn. Det vore en skolreform värd namnet, men den kommer inte att läggas fram av några tofsprydda och pearsade borgarlejon.
Det finns mycket mer att säga förstås, men detta var ett litet intryck från dagens direktsändning från riksdagen. Återkommer till alla skandaler och ministeravhopp när medierna har rotat färdigt i det där.
