Nu pågår nya förhandlingar om eld-upphör i striderna i Gaza. Ett ”krig” som i nuläget i stort sett består i att en USA-utrustad israelisk armé varje dag jagar runt och skjuter ihjäl obeväpnade palestinska civila som försöker undkomma våldet genom att ta skydd i skolor och sjukhus – platser som normalt anses fredade, men i Gaza lovliga mål. Slutet på detta dödande är ett enkelt beslut av den israeliska ledningen att lägga av med skjutandet. Alternativt en order från USA att genast sluta upp med massakrerna. För detta behövs inga ”förhandlingar”.
Efter över 40.000 dödade, varav hälften barn, och ett helt förött Gaza borde omvärlden säga att nu räcker det, nu får det vara nog. Detta är också meningen hos en stor majoritet av världens stater, regeringar och folk. Men hos de som har verklig makt, framför allt USA och EU, fortsätter man att elda på mördandet, med militärt bistånd till förövarna, terrorklassning av motståndet – Hamas är inte terrorstämplat utanför USA, EU och några länder till – och genom att blockera verkningsfulla åtgärder i FN.
I fallet Sverige handlar det om en regering som tiger och tittar bort, drar in bistånd till palestinierna och fortsätter sina ljusskygga affärer med Israels största vapentillverkare Elbit. En politik stick i stäv med beslutet i FN:s Internationella domstol i Haag nyligen som klassar Israels hela ockupationspolitik som olaglig – och någonting som förpliktigar alla stater att sätta stopp för – och något som mycket väl en dag kan komma att bedömas som medhjälp till folkmord (”Complicity to genocide”) enligt Folkmordskonventionen artikel III.
Även en lösning på hela konflikten ligger bara ett enkelt beslut bort. Att Israel avslutar sin ockupation av palestinska områden, kallar hem militär och så kallade ”bosättare” på ockuperad mark, river stängsel och murar och häver blockaden av Gaza. Till detta behövs heller inga ”förhandlingar” – bara åtgärder från en beslutsam omvärld att få det gjort.
Inte enbart vår regering tiger och tittar bort, utan även våra oppositionspartier gör detsamma, där vår största organisation inom arbetarrörelsen ingår.
Sammantaget, vad som pågår är ett moraliskt haveri där mänskliga värden står tillbaka för vapenindustrin och privata marknadsaktörers ekonomiska intressen. Att söka ord för att nå fram till förändring är som att ropa i den nattsvarta öknen.
En mycket märklig känsla infinner sig av något hårt, isande kallt och ofattbart, där människor
trots allt måste bära på en framtidstro samt att den får möjligheter att upprätta något verkningsfullt som bygger på humana perspektiv mot framtiden.
Jag var ute på min dagliga irrfärd i Göteborg och efter ett snabbesök i Angered och Hjällbo så landade jag på Hjalmar Brantingsplatsen. Där pågick en miniutställning med uppgifter om Israels brott från 1948 till idag.
Träffade först B F som jag lärde känna 1995-96 när jag var skolvaktmästare och elevassistent på B-skolan. Jag fick en liten inblick hur delar av Göteborgs-populasen reagerade på några som har tagit ställning för Palestina. B F berättade att det var 10-årsjubileum med att försöka upplysa populasen.
När jag skulle åka hem då dök det upp en kvinna Y som jag känt sedan 1990, först genom arbetet som professionell människoälskare med bostadslösa missbrukare. Men hennes argument var milt sagt klena. Uppehöll sig vid Hamas attack där hon påstod att dom mördade en massa barn på kibbutzer. För några år sedan hade hon ett förhållande med L som var V-politiker i Lundby. Kände att det var där skon klämde. Y tyckte vi skulle lägga ned lika mycket kraft på situationen i Sudan. Den konflikten går under radarn.
Vi som ser konflikten som en ockupation som startade 1948 har antagligen lång väg att vandra.