Minnesutställning över Nova-ravefesten i Tel Aviv i december 2023. (Bild: Chenspec, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0)
Jonathan Cook, en prisad brittisk journalist, under tjugo år baserad i Nasaret, skriver här om BBC:s presentation av en dokumentär på ettårsdagen av 7 oktober-massakern vid ravefesten Nova i Israel. Artikeln publicerad på Consortium News 1 oktober 2024. Här i svensk översättning av Henrik Linde.
Det säger mycket om den institutionaliserade rasismen inom BBC att man menar att Surviving October 7: We will dance again (Att överleva 7 oktober: Vi kommer åter att dansa) är en lämplig titel på dokumentären som sändes för att markera årsdagen av massakern på israeler vid Nova-ravefesten.
Förmodligen trodde programmakarna att det mer skulle främja helande och återvunnet självförtroende för dem som överlevde den 7 oktober, än på fortsatt blottande av likgiltighet inför Gazas fruktansvärda situation, och för dem som lever – eller i många fall har dött – bara ett stenkast från var Nova festivalen hölls.
Vid tiden för ravepartyt hade palestinierna varit fångar i koncentrationslägret Gaza under ett slags medeltida belägring till lands, till havs och i luften, som Israel hade påtvingat dem under 17 år. Ända tills Hamas bröt sig ut för en dag – den 7 oktober – och åstadkom ett litet blodbad där de drog fram.
Liksom de flesta andra israeler så kände festdeltagarna i Nova antingen inte till, eller brydde sig inte om, att så mycket lidande hände i Gaza strax utom synhåll.
De vet det nu, liksom att programmakarna gör det.
(Dokumentären är tillgänglig i flera länder inklusive USA via Paramount+.)
Tiotusentals palestinier, de flesta kvinnor och barn, har slaktats av Israels bomber under det gångna året. Resten har svälts till döds av en intensifierad israelisk belägring.
Internationella domstolen i Haag har konstaterat att ett ”troligt” fall av folkmord har utförts av Israel. Även fast ingen västerländsk politiker eller tidning någonsin nämner det, är Israel i praktiken under rättegång just nu inför världens högsta domstol, anklagad för det yttersta brottet mot mänskligheten.
Så vad är rubriken ”We will dance again” tänkt att förmedla. Att Israel kan gå tillbaka till festen eftersom dödsfallen och lidandena från Hamas händer bara pågick under en dag?
Det finns inget slut i sikte ännu för palestinierna efter ett år av slaktande i långt mycket större antal än 7 oktober. Palestinierna har upplevt lidande i en ojämförligt mycket större skala från israelers händer.
Kommer israelerna att dansa igen eftersom de fortfarande har hem och familjer att komma tillbaka till, medan palestinierna har ingenting? Deras samhällen har utplånats från jordens yta och hela familjer har försvunnit i massgravar. Gazas föräldralösa barn kommer aldrig att återförenas med sina föräldrar.
Kommer israelerna att dansa igen eftersom de har mat på bordet och vatten, inte bara att dricka utan också att bada och simma i eftersom lamporna fungerar vid ett tryck på strömbrytaren liksom deras TV-apparater och kylskåp?
Gazas barn har ingenting av detta. De måste söka efter det som finns kvar, slåss med vildhundarna om varje godbit de kan få tag på, äta ogräs om de kan hitta det bland spillrorna.
De måste gå timmar eller dagar för att hitta vatten. Det finns inga TV-apparater eller kylskåp. Det finns inga väggar eller tak till skydd. Och när det inte finns väggar finns det inga strömbrytare eller lampor. Och även om det funnits några finns det ingen ström till dem. Ledningarna är döda.
Kommer Israel att dansa igen eftersom BBC och resten av västmedia har satsat så mycket på att förstärka dess röst. Till att skapa dokumentärer för att spela in och gestalta just deras smärta?
Gazas barn har ingen röst. Deras rop hörs inte. Deras tårar dunstar bort i sommarhettan och blandas med vinterns regn. Ingen kommer utifrån för att göra dokumentärer om dem. Ingen kommer över huvud taget.
Om Gazas barn överlever, kommer de då någonsin att dansa?
Tack för den påminnelsen om att vi människor har ett lika värde. Dessvärre glöms det alltför ofta bort i denna öronbedövande krigspropaganda som förmedlas till menigheten i pyramidens botten. Längst där nere råder nu en oro, nära gränsen till rädsla som riskerar övergå till skräck och en okontrollerad mental flykt. Ett förhållande om så sker, lämnar oss, trots allt, ännu civiliserade människor i ett moraliskt katastroftillstånd.
För inte längesedan -cirka 10 år – uppmanade vår tidigare statsminister Reinfeldt oss med orden ”öppna edra hjärtan”, då det pågick en flyktingkris i Europa. Strax därefter när Stefan Löfven övertog rollen som statsminister talade han högtidligt om att ”Europa bygger inga murar”.
Och i dag, just nu pågår liknande mänskliga katastrofer i världen där vårt svar förmedlas genom vapenindustrins och kriget, kopplat till DCA-avtal och Nato-inträde.
Människans moral bärs genom hennes handlingar och därigenom vilken tillit vi sätter till ordens värde. Om dessa bärande verktyg inte är hållbara väntar oss samma katastrof som barnen på Gazaremsan är ställda inför i deras mörka tid.
En verklighet att uppmärksamma, och då tänker jag: Festen kanske är över och dansen slut även för oss självgoda kolonisatörer i denna del av världen.
Så det är dags för den rika delen av världen att vakna upp, eftersom det finns inget Aniaraskepp att borda och helt enkelt enbart fly från kaoset efter festyran.
Därtill; Moder Jord befinner sig i ett allvarligt sjukdomstillstånd, vilket också är; En tanke vi behöver stilla flektera över.
Om ingen hindrar deras framfart kommer Israel att benämnas Nazisrael. En stat som agerar som herrefolk och är expert på att plåga sin omgivning och vars affärsidé är att vidmakthålla antisemitism.