Jeff Bezos presenterar sin senaste farkost (Klipp ur video från New York Post)
Jag har varit ute och rört på mig, på besök några dagar i min gamla hemstad Göteborg. Träffat vänner och släktingar. Idel glada möten och mycket tal om hur man har det nu och om hur det var förr, då allt på många sätt var mycket bättre. ”Ju förr dess bättre” skämtades flera gånger.
Barnen växer upp och fyller år. Ja må de leva uti hundrade år, hurra, hurra, hurra, hurra. Det är verkligen kul att träffas och höra hur alla har det.
Men i samtalen skymtar också problem med tuffa arbetsförhållanden, risk för utbrändhet, urholkad välfärd, en skola där barnen far illa, där föräldrar och lärare pratar förbi varandra på hopplösa digitala kommunikationsplattformar. Jag ser desperationen i ögonen på föräldrarna med barn i skolan, men alla håller humöret uppe. För visst är det fint att träffas ibland. Och jag håller med. Det blir ju inte så ofta numera.
Ungdomarna är uppfinningsrika, musikaliska, och gör ”aktiva skolval”, för man har inget val. Det är uppmuntrande och härligt att se hur de växer och utvecklar sina talanger.
Men… ingen talar om krigen. Ingen talar om Nato. Ingen talar om Ryssland eller Putin. Ingen talar om Ukraina. Ingen talar om skjutningar och gängkriminalitet. Om allt detta tiger man. Det är för svårt, hemskt och kan stöta på motstånd. Endast någon försiktig antydan då och då att samhället är i kris. Alla nickar instämmande och sedan blir det tyst, tills man övergår till något annat.
Jag som sysslar så mycket med krigen och storpolitiken vet att mycket få gör som jag. Vad som händer i Sverige och världen når de flesta efter filtrering genom SR, SVT, de stora tidningarna, sociala medier och poddar. YouTube nämns ofta i sammanhanget. Mycket roligt kommer därifrån, inte minst för de små barnen.
I alla dessa kanaler serveras samma världsbild – The Mainstream Narrative (TMN). Jag skriver på anglosaxiska därför att TMN styrs genom ett sofistikerat nervsystem utgående från Wall Street där ägandet är djupt förankrat. Den som betalar skjutsen styr färden, som vi vet.
Våra västerländska demokratier har lagstadgad yttrandefrihet. I USA har man konstitutionens första tillägg och i Sverige har vi tryckfrihetsförordningen från 1766. För dem med den verkliga makten har det här alltid varit ett problem, därför skapar man sig verktyg för styrning.
I Sovjetunionen, Kina, Kuba och andra socialistiska (kommunistiska) stater hade/har man inte yttrandefrihet. Där sätts gränserna för det tillåtna att framföra i medierna av högsta beslutande politiska maktorgan. Där finns förbud mot en uppsjö av ”skadliga” åsikter. Det är ett system vi i Sverige avvisat och kritiserat, för vi vet sedan flera hundra år tillbaka att en fri debatt är enda sättet att mota ut överhetens folkförakt och förtryck.
Denna överhetsstyrning kan ske på många sätt. Den kan alltså arbeta som i forna Sovjetunionen, d v s öppen styrning från politbyrån. Eller som i vår nuvarande Västvärld vara indirekt styrd via ägarnas tillsättningsmakt av mediehusens styrelser, som i sin tur tillsätter verkställande direktörer som i sin tur tillsätter chefredaktörer som i sin tur anställer lämpliga journalister. Borta är särintressena, t ex folkrörelserna, som idag är ekonomiskt kastrerade.
I dagarna har Washington Post – tidning som med sina avslöjaden skapade Watergateskandalen och sedan dess i alla val ställt sig på den demokrattiska presidentkandidatens sida – förklarat sig neutrala, vilket förstås kommer att missgynna Camala Harris och gynna Donald Trump. Beslutet beror på WP-ägaren Jeff ”Amazon” Bezos bestämt att så ska det vara. Det här är ett typiskt exempel på denna ägarstyrning. Något liknande skulle även kunna hända i Sverige genom att t ex Karl Otto, Eva och Pontus Bonnier låtit Wolodarski förstå att DN i nästa val ska vara neutral mellan Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson.
Men, i det här är det inte själva ställningstagandet som är sensationellt, utan att ägaren i kraft av sitt stora kapital kan bestämma. Eller vad Arne Ruth på sin tid kallade det skadliga i mediernas monopolisering.
DN är sedan gammalt mitt husorgan och ett typiskt exempel på detta subtila wall-street-styre. I DN har man fört en konsekvent linje till stöd för Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska kovändning. Ryss- och Putinhat har översvämmat tidningssidorna sedan 2014 och komikern Zelenskyj har sedan han blev president hajpats helt hejdlöst.
På senare tid har dock en viss uppmjukning kunnat skönjas i DN. Johan Croneman har hela tiden agerat fikonlöv mot beskyllningar för ensidighet, medan Wolodarski, Winiarski, Holmström och alla de andra eldat på till stöd för USA, Nato, för Rysslands- och Putinhat och för gränslöst stöd till Zelenskyjs Ukraina.
Igår fick vi ännu ett exempel på DN:s uppmjukning, ett inlägg av professorn i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, Linus Hagström. Plötsligt släpps han fram med sin kritik mot den dominans som givits i svensk offentlighet åt alla tänkta fördelar med USA, Nato och DCA, alltså att Sverige inte haft något val. Hagström ondgör sig nu öppet över att kritiker som framfört tveksamheter och direkta nackdelar med den förda politiken konsekvent stämplats som ”Putinkramare”, ”landsförrädare” eller ”nyttiga idioter”. Man kan i o f s fråga sig varför Hagström inte tidigare givit utlopp för sina dubier om den svenska kovändningen, men han kanske har försökt, vad vet jag?
Åt alla vilseförda svenskar, som sedan 2014 varit hänvisade till DN och Public Service, önskar jag nu att även SR och SVT ska börja fråga sig själva varför man inte försökt leva upp till sin roll som just ”allmänhetens tjänare”, alltså att i någon mån vara en motvikt till alla våra Wall Street-styrda så kallade ”fria medier”, och börja ställa motfrågor istället för att okritiskt stödja en sida i det annalkande kriget mellan USA/Nato och Kina/Ryssland. Det är förmodligen en from förhoppning från min sida, men det var så det var tänkt och det var så det fungerade under t ex Vietnamkriget. Då var t o m DN en anständig journalistisk produkt.
Kanske det efter USA:s presidentval kan bli lite enklare att tala med barn, barnbarn och andra närstående om tillståndet i världen. Eftersom jag i grunden är en blåögd optimist tror jag på det. Jeff Bezoz lär ha sagt: ”De som slåss mot verkligheten förlorar”, vilket han förstås har helt rätt i.
Knut L!
Sprid inga illusioner om att DN med flera media skulle ändra sin politik. Ser ingen vänster som kan se korrekt på världsläget nu. Men det måste väl i det Svenska Industrin (monopolkapitalet) finnas folk som ser vad som händer med tysk industri m m ute i Europa. I mitt cyniska sinne så hoppas jag att de börjar köpa/muta journalister som skriver om hotet från avindustrialisering som väntar. Ser ingen annat positivt som kan vända.
Torgny F!
Det beror på hur man ser det. Många inom vårt etablissemang håller nu på att få kalla fötter. Inget har gått deras väg. Jag hoppas alltså på att wall-street-inflytandet ska minska en aning, så att lite fler fria röster kan få komma till tals, som Hagström i det här fallet. ”De som slåss mot verkligheten förlorar” till sist.
Men när du skriver om hur påverkade folk är av mainstream media så kommer jag att tänka på skriverierna om Nord-Koreanska trupper i Ryssland, att det är ett globalt hot, att det är illegalt o s v. Tror verkligen folk på de dumheterna? Minns de inte hur viktig principen var att alla är fria att välja sina allierade i fallet Ukraina? Om nu Ryssland väljer N-Korea som allierad är det illegalt? Och om de mot förmodan skulle vara i Kursk som är ryskt territorium? Sedan Rysslands manipulationer i media blivit så överdrivna att de inte borde ses som trovärdiga. Knut L får du inte känslan av att folk ändå har en liten gnutta misstroende mot idiotierna?
Sven A!
Jo, visst har folk i allmänhet ”en liten gnutta misstoende mot idioterna”. Därav tystnaden när man närmar sig de svåra frågorna. Att känna en gnutta misstro är sällan nog för att börja orientera sig på annat håll och på andra språk. Explosionen av alternativa medier är ett svar på folks misstro mot MSM.
Sven A!
Du betecknar uppgifterna om, att trupper från Demokratiska Folkrepubliken Korea befinner sig i Ryska federationen, som dumheter. Kan du hänvisa mig till trovärdiga vederläggningar av den omfattande rapporteringen, och av de officiella uttalandena (av till exempel Mark Rutte från OTAN [Nato] och av Förenta staternas ledning), om flera tusen sådana soldater?
För det andra, vem har sagt att själva existensen av sådana trupper vore illegal, till skillnad från Ryska federationens krig, som väl du och jag och Knut L tycker är illegalt (brott mot folkrätten)? Jag har missat, vem som sade det.
Som vanligt är mina frågor sanningssökande, inte grundade i förutfattad mening. Jag kommer att hålla med om, att uppgifterna och uttalandena om dessa trupper är påhitt, om det kan påvisas, att det är så. Jag söker bekräftelse åt ena eller andra hållet.
Jan Arvid G!
Det är bra att vara sanningssökande, dumheterna består i enligt mig i princip av påståendena att N-Korea skulle vara ett globalt hot. Sveriges säkerhetspolitik där det påstås att Ryssland, Kina och Iran skulle hota Sverige är redan den utomjordisk bortsett från Ryssland. Att inte hålla ögonen på vår stora mäktiga granne skulle ju vara landsförräderi.
Givetvis måste det kombineras med en politik för goda grannrelationer. Att lägga till N-Korea till våra hot är kanske effektivt rent propagandistiskt sett p g a Kim-regimens låga populäritet i Sverige men inte ens Goebbels hade nog tyckt det var en bra propaganda.
När det gäller Rutte, Nato och USA:s påstående så verkar de något skakiga. Först fanns det inga bevis men sedan inser man värdet av att kunna koppla Ryssland till den halvgalna Kimdynastin och då påstår men plötsligt att det fanns 2.000 eller 12.000 koreanska soldater i Ryssland. Men Ryssland har 11 tidszoner så frågan är, finns koreanerna i Vladivostok eller Kursk? Och vad gör de i så fall i Ryssland? Som militärt allierade är det väl knappast konstigt om de deltar i övningar och skulle de finnas i Kursk så är det väl knappast chockerande, Kursk tillhör ju Ryssland. ”Bevisen” verkar begränsa sig till en video med korta samtal mellan soldaterna och officerare, som verkar använda fraser från den nordliga dialekten av det koreanska språket samt att Sydkorea påstår att soldater transporterats med båt till Vladivostok. Soldater med mongoliska drag i rysk uniform behöver man annars inte resa många tidszoner för att hitta i Ryssland. Ryssland har dessutom en minoritet på flera hundra tusen etniska koreaner så ”bildbevis” lär inte vara svårt att hitta.
Frågan är varför man blåser upp den här frågan så stort, t o m Paasikivi menar att även om 12.000 nordkoreaner skulle ansluta sig till striderna så handlar det om en veckas förbrukning i köttkvarnen. Det talas däremot mindre om i svenska medier om att Ukraina håller på att förlora kriget. Samtidigt har de hemliga delarna av Zelenskys segerplan avslöjats d v s antingen missiler som når Moskva eller atomvapen. Om nu Ukraina förlorar kriget kommer då dolkstötslegenden vara att Zelensky varken fick missiler eller atomvapen och att det var Nordkorea som vann kriget åt Putin?
I övrigt leker jag med tanken att militäralliansen mellan Nordkorea och Ryssland tvärtom kan vara fredsskapande? Ett isolerat Nordkorea som upplever sig hotade och med atomvapen kanske är ett större hot mot världsfreden än ett Nordkorea som är allierat med världens starkaste militärmakter?
Min vuxne bonusson, sedan länge i Sverige men med gamla vänner som strider mot ryssarna, såg till att skicka en bil till sina vänner vid fronten.
Häromdagen kom ett SMS till min fru från Kursk-fronten: ”vem hade kunnat tro att vi skulle strida i Ryssland, med en amerikansk bil från Sverige”.
Knut L et al – får nu sätta sitt hopp till Nordkorea, nu när Brasilien blockerade Venzuela.
Mats L!
Jag förväntar mig att ditt inlägg snart når löpet på Aftonbladet: ”Svensk forskare med fru strider i sin Volvo mot Nordkorea i Kursk.” Ok, lätt förvanskning men det är väl inget nytt i Aftonbladet.
Sven A!
Onekligen en festlig kommentar! Men någon Volvo äger jag inte, ingen bil överhuvudtaget. Jag uppskattar driftkostnaden för min cykel till ca 500 kr över en treårsperiod. Dessutom gratis parkering i det kooperativa hyreshus jag bor i.
Jag noterade att dina retoriska frågor om Ryssland och Donbass lämnades obesvarade. Men låt oss gå händelserna i förväg. På tisdag vinner Trump valet, vilket är början till den efterlängtade kollapsen (EU, Nato). Snart kommer en vänlig förfrågan från Ryssland om att anlägga en flottbas på Gotland. Svaret är givet och när de första fartygen anländer står en delegation svenskar och viftar med den ryska flaggan.
Vi går lite framåt, nu ingår Sverige/Finland i det ryska riket. Ska vi bjuda de ryska befälen som lagt beslag på en del av de byggnader som ligger på andra sidan gatan från där jag bor och tillhör Akademiska Hus, på middag? Jag har frysen full av viltsvinskött, passar bra till borsjtj. Rysk vodka fanns tidigare på Systembolaget, men nu tror jag ryssarna får hålla till godo med ukrainska Nemiroff. Det torde gå bra eftersom Ukraina nu är tillbaka i den ryska stugvärmen, visserligen i form av en grushög men lite får de tåla. Nåväl, det kommer att bli en minnesvärd kväll: borsjtj, vodka och ryska sånger.
Landsförrädare? Inte alls, vi måste ju anstränga oss att få våra nya ryska herrar att känna sig välkomna.
Mats L!
Om vi får ”en vänlig förfrågan från Ryssland om att anlägga en flottbas på Gotland”? Har dom inte det redan? Jag har läst i tidningarna sedan Putin fick makten att han vill ha Gotland. Han borde väl ha lyckats vid det här laget!? Ok om Putte dyker upp typ ”när du får oväntat besök” så borde vi ha allt klart d v s borsjtj, vodka (Absolut) och ryska sånger.
Varför Absolut? Därför att Absolut är en tradition i våra grann-relationer, Absolut existerade knappt innan USA:s bojkott mot Sovjet p g a invasionen av Afghanistan som var Zbigniew Brzezinskis stoltaste ögonblick (han hade ju lockat in Sovjet i Afghanistan) och som fick generationer av amerikanska hökar att drömma om att upprepa tricket t ex i Ukraina.
Sovjet föll i bitar, men inte i tillräckligt små bitar – enligt Estonia-Kallas – som vill skapa några tjog småländer, lättare att kontrollera. Vi skålar för att hoppas att Kallas dröm skall infrias men hoppas samtidigt att inte alla 30 ex-Ryssland vill ha sin egen kolonistuga på Gotland. Vi har väl vid den tidpunkten redan USA, Iran, Kina och N-Korea där, alla vill de ju ha en bit av Gotland, och ytan är begränsad.
I vilket fall som helst måste det gå formellt rätt till, ingen skall få sin bit av Gotland utan de obligatoriska 3 Zoom-mötena, vi är väl inga landsförrädare? Det där sista är mer för Magdas skull, hon tycker sånt är viktigt.
Sven A!
Jag tar fram ”Aktiebolaget Stockholmssystemet, Lilla katalogen” från 15 juli 1942. Nr 1 är ”Absolut rent Brännvin”. Ett snabbt hopp fram till 1959. Nr 1 behåller sin plats. Men i en katalog från december 1994 ser man att nr 1 nu döpts om till ”Renat Brännvin” och ”Absolut Vodka” gjort entré. När det skedde vet jag inte, men uppenbarligen är ”Absolut Vodka” minst 30 år gammal.
(Inom parentes kan nämnas att man 1942 kunde köpa 95% sprit på systemet. En polack jag arbetade med för 40 år sedan brukade berätta, att när han var i Sovjetunionen och arbetade bjöds det på vodka. Det visade sig dock vara 95% sprit, men han berättade stolt att han stod pall.)
Ja, Mats L! Helt riktigt.
Redan 1994, för just 30 år sedan, gav Carl Hamilton ut ”Absolut: historien om flaskan”. Denna kunde alltså beskrivas som ”historia” redan då! När flaskans innehåll först dök upp är säkert djupt dolt mycket längre bak i historien, men det nya varumärket känner vi sedan mitten av 1980-talet. Hela historien om detta, med försäljningen till fransmännen (Pernod/Ricard) 2008, hittar vi på Wikipedia.