Inom Vänsterpartiet finns många palestinavänner, som antingen har anknytning till Palestina eller sedan lång tid solidariserat sig med palestinierna i den snart 80 år gamla konflikten mellan den sionistiska ockupationsmakten av Palestina och dess fördrivna och deklasserade befolkning. Efter att Vänsterpartiet på senare tid övergivit (tonat ner) sitt tidigare Nato-, DCA- och EU-motstånd har de satt sig själva i knipa.
Problemet är att Hamas och Hisbollah finns upptagna på EU:s och USA:s så kallade terrorlistor (dock inte på FN:s). Svenska riksdagspartier, som gör anspråk på att ingå i ett eventuellt regeringsunderlag, måste nu ovillkorligen vara ”anständiga”, d v s även hålla sig inom EU:s och USA:s ramar. Därför svängde SD i både EU-, Nato- och i inställningen till Israel för att kunna bli regeringsunderlag. Nu är det V:s tur.
När nu konflikten i Mellanöstern blossat upp till proportioner som FN klassar som folkmord, gör förstås svenska Israelvänner (obs! sionisterna, inte judar i allmänhet) allt som står i deras makt för att undvika fördömanden av staten Israels exempellösa framfart. Deras främsta ideologiska trumfkort är antisemitismen.
GP:s Adam Cwejman ryckte ut i frågan och rapporterade att flaggor för Hamas, Hizbollah och PFLP har siktats i Göteborg förra söndagen. Det här följdes av att moderate migrationsministern Johan Forssell (M) såg ”en växande terrorromantik” på våra gator och berättade att regeringen utreder om ”hyllning av terrorgrupper, bristande vandel” eller ”brister i hederligt levnadssätt” borde kunna utgöra skäl för återkallande av uppehållstillstånd och snabb utvisning. ”Personer som hyllar terrorism har ingen plats i samhället. De borde helt enkelt välja att bo någon annanstans än just Sverige”, säger Forssell till GP.
Den nyvalda kristdemokratiska EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe menar att invandrare som inte ”erkänner Israels rätt att existera” inte heller är integrerade i det svenska samhället. ”Många av dem ställer sig [inte heller] bakom andra värderingar som vi tar för givna i en svensk kontext.” Hon föreslår att ett krav för svenskt medborgarskap ska vara att erkänna Israels rätt att existera, och Aron Verständig från Judiska centralrådet håller med. (Källa SR)
Andra världskrigets onda skugga
Efter att vi alla i Västvärlden sedan 1945 matats med minnena av en Förintelse (den på Europas judar) som den ultimata ondskan, uppstår förstås problem när resultatet av Palestinas Förintelse (ockupationsstaten Israel) ifrågasätts. En Förintelse kan ju inte ursäktas med en annan Förintelse.
Så länge vi européer förknippade begreppet antisemitism med olika former av hat och trakasserier av judar i allmänhet, var saken enkel. Men Israelvännernas (sionisternas) nuvarande bruk av begreppet blir ytterst motsägelsefullt. Å ena sidan tar man sig rätten att anställa och försvara folkmord, fördriva, döda och etniskt rensa, men å andra sidan kallar man alla som försvarar sionismens offer för antisemiter.
I dagens läge, när offren skriker ut sin smärta och sitt hat mot de sionistiska förövarna även på våra gator, samtidigt som staten Israel (sionisterna) gör allt för att framställa sig som alla judars förkämpar, får man nog ha en liten smula fördragsamhet med att en och annan sammanblandning av begreppen antisemitism och antisionism kan förekomma. Hur normalt förnuftiga människor som t ex Ulrika Knutsson kan låna sig till sionisterna i SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism) har jag svårt att förstå t ex.
Antisemitism borde alltså enkelt kunna skiljas ut från Israel-Palestina-konflikten. Men, om så skulle ske – inser sionisten – att slutet för staten Israel vore nära. Det här är Netanyahu & Co förstås smärtsamt medvetna om. Israel måste därför mobilisera och gömma sig bland alla världens judar (och deras vänner) i sin oförsonliga och olagliga aggression mot Palestina och dess befolkning. Och detta sker trots att man som jude enkelt kan se det precis på samma sätt som jag, nämligen som rasism av gammalt kolonialt snitt, fullt jämförbart med vad de tyska nazisterna kokade ihop på 1930-talet.
De gör rätt som protesterar
Att som några vänsterpartister gjort; öppet vågar protestera mot Israels urskillningslösa bombande av civila landsmän, vänner och släktingar och samtidigt hävda palestiniernas rätt att försvara sig (även med vapen), har nu blivit omöjliga att hysa i Vänsterpartiet. De förbereder sig ju för att kunna ingå i regeringsunderlaget efter nästa val. Då måste man hålla sig inom ramarna. Det är bedrövligt. Att inte kritisera folkmord har i praktiken blivit ett krav för att få ingå i en svensk regering (eller i ett regeringsunderlag).
Måste erkänna att jag länge tvekat att uttala stöd för Hamas, men nu är det gjort. Nu har även jag gått utanför ramen och gjort det otillåtna, nämligen att jämföra staten Israel med Nazityskland. Och det är faktiskt inte konstigare än att vi stödde FNL och många andra befrielserörelser mot imperialismen från mitten av 1960-talet och framåt.
Bra, Knut L!
Äntligen har du, efter långt och moget övervägande vad jag kan se, kommit fram till den för mig sedan länge klara slutsatsen att Hamas går främst i det Palestinska helt lagliga motståndet mot den israeliska kolonial- och apartheidstatsbildningen, vilken ytterst alltid har varit inriktad på att förinta palestinsk närvaro inom det som på israeliska kallas Eretz Israel, landet från medelhavet till tvåflodslandet.
Knut L!
Om du kan uttala stöd för Hamas, trots den organisationens fel, brister, varför kan du då inte stödja Ukrainas nuvarande statsapparat, och de medborgare i Ukraina som är lojala mot den, trots Ukrainas nuvarande statsapparats och statslednings fel och brister?
Om inte stödja, så åtminstone vara objektiv? I stället har du ägnat åratal åt att förtala ”Kievukraina”, som du kallar Ukrainska staten med imperialistiskt språkbruk.
Jag föreslår att ett krav för svenskt medborgarskap ska vara att man inte öppet stöder folkmord. Så, Alice, Aron och alla ni andra folkmordsanhängare, vart skall ni då flytta?
I min värld vill jag mena att det är viktigt, när det gäller fastställa en väpnad försvarsrörelse som terrororganisation, så skall detta vara grundat på FN:s beslut. I annat fall är det den starkes rätt, med hot om bestraffning av dem som anser sig äga tolkningsföreträde. Därför skall det vara mycket tydligt vem som har tagit ett sådant beslut.
Och detta framkommer dessvärre sällan eller aldrig, när exempelvis palestinska väpnade motståndsrörelser blir benämnda som terrororganisationer här hemma i Sverige, vare sig i den officiella politiska debatten eller vad avser etablerade mediekanaler. En omständighet som gör att varje försök att verka som stöd för det palestinska folket riskerar att avfärdas som att vara antisionist och inneha aversion mot Israel som stat.
I den meningen är jag övertygad om att många som gärna öppet önskar visa sitt stöd för Palestina avstår på grund av risk att bli beskylld för att befrämja en fruktansvärd terrorism. Att då inte ens våga som enskild individ protestera när världens bäst utrustade krigsmakt anfaller urskillningslöst, värnlösa kvinnor och barn med dödlig massaker som påföljd, ja då befinner vi oss på en annan sida om vår moraliska värdeskala. Vilket innebär stegvis bort från att vara en civiliserad människa.
Betänk också att deras/Palestiniers samhälle med minnen också skövlas med marken. Minnen som skall ge näring till deras rötter med identitet mot framtiden.
Omständigheter tillsammans som Israel måste vara svaret skyldig hur man med en medmänsklig öppen ingång framöver skall medverka till ett försonande tillstånd. Och detta när inte ens ett palestinskt självbestämmande tillåts bli uppbyggt.
Att den rika västvärldens humana civilisation vänder bort blicken och tillåter detta, gör oss till i mänsklighetens namn medskyldiga brottslingar.
Det är då vår enskilda tystnad, av rädsla bundet, kväver förmågan att protestera mot maktens hänsynslösa brutalitet.
Att då inte ens ett samtal mot våldets vansinne förmår tränga igenom, och påverka den öronbedövande uppmaningen från våra makthavare att det är kriget som skall rädda freden – ”det tycker jag är trist”.
Dessutom har den organiserade arbetarrörelsens företrädare enhetligt i Riksdagen slutit upp bakom den linjen vilket gör mig skrämd inför vad komma skall.
Jag lyssnade på OBS! kulturkvarten under min dagliga promenad för en tid sedan om den Argentinske författaren Ernesto Sebato som avslutades med ett av honom ganska träffande mening citat: ”Även om man vägrar tro på framtiden måste man hitta vägar framåt”.
Intressant att jämföra en karta över var Hamas attackerade den 7 oktober 2023 och FN:s delningsplan från 1947. Om jag förstår kartorna rätt så attackerade Hamas i flera fall områden som enligt FN:s resolution skulle tillhöra Palestina. Speciellt gäller det de attacker som utfördes norr om Gaza om jag tolkar kartorna rätt.
Kartorna finns lätt tillgängliga en sökning bort på Google.