Så här skrev jag samma dag som Skolinspektionen stängde Lundsberg.
”Nu ska Skolinspektionen granska strykjärnstraditionen på Lundsberg. Carina Larsson på den statliga myndigheten meddelar i P1s nyheter kl 15:45 igår att: ’Det är uppenbart att om man blir skadad i samband med en nollning så är inte det ett tecken på att skolan lyckats fullt ut.’” Uttalandet var sannerligen komiskt, men signalerade medvetenhet att Lundsberg är en mäktig överklassinstitution.
Stängningen förvånade därför. Jag hade svårt att tänka mig att denna informella maktinstitution skulle kunna stängas genom ett enkelt beslut av Skolinspektionen. Skolinspektionen undeskattade grovt sin motståndare.
Mobbning förekommer, som många påpekat efter stängningen, mer eller mindre överallt. Så har det alltid varit. Inte heller är det säkert att förhållandena är värre på Lundsberg än på många andra skolor. Internatformen gör förstås vissa elever extra utsatta, men en del av överklassens barn har mycket våld, svek och frustration med sig till Lundsberg, men förstås även till andra skolor. Dessutom är mobbning faktiskt inte bara ett överklassfenomen, men i överklassen tar den sig sina speciella uttryck.
Lundsberg har länge haft privilegier i form av generösa statsbidrag för att utlandsstationerade svenskars barn ska ha en skola i Sverige. Friskolereformen har dessutom gjort att skattepengarna strömmar in i än stridare strömmar. Men behovet för ”utlandssvenskar” är idag överspelat. Det finns svenska skolor i andra länder och inhemska engelskspråkiga skolor i dessa länder som skulle passa dessa barn förträffligt.
Lundsberg förvaltar bara en gammal unken brittisk boardingschoolkultur i Sverige, som ett tunt svenskt överklasskikt omhuldar som sitt eget kulturarv. Där ingår initiationsriterna (nuförtiden så kallade nollningar) som omistliga komponenter.
Lundsberg och Sigtuna är inte bättre än andra skolor. De är bara omistliga för överklassens barn för att där får man odla sina överklassmanér ifred och skaffa sig kontakter för livet (nätverksskapande). Detta är helt avgörande. Det finns andra vägar in i överklassens finrum, men Lundsberg och Sigtuna är säkra vägar.
Därför var det helt förväntat att Lundsberg skulle slå tillbaka och knäppa Skolinspektionen på näsan. Skolinspektionens uttalande genom Carina Larsson; att strykjärnsincidenten mer är att se som ”ett tecken på att skolan inte lyckats fullt ut” var nog ganska väl avvägt, trots att vi skrattade gott åt det. Överklassen lämnar inte sina skansar utan strid.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Lundsberg, Skolinspektionen
Jovisst är Lundsberg en överklassbastion. Som sådan även van att luras och utnyttja de tillgångar staten välvilligt ställer till förfogande. Men dess egentliga grundbetydelse är nog en helt annan, som visar sig tydligt i t ex nollningsaccidenter och liknande.
Det man kallar ”kamratuppfostran” är ju ingenting annat än ledarskolning. Att skapa en ”stiff upper lip”, som just engelsmännen säger, att nyttja i maktkampssituationer. Här är det ju både den slagne och den som slår som ska lära sig att ”gilla läget”, att ”göra vad som krävs”, enligt den gällande maktordningen.
Genom att bygga hierarkier skapas förutsägbart, vilket underlättar ledandet och samtidigt gör revolutionstanken otänkbar. Var och en har att finna sin plats. Gör man inte det ska man slås till dess man passar in. De fyrkantiga hörnen slipas så man lär sig var man hör hemma.
Detta är raka motsatsen till de frihetssträvanden som i mitten av förrförra seklet började såväl formulera sig (bl a i Kommunistiska Manifestet) som även formera sig! Det är varken mer eller mindre än en överklassens försvarskamp för sin egen maktposition.
Detta är essensen med de s k ”riksinternaten”. Att de samtidigt levererar en högklassig utbildning är naturligt. Något annat vore helt enkelt inte möjligt.
En sak jag reagerade på direkt vid stängningen var att ingen på skolan ville hänga ut strykjärnsbrännarna som antagligen gjorts om det hade skett på en mindre upphöjd skola.
I förlängningen av ”kamratfostran” kommer ju många drabbas av dessa elevers ledarskapsutbildning och klassamhället överlever ännu en
generation.
Denna disciplinering sipprar ju ned till fler än antalet elever på Lundsberg, och ihop med övriga företeelser som förnedrings-TV försvårar det motståndet mot samhällets orättvisor av dom unga idag. Som inte likt mig och alla 60+ hade en mindre aggressiv
över- och medelklass att bekämpa.
Samtidigt är skolformen ett nederlag
för samhällets kamp mot gamla
överklassprevilegier. Det är nog dags att läsa om Thomas Mathiesens bok från 1980 ”Den dolda disciplineringen”.