Jag fattar sannerligen inte hur hon hann med allt! Förvärvsarbetade, aktiv i föreningar och inom politiken, tog hand om sin familj på bästa sätt, höll ett strängt öga på den bångstyrige sonen. Dygnet har bara tjugofyra timmar, om jag är korrekt underrättad. Sov hon någon gång?
Sådana fruntimmer tillverkas inte längre. Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Bruket tillhörde inte patriarkatet, utan matriarkatet. Det var de starka kvinnornas rike. Tro inte den som påstår något annat.
Alla läckerheter på julbordet lagade hon, inga halvfabrikat. Fattas bara. Farsans favorit revbensspjällen. Skinkan och köttbullarna älskade jag. Rikligt skulle det vara, det trugades att ta om.
Hennes formidabla kalvsylta fanns i frysen till långt in på våren, det vill säga det som blev över efter att vi huggit in på den.
Eftersom jag är vetenskapligt skolad bestämde jag mig, kanske i brist på alternativa sysselsättningar, vad vet jag, för att bege mig ut på en fältstudie [1], med ett komparativt syfte. Låter det krångligt?
Nå, betänk mina strävsamma år vid Upsala Universitet, alla konstifika ord som skulle insupas med hjälp av svårt tålamodsprövande kurslitteratur. [2]
Med Øresundståget över bron till Köpenhamn och Tivoli för att testa Bröderna Prices beryktade julbord. Slår det min moders? Det är en empirisk fråga, för att fortsätta på det vetenskapliga spåret.
Egentligen borde jag haft sällskap av någon medforskande för att det ska bli trovärdigt, enligt principen den ene bekräftar den andre. Men vem i så fall?
Det enda jag kunde tänka mig, med ett omdöme att lita på till hundra procent, vår kräsna terrier Sussi, men hon är inte ”tillgänglig” (hockeytränarspråk) längre. Och hade väl heller inte släppts in på den fina restaurangen med vita dukar och tygservetter.
Långa huttrande köer in till Tivoli i det snåla decembervädret. Dyra, huvva, biljetter för en stackare med svensk valuta. Men väl inne, värt varenda krona. Tivoli i julskrud, det är bara outstanding, inget snack om saken. Önskar jag kunde få uppleva det varje år.
Nå, vem vann? Bröderna eller mamma Greta? Den sistnämnda, förstås. Brödernas leverpastej slår dock ingen, förutom Møllehuset i Frederikshavn. Men ingen kalvsylta på julbordet i Tivoli! Vafalls?
Totalsegern till mor min. Hur kunde jag tro något annat. I himlen ler hon milt och överseende. Förhoppningsvis.
[1] Glömmer aldrig när vi under grundutbildningen skulle genomföra en icke-deltagande observation utanför ett dagis. Slutade med polis. Vad var det för mystiska figurer som smög i buskarna och spanade på barnen? Pedofiler? Ring ordningsmakten!
[2] Föranledde mig att skriva den roliga, jo jag lovar och svär, metodboken Hucks flotte på upptäckarvatten
Ja du Lasse, dessa fantastiska kvinnor som dragit det stora ”lasset” över generationer med bland annat ”Hundar och ungar och hembränt äppelvin” för att låna några några sångrader av i salig åminnelse Alf Robertsson. Därtill, minns Landskronatösn Siv Malmkvist när hon, så sant sjunger ”Mamma är lik sin Mamma”.
Jo men visst är det delvis så än i dag även om barnaskaran inte når upp till ett tiotal ungar som det kunde vara då förra seklet var ungt. Trångboddhet och inga bekvämligheter i form av vare sig tvättmaskin, dammsugare eller diskmaskin. Därtill vara till behag när så skulle ske utan möjligheter att skydda sig mot oönskad graviditet. Det är illa till den grad så jag skäms över att tillhöra detta manlig släktskapets. Så jä…t illa har aldrig kvinnor uppträtt någon gång genom historien.
Så en stor eloge till alla dom kvinnor som gick före och tog striden mot denna förnedrande kvinnosyn. Elise Ottosen Jensen tillhörde en utav dem som vågade stå upp mot detta patriarkala förtryck. En verklighet som vi i vårt ombonade Land lyckats bekämpa till mesta del, men trist nog inte till fullo.
Tyvärr råder inte samma goda förhållande i andra delar av världen, där kvinnan fortfarande lyder under ett fruktansvärt mansdominerande förtryck, som kan förekomma, intvingade att leva under en förnedrande överlevnadsstrategi.
Hemskt illa, och vi skriver 2024.
Ja du Lasse, dessa fantastiska kvinnor som dragit det stora ”lasset” över generationer med bland annat ”Hundar och ungar och hembränt äppelvin” för att låna några några sångrader av i salig åminnelse Alf Robertsson. Därtill, minns Landskronatösen Siv Malmkvist när hon, så sant sjunger ”Mamma är lik sin Mamma”.
Jo men visst är det delvis så än i dag även om barnaskaran inte når upp till ett tiotal ungar som det kunde vara då förra seklet var ungt. Trångboddhet och inga bekvämligheter i form av vare sig tvättmaskin, dammsugare eller diskmaskin. Därtill vara till behag när så skulle ske utan möjligheter att skydda sig mot oönskad graviditet. Det är illa till den grad så jag skäms över att tillhöra detta manlig släkte. Så djäv…t grymt har aldrig kvinnor uppträtt någon gång genom historien.
Så en stor eloge till alla de kvinnor som gick före och tog striden mot denna förnedrande kvinnosyn. Elise Ottosen Jensen tillhörde en utav dem som vågade stå upp mot detta patriarkala förtryck. En verklighet som vi i vårt ombonade Land lyckats bekämpa till mesta del, men trist nog inte till fullo.
Tyvärr råder inte samma goda förhållande i andra delar av världen, där kvinnan fortfarande lyder under ett fruktansvärt mansdominerande förtryck, som kan förekomma, intvingade att leva under en förnedrande överlevnadsstrategi.
Hemskt illa, och vi skriver 2024.