Hur Kina kan försvaga US-Dollarn

21 november 2024 publicerade Arnaud Bertrand på sitt X-konto en intressant artikel om hur den ekonomiska kraftmätningen mellan världens ledande utvecklat sig den senaste tiden. Kina emitterade statsobligationer i USD i Saudiarabien, vilket har skapat enorm uppmärksamhet i Kina och potentiellt kan bli viktigt. Ernesto Katzenstein analyserar situationen utifrån nämnda artikel och misstänker starkt att det är ett budskap till den kommande Trump-administrationen.

Låt mig förklara vad som verkar vara på gång.

På ytan är det inte någon stor nyhet: Kina emitterade statsobligationer i Saudiarabien i USD till ett värde av 2 miljarder USD, vilket innebär att investerare lånade ut USD till den kinesiska regeringen som de lovade att betala tillbaka. Det är vad en obligation är. Så långt är det relativt odramatiskt.

Den viktigaste aspekten är att obligationerna övertecknades nästan 20 gånger (vilket innebär en efterfrågan på 40+ miljarder dollar för obligationer värda 2 miljarder dollar), vilket visar mycket större efterfrågan än vanligt för statsobligationer i USD. Vanligtvis är amerikanska statsauktioner övertecknade två till tre gånger, så det verkar finnas ett mycket starkt incitament för kinesiska obligationer i dollar.

En andra intressant aspekt är att räntan på obligationerna var anmärkningsvärt nära den amerikanska (bara 1-3 punkter högre, d v s 0,01-0,03 procent), vilket innebär att Kina nu kan låna amerikanska dollar till praktiskt taget samma ränta som den amerikanska regeringen själv. Så är det inte för något annat land i världen. Som riktmärke kan nämnas att länder med högsta kreditvärdighet (AAA) normalt betalar minst 10–20 räntepunkter över amerikanska statsobligationer i de sällsynta fall då de ger ut obligationer i dollar.

En tredje intressant aspekt är själva platsen för denna obligationsförsäljning: Saudiarabien! Detta är ovanligt eftersom statsobligationer vanligtvis ges ut i stora finanscentrum, inte i Riyadh. Valet av Saudiarabien och det faktum att saudierna gick med på detta är särskilt betydelsefullt med tanke på landets historiska roll i det globala dollarsystemet, det så kallade ”petrodollarsystemet” som jag inte tänker förklara här… Genom att ge ut obligationer i dollar i Saudiarabien som direkt konkurrerar med amerikanska statsobligationer och får i stort sett samma ränta, visar Kina att man kan fungera som en alternativ förvaltare av dollarlikviditet mitt i petrodollarsystemets hjärta. För Saudiarabien, som har hundratals miljarder i dollarreserver, skapar detta ett nytt alternativ för att investera sina dollar: de kan investera hos den kinesiska regeringen i stället för hos den amerikanska regeringen.

Ok, allt detta är intressant men ändå inte huvudskälet till den uppståndelse som blivit på sociala medier. Anledningen är att man tror att detta är en försöksballong från Kinas sida för att visa USA att de effektivt kan använda sin egen valuta mot dem.

Hur då?

Jo, om Kina skalar upp detta och istället för att utge obligationer värda 2 miljarder dollar börjar de utge 10 eller 100 miljarder dollar skulle det innebära att Kina kunde konkurrera med det amerikanska finansdepartementet på den globala dollarmarknaden. Istället för att länder som Saudiarabien automatiskt återinvesterar sina dollar i amerikanska statsobligationer skulle de kunna investera dem i kinesiska dollarobligationer som ger samma ränta. Detta skulle skapa ett parallellt dollarsystem där Kina, och inte USA, kontrollerar en del av dollarflödet. USA skulle fortfarande trycka upp alla dollar, men Kina skulle i allt högre grad styra vart de tar vägen. Intressant, eller?

Ytteerligare en viktig aspekt är att varje dollar som går till kinesiska obligationer i stället för till amerikanska statsobligationer är en dollar mindre som hjälper till att finansiera den amerikanska statens utgifter. I en tid när USA har stora underskott och ständigt måste sälja statsobligationer för att finansiera sina utgifter, skulle det kunna innebära enorma finansieringsproblem för den amerikanska regeringen om Kina växer fram som konkurrent genom att ge ut dollarobligationer som kan matcha USA:s statsräntor. Det skulle effektivt kunna sätta stopp för USA:s så kallade ”orimliga privilegium”.

Men vänta. Kanske du frågar dig, vad är poängen med att Kina har så många dollar? Förflyttar de inte problemet till sig själva: de måste ju också hitta en plats att investera alla dessa dollar, eller hur? Ja, du har rätt. Det sista Kina behöver är mer US-dollar: 2023 hade landet ett handelsöverskott i US-dollar på 823,2 miljarder, och för 2024 förväntas det bli 940 miljarder dollar. Kina är redan helt översvämmat av dollar.

Men det är här Belt & Road-initiativets kommer in i bilden. Av världens 193 länder ingår 152 av dessa i BRI. Och ett gemensamt drag är att många av dessa länder har skulder i USD, till den amerikanska regeringen eller andra västerländska långivare.

Det är alltså här som Kinas strategi kan bli riktigt smart. Kina skulle kunna använda sina amerikanska dollar för att hjälpa Belt & Road-länderna att betala av sina dollarskulder till västerländska långivare. Och nyckeln här är att i utbyte mot att hjälpa dessa länder att betala sina dollarskulder kan Kina ordna så att de återbetalas i yuan, i strategiska resurser eller genom andra bilaterala arrangemang. Detta skulle skapa en trippelvinst för Kina: de blir av med sitt dollaröverskott, de hjälper sina partners i Belt and Road initiative att komma ur dollarberoendet och de fördjupar dessa länders ekonomiska integration med Kina istället för USA.

För BRI-länderna är detta attraktivt eftersom de kan ta sig ur fällan med dollardominerade skulder (och hotet om amerikanska finansiella sanktioner) och sannolikt få bättre villkor med Kina, vilket kommer att gynna deras utveckling.

I själva verket skulle detta innebära att Kina placerar sig som en mellanhand i hjärtat av dollarsystemet, där dollarn ändå så småningom tar sig tillbaka till USA – bara via en väg som bygger kinesiskt snarare än amerikanskt inflytande och gradvis undergräver USA:s förmåga att finansiera sig självt (med alla de konsekvenser detta får för inflation etc.).

Så här långt kommen säger du förmodligen till dig själv: ”Kom igen, det finns inget sätt som Kina kan göra det på, den amerikanska regeringen har säkert verktyg till sitt förfogande för att förhindra så´nt här”. Och svaret är förvånansvärt nog att det faktiskt inte finns mycket som USA kan göra som inte underminerar dem på något sätt.

Det mest uppenbara svaret skulle vara att hota med sanktioner mot länder – som Saudiarabien – eller institutioner som köper kinesiska dollarobligationer. Men detta skulle ytterligare visa att dollartillgångar faktiskt inte är säkra från amerikansk politisk inblandning, vilket ytterligare skulle uppmuntra länder att diversifiera och förvärra problemet. Dollarns styrka kommer delvis från det att alla använder den, men som vi har sett med Ryssland så skapar sanktioner tryck på andra länder att tillsammans flytta bort från USA (sanktioner kan imorgon riktas mot oss) vilket försvagar sanktionernas effekter.

Ett annat alternativ skulle vara att Federal Reserve höjer räntan för att göra amerikanska statsobligationer mer attraktiva. Men detta skulle vara självdestruktivt: det skulle öka den amerikanska regeringens egna lånekostnader vid en tidpunkt då de redan kämpar med massiva underskott, vilket potentiellt skulle kunna utlösa recession. Och Kina, som får liknande räntor som USA, skulle helt enkelt kunna matcha varje räntehöjning.

USA skulle också kunna välja ”kärnvapenalternativet” att begränsa Kinas möjligheter att clarera dollartransaktioner, men det skulle i praktiken omedelbart splittra det globala finansiella systemet och undergräva dollarns roll som global reservvaluta – precis vad USA vill undvika. Och eftersom Kina är den viktigaste handelspartnern för en överväldigande majoritet av världens länder är ingenting mindre säkert än att USA skulle vinna i det här spelet…

Kort sagt verkar detta vara någon form av Tai Chi-rörelse, där Kina med minimal kraft omdirigerar dollarns styrka på ett sätt som gynnar Kina. ”Four ounces moving a thousand pounds” (?????).

Som jag skrev i början är detta troligen bara ett varning från Kina till den kommande Trump-administrationen: ”Vi kan göra det här, så tänk noga igenom alla de otäcka saker ni har i åtanke för oss…” Det fina med detta drag är hur strategiskt elegant det är: det kostar Kina nästan ingenting att demonstrera, men tvingar Washington att överväga några mycket olustiga tilltag.