Efter stor försening på grund av redaktören Per Axelsons för tidiga död kom så äntligen boken ut i juli 2023. Det är en bastant volym (2,7 kilo) i storformat, 600 sidor, rikt illustrerad och rejält inbunden.
Dess titel: Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar. Boken har form av en antologi med ca 35 bidragsgivare. Texterna belyser snart sagt varje aspekt av paret Myrdal/Kessles långa gärning i skrift, film respektive måleri, grafik och fotografi. De två var varandras förutsättning över decennierna. En 50 år lång arbetsgemenskap.
På initiativ av mecenaten och hotellägaren Lasse Diding i Varberg inrättades ett fyrvåningshus på ca 500 kvadratmeter för att härbärgera parets enorma samlingar av böcker, ca 50.000 volymer, affischer och konst. Samt en bostad för Jan Myrdal, då änkling efter Gun sedan 2007.
Det arbetet tog mer än ett decennium att förverkliga med ihärdig hjälp av ideella krafter som arkivarier, gamla bibliotekarier plus allmänt bok- och konstintresserade. Inte en statlig krona till projektet. Däremot privata donationer från många, bland andra Henning Mankell. Nu är biblioteket en del av LIBRIS-systemet tack vare frivilliga insatser på fritid av folk från Kungliga Biblioteket. Helt sökbart både för forskare och andra med intresse. Därtill fritt att besöka för forskare och privatpersoner.
Jaha, är då en tegelkåk i Varberg med en massa böcker och konst efter två döingar så dj-a märkvärdigt egentligen? Svar: ja, det är bland annat en av Nordeuropas största och rikaste verktygslådor, såväl intellektuellt som estetiskt. Att använda efter eget behag och/eller professionellt intresse. Många besökare är det och antalet ökar för vart år.
Många i åldern över 35–40 anar åtminstone något om Jan Myrdal. Fast mest om sådant som Kampuchea, Rushdie och Tien an Mien. Mycket hat och motvind blev det, Svenska Akademien sprack liksom även Svenska Pen-klubben (vilket jag gärna diskuterar i en senare artikel).
Men sorgligt litet kunskap numera om till exempel reseberättelserna från Afghanistan Kulturers korsväg, Kina Rapport från kinesisk by, eller Indien väntar med uppföljaren Röd stjärna över Indien 40 år senare. Eller Mexico. Dröm och längtan. Alla är publicerade på 20–25 språk. Än mindre om Gun Kessle, trots att hon fick stort inflytande på den svart-vita grafiken och det dokumentära fotografiet på yngre förmågor som Göran Assbrink, Lill Andersson-Sjöström och Jean Hermanson bland andra. 80-och 90-talens själfulla fotografi var inget för henne, däremot folk mitt i liv och arbete. Kvinnoliv i kinesisk by och bilderna av kockarna i Köksvägen till Kina är något extra. Liksom även de närgångna porträtten i Svenska män. Rakt av bara, men med respekt, inga märkvärdigheter. Allt i svart-vitt med en bra analog Nikon-kamera.
Tillbaka till boken, den är – oavsett ens egna förhållande till paret Myrdal/Gessles gärning – ett ymnighetshorn att bläddra i, sakta läsa (rekommenderar ej sträckläsning) och att reflektera över det nyss lästa. Anne Lidens text om Gun Kessles måleri är en av bokens höjdare, inte minst om motiv, bildkomposition och kolorit samman med Eva Aggeklints bidrag om Gun som grafisk konstnär. ”Man ska inte krångla till konsten” brukade hon säga.
Karin Z Sunvissons och Torsten Jurells essäer om den masspridda satir- och propagandabilden och deras publika påverkan är ett par andra höjdpunkter. Mycket läs-och tänkvärda. (Se till exempel Myrdals Sälja krig som margarin från 2005 med franska reklam- och propagandabilder från 1890-tal till befrielsen 1944. Även med Vichy-regimens affischer).
Mycket annat finns i denna volym att begrunda, inte minst Karl Göran Ekerwalds bidrag. Eller det av Carl Henrik Svenstedt, många andra här onämnda av utrymmesskäl.
Summa summarum, denna feta volym är ett portalverk över Myrdal/Kessles stora livsverk. Inte perfekt, inte helt fullständig eller invändningsfri (det finns ingen sådan bok), dock i sin art ett storverk att använda som ett redskap framöver.
Biblioteket är inte utgiven och finansierad av ett förlag, däremot – med viss möda – av Janmyrdalsällkapet. De som vill beställa boken får vända sig dit på nätet. Kostnad 450 kr, inkl. frakt. Inte dyrt numera …
Åsa Mobergs Myrdal-citat efter Guns frånfälle är värt att återge. ”Vi gjorde stora jobb ihop. Det var roligt som Fan. Jag var med i det hon gjorde och hon i det jag gjorde. Jag publicerade inte en rad som hon inte läste.” Ja, Biblioteket är ett monument över JM/GK:s långa samarbete.
Ännu några bilder
Vi får hoppas att biblioteket får vara kvar intakt. Själv hade jag läst Myrdals reseberättelser om Afghanistan innan jag själv for dit. Och det mesta stämde helt med boken, det var 1974 ett trevligt land att resa i om än extremt fattigt.
Minns en TV-intervju med JM om just biblioteket där han fick frågan om han läst alla 50tusen volymer. Nästan alla skulle ju självklart svarat ett förläget nej men JM svarar ett mystiskt
”i princip” följt av förklaringen ”många är serier”.
Jag har tre hyllplan (Lundqvist-bokhylla, inköpt 1970) med Myrdal-Kessle böcker. Men två och ett halvt kilo till ska väl kunna pressas in, enligt gummans princip, hon som bar hem ved: Orkar jag den där så orkar jag den där…
Fin beskrivning av boken. Tack!
Jag har boken. Den höll på att åka tillbaka, fick ingen kallelse från Postnord att hämta den i Ica Tuna backar. När jag väl hämtade boken blev jag tagen av vikten – som Djävulsbibeln ungefär – men med annat innehåll. Imponerande snyggt och ett praktverk. Glad att ha den. Priset billigt i förhållande till foto och läsvärde. Redaktörerna har gjort ett stort arbete, heder åt dem. Texterna täcker stor konst- och litteraturvidd.
Hans M G!
Tack för att du tar upp ämnet bibliotek. Känner mig lite ensam att påpeka att våra Folkbibliotek är det finaste uttrycket för EN FOLKETS KULTUR.
Före Folkrörelsernas intåg på den svenska scenen var det ju bara Universitetens som hade bibliotek och privatpersoner. Arbetarrörelsen och Nykterhetsrörelsen hade ju böcker och bibliotek för att bilda sina medlemmar till aktiva samhällsmedborgare. Har än i dag dåligt samvete att jag missade en utflykt till Lilla Edet där en av Sveriges sista ABF-bibliotek fanns i slutet av 1970-talet som SSU i Trollhättan anordnade. Men i gengäld gick jag på BRUNNSVIK 1989 där man har lagt ned biblioteket numera. Stockholmssossarna har tagit över.
Idag gjorde jag som jag brukar, gav mig ut på irrfärder i Göteborgs omnejd. Först köpte jag en korsordstidning på Pressbyrån. Enligt Nobelpristagare Carlsson från Göteborg så är denna sysselsättning bra mot åldersrelaterade sjukdomar. Sen hoppade jag på X2 mot Särö,
men jag hoppade av i Askim och gick till deras Folkbibliotek och innan jag gick frågade med den baksluga tanken om hur stort antal media böcker, ljudböcker och DVD var? 25.000 titlar och då kan man nog räkna bort 5.000 barnböcker. D v s hälften av Myrdalbibliotekets
bestånd. Ofta när jag söker på LIBRIS så är det bara Myrdalsbiblioteket som har exemplaret.
Mig veterligen så kan man inte göra hemlån utan läsa på plats. Hoppade på X2 mot Gerrebacka men stannade vid Kärra Centrum och begav mig mot biblioteket. Till min stora förvåning mötte jag en kille som ansvarade för utrymningen av biblioteket som hade lagts ned. Såg 2 killar som transporterade bort kopieringsmaskinen. Kulturskolan skulle flytta in. Nu skulle man endast kunna beställa böcker
som kunde avhämtats på badanläggningen.
Träffade några gubbar på ljugarbänken och frågade varför nedläggning. Vi väntar på svar? Ännu ett bevis på biblioteksdöden. Dom senaste åren har man börjat med MERÖPPET på många bibliotek, utan personal, vanligast på filialbiblioteken. Måste ha en kod till detta. Tror att i lagen om bibliotek står det att varje kommun skall ha ETT bibliotek. I Göteborg? Hur ser det ut i din KOMMUN?
Ja, enligt lagen ska varje kommun ha ett folkbibliotek tillgängligt för alla. Och enligt skollagen ska alla elever ha tillgång till skolbibliotek.
Lennart P!
Den lagen blir ju absurd om man tillämpar den på Stockholm och Göteborg där det finns hur många bibliotek som helst.
När jag arbetade på en skola i Lundby Göteborg som skolvaktmästare och fick i uppdrag att flytta böckerna i SKOLBIBLIOTEKET till ett utrymme i pannrummet.
Den lagen tål nog ingen granskning.
Tommy S!
Vad vill du ha sagt med detta. Lagen stipulerar att varje kommun ska ha ett folkbibliotek tillgängligt för alla. Självklart får man ha mer än ett bibliotek och det är ju rimligt att Stockholm har flera. Och skollagen säger att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Inget i lagen sägs dock om omfattning av dessa bibliotek och vad jag vet finns det väl inga sanktioner mot kommun eller skola som inte uppfyller detta.
Lennart P!
Bibliotek är svagt skyddade i förhållande till viktigare! verksamheter. Som jag nämnde tidigare så är Kärra bibliotek nedlagt utan närmare förklaring enligt några boende jag samtalade med. Biblioteken med ”meröppet” d v s utan personal ökar enligt min erfarenhet.
Tycker inte du att ETT bibliotek i varje kommun är oroande i stora städer som Stockholm och Göteborg. Man kan i princip lägga ned alla utan ETT utan att bryta mot gällande lag. Om du har läst mina kommentarer så är jag en tidigare biblioteksassistent innan pensionen för 10 år sedan och besöker folkbibliotek varje vecka i Göteborg och i kranskommunerna. Bibliotekens inre liv har
jag ingen aning om. Men jag brukar alltid kolla vilka böcker personalen skyltar med. Som anhängare
av EN FOLKETS KULTUR blir man fundersam.
Enligt mig har Sverige bara haft Strindberg, Astrid Lidgren och våra bonde- och arbetarförfattare
som sticker ut. Dom 2 första är bra representerade på biblioteken. Men våra arbetarförfattare med
Ivar-Lo, Moa m fl får man hämta i magasinet.
Kolla själv får du se. Dom flesta bibliotek är trendkänsliga. Jag upptäckte för ca 20 år sedan av en tillfällighet att Biblioteksskolan i Borås där jag bodde 1982–89 inte har obligatorisk litteraturundervisning. Sug på den. För 4 år sedan besökte jag ett filialbibliotek i Lundby Göteborg och talade med en sommarvikarie som berättade för mig att så var det. Så långt har det gått. Redan 1984 hade jag en inneboende som gick på Biblioteksskolan i Borås. Redan då klagade hans
studiekompisar över för lite utrymme för litteratur. När jag arbetade på bibliotek så var ordinarie person för BOKEN KOMMER, som är för dom som inte kan besöka biblioteket. Då sa ordinarie bibliotekarie att ersättaren är duktig, så du och han fixar detta. Plocka ihop böcker till låntagarna.
Vid ett tillfälle frågade om jag hade några tips till kriminalförfattare. Jag föreslog Georges Simenon för det är inte så mycket skjutande utan har karaktären av psykologiska inblickar i mordfallen. Den författare kände inte vikarien som hade gått nästan 7 terminers utbildning. Simenon ligger nog på 10-i-topp när det gäller sålda böcker och kommissarie Maigret är ju känd lång utanför
kriminalgenren.
En annan av mina arbetskamrater för ca 15 år sedan tog tjänstledigt för att komplettera med betyg i litteratur när hon erbjöds en barnbibliotekarietjänst. På Linköpings Högskola.
Vad har du för erfarenhet av bibliotek?