DEN 13 APRIL meddelade Högskolan i Skövde att det nu är klart att Muriel Beser Hugosson är den kandidat som ska kallas till hörande i arbetet med att rekrytera ny rektor till Högskolan i Skövde, vilket i praktiken betyder att det blir hon som får jobbet.
Den 22 april avslöjar sajten Academic Rights Watch (ARW) på sin hemsida att allt i detta ärende inte gått rätt till. Man pekar på manövrerande och mygel för att Hugosson ska kunna komma i fråga för den välbetald rektorstjänsten. Problemet för henne var att hon saknade en professur, vilket krävs för att bli högskolerektor. Hur fixar man snabbt en professur?
Det finns en förenklad procedur för att inrätta professurer, genom så kallad ”kallelse” enligt bestämmelser från 2013. Främst är denna förenklade procedur till för att locka utländska toppforskare till svenska universitet och högskolor och ska enligt högskoleförordningen användas restriktivt.
Efter tips från en anonym källa kan ARW avslöja att ”kallelsen” till professor tillkommit på märkliga vägar för att Muriel B H ska kunna söka rektorstjänsten i Skövde. Muriel B H är för närvarande chef på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad på KTH med ett lektorat i botten, men hon har inte forskat på flera år. Plötsligt ”kallas hon till professor på KTH i transportmodellering med inriktning mot policyanalys” av sin egen institution och slipper dessutom den stipulerade meritvärderingen. Fort och lätt blev hon så professor utan att besitta motsvarande meriter. Motiveringen är istället hennes insatser ”rörande jämställdhet och mångfald på många nivåer”.
ARW ställer frågan: ”hur kan KTH kalla någon som saknar de nödvändiga forskningsmeriterna till en professur och ge personen livslångt lönelyft utan att det konkret gynnar organisationen?” ARW avser att anmäla fallet till Polisens särskilda korruptionsenhet för rättslig utredning.
Jag säger som Myrdal (Gunnar).
– Vårt land har åter blivit ett land av fiffel och båg. (Någon gång på 1980-talet)
Folkhemmet byggdes på ett fundament av tillit. Men idag befinner sig tillit och pålitlighet på det sluttande planet. Jag är glad att Gunnar och Alva slapp se det vidriga och obegripliga hatet mot blåljuspersonal; sinnebilden av en ny tid. Fusket inom akademin är ju tjusigare, men likafullt en gren på samma träd.
”Jag är glad att Gunnar och Alva slapp se det vidriga” utanförskap som svensk politikerklass, med SAP i spetsen, nu skapat i Sverige, i stället för det välfärdssamhälle som de, Gunnar och Alva, en gång var med om att börja bygga.
Det är något konstigt med Sverige. Jag får intrycket att arbetsrelaterade meriter inte längre värderas i samma grad som tidigare. Kompetensen för att just kunna utföra ett bra arbete nedvärderas till förmån till andra mer luddiga egenskaper. Jag har hört från de som arbetar i offentlig tjänst att chefer saknar kunskaper om det arbete som de underställda gör. Det är ingen mening att diskutera med cheferna då de inte vet hur saker och ting fungerar då de saknar kunskap. Inom universitetet har jag också sett hur viktiga meriter värderas ned till förmån för mer svårdefinierbara kompetenser. Lindelöfs text är ju ett tydligt exempel på detta.
Om min känsla är rätt, är det oroväckande om verkliga meriter inte längre får avgöra vem som ska få ett jobb. Det kommer att leda till att alltmer sköts och drivs alltför amatörmässigt till förfång för hela samhället.
Häromdagen såg jag Sören Holmberg, som brukar vara med på SVT:s valvakor, på spårvagnen i Göteborg. Då erinrade jag mig att han sa, ”att om vi inte har TILLIT till varandra, då är vi illa ute”. Det sades i P1, för ca: 10 år sedan, i Ekots lördagsintervju. Minst en gång om dagen grips jag av stor förtvivlan. Vart Sverige är på väg? Igår läste jag en krönika av den av Kommunistiska Partiets utmobbade f d ordförande Robert Mathiasson om vad som händer i ett kontantlöst samhälle. Han tog ett exempel från Canada där man fryser konton mot protesterande medborgare. Utan folklig organisering kan man besluta om att avskaffa den formella demokratin så bara skalet är kvar.
Gjorde en utflykt till Gråbo, utanför Göteborg, idag och besökte biblioteket där. Satt på bussen och tänkte på den store FOLKBILDAREN Gunnar Arnborg som jag minns att han var bosatt senast jag kollade. Tipsade Jan Wiklund som det var länge sedan jag såg på denna blogg. Gunnar A sade 1975 till mig och övriga som besökte honom på Wendelsbergs Folkhögskola: ”Utan Folkrörelser
får vi ett fascistiskt samhälle”. Det tror jag fortfarande.
Crister Olsson!
Om du vågar få din känsla av att kompetens och verkliga meriter nedvärderas – ytterligare stärkt – så kan jag varmt rekommendera läsning av boken GENUSDOKTRINEN, författad av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.