Många delar nog Åke Grens lätt hysteriska hållning till homosexuella. Jag ser den som konstig och i vissa lägen även obehaglig. Men det är åsikter. Åsikter bör man inte lagstifta emot. Därför tycker jag att det  är bra att Högsta domstolen har frikänt Åke och hans värld.

Vi har en lag mot ”hets mot folkgrupp”. Det är en inskränkning i yttrandefriheten som de allra flesta länge har ansett rimlig. Men efter lagändringen nyligen där även homosexuella i lagens mening betraktas som en folkgrupp, tror jag många tappat respekten för denna inskränkning i yttrandefriheten.

Problemet är att trosfrågor är just trosfrågor och i dessa ska råda frihet. Det ska vara vidöppet och alla människor ska kunna söka och ändra sig genom livet. Det här kallar vi religionsfrihet. Religiöst grundade normer för människors sexualitet finns överallt. Olika religioner och religiösa riktningar har olika normer. Många betraktar homosexuellt beteende som synd. Det hänger säkert samman med att sexualiteten är så nära förknippad med skapande av nytt liv, ett religiöst favoritområde. Det är alltså inte konstigt att många religiösa människor reagerar mot homosexuellas ”utkommande” i snart sagt alla sammanhang.

I ett sexualiserat samhälle som vårt blir det förstås lätt att betrakta homosexuella som en folkgrupp. Är heterosexuella och a-sexuella också folkgrupper? Män och kvinnor blir då också olika folkgrupper. I ett sexfixerat samhälle övergår jämlikhetssträvanden mellan könen till könskamp. Små barn skräms lätt för vad de ska möta när dom blir stora. Lite varsamhet med det här är allt annat än vad vi visar våra barn idag. Det här blir snart ganska orimligt. Jag ser mer att problemet ligger i det översexualiserade samhället.

Varför måste människor ”komma ut” om man i sitt kärleksliv dras åt partners av sitt eget kön. Jag tycker kärlekslivet är i stor utsträckning en privatsak. Jag vet att de allra flesta tycker likadant. Jag vet också att i många sammanhang spelar erotik och sexualitet faktiskt ingen roll. Det finns starka känslor och relationer människor emellan som är av annan art. Det finns alltså ett mycket större spektrum av relationer människor emellan än vad som till exempel framgår av kvällspressen. Det här vet folk, men man talar inte om det. Om man tycker all nakenexponering står en upp i halsen biter man ihop och låtsas inte se. Man kan bli betraktad som sipp.

Det här resonemanget kan leda långt. Vems intresse tjänas av att allt fler tjejer och unga kvinnor klär sig allt mer ”utmanande” och att muslimska flickor och kvinnor blir allt strängare i sin klädsel med slöja och allt? Nej, jag bromsar här och återgår till Åke och hans värld.

Religionsfrihet har länge varit djupt förankrad i det svenska samhället. Det är en sann demokratisk princip, som tjänar alla moderna samhällen. Iran och Israel är dåliga föredömen. Låt också människors sexuella läggning också vara en privatsak och inte något vi i alla sammanhang måste trumpeta så förbannat med. Låt oss, fast vi inte delar åsikterna, ändå visa en smula respekt för Åke och hans värld. När det behövs tar vi en diskussion. Men lagstiftning är en dålig metod att övertyga andra med.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om:

Föregående artikelUNT börjar mjukna i Irakfrågan
Nästa artikelFörsvarsmakten blev krigsmakt
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.