När jag på 1970-talet hade läst Karel Capeks bok Salamanderkriget blev jag nyfiken på att läsa mer av vad han skrivit. Kanske bidrog mitt yrke som ingenjör till att jag valde hans pjäs R.U.R. – Rossum’s Universal Robots som gett namn åt begreppet robotar. Jag frågade efter den på Strängnäs bibliotek där man inte hade den men lovade att skaffa hem den. Det visade sig då att det exemplar de fått tag på tillhörde Sveriges Radios bibliotek. Pjäsen hade år 1934 översatts av Knut Knutsson för Radioteatern.
Pjäsen skrevs år 1920, hade premiär i januari 1921 och kom att skapa ordet för ett nytt begrepp, robot. Idén till ordet fick Karel ?apek av brodern Josef Capek vars teckningar man kan se i Satirarkivet här och här.
Pjäsen är en framtidsvision och handlar om att en man med namnet Rossum har upptäckt ett ämne med vilket man kan skapa levande varelser. En fabrik har byggts där levande människoliknande varelser år 2000 produceras i stora antal. De är levande biologiska varelser som sammansätts av olika delar. Till skillnad från människor och djur som föds samt växer.
Rossums robotar är billiga och flitiga och de används i industriell produktion över hela världen. Men robotarna inser att människorna egentligen inte fyller något behov för dem och i en revolt dör så gott som alla människor.
När vi idag talar om robotar handlar det om mekaniska konstruktioner som med elektriska motorer och styrsystem kan utföra arbetsuppgifter. Datateknikens utveckling har gjort att de blivit allt mer avancerade. Men kan de självständigt utföra arbetsuppgifter och vad är deras möjligheter och begränsningar? Det diskuterar Linda Johansson, med bakgrund som lärare och forskare på Försvarshögskolan, i boken Äkta robotar utgiven på Fri Tanke förlag år 2015.
Vid militär användning, där ordet robot även kan beteckna en raket, tar hon upp problem som hur självständigt olika stridsrobotar skall kunna agera. Där kommer människans reaktionstid in som en begränsande faktor. Roboten kan på en bråkdel av en sekund fatta ett beslut men bör den tillåtas att göra det? En möjlig risk är också att fienden tar kontroll över robotens styrsystem och vänder angreppet till att drabba avsändaren.
Maj 2014 samlades representanter från 87 länder på en FN-konferens för att diskutera hur man skulle kunna hindra vad man kallar mördarrobotar. En variant av dessa är drönare. Linda Johansson går igenom olika argument för och emot användning, men FN-konferensen kunde inte fatta något beslut.
Civila tillämpningsområden för industriellt bruk är robotar för att till exempel ersätta människors arbete inom sjukvården. När robotarna blir allt mer avancerade och deras agerande allt mer liknar mänskligt beteende uppstår frågan vilken relation roboten och människan kommer att ha till varandra. En fråga som tas upp i TV-serien Äkta människor, vars två säsonger kan ses på SVT Play fram till och med den 12 december år 2020.
Här har man kommit tillbaka till grundidén i Karel Capeks pjäs R.U.R. Det har utvecklats en metod att framställa människoliknande varelser i stort antal till lågt pris. De kallas hubotar och kan köpas i olika utföranden. Det avslöjas aldrig hur deras kroppar tillverkas, de är förvillande lika människor, men när de skadas fysiskt rinner en blå vätska ut ur såren. Hjärnan är en avancerad dator, som kan omprogrammeras via en liten kontakt i hubotens nacke. De behöver regelbundet ladda sig med ny energi genom att de drar ut en elektrisk kabel ur vänster armhåla och ansluter till en vanlig väggkontakt.
Själva serien handlar om relationerna mellan människor och deras hubotar. Hur reagerar man som människa när man lever tillsammans med varelser som är förvillande lika människor men ändå inte är det. Dessutom finns i serien en grupp hubotar som är annorlunda. De har inte någon ägare utan försöker leva sitt liv vid sidan av det samhälle där människan har kontroll vilket ger upphov till svåra konflikter.
Vi har nu sett säsong ett av serien som är mycket välgjord och tänkvärd med fina skådespelarprestationer.
Robotarna i RUR är det som idag kallas i allmänhet androider. Hubotarna är också androider och hela konceptet i serien bygger mycket på Asimovs så kallade robotserie. Isaac Asimov är på alla sätt den viktigaste personen när det gäller skönlitteratur och sf om robotar.
De allra vanligaste robotarna idag är industrirobotar som du inte alls berör. De och automatiska truckar, packmaskiner, svarvar och fräsar med mera har tagit över de flesta tunga och monotona arbeten i industrin vilket ju faktiskt är bra.
På 1980-talet hade det blivit allt vanligare att datorn försedde meteorologen med förslag till temperaturprognoser flera dagar framåt. Bortsett från att dessa prognoser led av icke-systematiska fel p g a ”fjärilseffekten” hade de också systematiska fel. Så länge dess var enkla, t ex att datorn för en plats höll temperaturen runt 2 grader för varm var det enkelt för meteorologen att korrigera manuellt, d v s dra av 2 grader. Det systematiska felet försvann, men de icke-systematiska bestod.
1988-90 utvecklade jag på SMHI ett på Kalman filter baserat system som gjorde mer än bara korrigerade för enkla systematiska fel, som nämnts ovan.
Det gav bra resultat, så bra att mina kollegor hade en känsla att det satt en liten gubbe inne i datorn och rättade dess prognoser. När jag presenterade det för en europeisk församling blev de helt uppskrämda, har det sagts mig. För att oskadliggöra mig erbjöds jag jobb på europeiska vädercentret i Reading (ECMWF) som inte skulle hålla på med sådana farliga saker.
Jag försökte gång på gång förklara att det inte var något mystiskt med mitt “AI system”. Den grundläggande ekvationen, som Kalman filtret jobbade med såg ut så här
Korrektion = A(t)+B(t)*datorprognosererad temperatur.
Det här var för 30 år sedan. Det ledde för tio år sedan till en tvåårig anställning på brittiska vädertjänsten.
Jag har sedan dess undrat om alla dessa AI-system vi skräms upp med är fullt så märkvärdiga som de verkar och utmålas. Om min enkla ekvationen kunde förväxlas med en klok gubbe vad är det för enkla ekvationer eller algoritmer som skrämmer slag på menigheten idag?
PS: Norrmännen implementerade mitt system i deras yr.no prognoser, men bara för Norge.
Gillade i övre tonåren SF, allra mest Ray Bradbury, och prenumererar på ”Sans” med anknytning till ”Fri Tanke” – kan rekommenderas. Gillade också tv-serien med hubbotarna. Visst låg den begåvade tv-mannen Hans Rosenfelt bakom manuset. Även om Asimov inspirerat honom?
Mikael Nyberg (bl a ansvarig utgivare för Clarté) intervjuas i Proletären av Erling Bronsberg om sin bok Kapitalets automatik. MN säger bl a ”Det är väldigt mycket surr om automatiseringen. Klassintressen gömmer sig i debatten. [nationalekonomen Stefan] Fölster är en siffertrillare för storföretagen. Om 2,5 miljoner jobb kan frigöras, vad är problemet? Då kan vi ju gå ned i arbetstid allihop. Men Svenskt Näringsliv hotar istället med robotarna för att vi ska få lägre lön, bli mer flexibla och jobba i en stressigare miljö.” Det får bli min nästa bok.
Men om människor blir ersatta av robotar, kanske de finner det meningslöst att leva som människor? Har vi då nått fulländning av samhället?