Idag har kristdemokratiske EU-parlamentarikern Alf Svensson tagit till orda i DN. Han orkade inte längre vara tyst. Med predikantstämman säger han att ”civilisationens röst har tystnat” och ställer frågar med Kain: ”Ska jag taga vara på min broder?”
Två avgörande fallgropar finner jag i hans kristna appell. Först …
Vi ordar om ”flyktingbarn” som om inte Ahmed och Fatima är precis lika mycket individer med precis samma fri- och rättigheter, samma okränkbara människovärde, som William och Emma.
Alf Svensson vill här få oss att tänka att människovärdet är religiöst grundat. Han kallar dem också kristna värderingar. Men så är det knappast. Mänskliga rättigheter har etablerats och försvarats i småfolkets kamp mot herrarna genom hela historien. Då och då har kristna varit viktiga som hävstång för mänskliga rättigheter, men ofta har Kristendomen tjänat herrarna. Har han glömt inkvisitionen?
Det är EUs synsätt han förmedlar. Kristna värderingar har hela tiden legat till grund för EUs tolkning av mänskliga rättigheter. Man har försökt finna en ”gemensam värdegrund” ovanför politiken. Men det leder förr eller senare in i återvändsgränden.
Som i detta avsnitt:
Det är inte flyktingar som skapat katastrof! Katastroferna har skapats av mördaren och diktatorn i Syrien, Assad, imperiebyggaren Putin och islamistiska fanatiker som dödar urskiljningslöst.
Där kom det! Alf Svensson tar här politisk ställning emot de fredsförhandlingar som just stapplat igång och som Syriens plågade folk och fredsvänner världen över så innerligt hoppas på. Och inte ett ord om USAs, Saudiarabiens, Turkiets, EUs, Sveriges eller andra falskspelares syndaregister i sammanhanget. Bara Assad och Putin. Tur att Alf Svensson inte längre är svensk minister.
Som så ofta med Knut är fotomontaget genialiskt, men vi får också en del varmhjärtade utbrott:
”Har han [Alf Svensson] glömt inkvisitionen?” Inkvisitionen har ett oförtjänt dåligt rykte. Den var mer rättssäker än de ”folkdomstolar” som ”småfolket” satte upp på lösa grunder emot förmenta lokala häxor. Jag har anledning att tro att Säpo på sin tid gjorde en klokare bedömning om min politiska linje än ”småfolket” på min arbetsplats.
”Mänskliga rättigheter har etablerats och försvarats i småfolkets kamp mot herrarna genom hela historien.” Jag vet inte om upphovsmannen till deklarationen om de mänskliga rättigheterna, George Washington och andra slavägare i den brittiska kolonin på andra sidan Atlanten, ska kallas ”småfolk” även om de vände sig mot en Överhet (borta i London). Kampen för ”mänskliga rättigheter” tillhör borgaklassens bravader.
”Kristna värderingar”, vad är det för fel på dem? De spelade på sin en stor roll när vi kämpade oss ur slavsamhällets godtycke och grymheter till feodalismens organiserade statsbildningar. Mer än vad vi tror styrs vi dessutom av ”kristna värderingar”, även om vi är ateister – och kanske mer då! Jag har nyligen läst något om det tvivelaktiga att attackera kristendomen över hela linjen (var det hos Myrdal??)
”Varmhjärtade utbrott”, det ska väl uppfattas som aningen nedsättande antar jag? Nå, om man läser noga har jag inte sopat ut varken religionen i allmänhet eller Kristendomen i synnerhet. Det är i överhetens tjänst, i dess predikanters skepnad, den blir falsk och förledande – som nu i Alf Svenssons. Som i fallet med ”mänskliga rättigheter”, som inte är ett allmänmänskligt begrepp inom EU, utan ett politiskt begrepp som i Sverige. Vi har ingen författningsdomstol t ex (än). Franska revolutionens män var i flera fall aristokrater, fast de formulerade en ny folklig ståndpunkt. Hade inte folket i någon mening förmedlat sina intressen hade aristokraterna och borgarna (Diderot t ex) inte kunnat formulera det nya samhällets principer. Är detta begripligt?
Flera facebookvänner delar Svenssons artikel för att de tycker den är bra. Jag gillar den inte, vilket förmodligen framgått!
Det finns en uppfattning bland troende att tron på på gud hindrar människan att mörda. Den israeliske historikern Yuval Noah Harari skriver i sin bok Sapiens, som är ett försök att sammanfatta mänsklighetens historia i ett metamakroperspektiv så här om förföljelserna av kristna under romartiden:
Hans tes är att polyteistiska religioner oftast är mer toleranta än monoteistiska och det är svårt att säga emot.
En liten sidokommentar. Är kristendomen en monoteistisk eller polyteistisk religion? I många kristna böner, psalmer och annat ceremoniellt förekommer visserligen inte så många gudar men i alla fall tre: Fadern, Sonen och den Heliga Ande. Hur går det ihop? För att få det att gå ihop har teologerna buntat ihop dessa tre till en – Treenigheten. Tre gudar blir alltså en. På så vis blir kristendomen monoteistisk, Gud blir far till sig själv med den Heliga Andens hjälp. Snacka om krystad förklaring. Att kristendomen är i särklass framgångsrikast i att utrota både trosfränder och ”hedningar” av olika bekännelser råder det emellertid inte någon tvekan om. Det har som Bob Dylan så riktigt påpekat gjorts With God on our side. Vilken av de tre kan man naturligtvis fråga sig.
På senare tid har den oerhört polyteistiska hinduismen börjat utmärka sig som mördare både i Kashmir och i India proper, men den har långt kvar till kristendomens världsrekord. Fast som alltid när det handlar om makt och inflytande har Narendra Modi och hans anhängare hundreds of gods on their side. Det hör som sagt inte till ämnet för den här diskussionen men tack ändå för ordet.