Snett emot mitt hotell i El Djemila har ciselören Mohamed Benchakar sin verkstad. När jag går förbi kan jag se honom arbeta. Hans verkstad är ett garageliknande rum öppet mot gatan så han kan dra nytta av dagsljuset för sitt arbete. Jag slår mig i samspråk med honom och får hans tillstånd att fotografera. Medan han arbetar med ett stort kopparfat, som jag sedan skall köpa med mig hem, får jag följa de olika arbetsmomenten och lära mig om den tradition han arbetar i.
Jag skrev sedan en artikeltext och sammanställde ett antal bilder som jag försökte få publicerade. Utan framgång. Men här är nu min text och mina bilder.
Mohamed Benchakar, algerisk ciselör, april 1975
Mohamed Benchakar, 41årig algerier från El Djemila strax väster om Alger, är ciselör. Född och uppvuxen i Constantine lärde han sig som tolvåring yrket av sin farbror.
Själv har han en sexårig son som gärna leker med faderns verktyg. Men när jag frågar om sonen kommer att föra yrkestraditionen vidare skakar Mohamed leende på huvudet. Algeriet är ett land under kraftig omvandling och mycket talar för att sonen blir industriarbetare eller tjänsteman och inte hantverkare.
Mohameds verkstad är ett enkelt garageliknande rum. En polermaskin är hans enda maskinella hjälpmedel. Dagsljuset från den öppna dörren och en naken glödlampa i taket utgör arbetsbelysningen. Det mesta arbetet utför Mohamed sittande på huk på golvet eller på en låg pall.
Med sin hammare och fyra olika punsar formar han mönstren i koppar eller mässingplåt. Han arbetar i en gammal tradition med mönster kopierade efter moskéernas dekorationer. Det är algeriska arabesker eller mönster uppbyggda kring arabiska skrivtecken. Men också arbeten i persisk eller turkisk stil.
Många av de ciselerade faten köps av turister och just nu har Mohamed också en större beställning till ett algeriskt storhotell under byggnad. Några hundra fat i olika storlekar som ger honom en tryggad sysselsättning under lång tid.
Om Arne Helldén hade levat idag hade du och han kunnat skriva ett extra kapitel i ”Arbete. Ur arbetets idéhistoria”. Visst var det så att du haft dina bilder och texter på utställningar. Var? Jag var på bildmuseet i Umeå för ett tag sedan och tittade i Sune Jonssons arkiv. Har du ställt ut i Umeå?
Leif S!
Tack för dina uppskattande kommentarer. Jag visade min utställning i Eskilstuna, på ett par biblioteksfilialer i Strängnäs och ett urval av bilderna också på Strängnäs vårdcentral.
Sedan dess har de legat i en garderob hemma hos mig. Ett stort antal svartvita bilder i stort format monterade på kartong. Ibland tänker jag att de skulle vara värda att visas igen men drar mig för det arbete det skulle innebära.
Att sitta vid datorn och redigera bilder och texter utan tidspress passar mig just nu.