Med ett primtal avses ett positivt heltal som är jämnt delbart med, och endast med, sig självt samt med talet 1. Det innebär att de första tjugo primtalen är 2, 3, 5, 7, 11, 13, 17, 19, 23, 29, 31, 37, 41, 43, 47, 53, 59, 61, 67 och 71. Detta vet vi sedan urminnes tider.
För egen del har jag i åratal kritiserat denna hävdvunna primtalsdefinition. I ärlighetens namn tycks den mig för krånglig. Därför beslöt jag nyligen – i full enighet och utan diskussion – att samtliga positiva heltal från och med nu ska klassas som primtal. Därmed kan de första tjugo primtalen skrivas på följande mycket behändiga sätt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 och 20.
Fördelarna är uppenbara. Dels kommer våra skolelever, åtminstone de smartaste i varje klass, att kunna rabbla upp alla ensiffriga primtal som ett rinnande vatten, och dels lär väl jag själv – tack vare nydefinitionen – hamna i medievärldens epicentrum igen, något som jag alltid hett eftertraktar …
Spänd och en smula osäker tog jag sikte mot Karlstads stadskärna i förrgår kväll (10/12) för att delge såväl kreti som pleti den stora nyheten i talens universum. Jag möttes av idel välvilja. En smått bedagad och julglöggsrusig gentleman var den förste jag stötte på. När jag underrättade honom om att alla tal från och med nu är primtal, så blev han närmast lyrisk. ”Det var djävlar i min själ det finaste jag hört, sen jag konfirmerades!” utbrast han. En äldre kvinna med rullator blev ännu gladare. ”Jag har i hela mitt vuxna liv närt hemliga drömmar om att 98 en vacker dag ska räknas som primtal”, bekände hon medan tårarna sakta tillrade längs hennes fårade kinder.
Men äras den som äras bör: det är historikern och kulturskribenten Henrik Arnstad, som varit min främsta, rent av min enda, inspirationskälla. Genom att rensa bort allt onödigt slagg i sin definition av begreppet ”fascism” är Henrik A den som visat mig vägen. För honom behöver fascismen inte vara anti-demokratisk, anti-rationell eller knuten till starka ledare. Den behöver inte ens dyrka våldet, även om det kanske inte skadar med något enstaka helrör eller järnrör. Nej, för Arnstad räcker det med en vikingahjälm och ett par nostalgikickar. Med den sortens bagage är man fascist.
Henrik A ringde upp mig i går. Självklart gladdes han åt att ha gjort formidabel succé ända upp på statsminister- och regeringsnivå, men han var långt ifrån nöjd. ”Tack vare Josef Stalins banbrytande insatser på 1920-talet kan sossarnas socialfascistiska karaktär anses fastställd bortom varje rimligt tvivel”, förklarade han, ”och att Fridolin och Romson är plikttrogna miljöfascister, ja, det inser vi nog alla. Men nu gäller det centern och folkpartiet. Om bara Annie Lööf och Jan Björklund stannar kvar i ledarrollen, så blir det säkert lätt att fösa in också deras partier i fascistfållan. Alla ska med!”
Givetvis är både jag och Henrik Arnstad medvetna om att vi använder oss av så kallade övertalningsdefinitioner – eller av ”persuasiva definitioner” med ett finare ord – och att vi i själva verket är vetenskapliga charlataner. Men det behöver ju ingen få veta. Själv utnyttjar jag den positiva (hrrmm…) laddning som primtalen har i folkdjupet, och på liknande sätt gör Henrik A bruk av den ytterst negativa laddning som fascismbegreppet har i samma folkdjup – med all rätt – och vi gör det för att uppnå vissa effekter, politiska eller andra.
”Alla demokratiska partier är förbjudna i Västtyskland”, framhöll sovjetledarna i Kreml på 1960-talet. Det var en sanning ingen kunde förneka … eftersom man på sovjetiskt håll ansåg, per definition, att enbart kommunistiska partier var demokratiska.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Henrik Arnstad, persuasiva definitioner, primtal
Men i och med att kommunistiska partier var förbjudna i Västtyskland så fick han ju rätt per inte bara sin egen definition.
De senaste dagarna har liberalerna visat sin absolut mörkaste sida. I en närmast gemensam kampanj har man gått ut på nätet, i media, i tankesmedjor och i föreningar runt om i vårt avlånga land, för att lansera en ny definition av fascism. Officiellt är givetvis angreppet på Arnstad, men det är ett angrepp på den etablerade definitionen, och ett angrepp på i stort sett samtliga vänsterdefinitioner.
Det är liksom inte Arnstads definition som angrips även om det är det man försöker påstå. Den definition som angrips är den etablera definitionen som introducerades av Griffin och har varit allmänt accepterad inom samhällsvetenskapen.
Det utmärkande för den nya definitionen är att SD undantas från fascismbegreppet, trots att de organiserar våld, har gjort det och har fortfarande kapacitet att göra det. Man väljer givetvis att inte värdera hela SD och dess historia, man värderar bara SD så som de själva framställer sig, någon djupare analys än så dristar man sig inte till.
Den andra egenskapen hos den nya definitionen som liberaler och fascister har försökt sprida den senaste veckan är mer avslöjande för både liberalerna och SD. Det är att Mussolini inte var fascist före 1922, alltså efter liberalerna gett honom premiärministerposten. Att man väljer definitionen så är givetvis medvetet, man vill friskriva liberalerna från sin historiska roll i det fascistiska övertagandet av Europa, men man vill givetvis också ha möjlighet att göra på det viset igen.
Den här gången vet de dock att SD är fascister, de kan inte skylla på okunskap, därför måste de angripa språket och definiera om ordet fascism, i det sedvanliga nyspråket som de jobbat på länge. Där de säljer fascister i Ukraina som frihetsälskande människor med liberala värderingar och som gillar att skryta om hur många ”rödingar” de mördat.
Med den nya definitionen undantas givetvis många av de grupper de stödjer i Ukraina från fasciststämpeln. Men detta är bara fortsättningen på utvecklingen i Ukraina, liberalerna förbereder sig att än en gång göra gemensam sak med fascisterna, sen finns det tre idioter på vänsterkanten som beter sig som opportunister, utan att förklara varför.
De vetenskapsmän som du hänvisar till uttalar sig inte i en vetenskaplig kontext och frågeställningen ”Är SD fascister” är inte en vetenskaplig frågeställning. Därför är det inte auktoritära vetenskapliga utsagor, utan vanlig enkel aktivism och försök att casha in på sin titel. Att appellera till auktoriteter för att legitimera fascism är nästan poetiskt i sin natur.
Det är dessutom inte så att det ur någon vetenskaplig kontext plötsligt uppstått ett behov av en ny definition av fascism och att de etablerade definitionerna inte duger för forskningen. Det hela kommer ur helt andra syften. Du skall förklara varför du väljer att delta i aktionen för revision av fascism som begrepp, vi vet varför fascisterna deltar, vi vet varför liberalerna deltar, men det som fortfarande är höljt i dunkel är varför du, Anders Romelsjö, Stefan Lindgren och några till deltar. Detta måste förklaras!
Märk motsättningen i den nya definitionen av fascism. När det gäller SD så värderar man dem utifrån sin egen beskrivning. Men Mussolini kallade sig fascist när liberalerna tillsatte honom som premiärminister. I fallet Mussolini bortser man från vad han själv sa, men i fallet SD bortser man från allt utom det de själv säger.
Martin Kullberg!
”… sen finns det tre idioter på vänsterkanten som beter sig som opportunister, utan att förklara varför.”
Är dessa tre idioter Anders Romelsjö, Stefan Lindgren och jag?
Först, författare till detta inlägg är Mats Parner, inte jag, bara för undvikande av onödiga missförstånd.
Sedan, jag tycker jag noga har förklarat varför jag anser att utpekandet av SD som fascister (i ny eller gammal tappning) är kontraproduktivt – om det är demokratin i Sverige man önskar värna. Samma sak har Mats Parner framfört i flera inlägg här på bloggen. Därför har jag med glädje publicerat dem.
Och till sist, din skenbart välformulerade kommentar här ovan ter sig för mig helt obegriplig. Jag fattar inte vem du angriper eller vem du håller med i debatten som mycket kretsar kring Arnstads uttalade önskan att alla måtte kalla SD för fascister.
Alla rasistiska partier såsom SD leds av psykopater. En framstående egenskap hos sådana är att de inte tvekar att ljuga när det gagnar dem själva. SD må låtsas vara demokratiskt, men om de får makten dröjer det inte länge innan utrensningar är ett faktum.
Knut!
Jag angriper idén om att bortse från 30 år av historia och bortse från etablerade definitioner av fascism för att tvätta SD rent. Det är en kampanj för att revidera begreppet fascism och det är inte knutet till individer. Mats Parner, Jinge, 8dagar, neo och andra som sprider det här använder alla samma huvudgrepp. Det är inte som om din analys skiljer sig alls från den debatt jag hade i tisdags med en bunt liberaler som försökte få till att vetenskapen skulle ha friskrivit SD.
Har du några planer på att göra produktiva saker med SD, så är det nog bäst du avslöjar dem nu, annars spelar du någon sorts spel. Varför är det improduktivt?
Det värsta som kan hända är att den neutrala marken utraderas och alla som accepterar fascismen hamnar i ett parti, vilket vore taktiskt fördelaktigt. Utraderandet av den neutrala marken är en förutsättning för att kunna bekämpa fascismen. SD utvecklas steg i steg med den europeiska fascismen. Vilka fascistpartier i Europa sympatiserar du med? Fremskrittspartiet? UKIP? Front national? AfD? Lega Nord? Vilka av dem har du bidragit till att tvätta rena.
Det är inte första gången som du håller din hand över SD, inte första gången du bidrar till rasism. Du håller din hand över en strömning i samhället som bara de senaste åren dödat så många människor. Det hade varit helt gratis för dig att inte låna dig till skydd för rasister, men istället gör du ett försök att bryta folkfronten, precis som liberalerna och fascisterna. Du bör upphöra med dina ansträngningar åt fascister och rasisters vägnar, det är helt gratis för dig.
Kristoffer!
Det är därför man inte som Knut kan låta fascisten definiera fascism. De har ljugit om sina band till Avpixlat och andra sajter som uppmanar till våld. Som organiserar medborgargarden. De låtsas inte ha kopplingar till SD (alltså företrädare för SD ljuger), men stödjer SD i allt de säger och organiserar våld. SD organiserar våld, de har gjort det förr och har fortfarande kapacitet att göra det. Sånt struntar förment vänster i.
Jag gör en annan bedömning än du. Det är hela saken. Men jag ska ändå lägga ut texten lite.
SD har fascistoid bakgrund, men har förändrats mycket på senare år. Jag säger inte att de är renskrubbade från brunt inflytande. Men eftersom de själva slår ifrån sig alla beskyllningar om att vara fascister är det meningslöst att tjata om detta. Inget går ju att bevisa. Många i debatten verkar tro det.
Mats Parner har på ett utmärkt sätt förklarat att allas (inkl. antidemokraters) rätt att yttra sig måste försvaras. Ta därför diskussionerna i sak. Därmed har jag förklarat varför jag ser fasciststämpeln på SD som kontraproduktiv.
Vad du menar med ”utraderandet av den neutrala marken” begriper jag inte. Att klumpa ihop alla de europeiska högeropportunistiska partierna till ett enda fascistiskt block är nog inte heller särskilt klyftigt.
Dina beskyllningar mot mig och andra att vi ”bidragit till att tvätta (dem) rena” är nonsens. Och beskyllningen: ”Det är inte första gången som du håller din hand över SD, inte första gången du bidrar till rasism. Du håller din hand över en strömning i samhället som bara de senaste åren dödat så många människor” etc. är väl magstark.
Jag försvarar ingen fascism, men jag hävdar rätten att diskutera hur kampen mot den ska göras framgångsrik, så att vår sargade och komprometterade demokrati ska stärkas istället för att halka vidare i nuvarande utförsbacke.
Läs gärna vad historieprofessor Dick Harrison säger i Neo om Henrik Arnstads och andras påfund att kalla Sverigedemokraterna fascister: ”Den dag Jimmie Åkesson kallar sig revolutionär, pläderar för korporativism, deklarerar sin dröm om avskaffandet av alla politiska partier utom det egna, poängterar sitt förakt för svaghet, kräver inrättandet ett nytt rasbiologiskt institut, yrkar på att få annektera Åland och organiserar en kraftfull ’marsch mot Stockholm’ med SD:are i folkdräkt – då finns det skäl att hissa varningsflagg för fascism.” (Neo, nr 2, 2014)
Martin Kullbergs inlägg är något av det besynnerligaste – och något av det minst konstruktiva – jag någonsin läst. Tydligen har jag gjort mig skyldig till majestätsbrott genom att kritisera Henrik Arnstad (och gissningsvis hunnit initiera några dussin folkmord på kuppen …).
Men till saken. Så här resonerar jag:
Arketypiska drag hos de fascistiska rörelserna har av hävd ansetts vara a) anti-demokratismen, b) våldsbejakandet, c) hyllandet av det (mytiska) förflutna, d) antirationalismen, e) antiintellektualismen, f) antiparlamentarismen, g) närvaron av paramilitära styrkor, h) ledarkulten, i) nationalismen osv.
Alla dessa ”krav” behöver absolut inte vara uppfyllda för att vi ska tala om fascism. Men gör vi avkall på a) och b) ovan, så får vi hux flux något så egendomligt som en demokratisk och icke våldsbenägen fascism. Med Arnstads definition är sådana hybrider och bastarder möjliga, men för mig går de inte an. Därför är jag djupt kritisk till Henrik A:s tillrättalagda definition, enligt vilken en folklig ultranationalism inriktad på nationell pånyttfödelse är allt som ”avkrävs” fascismen.
Från den – politiskt motiverade – utgångspunkten blir ju inte bara SD utan även Sannfinländarna, Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti tvättäkta fascister. Det stöter mitt sinne för proportioner.
Jag kommer också att reagera, om Arnstad – eller Löfven – hävdar att utmärkande för kommunismen som ideologi är dess djupt rotade respekt för den privata äganderätten till produktionsmedlen.
Låt oss se nazism och fascism som två versioner av samma sak, nämligen synsättet 1-4:
1. FOLK SKA INTE LÄGGA SIG I.
Detta är huvudpunkten. Folk ska inte lägga sig i hur de som har makten har fått den, och vad de gör med den. Allmän rösträtt är riskabel, om den inte kan förvandlas till skådespel.
2. SYNDABOCKAR BEHÖVS FÖR ATT AVLEDA MISSNÖJE.
3. DEN SOM INTE PROTESTERAR HAR INGET ATT FRUKTA.
(Detta är ur maktens ögon. För folket finns ändå skäl för fruktan:
– Om han eller hon tillhör gruppen syndabockar.
– Han eller hon kan bli offer i krig.
– Han eller hon kan bli fixerad vid vad som kan vara tillåtet eller inte.)
4. SYNLIGT VÅLD HJÄLPER FOLK ATT FÖRSTÅ.
Det är det hela. Allt annat är exempel och utvikningar. Så är t.ex. inte antisemitism ett viktigt kännetecken på nazism; den är bara en variant av punkt 2. Dessutom praktiseras den troligen mest av omedvetna hjälpredor.
Fascism kan komma smygande. Tänk på EU och punkt 1 ovan. EU:s parlament är inte av den traditionella västerländska typen, där det finns ett rakt rör mellan folkopinion och både regeringsbildning och lagstiftning. Därför är det EU och dess utveckling som vi bör granska, om vi ska vara på vår vakt mot fascism. Möjligt är att nutida fascister anser att nazisterna i Tyskland hade för bråttom, och därför gick det som det gick. Räkna därför med att de verkar tyst och långsiktigt.
Vad som står på spel är allmän rösträtt som betyder något.
I dagens DN finns en stor intervju med SD:s Bengt Söder av Niklas Orrenius. I tidningens ingress heter det med tjocka bokstäver: ”Samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men de är inte svenskar, enligt SD:s partisekreterare Björn Söder.”
Men vad sade Söder i intervjun om samer, kurder och judar?
DN: De svenskar som har flera identiteter då? Du talar ju om att vi har människor från ”andra nationer” boende i Sverige.
Söder: Ja. Det finns exempelvis människor som tillhör den samiska eller den judiska nationen i Sverige.
DN: Kan man inte vara både jude och svensk, samtidigt?
Söder: Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.
DN: Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd. Kan man inte vara det?
Söder: Jag tror inte att man kan det, att tillhöra två nationer på det sättet. Däremot kan ju kurder vara svenska medborgare. Problemet är om det blir för många i Sverige som tillhör andra nationer.
Motiverar det som Söder sade den ovanstående ingressen?
Ingressen kan man dock inte lasta Orrenius för, utan någon anonym redigerare på DN.
Det är ett journalistiskt allvarligt och långvarigt problem att rubriker och ingresser skrivs av andra än de som gjort intervjuerna. Intervjuobjektet kan ha godkänt texten och den återges korrekt men med en rubrik eller ingress som ger ett vilseledande intryck.
I Finland, det land som står oss närmast kulturellt, finns det mer än en nation, dvs en majoritet “finnar” och en minoritet “finlandssvenskar”. Dessutom samer, romer, judar osv.
Men ta nu de två största och dominerande. Om jag nu gick ut i ”värsta” SD-stil och sade att finlandssvenskarna inte var finnar, skulle ingen reagera. Nu finns det på en del icke-finska språk (svenska och franska, men inte engelska) ett ord ”finländare” som betecknar medborgare i Finland. Säger jag att finlandssvenskarna inte är ”finländare” skulle det bli protester.
Men i Sverige betyder ”svensk” både 1) medborgare i landet Sverige och 2) en svensk medborgare som deklarerat sig tillhörig någon av våra erkända icke-svenska minoriteter: finnar/finländare, romer, samer och judar. Vi saknar ett ord som motsvarar ”finländare”, men låt oss skapa ordet ”rikssvensk” för detta.
Vad SD-aren Björn Söder möjligen menat är att kurder, judar och samer är ”rikssvenskar” men inte ”svenskar”.
Söder menar att det är skillnad på att vara svensk (tillhörande den svenska nationen) och svensk (att inneha svenskt medborgarskap). När Söder & Co. talar om svenskhet menar de det förstnämnda. Så ingressen är okej.
Anders P!
Var finns svenskar i kulturell mening i din klassifikation?
Kristoffer!
Jag har ett tredje förslag: De här frågorna är lite för knepiga för ingresser och för one-liners överhuvudtaget.
Har du läst Myrdalintervjun ”Det mångnationella samhället är en illusion” på fib.se den 17 november? Har du någon kommentar?
Mina herrar, vad är det ni håller på och diskuterar egentligen? Svensk är den som har svenskt medborgarskap. Punkt slut.
1976 var jag och andra fibbare med att organisera en manifestation 6 juni på det som då kallades “Svenska Flaggans Dag” men som vi ville förändra till nationaldag. Vi begrep inte varför det var ”(ny)fascism” att vifta med svenska flaggan 6 juni men ok att vifta med den norska 17 maj …
Huvudtalaren var en invandrade jude från USA. Flera i publiken var invandrare, främst chilenare om jag minns rätt, men också en och annan est och finne.
1983 hade den svenska regeringen fattat galoppen och sedan dess är 6 juni vår nationaldag. Jag vet inte hur mycket manifestationen i Norrköping 1976 spelade in, men vi hade åtminstone demonstrerat att det inte var ”nazistiskt” att vifta med svenska flaggan.
Det lustiga var att när vi dagarna innan delade ut flygblad på Drottninggatan blev vi tagna för just ”nazister”, också av personer med inte rent mjöl i påsen som viskande anförtrodde oss att de beundrade vårt mod!
När jag efter en längre utlandsvistelse 2001 kom tillbaka till Sverige rördes jag av att se reportage i Rapport av invandrare som deltog i 6 junifirandet marscherande sida vid sida med skumma skinnskalliga typer. På trottoaren bredvid, som passiva åskådare, stod vad som ibland kallas ”etniska svenskar” och tittade på.
Något stämmer inte. Inte alla invandrare vill behålla sin ”etnicitet”. Många vill bli svenskar, dvs som ”vem som helst”. Andra vill inte. Skälen varierar, men kanske kan detta förklara varför, enligt någon nylig undersökning, andelen invandrare som röstar på SD är lika stor som andelen ”etniska svenskar”?
Anders!
Som svar på din första undran: Sådana som du och jag och de flesta på den här bloggen. Ja, finns det överhuvud någon första generationens invandrare här?
Som svar på din andra undran: Om man med uttrycket ”svenska nationen” menar svenska staten så finns det förstås inte någon skillnad mellan att tillhöra den svenska nationen och att ha svenskt medborgarskap.
Margareta!
Har du aldrig hört en fransman och en tysk diskutera vad en fransman är? Och en tysk?
Innan någon går sta´ och klassificerar mig som SD-are vill jag bara tala om att jag är jag gift med en invandrarkvinna (visserligen från Finland så det kanske inte räknas numera), har jag varit invandrare i England där jag nu har ett barnbarn som är ¼ kines!
Om man ska generalisera, vilket ju är farligt, så tycker jag invandrare i Sverige är trevligare och lättare att ha att göra med än de ”etniska svenskarna”, bl a. för att de har mer humor.
Faktum är att många av de ”etniska svenskar” jag möter har svårt att stå ut med mig. Liksom Zlatan pratar jag mer än man bör och har något konstigt kroppsspråk för mig. Så det är inte bara SD-are som tycker att sådant inte är ”god svensk sed”, utan faktiskt de flesta av mina svenska bekanta och kollegor.
Det värsta är dock att jag i en diskussion gärna då och då avbryter för att sticka in en fråga eller fylla i vad vederbörande kommer att säga. Detta är inte bara ”osvenskt” utan ”ofinskt” och troligen ”ikke-norskt”.
Men redan i Göteborg och Skåne börjar det lätta, och i Danmark och Holland verkar de inte bekymra sig. Britterna lyssnar tålmodigt och säger ”very interesting indeed” vilket de ibland menar.
Ännu längre bort, i Frankrike, Italien och Spanien, blir jag entusiastiskt mottagen av folk som gläds åt att äntligen träffa en nordbo som genom att avbryta, ställa frågor och fylla i verkligen verkar bry sig om samtalet och engagerar sig i det.
Så, finns det något parti för ”inverterade SD-are” så passar jag nog in där.
Sverigedemokraterna är definitivt ett FASCISTISKT PARTI PÅ YTTERSTA HÖGERKANTEN!
Heja de la Marca som talade klarspråk om vad hon tycker om packet genom att säga ”Du är inte min talman” och sedan vände sig till åhörarna ”Ärade åhörare” mera modiga tjejer hoppas jag hakar på!
Ena vänstern mot fascisterna istället för att tjata om vilken sida dom tillhör eller hur rumsrena dom är!
Anders!
Varför skriver du: ”etniska svenskar”, alltså citationstecken kring uttrycket ifråga. Är det inte helt klart att såväl ordet ”svensk” som ordet ”nation” har två skilda användningar. Dels den etniskt-kulturella och dels den politiskt-statliga.
Att de sedan historiskt hänger ihop är en annan sak. Liksom att det går att göra politik av att inte hålla isär dem.