Jag vill börja med att tacka för lindelof.nu och den insatsen som här görs. Jag vill bara återuppliva minnet av en text av Allan Edwall och med tanke på krigshetsen som pågår i Europa, med Nato/Förenta staterna med halibarden i ryggen på Europa.
Hälsningar från Robert Arvidsson
Nu har jag flera lärda skrifter läst som handlar om naturen
Och kommit fram till det att människan är specifik
Det som en människa gör till något särskilt är förvisst kulturen
Det finns bland andra skapta varelser ej någon slik
Ty bland de varelser som saknar själar och lever livet i okunnighet
Som stirrar dumt och andas in med gälar finns inte alls nån mänsklighet
Bland djuren härskar måttlös anarki och alla stjäl som skator
Dom har ett dumt och oklokt sätt att lösa ett problem
Men människan konsulterar tvärtemot en duktig psykiater
För att få bot för sina allergier och eksem
När älgfar kutar planlöst kring i skogen och tugger i sig utav löv och barr
Styr människopappan sina steg mot krogen att bättra på sin magkatarr
Från det att människan var någonting som gick på alla fyra
Har hon nu långsamt rest sig opp och går omkring på två
Så att hon snappt kan kila in till sig och leva som en myra
I hus som tyckes upp till herren gud i himlen nå
Men djur är faktiske ena jävla klantar som jämt och samt gör bort sig överallt
Och inte har dom vett att bära vantar när det om vintern blåser kallt
I stallet kossor brukar stå och glo idisslande på säden
Dom vänder åter samma gamla tugga ut och in
Blott till det yttre liknar detta våra riksdagssammanträden
Där man om allmän egennytta ivrigt lägger vinn
Visst är det fred som präglar militären när som till tänderna vill rusta opp
Visst är det fredens bild man får av hären av framtid kärlek tro och hopp
Visst är det själens blyga sympati ej djurisk lust som drager
När man mot fnaskkvarteren någon gång sin kosa styr
Visst är det män från gamla kulturella fina samhällslager
Som trycker piff och puff och paff och liknande lektyr
Men bland de varelser som saknar själar och lever livet i okunnighet
Som stirrar dumt och andras in med gälar finns inte alls nån mänsklighet
Vilken fantastisk skådespelare han var Allan Edwall: Anton i Emilfilmerna, pastor Danjel i Utvandrarna, Carlsson i Hemsöborna för att nämna några roller.
Politiskt tillhörde han den vänster som kom i luven på (milt utryckt) Jan Myrdal, PO Enquist och Anders Ehnmark vid teateruppsättningen av ”Mannen på trottoaren”. Så här nästan 50 år senare minns jag inte vad motsättningar handlade om.
Men Allan var inte konflikträdd. Han stod på sig.
Så var han från Krokom i Jämtland. Jag känner en hel hoper personer från Krokom, som jag lärde känna i Uppsala redan 1969.
En annan jämte som stod på scenen var Halvar Björk (från Ragunda). Hans jamska sjöng så gott när han gestaltade (och sjöng!) både Dunderklumpen och Jätten Jorm.
Dunderklumpen skrevs av superstockholmaren Beppe Wolgers som faktiskt kunde skriva fina dikter på jamska. Märkvärdigt vad de är artisterna kan. Och märkvärdigt så viktigt det kan vara med dialekter.
Halvar Björk var lysande även i Ingmar Bergmans Höstsonaten där han spelade mot Ingrid Bergman och Liv Ullman. Men där talade han nog rikssvenska. Men var mest tyst och rökte sin pipa.
Halvar Björk och Allan Edwall gick bort för tidigt (båda blev 72 år). Den gode Beppe blev bara 57.