Frida Stranne blev hårt kritiserad för sina artiklar i Aftonbladet på grund av att att hon inte delade regeringens och mediernas syn på USA, Ryssland, Ukrainakriget m m. Nu har hon tillsammans med Taimaz Ghaffari startat podcasten Om USA & Co för att i någon mån balansera SR:s USA-podden med Sara Stenholm och Ginna Lindberg och de övriga stora mediernas ensidiga framställning av dessa frågor.

De presenterar sig så här:

Vi har båda länge känt att det saknas perspektiv i rapporteringen om USA i svensk media – trots att det pratas så mycket om det stora landet i väst.

Med USA & Co vill vi försöka bidra med något nytt – släppa in amerikanska experter och lekmän med olika erfarenheter, det vill säga låta amerikanska röster komma med i samtalet.

Vår förhoppning är att bredda samtalet och skapa en djupare förståelse om amerikansk politik, kultur, och samhälle. Vi tänker blanda högt och lågt, tung och lättsamt, komplexitet med enkelhet.

Med blandade format ska vi försöka hitta något för alla. Aktualiteter – fördjupningar – småprat – intervjuer och små nuggets för onödigt vetande. Vi får känna oss fram. Du kan i alla fall vara säker på att höra saker du inte hör någon annanstans.

Jag kontaktar Frida Stranne och ställer några frågor.

Varför startar också ni en podd?

– Primärt för att jag anser att jag har mycket att bidra med och för att jag har ett spännande kontaktnät i USA som innebär att jag kommer kunna bjuda in gäster i form av personer med stor och bred erfarenhet som vi sällan hör i svensk media. Men sedan är det också för att det känns viktigt och bra att själv få ha inflytande över vilka frågor som lyfts och hur de ska diskuteras. Att som i min roll som ”medieexpert” få 3-5 min på mig att svara på frågor i situationer som redan på förhand har tydliga ramar är väldigt begränsande. Med en egen podd kan jag dels fördjupa alla resonemang, dels lyfta saker som jag anser är viktiga utifrån min långa och djupa erfarenhet. Jag tycker alltså det är för många journalister som intervjuar andra journalister i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag vill ta in människor med djup sakkunskap och också lyfta upp hur frågor samtalas om i USA och låta svenskar höra hur det låter i USA på lite nya sätt. Sedan fick jag chans att göra den här podden med en kille som kompletterar mig på många olika sätt och är väldigt rolig att jobba med.

Hur många följare har ni och hur länge har ni hållit på?

– Vi har bara varit igång i knappt två månader och är överraskade över hur många som redan har hittat oss. Det har tagit fart den senaste veckan med många tusen lyssningar och vi har tagit oss upp på lite listor över mest lyssnade nya program, vilket är väldigt roligt. Vi har hela tiden haft siktet inställt på att det kommer ta lång tid och att vi måste ha tålamod för att kunna nå ut, eftersom det svåraste är att folk ska få upp ögonen för att vi ens finns. Så vi kan ju hoppas på att vi kan växa genom att fler delar och gillar det vi gör. Vi försöker göra olika typer av avsnitt som ska kunna passa lite olika målgrupper. Allt från mer lättsamma ”nuggets” till tunga fördjupande program om komplexa problem. Liksom veckoprogram självklart med analyser av aktuella frågor som ska bredda perspektiven.

Vad är era specialområden?

– Mitt främsta kunskapsfält är amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik och vad som drivit Washington i dess strategier utomlands genom historien. Men jag har spenderat så mycket tid i USA de senaste tjugo åren på grund av mitt arbete, att jag även fått en fördjupad insikt om frågor som rör inrikespolitiken. Jag har gjort många långa fältstudier runt om i USA som lagt stor vikt vid förståelse av olika gruppers syn på sitt land och på utvecklingen, vad som driver dem att rösta på olika sätt, eller att t o m ställa sig utanför systemet. Jag har också följt lobbygruppers arbete i Washington DC under många år. Att förstå amerikansk utrikespolitik kräver en bred förståelse också av inrikespolitiken och vice versa. De hänger nära samman och påverkar varandra.

Hur ser du på mediesituationen i Sverige idag?

– Om jag ska vara helt ärlig känner jag både sorg och stor oro. Sedan Rysslands invasion av Ukraina och senare Israels krig i Gaza har det blivit uppenbart att vi inte längre har medier som förmår spegla och resonera om konfliktdynamikens många dimensioner och ge sin publik förståelse för historia, kontext och olika konkurrerande maktintressen. Så många faktorer utesluts idag i rapporteringen och kommentarerna från ensidigt utvalda experter att det blir omöjligt för människor att förstå olika samband, och framför allt vilka vägar som finns ut ur krigen, eller vad det innebär för risker med västvärldens agerande. Allt är i medierna verkar svart eller vitt ont eller gott på ett sätt som sätter sakfrågorna i skuggan. Istället bygger den mesta rapporteringen på känslor och naiva idéer om hur vi vill att världen ska vara – inte hur den faktiskt fungerar och vilken verklig funktion ”Väst” har i systemet.

Hur skiljer sig mediesituationen i Sverige mot t ex i USA och i andra länder?

– Jag kan bara jämföra med USA och även om det är en stor etablissemangspåverkan också där i den traditionella mediavärlden, så finns det betydligt mer tunga reportage som dyker upp i de etablerade medierna och som har en kritisk analys också av de drivande intressen som styr i Washington. Återkommande publiceras krönikor och andra texter som bryter mot det påbjudna narrativet. I USA finns ett betydligt större utrymme att föra en kritisk diskussion och framför allt genererar det inte direkta angrepp mot personer som exempelvis hävdar att militärindustrin eller Nato har en agenda som bör granskas.

– I Sverige är det så infantilt på ledar- och debattsidor nu att det omöjligt går att föra intellektuella resonemang. Det finns de som försöker men som krossas av makthavare som egentligen inte har någon djupare kunskap om säkerhetspolitik, men som har kommit att bli de ”tyngsta” rösterna. Det är sorgligt.

Jag avrundar med en helt annan fråga…

Är du släkt med Karl Stranne i Taubes ballad Briggen Blue Bird of Hull?

Karl Stranne har aldrig existerat, men min mans morfar var lots och sägs ha varit god vän med Taube. Så kanske har han inspirerat till visan – vem vet?

Jag öskar detta goda medieinitiativ all framgång och lägger en permanent länk i spalten ”VÄRDEFULLT PÅ NÄTET” på startsidan.

Föregående artikelRunt ekan kluckade det, evigheten förebådande
Nästa artikelToppjournalister bluffar och skarvar…
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

1 KOMMENTAR

  1. Knut L!
    Tack för den presentationen som kan öppna upp med adress som motvikt till det etablerade politik och medieutbudet.
    Oerhört viktig i ett öppet och bemötande samhälle där debatt tillsammans med informationsutbyte i god demokratisk anda må flöda fritt och Frida Stranne med sin erfarna kunskap är en mycket stärkande röst i sammanhanget.

    Förhoppningsvis är detta början på något som kan bredda det allmänna synfältet mot en bättre allmän insikt om vad som händer bakom den rådande maktelitens förklaringsmodeller på en värld i krig.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.