Israel är ett djupt splittrat land. Människor utanför Israel ser nog ofta de motsatta åsikterna som olika nyanser av sionismen.
De kunde inte ha mer fel, skriver Alastair Crooke på Strategic Culture. Det finns en existentiell klyfta i Israel mellan olika former av sionism, som handlar om vad det innebär att vara jude. Benjamin Netanyahu är en ’revisionistisk sionist’, det vill säga en anhängare till Vladimir Jabotinsky (för vilken hans far Benzion Netanyahu tjänstgjorde som privatsekreterare): ’revisionistisk sionism’ är den polära motsatsen till den kulturella sionismen i den judiska världskongressen.
För de revisionistiska sionisterna är 7 oktober en förevändning att göra det de alltid velat göra: att fördriva palestinierna från Palestina. Washington har försent upptäckt detta, skriver Crooke.
Vi skall vara medvetna om att neocons, som är de som idag driver den amerikanska utriskespolitiken i USA, i princip inte är emot Netanyahus Nakba-agande. Det är inte lidandet i Gaza som bekymrar dem, utan hotet att han skall angripa Iran och Libanon. För om Israel startar ett sådant krig skulle den israeliska armén med säkerhet inte kunna besegra Hizbollah och Iran på egen hand. Detta skulle tvinga USA att ingripa på Israels sida med allt vad detta innebär.
Om inte lönnmordet på Hamasledaren Haniyeh är tillräckligt för att dra in USA i det stora kriget mot Iran och ge Netanyahu den stora seger han eftertraktar kan han alltid fixa en annan stor provokation. Ben Givir har kontroll över säkerheten på Tempelberget och det går alltid att eskalera en konflikt här genom att hota med att förstöra Al-Aqsa moskén, avslutar Alastair Crooke.
Diplomaten Alastair Crooke har gedigna erfarenhet av vad som sker i Västasien (Mellanöstern). Dessutom har han en mycket god analytisk förmåga. I ett samtal mellan Alexander Mercouris, Glen Diesen och honom, sa han att enligt hans uppfattning, finns det idag inte många statschefer som behärskar verkligt statsmannaskap det vill säga ”förmågan att leda och fatta beslut med långsiktiga perspektiv, ofta i komplexa och utsatta situationer. Det innebär att kunna se bortom kortsiktiga vinster och egenintresse för att hitta lösningar som gynnar det större samhället.”
Alastair nämnde tre Vladimir Putin i Ryssland, Ayatollah Ali Khamenei i Iran och Xi Jinping i Kina. Det är en god sammanfattning.
På teleSUR kom häromdagen en artikel som stöder Alastair Crooks uttalande om vem som idag visar statsmannaskap. I artikeln står det bland annat ”Iran, Ryssland och Kina, tre BRICS-medlemsländer (politisk och ekonomisk förening, grupp och forum för tillväxtländer, som har etablerats som ett internationellt alternativ till G7) samordnar en strategi för diplomatiskt och militärt stöd för den palestinska saken.”
Bertil C!
Om vi i tur och ordning tar dina tre favoritländer Iran, Ryssland och Kina.
Sommaren 2016 stod jag som värd för en professor från Iran. I slutet av sommaren tog jag honom och en av mina goda vänner från Iran, sedan länge i Sverige, på middag.
Vi kom fram till att ett besök i Iran skulle vara tänkbart. Viseringen klart överkomlig. Det enda problemet var att min gode vän lämnade Iran på flykt undan en avrättning, han hade lite för starka socialistiska böjelser för att passa mullorna, som först torterade honom och sedan dömde honom till döden. Han kontaktade Irans ambassad i Stockholm och fick beskedet att i samma ögonblick han sätter sin fot på iransk mark så hamnar han i fängelse för all framtid – om han inte avrättas. Så det blev ingen resa.
Så till Ryssland. En mycket framstående rysk fysiker, bor i Tyskland sedan många år och har lyckats bli av med sitt ryska medborgarskap, skrev nyligen till mig. Hans gamla mamma är kvar i Ryssland, han ser till att hon är ekonomiskt tryggad men han åker inte tillbaka till Ryssland för att besöka henne. Han vet mycket väl vad man skriver om honom på ryska. Vid ett tillfälle blev han uppringd av en kvinna (troligen från KGB) som erbjöd honom chefskap på Skolkovo, ”dvärgens” prestigeprojekt, men helt misslyckat naturligtvis. Kvinnan blev helt bestört när han tackade nej utan att ens fråga om lönen; ”vad ska jag med pengar till i ryskt fängelse”.
Det torde framgå att jag aldrig kommer att åka till vare sig Iran eller Ryssland, men Bertil C uppmuntras att åka och återkomma med resebrev på här på lindelof.nu.
Kina spelar i en egen division och jag planerar att resa dit igen nästa år. Helt riskfritt och viseringen är för kineserna en ren affärstransaktion. Min svärdotter kommer från Kina och hon har en stor släkt där; mina yngsta barnbarn växer upp med kinesiska som ett av sina modersmål.
Bertil C!
Jag kan tycka att Putins invasion av Ukraina var ett misstag och snarast ett tecken på bristande statsmannaskap, men i jämförelse med dom alltmer fascistiska och krigsgalna gamla kolonialmakterna i väst framstår Iran, Kina och t o m Ryssland som helt överlägsna vad gäller statsmannaskap. Mats Larssons poänglösa inlägg ändrar inte på det.
Anders Å!
Jag är fullt medveten om vilka regler som gäller på lindelof.nu, som jag har bidragit till i nästan tio år. På senare tid, om jag skriver om personliga upplevelser, så anses det ”konstigt” eller ”poänglöst”. Vad man ska göra är att hitta en artikel som är i harmoni med redaktörens m fl:s uppfattning och sedan översätta den. Jag är också fullt medveten om att alla referenser till min frus släktingars enorma uppoffringar i Röda armén under det stora kriget 1941-45 enbart väcker irritation.
Igår åt jag och min fru middag med gamla vänner från Vitryssland (Belarus). Jag fick då bekräftat genom deras släktingar i Vitryssland vad som hände innan den 6 mil långa ryska militärkolonnen i Vitryssland fick marschorder. Lokalbefolkningen bytte hembränt mot bensin. När kolonnen närmade sig Kiev hade bakfulla ryssar inget bränsle och blev ett enkelt stillastående mål för den ukrainska militären. För Putins anhängare har detta förklarats som ett genidrag, vilket säger en del om Putins anhängare väst.
Vad som skulle vara intressant vore om någon av Putin-apologeterna skulle analysera varför det aldrig blev någon folkrörelse mot Nato eller DCA. För mig är saken enkel. Jag skulle aldrig någonsin göra gemensam sak med personer som vägrar parollen ”Ryssland ut ur Ukraina”. Att det har kostat redaktören 50 års vänskap har han själv vittnat om.
Mats L!
Jag har för mig att vi diskuterat ”parollen ’Ryssland ut ur Ukraina'” tidigare här på lindelof.nu. Vi kan ju ta det en gång till för säkerhets skull. Båda statsbegreppen är i dag något obestämda i territorialt avseende. Därför bör parollen preciseras så vi vet vad vi talar om.
Själv konstaterar jag att i nuvarande federationen Ryssland ingår inte bara den i det närmaste helt av Ryssland kontrollerade Ukrainska delrepubliken Krim. Detta sedan 2014 och området har nu i över tio år bekrigats på olika vis av Ukraina. Vidare ingår fyra i söder belägna oblast (delrepubliker i Ukraina); Donetsk, Luhansk, Zaporizhia och Cherson, där strider pågår sedan nästan tio år tillbaka och Ryssland har varierande kontroll över vissa delar av territoriet. Den situationen har vuxit fram sedan legotrupper, med varierande anknytning till Ukrainas armé, bedrivit utnötningskrig mot utbrytare i rysktalande områden och dessa har begärt och fått stöd från Ryssland på olika sätt och i varierande omfattning.
Just i dessa dagar har även Ukraina genomfört en fullskalig och oprovocerad militär invasion av ryska delrepubliker, framför allt Kursk, norr om Ukrainskt territorium. Syftet med en sådan utvidgning av krigszonerna från ukrainsk sida är tills vidare inte helt klarlagt, men föranleder häftiga spekulationer från ”militära experter” i väst.
Situationen är därför så komplicerad att det inte blir klart vad ”Ryssland ut ur Ukraina” kan betyda. En paroll vi skulle kunna enas om är ”Vapenstillestånd och fredsförhandlingar” och till en början kompletterad med ”Ukraina ut ur Ryssland”. Vad som är vad och hur gränserna blir dragna är då naturligt förhandlingsfrågor.
Dennis Z!
Jag ska återkomma senare, men vill nu undra varför inga på lindelof.nu ser att Putin och Netanyahu är lika goda kålsupare (svensk basnäring på 1800-talet). Under de år jag noggrant följde rysk TV i kabelnätet fanns ingen statsledare som Putin trivdes så bra med som Netanyahu. Rysk TV gav Netayahu mer sändningstid med Putin än någon annan.
Den som vill kolla, använd google för att hitta bilder på två herrar som trivs mycket bra tillsammans. Netanyahu bryr sig naturligtvis inte det minsta om att 40.000 kvinnor och barn dödas av israelisk militär, lika lite som Putin bryr sig om hur många ukarinska civilia, eller ryska och ukrainska soldater som stupar. Putins s k röda linje är ingen som längre tar på allvar.
Mats L!
Vad de eventuellt tycker personligen om varandra är ovidkommande. Ryssland (Sovjet) och Israel har haft goda förbindelser ända sedan 1948, fast man samtidigt haft goda förbindelser med palestinierna. Men i dagens situation är det lättare att se USA som motorn bakom båda dessa krig. Det är USA som försörjer både Ukraina och Israel med vapen och stöttar dem politiskt. Din bild är grovt förenklad.
Knut L!
Du skriver: ”Men i dagens situation är det lättare att se USA som motorn bakom båda dessa krig.”
Är inte ”motorn” i kriget i Ukraina de hundratusentals ryska soldater som på ett folkrättsvidrigt sätt, korsade gränsen till den suveräna nationen Ukraina?
Du skriver: ”Det är USA som försörjer både Ukraina och Israel med vapen och stöttar dem politiskt.”
Precis, alla vi som stödjer mindre staters rätt till sin suveränitet och är emot att vissa länder försöker utvidga sitt territorium med våld är tacksamma för detta. Dit verkar tyvärr inte du höra då folkrätten verkar bara vara viktigt för dig när USA bryter mot den och förbuden mot väpnat angrepp på andra stater verkar inte gälla Ryssland.
Slutligen en fråga. Tror du inte den ryska befolkningen hade uppskattat det mer om den ryska militären hade används till att bevaka landets internationellt erkända gränser? Istället för att som nu vara upptagen med krigsäventyr i Ukraina i syfte att olagligen annektera territorium, vilket har resulterat i att ryskt territorium nu för första gången på nästan 80 år är under untländsk kontroll.
Christian N!
Jag, och många med mig i denna världen (obs! inte bara på lindelof.nu), ser Rysslands folkrättsbrott (invasionen 24 feb 2022) som ett sorgligt resultat av ett långt politiskt spel mellan Väst (USA/EU/Nato) och Ryssland. Du envisas med att se det som ett led i Rysslands nyimperialistiska erövringståg mot Europa. Det är det här vi inte kan diskutera på ett nyktert sätt.
OBS! vi är överens om att Rysslands invasion 2022-02-24 var ett folkrättsbrott.
Knut L!
Rysslands angreppskrig på Ukraina är fortsättningen på en flera hundraårig rysk tradition av territoriell expansion. Att du medvetet eller omedvetet väljer att inte se detta på grund av din världsbild av USA som alltid de onda och Ryssland alltid de goda är olyckligt, men inte särskilt förvånande.
Men om du inser att Rysslands invasion är ett folkrättsbrott, är det då inte rimligt att Ryssland genast avbryter sitt brott?
Christian N!
”En flerhurndraårig rysk tradition av territoriell expansion”, säger du. Jag vet inte hur förtrogen du är med rysk historia, men visst bedrev det ryska tsardömet en expansionspolitik på 1700-talet och i viss mån även Sovjetmakten. Men dess expansionism skedde gentemot angränsande områden, vilket skiljde den på ett ganska avgörande sätt från den brittiska, holländska, franska, belgiska, tyska och andra mindre europeiska länders koloniala projekt på andra sidan haven. Det är ingen ursäkt, men det är ändå en viss skillnad. Då fanns mycket lite av ”folkrätt”.
Du verkar sakna överblick på den koloniala epoken då de europeiska stormakterna bedrev sin rövarpolitik mot länder långt bort med dyrbara råvaror. Det är den epoken som nu möjligen håller på att närma sig slutet. USA, Europa och Västvärlden har ingen överhöghet över resten av världen. Det är det som nu håller på att ändras då de stora nedtryckta civilisationerna (Kina, Ryssland, Indien…) återtar sin ställning som betydande maktfaktorer i världen genom att deras ekonomier växt sig starka. Väst rår inte på dem längre.
Den 200-åriga koloniala epoken håller äntligen på att ta slut. Tänker att du också ska inse detta. Men jag har inga illusioner om den saken.
Knut L!
Jag är mycket förtrogen med rysk historia.
Du skriver: ”Men dess expansionism skedde gentemot angränsande områden, vilket skiljde den på ett ganska avgörande sätt från den brittiska, holländska, franska, belgiska, tyska och andra mindre europeiska länders koloniala projekt på andra sidan haven. Det är ingen ursäkt, men det är ändå en viss skillnad.”
Vad är det för skillnad med att expandera sitt territorium om det sker på angränsande länders bekostnad eller mot det sker mot länder längre borta?
Du skriver: ”Den 200-åriga koloniala epoken håller äntligen på att ta slut.”
Tyvärr inte riktigt än. Först måste Ryssland besegras så att alla framtida försök att utvidga sitt territorium med vapenmakt slutligen kommer till sitt slut.
Sen har jag (som vanligt) tyvärr inte fått svar på mina frågor. I fall du har missat dem så kommer de här igen.
Tror du inte den ryska befolkningen hade uppskattat det mer om den ryska militären hade används till att bevaka landets internationellt erkända gränser? Istället för att som nu vara upptagen med krigsäventyr i Ukraina?
Men om du inser att Rysslands invasion är ett folkrättsbrott, är det då inte rimligt att kräva att Ryssland genast avbryter sitt brott?
Hög tid att du, Christian Nilsson, inser att folkrätten är skäligen ointressant. Den är nämligen stendöd tack vare länder som USA och Israel.
Christian N!
Fråga 1) Har du missat att flera miljoner ryssar i östra Ukraina hotades av död, fördrivning och att berövas sitt sitt språk och sin kultur (religion) efter Maajdankuppen 2014. De behövde skydd, men alla försök till fredlig uppgörelse avvisades. Därtill kan läggas att Ryssland lovats att Nato (efter Sovjets fall) inte skulle expandera en enda inch.
Fråga 2) Har du missat att Ryssland anser att de agerar inom folkrättens ram (RTP). Ord står mot ord, då måste man förhandla, inte kriga.
Din nya fråga) Skillnaden att kolonisera länder på andra sidan havet och att kolonisera landgränsande områden är att de senare ofta kan betraktas som gränskonflikter, vilka ofta uppkommit genom historien. Men visst, det finns också likheter.
Summan av kardemumman är i alla fall att en förhandlingslösning måste till om östra Ukraina – om inte vi alla ska brinna upp i ett megakrig.
Knut L!
Om du läser på alliansfriheten.se så framgår det tydligt att de sågar dina och Rysslands invändningar totalt.
Du skriver nu: ”Har du missat att Ryssland anser att de agerar inom folkrättens ram (RTP). Ord står mot ord, då måste man förhandla, inte kriga.”
Tidigare skrev du: ”OBS! vi är överens om att Rysslands invasion 2022-02-24 var ett folkrättsbrott.”
Nu får du nog ta och bestämma dig. Är Rysslands agerande ett brott mot folkrätten eller inte? Om den är ett brott mot folkrätten, är det då inte rimligt att kräva att Ryssland genast avbryter sitt brott. Att förövaren själv inte tycker att den begår ett brott måste ju vara helt irrelevant i frågan. Om det är fastslaget att det är ett brott så måste det ju vara rimligt att kräva att brottet måste upphöra genast. Nu vet jag i och för sig inte hur du hade agerat om en tjuv hade brutit sig in hemma hos dig. Jag hade iallafall tyckt det var helt irrelevant om tjuven tyckte att hen hade rätt att göra inbrott och jag hade heller inte börjat att ”förhandla” med tjuven om hur mycket av mina saker som hen skulle få lov att ta med sig.
Du skriver: ”Skillnaden att kolonisera länder på andra sidan havet och att kolonisera landgränsande områden är att de senare ofta kan betraktas som gränskonflikter, vilka ofta uppkommit genom historien”
För det första så stämmer inte det. T ex Rysslands erövring av Finland 1809 kan knappast beskrivas som en ”gränskonflikt”. För det andra, på vilket sätt skulle det vara mindre allvarligt/bättre att kolonisera angränsande länder än länder långt borta? Enligt mig så låter detta ännu en gång som en ren efterhandskonstruktion från din sida. Västvärlden gjorde A, medan Ryssland gjorde B, då är det Ryssland gjorde bättre, enbart för att Ryssland gjorde det, trots att det i princip är samma sak.
Christian N!
Jag kan ha formellt fel om hur folkrätten bör tolkas, om det finns en rätt för en angripen att gå in på fiendens territorium. Hittar inte något exempel.
Förebyggande anfall (R2P) fastställdes av FN:s generalförsamling 2005 och gällde fyra nyckelområden: folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och ”brott mot mänskligheten”. Det var alls inte långsökt av Ryssland att hänvisa till detta 2021 efter flera år (2015–2022) av beskjutningen av Donetsk. Men ingripandet måste godkännas av FN:s säkerhetsråd, vilket inte skett (alltså fomellt olagligt). Vi var många som ogillade denna nya folkrättsregel då. Och det har visat sig att den är mycket svår att tillämpa.
Men vad som är viktigt att förstå är att även om Ryssland brutit mot folkrätten har man problemet kvar; vad göra med östra Ukraina, Natos utvidgning och Krim? Med krig löser man inte problemet, det låser bara fast det (som t ex i Korea och Palestina). Om nu Kiev-Ukraina förlorar det heta kriget mot Ryssland, måste man förhandla fram en varaktig fred. Alternativet är en ny järnridå och ett alltmer USA-dominerat och ekonomiskt försvagat Europa. Det räcker inte att vinna propagandakriget. Så fort stödet från Väst upphör är kriget slut.
Jag tror vi har diskuterat klart du och jag för ett tag, vi rör oss nu bara i en cirkel. Låt oss återkomma efter presidentvalet i USA. Då kanske det klarnar om hur det ska gå för Ukraina.
Knut L!
Du skriver ”Ukraina har däremot rätt att försvara sig med vapen mot angriparen, men bara på sitt eget territorium.”.
Att komma med ett sådant påstående och sedan inte kunna stödja det med en källa känns inte seriöst.
Du skriver: ”Med krig löser man inte problemet, det låser bara fast det.”
Precis! Det är därför som Ryssland måste avsluta kriget och dra tillbaka sina styrkor.
Men några sådana krav hörs inte från dig. Istället tycker du att Ryssland skall få behålla de delarna av Ukraina som Ryssland olagligt har tillskansat sig med våld.
Nu hade det i och för sig kunnat vara ett giltigt principiellt ställningstagande att det viktigaste är inte vad som är rätt och fel utan att undvika krig. Dock blir ditt hyckleri tydligt om jag frågar om detta resonemang bara gäller Ukraina eller gäller det t ex också Kina? Är det bara Ukraina som måste ge upp territorium för att undvika krig? Eller bör Kina låta Taiwan bli självständigt för att undvika ett krig med USA?
Christian N!
Visst, det förefaller uppenbart att Ryssland brutit emot folkrätten i Ukraina och att dom som har den rätten på sin sida i dagens konflikter är Ukraina och Palestina.
Problemet med folkrätten är att inga stormakter tycks bry sig om den. Folkrätten i dagens mening är FN stadgan från 1945, så exempel från tiden dessförinnan kanske vi gör bäst i att lämna därhän så länge.
Att ett land som USA alls tar ordet folkrätt i sin mun är direkt häpnadsväckande, då inget annat land så flagrant har brutit emot den. Det är väl det som kallas ”The rules based order” en regel för USA och helt andra regler för resten av världen.
Således ser vi, att hänvisa till folkrätten är knappast konstruktivt för att bedöma en stormaktskonflikt. Vi måste lyfta blicken, från icke relevanta formaliteter som de inte bryr sig om, till den materiella verkligheten.
Om vi tar tidsaspekten ett steg till och utgår från tiden för murens fall med det nya Ryssland och dess relationer till västvärlden, så blir det lättare att orientera sig. Det vi genast hittar är då att Ryssland inte alls har expanderat sedan dess. Ryssland har tvärtom minskat oerhört kraftigt i omfattning. Vi hittar också Wolfowitzdoktrinen från 1992, där USA slår fast att inga nya konkurrerande stormakter kommer att tillåtas växa upp i öst.
Rysslands krig sedan 1991 har alla varit utmed landets gränser och en plausibel hypotes är att USA på ena eller andra sättet har varit inblandat i alla av dom.
Om USA i Wolfowitzdoktrinens anda skall lyckas stoppa Ryssland från att bli en ny konkurrerande stormakt så krävs en taktik för att uppnå det resultatet.
Direkt anfall på världens största kärnvapenmakt är inte någon rimlig metod. Något annat måste till. Att skapa hot och proxykrig med Rysslands grannländer däremot, framstår som kanske den enda framkomliga vägen för USA, och då det är precis det vi ser med våra egna ögon, så är det rimligt att tro att vi därmed har lyckats hitta förklaringen till det som nu sker.
Påståenden om att Ryssland agerar imperialistiskt eller expansivt faller därmed. Ryssland agerar i självförsvar emot den amerikanska imperialismens uttalade och uppenbara försök att krossa eller försvaga deras land.
Rysslands försvar bryter mot internationell lag och är brutalt och barbariskt. Hundratusentals människor dör och ur laglig och mänsklig synvinkel måste det fördömas, men den verkligt stora boven är provokatören och krigsanstiftaren USA.
Christian N!
Ja, vad ska jag svara på dessa lösa påståenden om min uselhet och mitt hyckleri? Tycker jag har försökt förklara, men utan att nå fram. Att tala för en kompromiss blir i din värld hyckleri och principlöshet. Ja, ja. Låt oss nu sluta här ett tag.
”Christian Nilsson 2024-08-24 På 22:26: ”Knut L! Jag är mycket förtrogen med rysk historia.”
Du som är förtrogen med rysk historia. Hur betraktar du perioden 1991–2000 alltså perioden när FRIHETSHJÄLTEN och fylltratten Jeltsin var ledare i Ryssland och livligt påhejad av svenska och internationella ekonomer.
I slutet av 1990-talet var man på gränsen till statsbankrutt och BNP sjönk med 50 procent. Har det skett i något annat land under 1990-talet? Liksom andra folk så var ryssarna nöjda med en nykter
ledare och såg till att vanligt folk fick sina löner det har ingenting med ideologi att göra.
Hitler blev populär hos många för att han såg till att man fick arbete och bröd. Inget konstigt beteende.
Jag kommer ihåg att Argentina var i en liknande situation för drygt 20 år sedan. Bankrutt.
Christian Nilsson!
Vi ska vara tacksamma för att Angela Merkel flera år efteråt lät oss veta att meningen med avtalet Minsk 2 år 2015 var att Ukraina skulle få tid. Den tiden användes till rustning. Angela Merkel deltog i förhandlingarna och var Tysklands förbundskansler. Var detta något som var i Tysklands intresse? Naturligtvis inte, men Tyskland är ett Nato-land, och det var i Natos intresse.
Du hänvisar till en artikel hos sajten alliansfriheten.se. Där kallas den ukrainska krigsmaktens bombardemang av östra Ukraina för ett inbördeskrig som Ryssland inte skulle ha lagt sig i. Bombardemanget var en sjuårig provokation mot Ryssland.
Alliansfriheten.se vägrar, eller klarar inte, att se den stora bilden. Samma sak med dig.
I FN-stadgan är också hot förbjudet. Det är Nato som har brutit mot folkrätten, och det är Nato som är initiativtagaren till det krig som nu pågår.