Den som säger detta är den pensionerade amerikanska diplomaten Chas Freeman. Han arrangerade Richard Nixons besök i Kina 1972. Idag kritiserar han i en intervju i Berliner Zeitung USA:s utrikespolitik, som också bidrar till de-industrialiseringen av Tyskland.
”Kriget i Ukraina började som ett inbördeskrig bland ukrainare, efter kuppen i Kiev 2014. Befolkningen i östra Ukraina förbjöds att tala sitt modersmål och förväntades underkasta sig den nya regimen. De gjorde sedan uppror och Ryssland hjälpte dem. Men inbördeskriget utvecklades till ett internationellt krig 2022, där Nato i allmänhet och USA i synnerhet indirekt konfronterade Ryssland”, säger Freeman.
Han varnar för en eskalering av kriget och risken för en konfrontation mellan kärnvapenmakterna USA och Kina.
Freeman säger att Ukraina borde valt att vara neutralt. ”Jag nämnde exemplet med det österrikiska statliga fördraget eftersom det avslutades 1955 på höjden av det kalla kriget. Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike kunde gå med på att skapa en oberoende, neutral stat där minoriteternas rättigheter var garanterade. Ett neutralt Ukraina som är oberoende, välmående och demokratisk och fungerar som både en buffert och en bro mellan Ryssland och resten av Europa.” Detta borde vara en viktig uppgift att verka för, menar han.
På frågan om han tycker att Tyskland borde leverera Taurus-missiler till Ukraina, svarar han med hänvisning till vad den tyske kanslern Otto von Bismarck skall ha sagt vid ett besök i USA: ”Gud hade välsignat USA med artiga kanadensare i norr, berusade, glada mexikaner i söder och fisk i öst och väst. Europa måste bli medvetna om dess geografiska läge. Det finns knappast några fysiska gränser på kontinenten. Européerna är tvungna att lära sig det hårda sättet: om du skjuter med artilleri över gränsen kommer någon att skjuta tillbaka. Därför är det bättre att förlita sig på diplomati snarare än hot.”
När det gäller Kina har USA inte någon strategi, säger Freeman. ”Vi har en attityd eller en hållning. Men en strategi kräver ett tydligt mål och resurserna för att uppnå dessa mål. Inget av det finns i den amerikanska Kina-politiken. Hur vi för närvarande fortsätter är enligt min mening värre för oss än för kineserna. Vi har uppmuntrat kineserna att förbättra sin vetenskap och teknik, att utveckla handelsrelationer med globala södern, vi har drivit dem in i ryssarnas armar, och vi får dem att smida allianser i Mellanöstern som driver tillbaka amerikanskt inflytande i regionen.”
