LÄSER PÅ MORGONEN att den cilensk-amerikanske jorunalisten-influensenrn Gonzalo Lira, bosatt i Charkiv – Ukraina, nu bekräftat ska vara bortförd av Kievregimens säkerhetstjänst (SBU). Om han fortfarande lever är oklart. En mystisk avatarliknande ukrainsk journalist, Sarah Ashton-Cirillo, har sänt ut ett kort meddelande på Twitter och hävdar att Lira är rysk spion – men enligt hennes ”säkra källor” ska han vara vid liv.
Scott Ritter, den före detta US-amerikanske officeren, som bland annat leta massförstörelsevapen i Irak tillsammans med Hans Blix, har skrivit en lång artikel om fallet i Daily Telegraph – New Zealand. Han gjorde tillsammans med Lira flera framträdanden via olika kanaler på nätet USA- och Zelensky-kritiska program med 10-tusentals tittare om kriget i Ukraina.
Själv följer jag dagligen grekerna Alex Christoforou (Aten/Nicosia) och Alexander Mercouris (London) sändningar via webbkanalen The Duran. De har ända sedan januari varit min huvudsakliga motviktskälla till våra stora russofoba medier. De arbetar dygnet runt som det verkar med att täcka in alla nyheter från olika håll i världen och gör analyser av läget på ett sätt som inte förekommer någonstans på svenska språket. De är mycket väl informerade. Mercouris är jurist och historiker och Christoforos journalist. Ibland är Mercouris lite mångordigt, men tack vare att han i sina långa utläggningar ofta upprepar vad han sagt tidigare blir det lätt att följa med i alla svängar för en halvt engelskpråkig tittare som jag. Flera gånger har jag i The Durans sändningar hört Gonzalo Lira analysera av läget från sin bostad i Charkiv. Han har bidragit med rapporter och analyser med det perspektiv man får när flyglarmen ljudet flera gånger per dygn i bakgrunden. Han hade också egna kanaler på nätet med många tusen följare och förstås var en käpp i det ukrainska propagandamaskineriet.
Sedan den 15 april har ingen hört något från honom. Han är spårlöst försvunnen. Genom det mystiska Twittermeddelandet vet vi nu att han är gripen. Chilenska myndigheter har också bekräftat hans försvinnande. Enligt Scott Ritter kan det vara så att deras 77 minuter långa YouTube-samtal de hade den 14 april kan ha loggats av SBU och att han därefter greps.
Gonzalo Lira var (är) en modig journalist som gav en USA/Kiev-kritisk blid av skeendet i Ukraina och är nu alltså tystad. Det har i dagarna också meddelats att Julian Assange kan utlämnas till USA, där han ska dömas till att livslångt förtvina i något lämpligt fängelse. Assange misstänkliggjordes över hela världen för att ha våldtagit kvinnor (med frikändes), medan Lira nu misstänkliggörs för att tidigare ha sysslat med någon slags datingverksamhet via sin blogg i Ukraina. Vad de som journalister rapporterar ska på detta sätt misskrediteras. Det är den alternativa berättelsen till den som deklameras gång på gång av västvärldens stora medier som inte längre får ifrågasättas. Medier och mediernas yrkesfolk ska skrämmas till rättning i ledet.
Volodmir Zelensky, som med västvärldens samlade mediekraft i ryggen framställer sig som den främste förkämpen för demokrati mot den onda onde ryssen, skickar nu den ökända Kraken-enheten (en del av Azovbataljonen) ansluten till den ukrainska säkerhetstjänsten (SBU) – som Gestapogubbar – för att gripa granskande journalister hemma i sina bostäder. Det är något som skaver här, eller hur?
Det fria ordet får snart inte höras längre. Långsam kvävning verkar vara metoden. Hur länge får Scott Ritter, Max Blumentahl (The Grayzone), Alex Chrisoforou, Alexander Mercouris, Jimmy Door och de andra som opererar i marginalen via Internet, hur länge får de hålla på?
Här ännu en rapport från webbkanalen Redacted från igår om fallet Lira.
Vad har hänt Gonzalo Lira?
Klockan 12:51
Minuterna efter jag tryckte på publiceraknappen (11:04) kom ett meddelande från The Duran att Gonzalo Lira lyckligtvis är tillbaka. Han berättade i ett kort samtal med Alex Christoforou att han fysiskt mådde ok och att han inte fick lämna Charkiv. Vad som hänt honom fick vi inte veta något om, men det kanske vi får veta mer om senare.
På Odysse har jag just hört ett kort samtal mellan Gonzalo Lira och Alex Christoforou. GL är alltså tillbaka i Charkiv där han belagts med reseförbud. Om nu inte också detta är något fejkat.
Glädjande nog kommer information om att Gonzalo Lira kan vara vid liv. Vill komplettera med en länk som redogör för den censur som förekommer. Även i ”väst”.
”Om han fortfarande lever är oklart.” Men det gör han uppenbart. Knut L, varför får jag intrycket att du snabbt och med viss förtjusning skickar ut nyheter med avsikten att smutskasta den ukrainska regimen?
Benkt L!
Gonzalo Lira greps av Kievregimens säkerhetstjänst (SBU), hölls inspärrad en vecka och är belagd med reseförbud. Det är bara det övergrepp. Han får inte tala offentligt om vad som hänt. Vad han varit utsatt för vet vi alltså inget om, men det finns en anledning till att han greps; han nådde många med sin kritik av Zelenskyregimen inom Ukraina. Publiciteten omkring hans försvinnande räddade honom kanske. Det ska vi vara glada för. Ditt intryck att… kommer nog ur dina egna föreställningar om denna konflikt.
Vi har alla ansvar för hur vi resonerar. Även offentligt.
Frågeställningarna är komplexa … och viktiga.
Så, när det blir besvärligt: avstå från att gå från sak till person.
Så betydelsefulla är vi inte.
Herr Lira är uppenbarligen belagd med munkavle. Han upprepade samma ord och meningar, om och om igen, och kunde inte uttrycka något substantiellt. Ett klart tecken på begränsad uttrycksmöjlighet. Ty om man följt honom, som jag gjort sporadiskt, så blir detta tydligt.
Hoppas nu att allt fler förstår, att det genomkorrupta Ukraina, (Burisma-Biden bl a), egentligen blir räddat av Ryssland. Hoppsan vad sade jag nu? Jo, det är ändå många därute som förstår, så läs Chuck Baldwin, och Leo Hohmann.
Knut L!
Jag fick exakt samma intryck som Benkt L. Möjligen har jag samma (van)föreställningar om konflikten som han har.
För tre år sedan hade jag och min fru besök av en mycket rutinerad ukrainsk journalist, som dessutom arbetat som rådgivare åt en tidigare ukrainsk president. Han var extremt kritisk till Zelensky och utvecklade sina argument mycket skickligt och verbalt. Jag lyssnade mest, visste inte mycket om Zelensky, och kom fram till att det var upp till det ukrainska folket om de ville rösta på honom eller inte. Jag är inte ukrainsk medborgare och har naturligtvis ingenting att göra med ett val i Ukraina annat än som åskådare.
Min fru följde med stort intresse valdebatterna via internet-TV på ukrainska, ett språk som min enkla restaurang-ryska inte ger någon öppning till (jag har testat flera ryssar med liten eller ingen kontakt med Ukraina; de förstår inte ukrainska).
Nåväl, Zelensky blev vald med stor majoritet i ett val som genomfördes i god ordning och utan våld. Avgående president erkände sig besegrad. Kontrasten mot presidentvalet i Ryssland var slående. Jag minns en ”valdebatt” i rysk TV. Putin var självklart inte med och tio zombies stod och rapade upp vad de var instruerade att säga.
Naturligtvis har det funnits missnöje med Zelensky, före kriget. Men han har växt och har nu, såvitt jag förstår, ett brett folkligt stöd. Jag skulle rekommendera dig att gå tillbaks till Anders Perssons bok om vinterkriget: ”Det speciella med vinterkriget var inte att folket ställde sig på Mannerheims sida, utan att Mannerheim ställde sig på folkets”. Exakt samma ska gäller i Ukraina med Zelensky.
Om man skriver så här ”Nåväl, Zelensky blev vald med stor majoritet i ett val som genomfördes i god ordning och utan våld” har man nog glömt en del mycket viktiga fakta.
På Wikipedia står det ”[Zelensky] Assumed office 20 May 2019”. Var det god ordning och inget våld då i Ukraina? Globalis skriver ”Innan invasionen 2022 hade runt 13 000 människor dött sedan kriget började år 2014 enligt FN-observatörer. [Inbördes]Kriget hade också bidragit till att omkring 800 000 ukrainare tvingats från sina hem och befinner sig på en annan plats inom landet, medan över 125 000 människor hade flytt från Ukraina.” Hur kan man dessutom tala om ”god ordning” när regeringen i Ukraina under mer än 8 år vägrat handla efter Minskavtalet?
Tack! Mats Larsson.
Hur vill du beskriva det ”program” Zelenskyj gick till val på? Jämför gärna med den politik som genomförts. Hoppas du inte uppfattar frågan som ”lömsk”.
Om jag går tillbaka flera år på den här bloggen, får jag också intrycket, Knut L, att du har en skeptisk och ibland rent hånfull inställning till ryska regimkritiker som Navalnyj. Nu har du däremot stor respekt för en ukrainsk regimkritiker som Lira. Kan du förklara detta?
Jag har några gånger genom åren nämnt Navalnyj som exempel på sådant som inte får kritiskt granskas i svenska medier. Det är allt. Jag har även – Gud förbjude – tillåtit diskussion om det huruvida det kan finnas andra nyanser på fallet Gui Minhaj än som en ren tryckfrihetsmartyr. Skeptisk inställning kan jag möjligtvis hålla med om, men hånfull – nej!
Knut L!
Det är självklart för oss åsiktsbilningsfrihetsvänner att tillåta diskussion om ”huruvida det kan finnas andra nyanser på fallet Gui Minhai än som en ren tryckfrihetsmartyr”. Men kan du nämna någon ”nyans” som kom fram vid den diskussionen på lindelof.nu och fib.se?
Jag frågar eftersom Gui Minhai och staten Sverige är (så vitt kan visas med tillgänglig bevisning) de angripna parterna i den affären. Då fordras rimligen att man kommer fram till något hållbart, när man diskuterar de utsatta parterna. Alltså, har någon ”nyans” av värde framkommit genom diskussionerna?
”New EU Regulations Will Force Meta, Amazon, Apple And Other Tech Titans To Police Platforms Aggressively Or Face Stiff Fines”.
Nu får ni rycka upp er, Orbán och Morawiecki, et al, om ni ska hänga med…
Och eftersom vanliga medier i Sverige frivilligt – utan hot om böter – mörkar: On UN Web TV ”Arria Formula Meeting on Biological Security”. Med gott om rapporter och kommentarer i andra länders media.
Arne W A!
Man kan väl konstatera att Zelenskyjs viktigaste vallöfte, att avsluta kriget i Donbass, inte lyckades. Men det är historia nu, och Zelenskyjs eftermäle kommer att helt domineras av hans insatser att rädda Ukraina från att bli ett slags Belarus II.
Bertil C!
Jag har skrivit vid ett flertal tillfällen om kriget i Donbass. Min kommentar gällde valet i Ukraina så som det genomfördes på icke-ockuperat område. Min uppfattning har hela tiden varit att kriget i Donbass hade avslutats under 2014 om inte Ryssland militärt ingripit. Jag vet att en del nu poängterar att Ukraina inte uppfyllt Minsk II, ett komplext avtal där jag har svårt att se hur man bara kan skylla på den ena parten. Minsk II är numera förbrukat, så diskussionen om vilken part som inte uppfyllde vad är meningslös. Ryssland gjorde det aktiva valet att militärt invadera Ukraina, och det är som bekant en irreversibel process.
Ryssland har nu försatt sig i en situation där dess säkerhetsläge försämrats, och även med den betydligt blygsammare målsättning att få kontroll på Donbass så kommer säkerhetsläget inte att förbättras. Något genombrott värt namnet verkar Ryssland ännu inte lyckats med på Donbass-fronten. Även om vi inte vet hur många ryska soldater som stupat så har man åtminstone storleksordningsmässigt på två månader förlorat lika många soldater som under nio år i Afghanistan. Min fru hade många manliga vänner som kom tillbaka mer eller mindre mentalt skadade. Frågan är hur dagens ryska soldater kommer att påverkas. Många har släkt i Ukraina och de konfronteras med en civilbefolkning som talar deras modermål.
Man har börjat skriva om vilka ukrainska fysiker, matematiker och kemister som dödats under kriget. En ung, brilljant kvinnlig matematiker dödades av ryska bomber när hon besökte sina föräldrar i Charkov.
Knut, du har inte besvarat Jan Arvid Götessons fråga om vilka viktiga nyanser som kommit fram i debatten om Gui Minhai här på bloggen. Då kan du också svara på motsvarande fråga när det gäller debatten om Navalnyj?
Jan Arvid G!
Det som är skrivet här och på fib.se i den frågan kan utan större svårighet googlas fram. Mitt huvud är alltför ockuperat av kriget i Ukraina just nu för att gå en ny rond i Gui Minhai-frågan.
Benkt L hänger på Jan Arvid G och vill att jag ska ge mig in i även fallet Navalny. Jag beklagar, men jag är alltför dåligt inläst på fallet Navalny. Jag upprepar här dock att den viktiga frågan inte är om man (jag och andra) gjort avbön för alla missbedömningar man gjort före 24 februari 2022. Ibland förändras världen i stora skov istället för i små steg under många år. Jag förutsåg Sovjetunionens sammanbrott inför mina elever i Öregrunds skola redan i slutet av 80-talet – till stor irritation för en av mina bästa elever, som höll på Sovjet i hockey och inte kunde förstå hur någon kunde säga något så extremt konstigt.
Kanske kan jag avrunda med att säga vad jag uttryckt många gånger tidigare på olika vis, vilket renderat mig åtskillig kritik. Att sortera människor efter värdegrund, att dela in världens ledare i onda och goda, eller att dela in gamla vänsteraktivister i onda och goda med hjälp av infantila epitet som Putinvänliga, Putinister, diktaturkramare, Kinamegafoner, Pol-Potanhängare, stalinister, brunsmetade etc leder bara till ett tystare Sverige.
Undanflykter Knut Lindelöf! Du skriver: ”Det som är skrivet här och på fib.se i [Gui Minhai]-frågan kan utan större svårighet googlas fram. Mitt huvud är alltför ockuperat av kriget i Ukraina just nu för att gå en ny rond i Gui Minhai-frågan.”
I diskussionerna om Gui Minhai skrev, publicerade eller uttalade (bland andra) du, Anders Persson, Bertil Carlman, Björn Nilsson, Leif Strandberg, Torgny Forsberg, Erik Göthe, Christer Lundgren, Karl Wang, Torbjörn Wikland, Roger Edberg, Dan Kotka, Jan Myrdal, Rolf Nilsson, Jan Fredriksson, Lasse Lindström, Karin Rosenqvist och Eva Wernlid att:
– Gui Minhai vore en klandervärd person ej förtjänt av stöd, eller
– att stöd för hans sak vore ett skadligt stöd för Förenta staternas kampanj mot Folkrepubliken Kina, eller
– båda två av de åsikterna.
Jag begär inte att du skall gå en ”ny rond”. Men om du eller någon av de ovannämnda hade framlagt en enda relevant och faktastödd sakuppgift, eller kommit med någon insiktsfull analys, då borde det ha etsat sig in i ditt minne, och du borde kunna omnämna det i två korta meningar.
(Jag behöver inte googla, eftersom jag sparar allt som skrivs i alla diskussioner av detta slag för min kommande bok.)
Ukrainas våldsamma moderna historia enligt Thierry Maisson.
Mig veterligt är Thierry Maisson en föga vederhäftig källa. Kanske Jan Mellring säger detsamma om Magnus Ljunggren.