De senaste veckorna tycks det mig som om skollarmen duggat tätare än vanligt. Här några axplock.
I radion larmas och i SvD läser jag att antalet nyutexade kemi- och fysiklärare kan snart räknas på ena handens fingrar. Samtidigt går hundratals i pension. Resultatet blir förstås lärarbrist på detta strategiska ämnesområde.
I radion hör jag också att elever på friskolor får högre betyg än elever i kommunala skolor. Det tolkas av flera som att friskolorna sätter ”omotiverat höga betyg”. Det kan säkert förekomma. Men en ännu värre effekt av det fria skolvalet är att skolan nu är så socialt segregerad att vi redan fått en A- och en B-skola.
I Aftonbladet läser jag att läxhjälp till familjens barn ska kunna räknas som ”hushållsnära tjänst” och därmed berättiga till Rutavdrag. Det här lär knappast gynna elever i B-skolorna utan istället vidga standardklyftan ytterligare.
Sydsvenskan och andra tidningar skriver om ett framtidsinriktat måldokumentet för skolan i Staffanstorps kommun. I dokumentet kan man bland annat läsa att ”En skola som är framtiden har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare”. Skolminister Björklund gick med rätta i taket. Dokumentet i fråga är författat av en ledande kommunal moderat och är i sin retoriskt kreativa dräkt en riktig höjdare. Men man vet inte om man ska skratta, gråta eller explodera i indignation. En slutsats är under alla omständigheter att i en kommunaliserad skola kan vad som helst hända. En ljuspunkt i detta är att nämndens två socialdemokrater röstade emot.
Grundskolan föddes 1962 och fyller alltså 50 år i år. Vem firar detta och därmed det faktum att Sverige då fick världens kanske mest socialt likvärdiga skola? Ingen! Varför kan man undra, men svaret är förstås att den ju i praktiken är avskaffad. Det enda jag sett om grundskolans 50-årsdag är en artikel i GP av Bert Stålhammar (professor emeritus i pedagogik vid Örebro universitet), som förbittrat konstaterar att skolan inte klarar sitt demokratiska uppdrag. Förvisso stämmer detta. Men artikeln är en lång moralkaka om skolans fostrande uppgifter, inte ett ord om fria skolval, friskolor eller kommunalisering.
I radioprogrammet Kaliber 9 september fortsätter man att driva hetsen om att barn med diagnoser inte får det stöd de har rätt till – trots att många diagnoser bevisligen är ovetenskapliga och ofta utförda av kvacksalvare. Tendensen att diagnostisera vanligt ”skolstrul” som mentala (medfödda) defekter bara förstärks oavsett alla varningar och sakliga invändningar som framförs mot diagnosjakten. Skolan har fått diagnossjuka.
Så meddelan Expressen att regeringen nu vill ha elitklasser även i grundskolan. Vem blir förvånad? Det är förstås en nödvändig anpassning till det hårdsegregerande skolsystem vi nu fått. Även de kommunala ”vanliga” högstadierna måste försöka locka till sig medelklassens karriärinriktade familjernas små barn. Snart blir det särskilda klasser för alla ”entreprenöriellt” indoktrinerade familjer och barn. Varför ska man inte kunna tillåta alla att få bli ”sin egen lyckas smed”?
Till sist larmandet om att elever diskrimineras genom att inte få ledigt under charterresandets lågsäsong. Tanken är att de rika som har råd att resa på ordinarie skollov (högsäsong) anses gynnade på den lägre medelklassens (de som är välbeställda men trots allt inte har obegränsat med pengar) bekostnad genom att tvingas sporta eller bada hemma på ordinarie skollov. Mosebacke Monarki säger jag eller möjligen Grönköpings Veckoblad. ”Bengt Göransson kommenterade denna sak på facebook igår (just nu 65 kommentarer):
”… Jag var skolminister för länge sedan. Vid ett möte berättade jag om en bekant, som var lärare, och som var upprörd över att hennes elev meddelat att hon skulle vara borta följande vecka. Då har min pappa sitt hus i fjällen, hade hon sagt. Får man göra så, frågade min bekant. Självfallet inte, sa jag. Jag fick mothugg av en rektor som talade om för mig, att skolan är en arbetsplats, och på alla andra arbetsplatser ska arbetsledningen planera så att man kan ha semester när det passar den anställde. Han hade då inget svar på min replik: På vanliga arbetsplatser sätter man in vikarier för dem som har semester; var hittar du vikarier till dina elever?”
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Bengt Göransson, Rut-avdrag, NO-lärare, betyg, läxhjälp, Staffanstops kommun, måldokument, Bert Stålhammar, bokstavsdiagnoser, nyckelord, elitklasser, fria skollov
Nåja, mer om ”snackisarna” än de reella skollarmen, tycker jag. När det gäller Staffanstorp är det givetvis enkelt att falla in i mobben, men, hand upp alla som tvärsäkert kan hävda att man inte i framtiden kommer att skratta rått åt en hel del företeelser som vi tar för givna i vår samtida skola. Ja, Jan Björklund, jag ser att du viftar ivrigt, men ni övriga?
Ja Klas Lindelöf, nog finns saker i dagens skolan att skratta åt i framtiden. Men elever, lärare och klassrum kommer vi säkert att ha. Dessutom är det inget nytt att skolrationalisterna (de som sedan 80-talet velat rationalisera och effektivisera) försökt klä skolans trots allt självklara karaktäristika i nyspråk – till ingen nytta för lärare och elever.