Sverige är nu ett Nato-land. Krav på omedelbart utträde torde vara utsiktslöst och ren plakatpolitik. Det gäller emellertid att begränsa skadeverkningarna. Vi behöver sträva efter att nå fredlig samlevnad med stater som har olika intressen i den internationella politiken, slå vakt om vårt nationella oberoende, och inte tillåta USA-baser, skriver Anders Björnsson på Parabol
VI SER FRAM EMOT NATOS UPPLÖSNING
Javisst är ”omedelbart” utträde ur Nato orealistiskt, och i samarbete över partigränser bör vi se lite längre och enas om att se fram emot Natos upplösning. Däri ingår svenskt utträde, men troligen inte nästa år.
Lästips är boken Vad alla behöver veta om Nato men få känner till av Medea Benjamin och David Swanson 2024. Författarna är mycket kunniga veteraner inom fredsrörelsen i USA.
Förord av Jeffrey Sachs som skriver:
”Den här boken är ett oumbärligt pionjärverk. Den kan rädda ditt liv – kanske till och med allas våra liv. Nato är ett tydligt och högst närvarande hot mot världsfreden, en krigsmaskin som har löpt amok och som opererar i det fördolda, bortom demokratisk kontroll för Natoländernas medborgare.”
I det sista kapitlet ”Vad är alternativen?” läser vi:
”Sverige och Finland kan komma att ångra sitt ställningstagande [att gå med i Nato]. När de två länderna går in i en militärallians blir de ett potentiellt mål för denna allians fiender, ibland till och med ett mer sannolikt mål än imperiets huvudstad. Ukraina behandlas som en zon som kan offras, och Sverige och Finland bör inte förvänta sig en annorlunda behandling.”
Kapitlet slutar med:
”Om vi ska kunna förhindra ännu en förödande global konflikt, och röra oss mot en värld som inte bygger på militära allianser utan på ett fredligt samarbete som gynnar alla länder, så är vår uppgift uppenbar: Vi måste bygga en global gräsrotsrörelse för att säga nej till Nato och nej till krig.”
Info hos Karneval förlag.
Anders Björnssons artikel är oerhört initierad och jag kan nog instämma i allt han skriver utom formuleringen ”Sverige är nu ett Nato-land. Krav på omedelbart utträde torde vara utsiktslöst och ren plakatpolitik.”
Tvärtom är det ett krav som MÅSTE ställas för att klargöra hur illa läget är. Politiska krav ställs oftast inte med tanke på att de ska genomföras på en gång utan för att ange en riktlinje i politiken. Natomedlemskap är oförenligt med de flesta av punkterna i Björnssons sjupunktsprogram. Nato är en aggressiv krigsallians i Västimperialismens tjänst. Att inbilla folk motsatsen är att sprida illusioner.
Man kan fråga sig vilket perspektiv Björnsson har när han skriver detta. Vore det ur ett stort riksdagspartis perspektiv, ett parti med möjlighet att göra kompromisser med de övriga för att något begränsa riskerna att vi dras in i ett krig kunde jag förstå honom. Men något sådant parti finns inte i Sverige. Istället skriver Björnsson i praktiken i den diminutiva fredsrörelsens perspektiv. Den kan inte hymla om att Natomedlemskap skulle vara förenligt med nationellt oberoende och fredlig samlevnad med andra stater. Den måste kräva Natoutträde. Att det i nuvarande läge inte är genomförbart spelar ingen roll.
Men det finns mer att säga med anledning av artikeln. Författaren är en av tre bakom sajten ”alliansfriheten.se”. Den heter fortfarande så, vilket har kollats i dag 9 december. Den har fortfarande den stora rubriken ”Bevara alliansfriheten”.
Säkert läser de tre vad som skrivs på lindelof.nu. Därför passar jag på att framföra att de måste väl begripa att nu måste de byta namn.
Vi måste inte!
Du behöver inte slåss om verbala forumuleringar utan koncentrera dig på vad som är närmast möjligt. Sverige ut ur Nato låter orealistiskt i närtid däremot är DCA avtalet tioårigt och därmed ett realistiskt motståndsmål idag.