”När ett antal svenska lärosäten nu har avvecklat sina så kallade Konfuciusinstitut, på grund av oacceptabla villkor vilka den kinesiska staten som finansiär satt upp, kunde det ha varit ett läge för den svenska staten att tillskjuta medel för oberoende Kinaforskning på en akademiskt högststående nivå. Istället agerar Arvfurstens palats på linje med den kinesiska utrikesförvaltningen: villkorar kunskapsinhämtande som ska gynna dess egna intressen och dess eget handlande. (Lägg märke till att detta är samma regering som vid sin tillblivelse försökte stänga de svenska kulturinstituten i Alexandria, Istanbul och Rom! Dessa kulturkretsar saknade måhända betydelse för svensk regeringspolitik.)
UD talar ofta och mångordigt om ”mänskliga rättigheter”. Akademisk frihet sitter emellertid trångt i den svenska regeringsrepertoaren.”