Anders Tegnells tankar om covidpandemin

---

Halvor Næss har noga gått igenom Anders Tegnells bok om Sveriges hantering av Covid-pandemin på norska steigan.no. Boken är intressant just för att Sveriges strategi skiljde sig på väsentliga punkter från andra nordiska och andra länders. Bertil Carlman har översatt artikeln till svenska och tillfogat en kommentar på slutet.

Som ni vet hanterade Sverige covid-pandemin annorlunda än resten av världen. Det förekom inga nedstängningar av ekonomiska aktiviteter eller skolor, och nationsgränserna hölls öppna. Anders Tegnell var anställd som statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten (FHM) under pandemin. Han var inte FHM:s högste ledare, men i sin makt som statsepidemiolog blev han FHM:s ansikte utåt. Tegnell har tillsammans med journalisten Fanny Härgestam skrivit en bok om pandemin, och här är en sammanfattning av den.

Det finns en skillnad mellan Sverige och andra länder när det gäller ansvar för folkhälsan. FHM har ett betydligt större ansvar i Sverige än liknande myndigheter i andra länder, och politikernas roll är underordnad. I Sverige var det otänkbart att politikerna skulle lyssna på FHM:s råd och sedan besluta sig för att hantera pandemin. Det var FHM:s uppgift att göra det. FHM behöver tänka på helheten, medan folkhälsomyndigheterna i de flesta andra länder inte behöver det. Det är inte bara den epidemiologiska sidan som är viktig för FHM, utan även konsekvenserna av eventuella åtgärder. Enligt svensk lag ska åtgärderna stå i proportion till risken.

I februari 2020 var en miljon svenskar på vintersemester i Alperna och utgjorde ett stort smittohot vid hemkomsten, men FHM ville inte tvinga dessa till karantän i Sverige efter hemkomsten. Risken för smittspridning ansågs inte vara tillräckligt stor, och Tegnell trodde också att svenskarna frivilligt skulle göra rätt, vilket visade sig stämma.

Tegnell förstod att det inte skulle gå att förhindra att smittan spreds i samhället. Han skriver att testning kan vara till nytta åtminstone i ett tidigt skede, och syftet är att bryta smittkedjor. Detta kan fördröja smittspridningen, och under denna period kan sjukhusen förbereda sig för massinläggningar. Det ger också möjligheter att lära sig vilka behandlingar som kan vara effektiva och vilka riskgrupper som finns. I efterhand skriver Tegnell att åtgärderna kan ha fördröjt smittspridningen med ett par veckor, men han är i nuläget osäker på vilka lärdomar som är möjliga att dra på så kort tid. Mot bakgrund av detta är det särskilt viktigt att åtgärder och restriktioner inte får allvarliga konsekvenser för samhället.

Det är alltid viktigare att behandla de sjuka än att göra smittspårning, som i något skede blir meningslöst när tillräckligt många är smittade. Tegnell var skeptisk till den omfattande testning som skedde i Sverige även efter att smittan hade spridit sig brett. Det förekom ingen ordentlig diskussion om detta i FHM. Tegnell menar att det fanns politiska skäl till den omfattande testningen och påpekar att detta inte var tillåtet enligt gamla pandemiplaner. Internationellt var trycket på storskalig testning kolossalt. Även för WHO hade omfattande tester blivit en dogm, enligt Tegnell. Efter ett tag gav Tegnell upp kampen mot den utbredda testningen. Det var en strid han inte kunde vinna. I efterhand är Tegnell förvånad över att testning tidigt dök upp som lösningen på pandemin. Råd om att stanna hemma vid symtom fördröjer smittspridningen i Sverige, enligt Tegnell. Det var viktigt att åtgärderna inte skulle påverka samhällets förmåga att fungera normalt.

Att Danmark och Norge beslutade att stänga skolorna i mars 2020 var en chock för Tegnell. Informationen då tydde på att barn inte spred smitta i någon större utsträckning. Tegnell hade några år tidigare varit medförfattare till en artikel som tittade på konsekvenserna av skolstängningar vid epidemier, och slutsatsen var att stängningen endast hade en begränsad effekt på smittspridningen, och att de negativa konsekvenserna var betydande. Tegnell trodde att världen var i panik. Han ville informera befolkningen utan hot och skriver att volontärarbete är typiskt för svenskt folkhälsoarbete.

Sverige stängde aldrig sina gränser. Världen är beroende av global handel och människors rörlighet. Konsekvenserna av gränsstängningar skulle bli enorma, och det var sedan tidigare känt att reseförbud hade liten eller ingen positiv inverkan på smittspridningen under en pandemi, skriver Tegnell.

Han skriver att lockdown inte var ett etablerat begrepp för att förhindra smittspridning och aldrig hade använts i modern tid. Ändå infördes nedstängningar i en rasande takt i många länder. Försiktighetsprincipen användes som motivering. Detta är en princip som inte fanns i hälso- och sjukhuslagen. Tegnell påpekar att försiktighetsprincipen kan tolkas på olika sätt och menade att principen innebär att åtgärderna inte får medföra orimliga ekonomiska eller sociala kostnader. Det är alltför lätt att använda principen enbart i syfte att sprida smitta. FHM gjorde konsekvensanalyser både vad gäller effekt av åtgärder och konsekvenser, och det var Tegnells intryck att få andra gjorde det. Han såg ett annat problem med nedstängningen och det var hur man skulle avveckla dem på ett ansvarsfullt sätt.

Tidigare erfarenheter har visat att det är omöjligt att stoppa en pandemi. Målet var därför att följa de pandemiplaner som redan fanns, hålla samhället igång så bra som möjligt och säkra tillräckligt med resurser för sjukhusen. Att Sverige följde pandemiplaner från tidigare, stod i kontrast till länder som ensidigt fokuserade på att minska smittspridningen till varje pris och oavsett kostnad. Nya Zeeland, Australien, Kina och Sydkorea var exempel på sådana länder. Tegnell vet inte varför vissa länder uppenbarligen försökte bli av med sjukdomen helt och hållet.

I Sverige bestämdes att sammankomster skulle ha max 500 deltagare. Tegnell skriver att ingen visste vad som var ett rimligt tak för antalet deltagare, och han medger att 500 var en godtycklig siffra.

En viktig fråga var hur dödlig sjukdomen var. Erfarenheten visar att dödligheten överskattas i början av en pandemi. Från Kina visste man att risken att dö var störst bland äldre. Det var viktigt att mäta dödligheten i sjukdomen, men svårt. Olika länder hade olika sätt att bedöma dödligheten och Sverige bestämde sig för att registrera överdödlighet. Allmän överdödlighet användes tidigare som ett mått på dödligheten i influensa. FHM hade liten erfarenhet av äldreomsorg i Sverige före pandemin. Det var kommunernas och regionernas ansvar. Det var framför allt inom äldreomsorgen som många dog av covid i Sverige under 2020.

Tegnell påpekar att flockimmunitet är ett epidemiologiskt fenomen, och inte en strategi som han anklagades för. Begreppet används för att förstå hur smittan sprids i befolkningen. Flockimmunitet uppstår när så många människor är immuna att sjukdomen inte sprids längre. Han skriver att flockimmunitet sällan uppnås annat än genom vaccinering och att ingen virussjukdom någonsin har försvunnit av sig själv. Han påpekar att immunitet mot covid aldrig är fullständig och att flockimmunitet därför aldrig kommer att inträffa.

I Sverige, liksom i många andra länder, hölls en presskonferens varje dag. Tegnell tycker att det var överdrivet och att det borde ha räckt en gång i veckan. Eftersom han var chef för den avdelning på FHM som hanterade data- och epidemiologiska frågor var det naturligt att presskonferenserna föll på honom.

Tegnell studerade modellen grundligt från Imperial College i London och var skeptisk. Denna modell var förmodligen en viktig orsak till den panik som spred sig över världen. Osäkerheten kring olika variabler är inte en detalj vid beräkning av prognoser, och kan leda till betydande fel. Tegnell såg att vissa akademiska samfund helhjärtat trodde på Imperial College-modellen, medan andra, som FHM, var skeptiska. En modell som inte tar hänsyn till antalet icke-rapporterade fall av smitta är oseriös, enligt Tegnell. Det finns framåtblickande modeller som Imperial College-modellen och bakåtblickande modeller. De senare är baserade på de senaste veckorna och förutspår vad som kommer att hända nästa vecka. FHM använde bakåtblickande modeller, men de var endast vägledande och vägledde aldrig införandet av restriktioner.

Tegnells intryck var att EU-kommissionen ville att alla EU-länder skulle hantera pandemin på ungefär samma sätt med hjälp av datormodeller. Tegnell håller inte med om detta och menar att kunskap om den egna befolkningen är viktig. Enligt Imperial College-modellen skulle det behövas 16.000 intensivvårdsplatser i Sverige per dygn våren 2020. Resultatet blev maximalt 550 patienter på en dag. Våren 2020 befarades det att Stockholm inte hade tillräckligt med intensivvårdskapacitet. Därför beslöt man att bygga ett fältsjukhus. Det kom aldrig i bruk och avbröts efter några månader.

FHM ville inte införa munskyddstvång. Anledningen var att det inte fanns några vetenskapliga bevis för att munskydd förebygger smitta. Tegnell oroade sig för att munskydd skulle ge en falsk känsla av trygghet, och att man därför slarvade med andra åtgärder, som att stanna hemma vid symtom. Det fanns inga vetenskapliga belägg för att en sådan falsk känsla av säkerhet skulle uppstå, men FHM ville inte ta denna risk eftersom frivilligt deltagande var en avgörande aspekt av pandemihanteringen. Tegnell betonar att svenskarna lever i ett fritt samhälle. Han är tydlig med att detta inte är en fras för honom, utan något han verkligen tror på.

Det var känt att smittan kunde spridas från personer utan symtom, men smittan skedde främst från personer med symtom. När målet inte var att utrota viruset, vilket var en omöjlighet, var målet att bromsa smittspridningen genom att be personer med symtom att frivilligt stanna hemma. Målet var att förhindra att sjukhusen överbelastades.

Tegnell var medveten om att det skulle komma nya vågor, efter att den första vågen våren 2020 var över. Orsaken till dessa vågor är okänd, men kan bero på nya mutationer. Hösten 2020 stod det klart att covid inte var så smittsamt som man trott. Det var både goda och dåliga nyheter. Det kan betyda att de åtgärder som genomfördes under våren 2020 har haft effekt, men det kan också innebära att många blir sjuka under hösten 2020. Under hösten 2020 fokuserade FHM mer på lokala åtgärder. Liksom tidigare var huvudmålet att bromsa infektionen så att sjukhusen inte skulle bli överbelastade.

Tegnell trodde först att det skulle dröja flera år, innan något vaccin fanns tillgängligt. Efter att vaccinerna använts pekar han på rapporter från Israel om att vaccinet inte var så effektivt som man först trodde. 2021 visade det sig att vaccinet inte stoppade infektionen, men Tegnell skriver att vaccinet gav ett bra skydd mot svår sjukdom. Antalet personer som vårdades på intensivvårdsavdelningar var lägre än år 2020. Enligt Tegnell stod det snabbt klart, att riskpatienter behövde nya vaccindoser, men han skriver att vaccinerna utgjorde en vattendelare i pandemihanteringen.

Tegnell avgick som statsepidemiolog i maj 2022. Han konstaterar i efterhand att Sveriges agerande, genom att handla försiktigt och inte göra för mycket var rätt. De senaste studierna visar att överdödligheten i Sverige är bland de lägsta i Europa och i linje med de övriga nordiska länderna, trots att Sverige drabbades hårdare våren 2020. Sjukhusen kollapsade inte. Studier har visat att öppna skolor inte påverkade smittspridningen.

Tegnell oroar sig för att många konsekvenser av pandemin inte kommer att visa sig förrän om flera år. Cancerscreeningen har varit bristfällig i vissa länder, men i mindre utsträckning i Sverige. Kroniskt sjuka patienter slutade gå på kontroll hos sin husläkare, och frågan är om många inte fortsätter med det. Många har fått psykologiska effekter. I vissa länder finns det en överdödlighet för andra sjukdomar än covid. Skolstängningar har fått allvarliga konsekvenser för barnen. Andra studier visar att de som dog av covid oftast hade kort förväntad livslängd ändå. Data från Sverige visar att de negativa konsekvenserna av pandemin är minimala, enligt Tegnell. En rapport från telekommunikationsföretaget Telia visar att rörelsemönstren bland svenskar var begränsade i ungefär samma utsträckning som i grannländerna, men utan tvångsmedel.

Konsekvenserna av nedstängningen har varit särskilt allvarliga i fattiga länder. Fattigdom och undernäring har ökat. Elever kommer inte att återvända till skolorna efter skolstängningarna. I Uganda var skolorna stängda i nästan två år, men som i de flesta afrikanska länder var pandemin mild där. Antalet gravida tonårsflickor ökade med 350 procent i Uganda och våld i hemmet drabbade en fjärdedel av hushållen under nedstängningen.

Slutligen reflekterar Tegnell över varför Sverige anklagades för att ha valt fel strategi. Hur kan man påstå att Sverige valde rätt och resten av världen fel? Tegnell tror att svaret finns i politiken. Hanteringen av pandemin hade stor politisk sprängkraft och han menar att många regeringar kände sig pressade att agera för att skydda befolkningen. Han vet inte varför en svartvit strategi för pandemihantering etablerades.

Slutsats

I Sverige var det folkhälsobyråkraterna som styrde åtgärderna och inte politikerna, vilket var fallet i nästan alla andra länder. För Sveriges del var det tur att folkhälsobyråkraterna, med Tegnell i spetsen, var rationella aktörer som använde sig av etablerad kunskap om pandemihantering och bedömde åtgärders effekt mot ekonomiska och sociala konsekvenser för samhället. En sådan kostnads-nyttoanalys har inte gjorts i andra länder. Att Sverige klarade av att stå emot den massiva kritiken från andra länder är beundransvärt och beror nog till stor del på Tegnells starka karaktär med rötter i vetenskap och sunt förnuft. Det land där politikerna hade minst inflytande över hanteringen av pandemin klarade sig bäst. Om det betyder att politiker ska abdikera till förmån för folkhälsobyråkrater i pandemier vet jag inte. Personligen tycker jag att den viktigaste lärdomen från Sverige är att frivilligarbete och sansad information är avgörande för bästa möjliga utfall av en pandemi.

Halvor Næss

---

Kommentar av översättaren Bertil Carlman:

Den sista mars 2020 skrev jag en artikel här på lindelof.nu, Vänta med kritiken…, om hanteringen av covid-epidemien. Artikeln avslutades:

”När väl denna kris är över då, men först då, är det läge att göra en utvärdering. Och visar det sig då, att Johan Carlsson och hans folkhälsomyndighet haft fel i sitt förtroende för det svenska folket, ja då får han och den naturligtvis ta kritiken. På samma sätt får jag då också stå ut med att bli utskrattad då jag så helhjärtat stödde en svensk myndighet.”

Skälet till att jag stödde Stefan Löfvens regering i denna fråga var att den i sin tur, helt stödde sig på Folkhälsomyndigheten, vilken i sin tur hade statsepidemiolog Anders Tegnell som närmast ansvarig tjänsteman. Denne Anders var dessutom mycket rationell. (Som Dr Alban skrev ”Lyssna på Tegnell, han är rationell.”) Han var rationell utifrån sin djupa kunskap om virussjukdomar, och om hur de borde hanteras. Dessutom arbetade han i en myndighet som regeringen, i enlighet med svenska lagar, valde att förlita sig på. Vi vet alla vilken enorm personkritik som riktades mot både S Löfven och A Tegnell; även från svenska forskare.

Det har nu inte gått mer än fyra år, ändå anser jag att vi i Sverige fått ett nytt politiskt klimat. Covid-pandemin är över, Sveriges politikerklass kämpar, utan att lyssna på folket, för att vi skall gå med i Nato. I Ukraina pågår ett krig mellan Nato och Ryssland, i Israel pågår ett folkmord mot Palestinier, och USA har lyckats ta ett strupgrepp på sina vasaller, inklusive Sverige.

I MSM tar jag del av kattrakandet i och mellan riksdagspartierna, jag hör tågresenären säga att ”förr sa man säkert som tåget”, jag hör läkare säga ”vi har inte längre en likvärdig sjukvård”, jag hör regeringstjänstemän säga ”det ligger på kommunerna/regionerna att sköta det”, samtidigt som jag läser om det enorma sparkravet på region Väst. Till slut behöver man bara säga ”snökaoset på E22 den 3:dje januari” för att förstå att ”myndigheter” som Trafikverket, Armén, MSB, Polisen och SKR befinner sig i ett tillstånd av handlingsförlamning, eller åtminstone oförmåga att rationellt samordna sina uppdrag. Det i sin tur beror naturligtvis på den allmänna, och som jag ser det, accelererande degeneration som regeringarna i Väst genomgår.

I mars 2020 kunde vi dock lita på en myndighetsperson: Anders Tegnell.